Snön ligger mjuk runt knuten på Stjärnudden och täcker ängar och odlingsytor. Träd och buskar är nakna. Frosten biter i näsan. Inga napp i råttfällorna idag, trots att dom är agnade med Snickers. Det känns rent. Råttorna har också sportlov kanske.
Talade denna sportlovsonsdag i Östhammar med en nära före detta arbetskamrat. Över en kopp kaffe dryftade vi hur det blivit i skolan jag lämnade för snart sex år sedan. Den som jag tycker att jag känner, men som vridit sig flera varv sedan dess.
Men något verkligt väsentligt hände 2003, får jag höra. Då rämnade en viktig stötta i det osynliga fundamentet. Ledningen av skolorna blev helt obegriplig.
Får också höra att flera verkliga lärarveteraner kroknat under trycket från respektlösa elevflockar. Förr funkade det att bli ordentligt arg och sedan försonas på en högre nivå med eleverna. Nu blir dessa veteraner bara utskrattade och hånade när dom höjer rösten. ”Rör du mig anmäler jag dig!” och så ett gapflabb.
Eller som det jag råkade ut för strax före jul under min sista lärartermin. En flicka ville inte visa sitt arbete, dolde med armar och händer. Jag försökte kika och gick närmare, för att försöka lirka lite lekfullt. Men det gick inte, så jag lät saken bero. En annan gång råkade jag peka någon med ett finger på ryggen i något helt odramatiskt sammanhang, minns inte ens händelsen. Så fick jag senare höra att flickor till elevvårdare sagt; att dom ”känner sig rädda och otrygga med mig.” Jag ”kommer så konstigt nära” och ”jag trycker in knogar i ryggen på dom”. Elevvårdare lyssnar uppmärksamt, antecknar och lägger pannan i djupa veck. Då är det dags (som manlig lärare) att sluta. Alla vet vartåt det nu lutar. Förpubertetsflickor har givits ett mycket effektivt vapen mot manliga vuxna i skolan.
Har vuxna förlorat makten. Nej! Men lärare (särskilt manliga) har berövats sin auktoritet. Den erövras inte med fysiska (eller psykiska) maktmedel, utan med pedagogisk auktoritet och respekt. Den åtnjuter lärare endast om hela skolan står upp för den och föräldrar omfattar den och till sist om samhället visar lärarna förtroendet att leda skolarbetet på ett enkelt ärligt och begripligt sätt. Men den tiden är förmodligen förbi i de allra flesta skolor. Endast friskolor kommer att kunna garantera lärarauktoritet.
Jag hör om allt fler manliga äldre lärare som hamnar i denna råttfälla. Plötsligt slår fällan igen och du sitter med halsen under bygeln. Då är du pedagogiskt död.
Vi kanske ska bilda ”Döda pedagogers sällskap”. Hör av dig!
