Efter Hans Nordebrinks recension av Lars Åbergs bok Framtidsstaden… har en märklig diskussion förts här på bloggen. I den har Håkan Sandin och Bo Persson hävdat att en grundlagsändring 2010 har jämnat vägen för upprättandet av parallellsamhällen oåtkomliga för svensk lag. Bo Persson har beskrivit det som legaliserad ”minoritetsnationalism” till skillnad från normala nationalstaters ”majortietsnationalism”. Dessa tankar är helt nya för mig. Måste därför gräva lite i saken. Har de rätt i detta?
Vad står det då i grundlagen? I Regeringsformens Kap 1 § 2 kan man i sista stycket läsa:
Samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas.
Det är detta stycke man syftar på och detta stycke ändrades 2010. Hur var då den gamla skrivningen? Jo, det stod då följande:
Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas.
Skillnaden, som alla kan se, är dels att samiska folkets ställning poängteras särskilt och att ett bör har blivit ett ska.
Att samernas ställning stärks kan knappast vara kontroversiellt. Att bör har ändrats till ska kan i det här sammanhanget knappast ses som något stort skov, eftersom det syftar på det töjbara begreppet främja.
Man kan förstås också fråga sig om redan den gamla skrivningen från 1974 om att ”etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv” var ett brott mot vad ”svensk demokrati” tidigare stod för. Men mitt svar är nej.
Denna skrivning i grundlagen bör därför försvaras. Den uttrycker bara att man har rätt att kollektivt utöva sin ursprungskultur i ett samfundsliv – inom lagen, vilket faktiskt kan ses som normal demokratisk ”föreningsfrihet”. Gränsen mellan sådana kulturella (religiösa) samfund och upprättande av parallellsamhällen som tvingar människor till olagligheter (alltså maffiaorganisationer, kriminella nätverk, hemliga sekter etc) är inte svår att förstå. Organiserat olagligt sekteristiskt förtryck av medborgare, som Lise Blomqvist påpekat i debatten, finns nu och har alltid funnits.
Inte är det grundlagen som är problemet i dessa sammanhang.
Och, för att fullborda, maffiaorganisationer och kriminella nätverk är olagliga nu som tidigare.
Och inte är det kulturpolitiken som främjar sådana, det är arbetslösheten. Som är en följd av den av EU påbjudna och den av neoklassisk ekonomi påhejade bristen på industripolitik.
Under 40-50-60-70-80-talen skulle en åttaprocentig arbetslöshet, med lokala fickor upp till trettioprocentig arbetslöshet, ha setts som en nationell katastrof som hade triggat igång gigantiska industripolitiska satsningar. Idag skulle sådant betraktas som handelshinder och illegal konkurrens och är därför förbjudet.
Påståendet att nämnda grundlagsändringar har bidragit till att skapa parallella samhällen saknar evidens och leder oss vilse om vi i diskussioner om invandringen utgår från detta.
Ordet minoritetsnationalism har ett helt annat ursprung och betydelse än det som Bo P och Håkan S lanserat.
Poeten, filosofen och samhällsdebattören Will Kymlicas är ursprunget till begreppet minoritets-nationalism. Han beskriver att nationella minoriteter (liksom majoritetsnationalister) kan lämna en främlingsfientlig och exkluderande nationalism baserad på etnicitet och anta en inkluderande medborgerlig nationalism som är öppen och välkomnande till invandring.
Motsättningarna mellan serber och kosovoalbaner i det gamla Jugoslavien skulle eventuellt kunna vara utgångspunkt för en diskussion.
Etniska grupper mot varandra och kosovoalbanerna kunde nog anses och bedriva en minoritetsnationalistisk kamp, till och med väpnad kamp mot det serbiska förtrycket.
Lösningen enligt enligt Kymlicas är att det minoritetsnationalistiska Kosova istället för motstånd och väpnad kamp, skulle ha bortsett från den i grunden etniska kampen mot serberna, och intagit strategin att lämna sin egen främlingsfrihet och bjudit in till en öppen och inkluderande syn med serberna. En i mina ögon mycket naiv filosofi och som tur var fick kosovoalbanerna självständiget genom egen väpnad kamp samt Daytonavtalet.
Daytonavtalet är dock ett instabilt fredsfördrag och är idag på väg att förintas bland annat genom ökade motsättningar i nuvarande staten Kosovo.
Håller med Knut L i hans analys som säger att skrivningarna som lyfter fram samernas specifika rättigheter som ursprungsbefolkning i den norra delen av vårt land finns med i grundlagsändringen.
Det innebär framför allt att samiskan och tillhörande kulturella uttryck numera är en nationell minoritet i vårt land. Men det finns mycket mer att göra och samerna får än idag kämpa för sina rättigheter. För ett år sedan stämde en sameby utanför Gällivare staten för att deras rättigheter inte beaktades. Samebyn fick rätt i Gällivare tingsrätt men Justitiekanslern har överklagat domen till högre instans.
Sverige har varken skrivit på det internationella fördrag som erkänner samernas rättigheter och de ekonomiska ersättningen för förlorad renbetesmark och andra viktig områden för samisk näring. Ersättningen har varit skamligt låg.
Inte nog med det. Sverige har ännu inte erkänt samerna som ursprungsfolk i enlighet med FN stadgans regelverk. Och i den statliga utredningen kring samebyn i Gällivare användes sorgligt nog begreppet lappar istället för samer vid upprepade tillfällen. Lappar har ingen ursprungsrättighet, det har däremot samer.
