DROGEN SOM BYGGDE HONGKONG OCH ÄNNU TRIGGAR KINAS REVANSCHISM

1. Bertil Lintner skriver mycket på Asia Times. Det gör också Pepe Escobar och Vijay Prashad. Men Lintner har en ganska annorlunda inställning till Kinas roll i världen idag jämfört med de två senare. Göran Leijonhufvud, som jag känt sedan barnsben, har som det verkar en likartad inställning som Bertil Lintner. GL kan kinesiska mycket väl. Han räknade sig som maoist, precis som jag, under flera av de år då han var kinareporter för bland annat DN. Hans senaste bok Pionjär och veteran; 50 år med Kina täcker verkligen en lång period av Kinas utveckling. Trots sin volym, nära 900 sidor, och rika bildmaterial finns där inget som ens försök att förklara eller ge bakgrund till den politiska kamp som pågick inom dessa 50 år, då bland annat den som till slut avgick med segern, Deng Xiaoping, till exempel satt i husarrest några gånger. Jag hade velat diskutera dessa frågor med GL då vi för några år sedan återknöt kontakten. Men via mejl har han klart visat att han inte är intresserad av det.

   Ändå ser jag tydligt på hans recension av Lintners bok att hans utgångspunkt när det gäller västs aggressiva attacker mot Kina är likartad. ”Att förstå varför det kinesiska kommunistpartiet klampar in så hänsynslöst och så mycket tidigare än avtalat.” Det är inte USA och England som klampar på hänsynslöst. ”Och varför vi ser ett kallt krig mellan Kina och Storbritannien trappas upp.” Obs, passiv form! ”Det är en viktig bakgrund till den längtan efter revansch som präglat den kinesiska partistatens framfart i världen det senaste årtiondet.” En framfart i världen som GL tar för givet att alla läsare känner till. GL ger inga som helst referenser. GL visar klart att han står nära den uppfattning som också DN och andra medier har i kinafrågan. Boken ifråga kan förstås ändå vara mycket läsvärd. I varje fall det som rör Kinas tidigare historia.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.