Franska Le Figaro har en intervju med den välkända antropologen Emmanuel Todd: ”Tredje världskriget har börjat”
”Tredje världskriget har börjat” är hans nya tes. Todd är känd för att korrekt ha förutsagt Sovjetunionens fall långt innan det hände. Han var ganska ensam om det vid den tiden.
Jag hade en gång en text om Todds senare förutsägelser för USA och Europa som fortfarande verkar klockren. Jag citerade honom också i ett stycke om socialt förfall som en nationell säkerhetsfråga.
Tyvärr är Figaro-artikeln bakom betalvägg. Men Arnaud Bertrand har gjort oss tjänsten att översätta kontentan. Här är hans lite redigerade tråd från Den 13 januari 2023
Emmanuel Todd, en av de största franska intellektuella idag, hävdar att ”tredje världskriget har börjat”.
Han säger ”det är uppenbart att konflikten, som började som ett begränsat territoriellt krig och eskalerar till en global ekonomisk konfrontation mellan – hela väst å ena sidan, och Ryssland/Kina å den andra – har blivit ett världskrig.”
Han tror att ”Putin tidigt gjorde ett stort misstag, vilket är [att] på tröskeln till kriget [då alla såg Ukraina] inte som en gryende demokrati, utan som ett samhälle i förfall och en ”misslyckad stat” på uppgång. […] Jag tror att Kremls avsikt var att detta förfallna samhälle skulle rasa samman vid den första chocken. Men vad vi har upptäckt är tvärtom att ett samhälle i förfall, kan i krig (om det matas av externa ekonomiska och militära resurser), hitta en ny typ av balans, och till och med en vision, ett hopp.”
Han säger att han håller med Mearsheimers analys av konflikten: ”Mearsheimer berättar att Ukraina, vars armé hade blivit utrustad av Nato-soldater (amerikanska, brittiska och polska) sedan åtminstone 2014, därför var en de facto-medlem i Nato, och att ryssarna hade meddelat, att de aldrig skulle tolerera Ukraina i Nato. Ur deras synvinkel befinner sig ryssarna därför i ett krig som är defensivt och förebyggande. Mearsheimer tillade att vi inte borde ha anledning att glädjas åt ryssarnas eventuella svårigheter, för eftersom detta är en existentiell fråga för dem, ju svårare det skulle vara, desto hårdare skulle de slå till. Analysen verkar stämma.”
Han har dock en del kritik mot Mearsheimer:
”Mearsheimer, som god amerikan, överskattar sitt land. Han anser att om kriget i Ukraina för ryssarna är existentiellt, så är det för amerikanerna i princip bara ett ´maktspel´ bland andra. Efter Vietnam, Irak och Afghanistan, bara ytterligare ett debacle? Den amerikanska geopolitikens grundläggande axiom är: ´Vi kan göra vad vi vill eftersom vi är skyddade, långt borta, mellan två hav, ingenting kommer någonsin att hända oss´. Ingenting skulle vara speciellt för USA.
Otillräckliga analyser får idag Biden att gå tanklöst fram. USA är bräckligt. Den ryska ekonomins motstånd driver USA-imperialismen mot stupet. Ingen hade förväntat sig att den ryska ekonomin skulle hålla emot Natos ´ekonomiska makt´. Jag tror att ryssarna själva inte förutsåg det.
Om den ryska ekonomin lyckades stå emot sanktionerna på obestämd tid och därmed lyckades uttömma den europeiska ekonomin, medan de själva, med stöd av Kina fortsatte att existera, skulle USA:s monetära och finansiella kontroller av världen kollapsa, och därmed möjligheten för Förenta staterna att finansiera sitt enorma handelsunderskott. Detta krig har därför blivit existentiellt även för USA. Lika lite som Ryssland kan de inte dra sig ur konflikten, de kan inte släppa taget. Det är därför vi nu befinner oss i ett oändligt krig, i en konfrontation vars resultat måste vara den ena eller det andras kollaps.”
