Pessimismen måste inte segra. Men då krävs att väst skakar av sig sin krigströtthet, slutar önsketänka att kriget kommer att ta slut av sig självt och blåser nytt liv i sammanhållningen mot Kremls aggressiva imperialism.
Om USA och EU står stadigt bakom Ukraina kommer Ryssland att förlora kriget. Ryska män och pojkar dör vid fronten i en förfärande takt, en stor mobilisering kan bli nödvändig men kommer att underminera stödet för presidenten.
Men det som mest talar för Putins fall är att han ser situationen inte som ett anfallskrig utan som en existentiell kamp mot väst. En sådan kamp kan han inte vinna – inte om USA och EU fortsätter att erbjuda frihet, öppenhet, demokrati och mänskliga rättigheter som motvikt mot Putins auktoritära strypande av allt som får människor att växa.
De stora USA-medierna söker nu aktivt efter möjligheter att stoppa Ukrainaktiget, som alla men aningen realistisk hållning till detta krig nu tvingas inse. Narrativet justeras för närvarande. Det senaste är att Joe Biden säger att USA ska stödja Ukraina ”så länge vi kan” (as long as we can) istället för ”så länge det behövs” (as long as it needs). Men DN ångar på ännu så länge i drömmarnas värld.
Jag minns hur DN svängde i skolfrågan på i slutet av 1990-talet. Anders Johnson, en följsam Folkpartist, fick lämna över chefredaktörsposten efter bara ett år till Hans Bergström som verkställde svängningen med buller och bång. Från ena veckan till den andra bytte man fot från stöd till allt tänkbart skolflum till Jan Björklunds peka med hela handen och lärarna tillbaka till katedern.
Så, vänta bara, snart är det dags för svängning i Ukrainafrågan också. Men vad händer då med Peter Wolodarski?
Ja, du, Knut, spelar det egentligen någon roll?
När jag kom hit som flykting från Uruguay/Argentina visste jag tre saker om Sverige:
1) Premiärministern hette Olof Palme och var en kämpe mot imperialismen, han hade ju demonstrerat tillsammans med Nordvietnam ambassadör – men det stämde inte, 1977 var Olof Palme i opposition och statsminister var en seg, flegmatisk trevlig bonde.
2) Jag hade sett många av Ingmar Bergmans filmer och även om jag inte begrep så mycket tyckte jag att det var fascinerande med det där mörka, medeltida kyrkliga land som påminde om min farmors medeltida katolicism. Men det stämde inte. Bergman hade flytt undan skattemyndigheten och de svenskar som jag försökte starta en konversation med om Bergman sa: ”Fan, han är konstig, ingen begriper sig på honom”.
3) Den sexuella revolutionen. I Sverige var det bara att fråga närmaste flicka om hon ville hoppa i säng med mig. Det gjorde jag inte, förstås, men snart förstod jag att de största skillnader på det området var att man inte hymlade utan bejakade ungdomarnas sexualitet och att man behövde inte ha särskilda hotell där man hyrde rum per timme, eftersom det var okej att ligga – inte för att man låg mer än annorstädes, utan för att man hycklade aningen mindre.
Så. Sverige blev en besvikelse, ingenting stämde och jag lärde mig snart att det mesta fungerar ungefär som överallt annars med lite modifikationer (här kan man inte köpa en polis eller domare om man inte är miljonär).
Men en sak måste jag säga. Jag trodde aldrig, inte ens i mina vildaste fantasier, att jag skulle uppleva presscensur här i det fria Sverige. I mitt födelseland blev det ett tag förbjudet för pressen att skriva ord som ”gerilla” och ”tupamaros”, men kloka journalister löste det genom att skriva och tala om de ”onämnbara”.
I Sverige 2023 behöver man inte anta ett dekret om vad som är förbjudet att säga, eftersom det finns knappt några journalister som är fiffiga och påhittiga. De allra flesta har tyst godkänt den mentala kastreringen som ”ingen” har beslutat om.
Dagens Nyheter, den moderna tidens ”Husbondens Röst”, har talat.
Ukrainakriget sjunger på sin sista vers, hela fronten från norra fronten Charkovregionen ned till Zapporitzjza-fronten och till Svarta havet Odessa är under hårt ryskt tryck. Ukrainarna saknar såväl överkommando/generalerna är i luven på varandra. Det saknas fundamenta som ammununition och artilleri, det saknas utbildad personal på Ukrainas sida, unga outbildade soldater stryker med i en förfärlig virvel av förluster.
Utnötningskrig är Putins taktiska linje och innebär att inga utvidgade förflyttningar som kräver större reserver från Ryssland behövs. Istället ett söndermalande av ukrainska försvaret pågår medan resurser utifrån är stängt för Zelensky. Senaste tillskottet från USA är 200 miljoner dollar, kaffepengar och USA har inte råd längre att försörja ett förlorat krig.
Kriget liknas av många följare med historisk kunskap vid hur Sydvietnams regim rasade ihop mot nordvietnameserna och FNL 1973.