Nu har finländarna gjort det igen – skapat ett bibliotek av världsklass. I Tölöviken bland andra kulturella och spektakulära byggnader som Kiasma (museet för nutidskonst), Finlandiahuset och operahuset invigdes lagom till 101 årsdagen av Finlands självständighet 5 december 2018 ett nytt bibliotek, Oodi (sv. Ode). Det imponerar på besökaren både vad gäller arkitektur och formgivning men också när det gäller inbjudan till aktiviteter. Det är nämligen ett sällan skådat allaktivitetshus.
Det är inte första gången finländska bibliotek väcker uppmärksamhet. I det liberala och framstegsvänliga då finländska Viborg fick Alvar Aalto i uppgift att rita ett bibliotek som invigdes.
Byggnaden kom att bli en av Viborgs förnämsta. Tidningsläsesalen hade en egen ingång precis som ingången till barnavdelningen som nåddes direkt från en lekpark på den södra sidan. I den yttre biblioteksmiljön ingick också Jussi Mäntynens stora älgskulptur som hade avtäckts i parken alldeles intill redan 1928.
Den inre miljön väckte stor dåtida uppmärksamhet. Beträffande belysningen uttalade Aalto att den ”oberoende av den läsandes och bokens inbördes ställning alltid är skugg- och bländningsfri.” I föreläsningssalen fanns hans karaktäristiska böljande undertak. Här fanns också de av Aalto skapade möblerna som Aaltopallen och nya fåtöljer.
Biblioteket hann verka fullt i fyra år innan kriget och Karelen förlorades. Efterkrigstiden blev inledningsvis en sorglig historia och ryssarna förmådde inte inledningsvis förvalta det kulturarv som biblioteket var. Det kunde bland annat konstateras av artikelförfattaren vid ett besök i Viborg för ett antal år sedan då byggnaden var i starkt förfall. Genom samverkan mellan finska, ryska och svenska intressenter kunde dock byggnaden räddas. 2013-11-23 återinvigdes biblioteket i närvaro av bland andra Finlands tidigare president Tarja Halonen och höga ryska dignitärer. Renoveringen ansågs så lyckad att den belönades med det prestigefyllda Europa Nostra (organisationen som arbetar för att bevara Europas Kulturarv) priset 2015.
Men nu gäller det Oodi. Initiativtagare var dåvarande kulturministern, författaren, läkaren Claes Andersson. Han initierade frågan i Paavo Lipponens regering mitt under pågående lågkonjunktur.
Helsingfors behövde ett nytt stadsbibliotek. Nu tjugo år senare står det där och är en succé. President Niinistö invigningstalade. På några dagar besöktes den vågformade träkonstruktionen i tre plan av 55.000 imponerade besökare.
”Oodis ledord är Jämlikhet. Alla har rätt att besöka Oodi. Planlöst flanerande är tillåtet, till och med önskvärt. Vi tillåter inte rasism eller diskriminering. Respekt. Behandla alla med respekt. Trivsel. Oodi är vårt gemensamma vardagsrum. Vi är tillsammans ansvariga för dess trivsel. Löfte Personalen finns här för dig. Vi ansvarar för säkerheten på Oodi.”
Byggnaden innehåller alltså tre plan. Det är den nya tidens bibliotek där besökaren kan förutom låna böcker, läsa tidningar, äta lunch, hänga omkring, gå på bio, studera, hålla möten, arrangera ett evenemang, ta ett glas vin, skapa musik, träffa kompisar, sy gardiner, leka med barn, arrangera matlagningskurser, spela retrospel med de nyaste konsolerna, dyka in i en värld av virtuell verklighet.
Vad gäller byggnaden och arkitekturen vilar Oodi på två stålbågar. Byggnadens formspråk är en kombination av traditioner och modernism. I byggandet har mycket finsk gran använts. I själva byggprocessen var många Helsingforsbors biblioteksdrömmar tillgodosedda.
Allt har dock inte varit samförstånd kring det nya biblioteket. Flera svenskspråkiga kulturpersonligheter har reagerat mot att biblioteket fick namnet Oodi som blev det officiella namnet både på finska och svenska. I vissa svenskspråkiga kretsar ansågs det vara nonchalant att den hundraåriga republiken Finlands tvåspråkiga huvudstad och en av huvudsatsningarna inför märkesåret får ett enbart finskt namn.
Den tidigare kulturministern Claes Andersson som också ingick i juryn för namnvalet säger dock: ”Oodi är ett bra namn med historiska rötter ända från antiken. Det är en lovsång och ett ord som också går hem hos unga människor. Jag tycker att Oodi fungerar bra på både svenska, finska och engelska. Rent språkligt är det inte rätt med Oodi på svenska, men man förstår ju vad det betyder.”
Sammantaget en hyllning till Claes Andersson som avled 2019. Här med Bengt Bergs vackra dikt.
Där du inte längre är
Lärkorna kvittrar i moll
Augustisolen värmer och renfanan
Står i givakt längs vägkanten
Men det är något som dröjer,
Är det bubblorna från havets botten?
Är det solkatten i språkets grenverk?
Det finns en väg som ingen gått före dig
hittar du den är den din. Vägskyltens
rost ger det röda, det gula sin mening.