Han är övertygad om att USA är på tillbakagång, och ser det som dåliga nyheter för vasallstaternas autonomi:
”Jag har just läst en bok av S Jaishankar, indisk utrikesminister (The India Way), publicerad strax före (Ukraina-)kriget, som framhåller USA:s svaghet, som vet att konfrontationen mellan Kina och USA inte kommer att ha någon vinnare, men som kommer att ge plats åt ett land som Indien och andra. Jag tillägger: men inte till européer. Överallt ser vi försvagningen av USA, men inte i Europa och Japan eftersom en av effekterna av tillbakagången för det imperialistiska systemet, är att USA stärker sitt grepp om sina ursprungliga protektorat. I takt med att det amerikanska systemet krymper, så väger det över allt mer på protektoratens lokala eliter (och jag inkluderar hela Europa här). De första som förlorar all nationell autonomi kommer att vara (eller är redan) engelsmännen och australiensarna. Internet har producerat mänsklig interaktion med USA i anglosfären [och är] av sådan intensitet att dess akademiska, mediala och konstnärliga eliter så att säga koopteras. På den europeiska kontinenten skyddas vi något av våra nationella språk, men minskningen av vår självständighet är betydande och snabb. Låt oss komma ihåg Irakkriget, då Chirac, Schröder och Putin höll gemensamma presskonferenser mot kriget.”
Han understryker vikten av kompetens och utbildning:
”USA är nu dubbelt så befolkat som Ryssland (2,2 gånger i studentåldersgrupper). Men i USA studerar endast 7 procent teknik, medan det i Ryssland är 25 procent. Vilket innebär att med 2,2 gånger färre personer som studerar, så utbildar Ryssland 30 procent fler ingenjörer. USA fyller gapet med utländska studenter, men de är främst indier och ännu fler kineser. Detta är inte hållbart och minskar redan. Det är ett dilemma för USA:s ekonomi: den kan bara möta konkurrens från Kina genom att importera kvalificerad kinesisk arbetskraft.”
Om krigets ideologiska och kulturella aspekter:
”När vi ser den ryska duman anta ännu mer repressiv lagstiftning om ’HBT-propaganda’ känner vi oss överlägsna. Det kan jag känna som en vanlig västerlänning. Men ur geopolitisk synvinkel, om vi tänker i termer av makt över vardagen, är det ett misstag. På 75 procent av planeten är släktskapsorganisationen patriarkalt, och man kan känna en stark förståelse för ryska attityder. För den kollektiva icke-västvärlden bejakar Ryssland en betryggande moralisk konservatism.”
Han fortsätter:
”Sovjetunionen hade en viss form av makt över vardagen [men] kommunismen förskräckte i princip hela den muslimska världen genom sin ateism och inspirerade inte påtagligt i Indien; utanför Västbengalen och Kerala. Men idag kan Ryssland som ompositionerat sig som stormaktens arketyp, inte bara antikolonialistiskt, utan också patriarkalt och konservativt av traditionella sedvänjor, förföra mycket påtagligare. [Till exempel] är det uppenbart att Putins Ryssland, efter att ha blivit moraliskt konservativt, har blivit sympatiskt för saudierna, som jag är säker på har lite svårt med debatter i USA om [huruvida] transpersoner [skall ha] tillgång till damrummet.
Västerländska medier är tragikomiska, när de hela tiden säger: ´Ryssland är isolerat, Ryssland är isolerat´. Men när vi tittar på rösterna i FN ser vi att 75 procent av världen inte följer västvärlden, som då verkar väldigt liten.
Med en antropolog som läser av detta [klyftan mellan väst och resten] finner vi att länder i väst ofta har en kärnfamiljstruktur med bilaterala släktskapssystem, det vill säga där manligt och kvinnligt släktskap är likvärdigt i definitionen av barnets sociala status. [Inom resten], med huvuddelen av den afro-euro-asiatiska massan, hittar vi samhälls- och patriarkala familjeorganisationer. Vi ser då att denna konflikt, som av våra medier beskrivs som en konflikt mellan politiska värderingar, på ett djupare plan är en konflikt mellan antropologiska värderingar. Det är denna omedvetna aspekt av klyftan och detta djup som gör konfrontationen farlig.”
