Elpriset måste vara lågt och stabilt

ENERGIFRÅGAN ÄR EN allt hetare politisk potatis. Och den blir allt mer komplicerad. Å ena sidan ska allt vara klimat-, miljöanpassat och förnybart, å andra sidan fungerande för industrier och enskilda konsumenter, å tredje sidan globalt marknadsanpassat, vinstgenererande och föremål för börsspekulation. Vem kan tro att detta ska fungera. Tidigare sågs energiproduktionen som en självklar strikt offentligt reglerad del av landets infrastruktur. Varför är det inte så längre? Svaren trasslar in sig. ”Det dunkelt sagda…” Eftersom officiella förklaringar är så krångliga får man försöka tänka själv.

Under fredstida normalförhållanden när hjulen snurrar, de nyttiga jobben finns och livet rullar i normala banor för medborgarna, då fungerar kanske det mesta till någorlunda belåtenhet. Men plötsligt blir det så kallt och så mycket snö så att hemtjänsten inte når sina brukare och elbilarna stannar.
– Oj då, vi såg det inte komma, hör vi då från ansvariga offentliga tjänare.

Tiofaldig säkerhet
Jag minns när vi i min gymnasiala ingenjörsutbildning räknade på till exempel brobalkar. Då man kommit fram till belastningens möjliga storlek (då brott teoretiskt skulle inträffa) multiplicerade man lasten med tio och dimensionerade därefter för att få tillräcklig säkerhet. Hur räknar man på säkerhet idag vid projektering och konstruktioner i vårt samhälle? Vi såg ju vad som hände när alla plötsligt behövde skyddskläder och munskydd, då visade det sig att lagren var bortrationaliserade. Ingen säkerhet alls längre.

Åter till energifrågan. Kärnkraften är olönsam säger man. Det är ju billigare och går snabbare att bygga sol och vindkraft. Men olönsamheten kommer sig av att nya privata företag i vind- och solkraftsbranschen, som gillar snabba vinster växer som svampar ur jorden. Det här eldas dessutom under med skattesubventioner som skapar rena klondikestämningen. Har ni sett vad som skedde undeer guldruschens i USA? Men kärnkraften måste man räkna på lång sikt, vilket borde vara självklart för varje rationell planerare tycker man.

Enligt Energimyndigheten fanns i slutet av 2020 4.333 vindkraftverk, som bidrog med ungefär 16 procent till Sveriges elproduktion (27,5 TWh). Inom kort kommer det finnas dubbelt så många. Vem tror att det ska vara lönsamt att 10.000 vitt spridda vindkraftverk (delvis långt ute i havet), som alla byggs under kort tid ska kunna repareras eller ersättas ungefär samtidigt om ca 20-25 år, då alla kommer att vara slut? Vem har räknat på det?

Samma sak gäller förstås för alla solcellsparker som nu ska breda ut sig över dyrbar åkermark. Är det realistiskt att tro att dessa tekniska anläggningar ska kunna drivas, underhållas för att pålitligt leverera el till vårt allt mer elintensiva och elberoende samhälle. Det är en helt ny bransch av privata företag som i realiteten bara är ute efter att ge visst till sina aktieägare? Hur länge kommer det att vara lönsamt att bygga och underhålla?

Nordisk och europeisk elmarknad
Så har vi systemet med elbörs, ihopkopplingen med övriga Norden och hela Europa till en enda stor elmarknad. Är det vettigt? Är det säkert? Vem kan garantera att någon välplacerad käpp i detta oöverblickbara maskineri inte kan leda till kris och katastrof? Jag tänker genast på Tage Danielssons ”Den mänskliga faktorn” som rimmade så lämpligt på ”Oj, jag glömde visst mössan i reaktorn”.

