Hurrah jag lever heter en liten bok av Richard Jändel (Lumenos förlag). Den är inte bara en bok om en vanlig människa mitt i livet som drabbas av den obotliga sjukdomen parkinson. Det är ett helt dramatiskt livsöde som spelas upp på 115 sidor. Jag recenserar vanligen bara faktaböcker, men denna lilla bok sträckläste jag på en dag.
Kärlek och sorg, lycka och lidande. Skild först från en judisk flicka från den krisande israeliska kibbutzrörelsen, han har skildrat i en av sina andra böcker. Sedan brutalt sviken av en skönhet han träffade på Kuba.
En författarkarriär något i stå. Diskriminerad på jobbet. Först gott om pengar, sedan ekonomisk kris. En barndom med mobbning och uppbrott. Otrevliga och inkompetenta läkare. Förlorade vänner. Självmordstankar. Men också kämpatakter och resor över hela världen.
Som så många andra sjukdomsdrabbade människor kommer författaren att älska livet mer, inseende att det är här och nu som gäller – för döden kan slå ner vem som helst när som helst.
Som vårdarbetare reflekterar jag också själv över livets förgänglighet och inser att man som frisk och vid liv borde vara lycklig jämt.
Men det funkar inte för mig att bara leva. Jag måste också ha någon slags mening i livet. Så jag kan inte som författaren se varje dag som en gåva.