Så är det. Har han rätt i allt? Jag vet inte, men Emmanuel Todd är verkligen alltid en mycket sällsam och intressant tänkare, med en helt annan analys än de deprimerande förutsägbara dåliga dragningar som brukar dominera franska medier.
Todds tänkande rimmar väl med Radhika Desais och Michael Hudsons tänkande som återges i Naked Capitalism.
Var finns den politiska maktens röst i västvärlden som till folket förklarar krigets eskalerade mening som dom menar bygger på en fredlig väg ut från detta bestialiska dödande. Och hur förklarar ”vuxenvärlden” detta för våra barn och ungdomar.
Trist är att hatet mellan Ryssland och Ukraina kommer bestå generationer framöver.
I nuläget för att hindra ett rent helvete i hela världen måste väst USA/Nato och EU ärligt ikläda sig och erkänna delansvar till Rysslands angreppskrig mot Ukraina.
Det talas mycket om Rysslands Wagnerkrigare. På samma sätt borde man tala om Väst-USA/Nato och EU:s Ukrainaarmé.
Så visst pågår det ett stormaktskrig mycket mer än lågintensivt i förhållande till Mellanösternkonflikten. Och hur detta skall sluta vill jag inte tänka på om dem som makten haver inte besinnar sig.
Jag har en fråga till översättaren och redaktören. (Frågan kommer sist i mitt inlägg.)
Emmanuel Todd sade detta: ”Men när vi tittar på rösterna i FN ser vi att 75 procent av världen inte följer västvärlden, som då verkar väldigt liten.”
Fakta är som följer. Ser man på rösterna i FNs generalförsamlings och säkerhetsråds resolutioner från mars till oktober har de fallit som följer.
1. Inte följer Väst i generalförsamlingen räknat i FOLKMÄNGD: ungefär 52–53 procent.
2. Inte följer Väst i generalförsamlingen räknat i RÖSTER: ungefär 26 procent.
3. Inte följer Väst i generalförsamlingen räknat i BNP: < 50 procent.
4. Inte följer Väst i generalförsamlingen räknat i konventionell MILITÄR STYRKA: < 50 procent.
5. Inte följer Väst i SÄKERHETSRÅDSRÖSTER: 27 procent.
6. Inte följer Väst i PERMANENTA SÄKERHETSRÅDSRÖSTER: 40 procent.
Långt under 75 procent, hur man än räknar.
Min fråga till redaktören och översättaren: Vad tänkte ni när ni läste Emmanuel Todds utsaga ”Men när vi tittar på rösterna i FN ser vi att 75 procent av världen inte följer västvärlden, som då verkar väldigt liten”?
Jan Arvid G!
Svar: Att Emanuel Todd räknat ut att de länder som i FN ”inte följer västvärlden” representerar 75 procent av väldens samlade befolkning. Jag har inte kollat hans beräkning.
Till de verkligt intressanta punkterna i artikeln hör inte frågan om hur många procent i FN som stöder eller inte stöder den ena eller den andra sidan i proxykriget i Ukraina. Tendensen är nämligen väldigt klar. Det kollektiva Väst med USA i spetsen lyckas sämre och sämre med att få stöd för sin olagliga sanktions- och isoleringspolitik gentemot Ryssland. Därför tänkte jag bara flyktigt ”75 procent? Har jag inte sett siffran 85 procent i detta sammanhang någonstans?” när jag översatte artikeln.
Det verkligt intressanta är, att bland annat BNP-resonemangen missar väsentliga fakta om ett lands industriella förmåga. Det verkligt intressanta är att sifferjämförelser vad beträffar procentandelen studenter länder emellan, är ointressant, om man inte ser vad studenterna utbildas till.
Storbritannien utbildar t ex oproportionellt många ekonomer och för få ingenjörer beroende på att Londonbörsen är så oproportionellt stor i Europa (dock ej längre störst enligt Bloomberg). En student som utbildar sig till ekonom eller jurist har större chans till hög inkomst jämför med en ingenjör. Med känt resultat.