Runtom pågår ännu världen i repriserad
Direktsändning, dammolnen dalar
ultrarapidiskt efter ännu en explosion
Snabbköpets kundvagnar väntar troget
På nya händer, någon försöker minnas
namnet på en ej bortglömd kärlek.
Där ligger också Riksdagshusets skugga,
den vackra järnvägsstationens strömmingsdoft,
Stockmanns allt tunnare lyrikavdelning.
Pianot tyst, tofflorna tomma, ljuset
Som ännu svävar i morgontimman
– allt finns kvar, allt är borta.
Jo Oodi är en fantastisk skapelse redan från utsidan. Vi var där för några år sedan, det var alldeles nytt då. Hur har det gått med insidan? Är det fortfarande en plats för samtal, kultur och bildning? Eller har det ”det öppna samhället” också blivit ett tillhåll för wheeling and dealing – som det kan vara på bibliotek i Sverige?
På bibliotekets officiella sida kunde man läsa att namnet till slut blev ”Ode” på svenska. Jag citerar:
”Efter livlig allmän diskussion tar man i bruk också en svensk namnform, ’Ode’. […] ’Enligt juryns beslut skulle namnet finnas i bara en form, ”Oodi” på alla språk. Efter den livliga diskussion som följde beslöt jag ändå att ta i bruk också ett svenskt namn, och det är ’Ode’, säger biblioteksdirektören Tuula Haavisto. ’Före beslutet konsulterade jag juryn som kände till diskussionen. Juryn såg inget hinder för att förändra beslutet på den här punkten.’ Från 3.2.2017 kan namnet officiellt skrivas på två sätt: 1. Helsingin keskustakirjasto Oodi – Helsingfors centrumbibliotek Ode – Helsinki Central Library Oodi 2. Kirjasto Oodi – Biblioteket Ode – Library Oodi
”Biblioteket heter Oodi på alla andra språk än svenska. ’Ode’ kan ändå öppna namnets betydelse på flera språk: finskans litterära ord ’oodi’ är ’ode’ åtminstone på engelska, tyska, italienska, danska och norska.” [slut citat]
Har detta beslut upphävts?
Tack för artikeln, Rolf K., säger jag som är fennofil och finlandofil.
Fast jag har upptäckt två saker som är både komiska och oroväckande. Rolf K citerade Odes (inte ”Oodis”) ledord. Jag gick till den nuvarande, fullständiga versionen av ledorden (principerna) på Odes vävplats. Där läste jag:
TRIVSEL Ode är vårt gemensamma vardagsrum. Var och en är ansvarig för att lokalerna är trivsamma och snygga, samt för sitt eget beteende. Vi ingriper vid osakligt beteende.
Konsternerad gick jag till den finskspråkiga versionen av Principerna. Ordet som motsvarade ”osaklig” var ”asiaton”. Ordet ”asiaton” var säkert ett översättningslån från svenska från början, men nuvarande officiella finsk-svenska ordbok ger dessa betydelser:
osaklig; onödig; ovidkommande; obefogad; ogrundad; omotiverad; irrelevant; obehörig; olämplig
Man kan se att författarna av den finska originaltexten har tänkt på ”olämpligt” beteende. Vid den lagstadgade översättningen till svenska har det blivit ”osaklig”.
Finland har nu tre officiella språk: finska, svenska och översättningska. Översättningska språket uppstår vid pliktöversättning från finska till svenska.
Fast det är möjligt att ”osaklig = olämplig” har blivit en finlandism, det vill säga en sak som finns i svenskan i Finland, men inte i Sverige. Här ett citat från Studerandenas idrottsförbund i Finland: ”Olämpliga beteenden som lyder under trakasserier inkluderar, men är inte begränsade till, elakt eller insinuerande tal, hånande, nedsättande, osaklig beröring, förnedring och försvårande av arbete.”
En annan punkt i principerna lyder: ”Rasism och diskriminering har ingen plats i biblioteket, kom ihåg detta också när du pratar.”
Värdegrunden sipprar in överallt. Låt oss säga att vi förde en lågmäld diskussion på Ode (i område varest samtal är tillåtet), och jag sade att ”fransktalande i Kanada brukade kallas ’white niggers’”. Om någon tjuvlyssnade, då bleve jag väl utslängd från Ode.
Finland Helsinki har visat återigen sin arkitektoniska höjd inte vispa omkring med en betongkloss och grå gråhet som på Djurgården senast och som tävlar i klassen värsting ful. Biblioteket i Hfors böljar som en våg i kanten av finska viken och förenas med naturen i okonstlad stil. Heja Finland!
En av dagens mästare är utan tvekan Santiago Calatrava. Den spanske arkitekten är väl i Sverige mest känd för Turning Torso i Malmö.
Men han står bakom Konst- och vetenskapsstaden i Valencia med 13 års byggnadstid och den vid denna skapelses slutår använda (och därmed kanske av många kända) olympiastadion i Aten. Därutöver det magnifika auditoriet i Santa Cruz, huvudstaden på Teneriffa, samt ett antal broar i Spanien och runtom i världen.
Han suger ut vad man kan ur betongen i vackra linjespel, men byggnader i trä, som det nya Helsinki-biblioteket har på sitt sätt en oemotståndlig charm.
Tack Rolf K för detta inlägg!