Martin Schibbye berättade i sitt och Johans fina sommarprogram om sin far Sture Karlsson. Det fick mig att gå till bokhyllan och kontrollera vilka av Stures böcker som stod där och vilka jag saknade. Och därefter till datorn för att genom Bokbörsen komplettera min samling med tre böcker.
Översten och jag hade jag läst för många år sedan, förmodligen lånat på biblioteket, men nu fick jag tag på ett eget exemplar som jag läste med stigande beundran och respekt för en ovanligt rakryggad och principfast person. Som valde att inte vika en tum från vad som var rätt. Trots svåra personliga konsekvenser av sitt ställningstagande.
Snitt genom Afrika ger på något sätt nyckeln till Martins personlighet och drivkrafter. Vad kan man annat bli med ett par föräldrar som Sture Karlsson och Karin Schibbye som i boken skildrar sin resa år 1978 ner genom Afrika med en Volkswagenbuss. Från Alger, genom Sahara och vidare genom länderna kring ekvatorn för att slutligen nå Mosambique. En skildring som visar att den spännande verkligheten kan överträffa alla påhittade äventyrsberättelser. Och dessutom ge det goda reportagets kunskap om världen.
Linda Syréns bergsbestigning är en märkligt fängslande bok på många plan. Jag vågar mig inte på att säga något om innehållet. Bara rekommendera till läsning.
Som inbiten bokmal inser jag så småningom att en ständigt ökande boksamling inte bara skapar trivsel utan också vissa problem. Hyllorna räcker bara inte till. När jag nu kommer upp i åren väcks också tankar på vad som skall hända med alla dessa böcker som gett mig så många glädjestunder.
Jag trodde förr att jag hade samlat på mig en mindre förmögenhet i hyllorna. Men när jag nu försöker sälja en del böcker inser jag att verkligheten snarare är den att det är ett problem att bli av med dem.
Men ändå envisas jag med att se böcker som värdefulla ting. Som jag har i min vård och förvaltar under ett antal år. Många har jag tagit över från tidigare ägare. Det har varit riktiga glädjestunder att hitta vackert inbundna verk från 1800-talet på antikvariaten. Nu på 2000-talet börjar det bli dags att hitta nya ägare som kan ta över vården av dem.
En bok är inte bara en text som i våra dagar kan digitaliseras och avnjutas på läsplattor utan att behöva bli ett besvärande inslag i en modern heminredning. Den är ett verkligt fysiskt ting som ger en speciell känsla när man håller den i handen. Man känner historiens vingslag för att formulera det högtidligt.
Ett välförsett bibliotek blir därför ett kulturreservat där de enskilda böckerna i framtiden förtjänar att få ingå i andra bokvänners bibliotek där kulturtraditionen kan leva vidare.
Jag började med att sälja en dryg hyllmeter fotolitteratur till ett antikvariat för att ge plats åt en annan hyllmeter böcker. Nu med temat satirteckningar. Sen insåg jag att det var dags att minska min samling gastronomisk litteratur till hälften. Dem lade jag ut på Bokbörsen.
Så var det dags att välja ut böcker ur blandade kategorier som jag utan svårighet kunde skilja mig ifrån. Som jag aldrig skulle läsa om, som jag kanske aldrig ens hade läst och som jag inte hade någon personlig relation till. Och som jag inte heller behöver som referenslitteratur eller kanske för eventuell omläsning eller som gamla vänner ur världslitteraturen.
De ligger nu här på Bokbörsen och väntar på att lyckliggöra nya bokälskare som under sin tid på jorden vill ta hand om dem.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: bibliotek, Henrik Linde, Linda Syréns bergsbestigning, Martin Schibbye, Snitt genom Afrika, Sture Karlsson, Översten och jag
Bokbörsen är det enda rätta och att finna någon som efteråt lagrar och säljer vidare. Många antikvariat har lagt ner därför att lokalhyrorna blir för höga. Böcker är också drabbade av överkonsumtionens lagar. Biblioteken är bra, men även de, liksom Brunnsviks Folkhögskola kastar mängder i containrar, efter att ha haft 5-kronorsrea. Bokbörsen är för mig en möjlighet att dryga ut den tidiga pensionen jag tagit ut för att på heltid göra det jag tycker är roligt och viktigt i livet, som att skriva, läsa, odla. spela teater, resa, hälsa på hos folk, prata om viktiga saker, överlämna mig som k-märkt till Folket i Bilds styrelse och delta i andra viktiga organisationer på hemmaplan.
Översten och jag, läste jag som soldatfacklig aktivist vid I19 i Boden. Boken vandrade säkert vidare från deras bibliotek. När Lv7 i Luleå lade ned fick Tankarnas Trädgård massor av banankartonger fyllda med böcker därifrån. En del av det finns fortfarande i mitt ”antikvariat” bokbodan på gården med cirka 7000 böcker inskrivna på Bokbörsen.