Av någon anledning går Finland mot strömmen. Man bygger ny kärnkraft, medan andra EU-länder talar trosvisst om avveckling. De bygger dessutom ett liknande slutförvar för utbränt bränsle som också planerats sedan många år i Forsmark. I Sverige har den frågan kört fast. Så länge man kunde tro att kopparkapslarna, som ska skydda det farliga avfallet att läcka ut nere i urberget skulle klara sig mot korrosion i 100.000-tals år, var väl allt frid och fröjd. Men nu har det visat sig att kopparen korroderar efter bara 20 år, vilket blir tuvan som nu kan stjälpa ett mycket stort lass. I Finland bryr man sig inte, vad jag vet. Men i Sverige tvekar regeringen att fatta beslut. SKB (Svensk kärnbränslehantering), Östhammars Kommun och Oskarshamns kommun och några politiska partier pressar på för ett regeringsbeslut, de har jobbat med den här frågan i över 20 år och vill äntligen komma till ett avgörande.

Men, mycket talar för kärnbränslet borde lagras öppet och så småningom upparbetas, det är ju energirikt och användbart i generation 4:s små kärnkraftverk, istället för att skickas ner i urberget för evigt.

Svensk elproduktion
Energimyndigheten meddelar på sin hemsida att i Sverige producerades 158,8 TWh under 2020, varav 25 TWh exporterades. Kärnkraftens andel av hela elproduktionen minskade med 27 procent. Andelen vattenkraft och vindkraft ökade och utgör tillsammans 62 procent. De skryter också med att de ökat den ”förnybara elproduktionen” med några procent, och minskat andelen kärnkraft. Vad som skulle vara vinsten (klimat- eller miljömässigt) med detta är mycket dunkelt. Över allt svävar dessutom klimatkrisen som till och med får statliga Vattenfall och Energimyndigheten att formulera sig i politiskt korrekta termer (förnybart, OC2-neutralt, kärnkraftsfritt).

Last- och tankbåtar delas in i sektioner med vattentäta skott (väggar) emellan. Varför? Jo för att om det går hål någonstans ska inte hela skeppet fyllas med vatten. Så borde man tänka även med elförsörjningen. Händer något drastiskt på något ställe (kris, krig eller avspärrning) ska varje land snabbt kunna vara en självförsörjande enhet. Förhållandena är dessutom dramatiskt olika i Europas olika delar, industrimässigt och klimatmässigt. Det nuvarande systemet tjänar bara elbörsmäklare, klondikeföretagare och byråkrater på.

Nu har vi till råga på allt plötsligt fått skenande elpriser. Det förklaras med att gaspriserna i Europa stigit explosionsartat (på grund av att Tyskland lagt ner sina kärnkraftverk och att man inte problemfritt kan importera naturgas från Ryssland…), att vi har dålig kapacitet i vårt eget elnät, att det inte blåser, att det plötsligt blivit kallt o s v. I Norge, som badar i pengar efter decennier av olje- och gasinkomster – säljer nu sin gas på Europabörsen, vilket ger dem ännu mera inkomster – har elpriset till kunderna (privatpersoner och företag) chockhöjts. Även Sverige drabbas förstås. I november har elpriset i Skåne per KWh ökat med 26 öre, 19 öre i Stockholm och 18 öre i Luleå. Läget är mycket värre idag. I Stockholm och Malmö är idag (6/12) priset extrema 300 öre per KWh.

Är så skiftande elpriser förnuftigt? Ingen skulle svara ja på den frågan, men ingen kan göra något åt saken. Marknaden har tagit över, politiken och nationalstaterna är satta på åskådarplats. Käcka uppmaningar om att binda elpriset, byta till en annan distributör, köra tvätt- och diskmaskin på natten… är lika fnoskigt som att tro att den svenska skolan skulle bli bra om alla elever (familjer) lärde sig göra medvetna skolval.

Jag slutar där i mina funderingar och tar gärna emot invändningar om sådant jag eventuellt fått om bakfoten. Men jag efterlyser framför allt en folkstorm mot denna – bokstavligt talat – människofientliga, osäkra och faktiskt farliga energipolitik. I Sverige är vi ju beroende av att kunna värma våra bostäder även på vintern när det kan vara mycket kallt. Ingen global uppvärmning kan hjälpa oss mot detta.