Anders Björnsson skriver med anledning av 75-årsdagen av freden efter Nazirikets sammanbrott på alliansfriheten.se. Ett citat:
”Därför är det så viktigt att se till att krig, i stor eller liten skala, försvåras – genom regelverk och överenskommelser som upplevs som någorlunda rättvisa. Sensmoralen av andra världskriget är att ingen kan få allt. FN-stadgans våldsförbud gäller för alla. Det är inte acceptabelt och inte tillåtet att gripa till vapen för en idé, en ras, ett särintresse av ekonomiskt eller annat slag. Så kallade humanitära interventioner har nästan alltid förlängt strider och ökat blodsspillan.”
Bra artikel – i huvudsak. Men det finns ett par saker att anmärka på. Redan i andra meningen påstår Björnsson att Tyskland förblev ockuperat i 45 år. Det är lite slafsvänster av 70-talstyp. Jag tror inte att invånarna i Förbundsrepubliken åren 1949-89 upplevde sig som ockuperade. Trots vissa betänkligheter som ”Berufsverbot” var Västtyskland väsentligen ett demokratiskt land.
Viss förföljelse av kommunister förekom i Sverige, medan fascister ”lämnades i fred” och t o m kom in i ”regering och statsförvaltning”, hävdar Björnsson. Ragnar Edenman är väl enda möjliga exemplet. Men 20 år efter krigsslutet blev det nästan tvärtom. Att ha varit kommunist är inget hinder mot karriär i regering eller statsförvaltning, men gu’nåde den som varit organiserad nazist! (Det finns sakskäl till detta, men det hoppar jag över av utrymmesskäl.)
1) De fyra ockupationsmakterna (Sovjetunionen, Storbritannien, USA och Frankrike) drog sig slutligt tillbaka från tysk mark (Berlin) först i och med det tyska enandet 1990.
2) Birgit Rodhe var medlem i Per Engdahls nysvenska rörelse. Hon blev sedan skoldirektör i Malmö och statsråd i Ola Ullstens folkpartiregering.
Marita Ulvskog och Ylva Johansson är f d kommunister som blivit statsråd. Inflytelserik ekonom är Klas Eklund, f d medlem i KFML(r). Finns nog fler exempel.
Hur tänker sig Anders Björnsson att vi skall ta tag i den fråga han avslutar sin artikel med? Hur skall det gå till?
Fråga till Benkt Lundgren:
Klas Eklund har förvisso varit med om mycket, men jag har inte något minne av att han varit ansluten till KFML(r). Var har du ditt belägg för det?
(Happy Victory Day, skickat idag till vänner
i Ryssland, Ukraina och Vitryssland)
I Ryssland ställde man in firandet av segerdagen, 9 maj.
I Vitryssland fanns det inte på kartan att ställa. Vitryska vänner
har skickat länk till firandet.
Av de 67 länder som deltog i andra världskriget, drabbades inget annat land hårdare än Vitryssland.
Dennis Zackrisson!
Klas Eklunds förflutna i KFML(r) har omvittnats på denna blogg!
Fast där ställer artikelförfattaren Anders Persson den aningslösa frågan ”var blev det av honom?” om Klas.
Sen blev Klas liksom sin polare Per Reichard trotskist, och 1976 gav de tillsammans ut boken ”Är Sovjet kapitalistiskt?” på förlaget Röda rummet. Per var läkare och avled för många år sedan. Klas’ karriär känner vi till.
Anders Björnsson!
Jag vet att amerikanska, brittiska och franska soldater fanns i Västtyskland ända fram till murens fall. Men för den skull kan ingen på allvar hävda att detta gjorde Västtyskland till en ”amerikansk satellitstat” på samma sätt som Östtyskland var en sovjetisk satellitstat. Och en annan viktig skillnad är att kritik mot de främmande truppernas närvaro i Västtyskland var fullt tillåten att framföra!
Klas Eklund gjorde en märklig resa genom en stor del av den dåvarande vänstern för att sluta hos Socialdemokraterna. Jag tror han började i Clarté och gick sedan vidare till (r):s studentorganisation SKS(ml) där han drog igång en stor strid om inställningen till Trotskij och fick med sig en grupp till trotskisterna. Där startade han en strid om inställningen till löntagarfonderna. Jag tror t o m att han mellanlandade i ytterligare en trotskistisk organisation. Utan att ha något belägg för det, så har jag misstänkt att han var en medveten provokatör. Han drog igång uppslitande strider i alla organisationer han var medlem i och han gjorde stor skada.
Jag delar Bengt Håkansson historieskrivning och analys av Klas Eklund. Att jag skrev ”Vad blev det av honom?” var ironi, eftersom jag utgick ifrån att alla, åtminstone alla som läser lindelof.nu, visste vad det blev av KE.
Tack Bengt, Benkt och Anders! Det är ju en förb-d tur att inte alla är lika minnesslöa som jag i det här sällskapet. Mina förhoppningar att det ska bli bättre tonas ju alltmer ner med tiden. Tyvärr på sätt och vis.
Bo Persson frågar: ”Hur tänker sig Anders Björnsson att vi skall ta tag i den fråga han avslutar sin artikel med? Hur skall det gå till?”
En sak man kan göra är att sprida Nätverket Folk och Freds stöd till namninsamlingen ”Utan bönder ingen civil beredskap” och skriva på den.
En annan är att stödja protesterna mot militärövningen Aurora som för oss bort från alliansfriheten och närmare till Nato. Nätverket Folk och Freds kampanj hittar du här.
Det parallella Nätverket mot Aurora 20 hittar du här.
Skillnaden mellan nätverken är att Folk och Fred har både enskilda och folkrörelser som medlemmar och kommer fortsätta verksamheten genom årliga arrangemang i Sälen som motvikt till Folk och Försvar. Nätverket mot Aurora 20 samlar folkrörelser och partier och kan bli vilande efter 4 juni fram till att det behövs igen.
Tord Björk!
Som jag uppfattat det vill Anders Björnsson ha en folkrörelse med paroller som ”Återupprätta den allmänna värnplikten” och ”Svenska soldater skall bara försvara svenskt territorium”.