Emmanuel Todd (II) – Det brittiska samhällets utarmning och Skandinaviens märkliga svängning

I denna andra artikel av Jan Fredriksson om Emmanuel Todds arbete Västerlandets nederlag funderas särskilt över Storbritanniens och de skandinaviska ländernas utveckling i den stora omsvängningen.

Emmanuel Todd menar att Storbritannien nu befinner sig i ”ekonomisk upplösning”. Den brittiska nyliberalismen har på grund av landets ringa storlek och makt, försatt landet i en mycket farlig situation. Avindustrialiseringen har gått längre än de flesta länderna i Europa. I Storbritannien utgör industriarbetskraften 18 procent av den aktiva befolkningen medan i Frankrike utgör industriarbetskraften 19 procent, i Tyskland 28 procent och i Italien 27 procent. Går vi till USA och Japan utgör industriarbetskraften där 19 respektive 24 procent.

Konsekvenserna av detta ser vi idag när Europa tillsammans med resten av västvärlden inte längre kan producera de vapen de behöver för att försvara sig. Kriget i Ukraina är också ett industriellt krig där Ryssland i detta avseende är överlägset Väst.

Det som vuxit i Storbritannien är finanssektorn. I USA står finansiell verksamhet för 7,8 procent av BNP, medan i Storbritannien är motsvarande siffra 8,3 procent.

Det måste vara den nyliberala ideologin som gjort Storbritannien sårbart, konstaterar Emmanuel Todd. Man har privatiserat in absurdum. Det som vanligtvis ses som naturliga monopol har hänsynslöst sålts ut, förlamats och till och med återgått till någon slags fragmenterad 1800-talsform.

Att bara hänvisa till nyliberalismen räcker inte menar Todd. Här fanns en ekonomisk doktrin, en dröm om en ren och perfekt marknad med en tillbakadragen stat med den enda funktionen att upprätthålla ordningen och föra krig. Den nyliberala doktrinen har förstört offentliga tjänster, industri och levnadsvillkor. De första liberalerna skapade marknaden, medan nyliberalerna raserade hela ekonomin.

För att förstå hur ett intellektuellt misstag av denna magnitud kunde segra menar Todd att det är nödvändigt att söka sig ner till den undermedvetna nivån. Den nyliberala revolutionen är en befrielse från en instinkt som är skild från all moral. Det ord man tänker på är girighet. Att tjäna pengar på att sälja ut statliga tillgångar och plundra medborgarna genom att lägga ut verksamheterna på entreprenad är okej. Todd använder ordet ”nihilism” för att beskriva granden av förstörelse. Låt oss minnas Margaret Thatchers mest kända fras: ”There is no such thing as society”. Det är en mening som i sin radikalism avslöjar en dold sanning om nyliberalismen: dess rena och enkla förnekande av verkligheten, skriver Todd.

Han menar att vi hittar ursprunget till denna nihilism i samhällsmoralens försvinnande, i religionen, den aktiva, zombie- eller en ”nollreligion”. Med en kristen zombiereligion går man inte längre till mässan, men man fortsätter att delta i deras riter som dop, begravning m m. ”Nolltillståndet” kännetecknas av att dopet försvinner och en massiv ökning av kremering. Antropologiskt kan man enkelt fastställa ett officiellt datum för det kristna äktenskapets försvinnande när samkönade äktenskap anses vara likvärdiga mellan personer av olika kön. Då kan man säga att religionen nått ett ”nolltillstånd”. Han konstaterar att det inte handlar om att återuppta en polemik om ”äktenskap för alla”, utan det är kort och gott att konstatera det absoluta slutet för kristendomen som social kraft.