Storbritannien, liksom USA med flera länder, har fått en finansialiserad ekonomi, vilket lett till avindustrialisering. Kriget i Ukraina avslöjar det påtagligt. Nato-länderna förmår inte förse regeringen i Kiev med vapen och ammunition i samma takt som den förbrukas i striderna mot Ryssland. Det står om detta på denna sajt, i en tidigare översättning av en artikel av ekonomen M Hudson. Har den nuvarande, eller hade den förra svenska regeringen en aning om dessa grundläggande fakta?
Det är i länderna bland de 75 eller 85 eller vad det nu är för procenttal som är mest korrekt, det är i dessa länder som ekonomierna kommer att stärkas. Sverige har inte bara problem med tjugofemöresprofessorer som Lasse Ekstrand skriver om. Det är dessutom fel sorts tjugofemöresprofessorer.
Knut L!
Jag har räknat, och det blir 52, procent, 55 procent i olika omröstningar, mer i den mindre viktiga resolution ES-11/3 om att utesluta Ryssland från FN:s råd för mänskliga rättigheter.
Slog det dig inte att Emmanuel Todds procenttal är orimligt? Alla vi lindelof.nu-debattörer har registrerat vilka länder som har vilken politik i vår intensiva dagliga nyhetsläsning: vi vet att Kenyas och Filippinernas statsledningar uppträder si, Sydafrikas och Bolivias så. I vardagslivet gör vi matematiska överslag hela tiden, till exempel om vad bensinmätaren visar, hur mycket bilen drar, och att vi vågar köra från Arvika till vår hemort ehuru vi tappat våra kontokort och mobiltelefon. I fallet med omröstningarna framkallar vår kunskap om länders politik och invånarantal, vare sig vi vill det eller ej, en aning om att 75 procent är fel, om vi har ett öppet sinne.
Din slutkläm ”Jag har inte kollat hans beräkning” följer ett mönster: du plägar ursäkta dig från faktagranskningsarbete vars frukter ginge din övertygelse emot.
Jan Arvid G!
Vi talar runt varandra. Har du räknat ut hur stor del av världens befolkning som bor i länder som röstade emot USA i FN?
Jag skrev om noggrant definierade saker: om Emmauel Todds påstående ”Men när vi tittar på rösterna i FN ser vi att 75 procent av världen inte följer västvärlden”, vilket bara kan syfta på Ukraina-relaterade omröstningar från februari till oktober 2022, och jag frågade dig om du inte reagerade på Emmauel Todds felaktiga procenttal.
När det gäller Ukraina-relaterade omröstningar 2022 (som generalförsamlingsresloutionsomröstningarna ES-11/1 till ES-11/4) räknade jag ut ”hur stor del av världens befolkning som bor i länder som” inte röstade som Förenta staterna ville, och kom till drygt 50 procent.
Vad menar du med frågan ”Har du räknat ut hur stor del av världens befolkning som bor i länder som röstade emot USA i FN?” Vilka omröstningar? Att mycket stora majoriteter inte följer Förenta staternas vilja i vissa omröstningar (till exempel om Kuba) vet vi, men det är väl inte det Emmanuel Todd talar om?
Hans beskrivning att ”Västerländska medier är tragikomiska, när de hela tiden säger: ’Ryssland är isolerat, Ryssland är isolerat’” kan väl bara syfta på förra årets Ukraina-omröstningar?
Uppgifter bör granskas och noggrannhet premieras. Så herrar redaktör och översättare bör tacka för korrigeringen.
Jan Arvid G!
Ursäkta, jag läste slarvigt. Som du räknat (om du räknat rätt) är det 52-53 procent som gäller. Jag har inget mer att tillägga i denna fråga. Kanske kan du skriva till E Todd och fråga. En majoritet är det i alla fall.
Jan Arvid Götesson!
18 januari 01:22 får vi sex punkter som var och en börjar med ”Inte följer Väst …”. Vilka länder räknar du till ”Väst”?
Björn Backengård!
Det ”utvidgade väst”, som är lite svårt att sätta namn på, eftersom det innehåller östasistiska länder, är en världsregion vars ena ände är Georgien, och sedan sträcker sig över Ukraina, EU, Nato, Japan, Republiken Korea, Republiken Kina, Singapore till AUKUS-medlemmen Samväldet Australien.
I många andra länder finns statsledningar och folkopinioner som stöder Väst, som vi ser i FN.