Med stöd av Max Weber tar Todd upp en diskussion om protestantismens betydelse för flera länder i väst. Arbetsetiken och sparsamhet är protestantismens kärna, enligt Max Weber, vi skall arbeta och spara och vara medvetna om att människan bara har en begränsad tid. Protestantiska länder hade detta gemensamt och alla blev framgångsrika. Klassmedvetandet i t ex Storbritannien var sammanflätat med ett religiöst medvetande. Klasstrukturens verklighet och protestantismens gradvisa övergång till ”nollstadium” förklarar varför Margret Thatcher kunde bryta fackföreningarnas makt.

Hypotesen om den engelska protestantismens ”nolltillstånd” bidrar till att förklara nedmonteringen av den ”Röda muren”. Boris Johnson erövrade vid parlamentsvalet 2019 Labours tidigare starka fäste i norra England. I många valkretsar valdes för första gången konservativa kandidater, vilket bröt en över 100 år gammal Labouranknytning.

Todd tror även att invånarna med den religionen framför allt berövade sin politiska arbetaridentitet på grund av att det religiösa innehållet ebbat ut, liksom att den industriella ekonomin hade gått upp i rök. Brexit signalerade inte något återvändande till nationen, utan var resultatet av dess sönderfall.

Skandinavien: Från feminism till krigshets

Emmanuel Todd har givit Skandinavien ett helt eget kapitel i boken och inleder med att slå fast att kriget i Ukraina överraskande visade att det uppstått en krigslysten protestantisk pol i norra Europa. Att kriget visade att Norge är ett aktivt militärt redskap för USA i Europa. Han exemplifierar med att Norge hjälpte USA att sabotera Nord Stream-ledningarna. När det gäller Danmark menar han att landet utan tvekan är djupt inbäddat i det amerikanska systemet. Danmark har under en längre tid betett sig som ett annex till USA:s underrättelsetjänster. NSA byggde datainsamlings- och lagringscenter på en mindre ö öster Köpenhamn för att spionera på västerländska allierade snarare än på ryssarna. För oss svenskar kan vi notera att det var från denna spioncentral som Danmark på USA:s uppdrag spionerade på Sverige i samband med att det pågick förhandlingar mellan Sverige och Danmark om en affär med svenska JAS-plan!

Att Sverige och Finland tillsammans lämnade in en Nato-ansökningar var häpnadsväckande, menar Todd. Dessa länder har av tradition varit neutrala, för svensk del mycket länge. Han menar att det inte fanns något överhängande hot mot vare sig Sverige eller Finland. Att Ryssland skulle angripa Sverige ser han som rena fantasier, ren galenskap i ett rus av psykiatriskt slag. Med hänvisning till en omfattande studie av den amerikanska statsvetaren Ronald Inglehart konstaterar Todd en nedgång i viljan att kämpa för sitt land bland européer. Men i Skandinavien kan man notera en ökad vilja att kämpa för sitt land.

Den skandinaviska viljan att kämpa för sina länder är motsägelsefull noterar han med hänvisning till Ingleharts studie. Denne tillskriver minskningen av intresset för militära frågor i västvärlden en allmän ”feminisering”. Men detta stämmer inte på de skandinaviska länderna, som officiellt är den mest feministiska regionen i världen. Todd spekulerar i att det kan bero på att både Sverige och Finland när boken skrevs hade kvinnliga statsministrar som ville visa sig lika beslutsamma som männen, men han tror ändå inte att det är svaret på varför Sverige och Finland ansökte om Nato-medlemskap tillsammans. Han menar istället att det finns en oro i samhället, inte bara för ett ryskt anfall, utan också för att demokratin eroderar. Natoansökningarna menar han är ett resultat av en religiös och kulturell kris. Religionens försvinnande sätter nationen i fara. Kanske denna oro tog sig uttryck i ett behov av stärkt säkerhet, som ett inträde i Nato skulle kunna tillfredsställa.

Sverige och Finlands Natomedlemskap var inte ett behov av skydd mot Ryssland; det var ett obearbetat behov av tillhörighet menar Todd. ”Vi har äntligen kommit hem!” Var det inte också så det uttrycktes i media?

Missade du artikel I? Länk till den.