Tills sist, min erfarenhet är att muslimer ofta anpassar sin religion utifrån svenska förhållanden, men så är det ju alltid. Kulturer som möts påverkar varandra. Professor emeritus Jan Hjärpe har skrivit om detta i ett flertal böcker.
Stamkrig och det svenska samhällets undergång målas upp av Bo P och Håkan S, ja till och med den europeiska kulturens undergång spås av dem inom inte alltför lång tid.
Detta är våldsamt överdrivet och förutsättningarna existerar inte i vårt land för en sådan utveckling. De flesta muslimska församlingar i Sverige är fredliga och det finns endast ett fåtal församlingar som är föremål för myndigheternas intresse.
Iakttagelser av elever med dragning åt våldsbejakande extremism involverar svenska skolor med särskilt ansvar för vissa rektorer. I Lund finns en gymnasierektor med övergripande ansvar för de här frågorna. Socialförvaltningen och polisen har gemensamma möten när det gäller risken för vissa ungdomar som kan bli aktiva och eventuellt ansluta sig till krigen i Mellanöstern. Endast ett fåtal ungdomar i Lund har fångats upp genom den här övervakningen. Dessbättre.
Knut L!
Vad menar du med ”normala nationalstaters majoritetsnationalism”? Sverigedemokraterna står för ett slags majoritetsnationalism, men om den skrevs in grundlagen skulle det vara högst onormalt för vad du kallar en nationalstat.
Nationalstater är rättsligt sett territorialstater. I vissa fall har mobiliserande nationalistiska argument använts vid upprättandet av territorialstater. Italien och Tyskland på 1800-talet t ex, och det är också då ordet ”nationalstat” blev ett ord i svenska språket.
Men territorialstaten går tillbaka till Westfaliska freden på 1600-talet, då krig i olika ideologiers namn förbjöds och har idag i FN-stadgan sin universella uppförandekod.
Medan Jan Wiklund fortsätter att drömma sig tillbaka till välfärdskapitalismens dagar och Hans Andersson fortsätter att tala om samerna är jag själv fortfarande mest intresserad av dels hur EU kommer att avvecklas – blir det i en nationalistisk paroxysm eller kan det bli i fridsammare former – och dels av det faktum att den nya grundlagen 1974 öppnade för den motsättning vi idag har mellan statsmakternas minoritetsnationalism å ena sidan och Sverigedemokraternas majoritetsnationalism å den andra. Om sedan Knut L inte tycker att det senare är så mycket att tala om, så är han ju i sin fulla rätt att tycka det.
Grundlagsändringen måste ses i ljuset från Olof Palmes politiska gärning.
Så här sa han i en intervju i DN 1985:
”Naturligtvis är det mångkulturella samhället en revolution. Den är oundviklig. Men eftersom jag är reformist vill jag att denna revolution skall ske gradvis.”
Det är konsekvensen av denna ”reformistiska revolution”, i form av närmast dagliga våldsdåd i parallellsamhällena, som var utgångspunkten för diskussionen.
Naturligtvis är det också en juridisk fråga.
Men är det verkligen någon som tror att Eliassons nyutexaminerade gröngölingar från polisskolan kommer att klara av att bekämpa de kriminella gängen som är utrustade med militära vapen och skottsäkra västar?
I och med att uppenbarhetsrekvisitet togs bort gäller Grundlagen i bokstavlig mening, hur Ni än tycker er tolka innehållet i den. Det är därför samhället står handfallet inför, oss främmande, företeelser som månggifte, barnäktenskap, könsstympning, inlåsning av flickor, hijabtvång etc etc.
Varför tror Ni att varenda invandrarorganisation använder lagen så som jag beskriver ovan?! De anser sig ”vara i sin fulla rätt” med Grundlagen i ryggen.
Varför var ändringen av Regeringsformen så känslig att de etablerade partierna inte gjorde detta till en valfråga? Det är trots allt Grundlagen vi diskuterar.
Vidare så vänder jag mig mot påståendet att arbetslösheten främjar maffiaorganisationer och kriminella nätverk. Detta är verkligen inget typiskt för svensk arbetarklass. Dagens nya former av grov kriminalitet finns därför att dess utövare VILL leva det livet. Oftast har de varit föremål för långtgående och kostsamma sociala insatser, men detta daltande har således varit meningslöst.
Den nya Regeringsformen uppmuntrar till lojalitet med klanen, gänget, egna etniciteten, medföljande religion mm. Om man tror att den stärker tilliten till staten har man tagit miste.
Håkan S
Bra att du drar in Olof Palme i sammanhanget. På den här punkten var han inte överens med sin läromästare och företrädare Tage Erlander. Det var uppenbart redan i mitten på 60-talet. Men han hade också reservationer. Så här sa han i tidskriften Invandrare och minoriteter 2/1977: ”För det första måste vi ha en reglerad invandring, det har jag alltid varit en anhängare av. Alltså att vi på ett rimligt sätt, kvantitativt, kan bemästra problemet. För det andra att vi för en konsekvent jämlikhetspolitik. Om någon av dessa två förutsättningar brister, riskerar vi få svåra problem.”
Intressant synpunkt det där med ”uppenbarhetsrekvisitet”. Det var säkert en eftergift för EU och ett brott med den svenska demokratiska traditionen där politiken stått över juridiken.
Men att därifrån dra slutsatsen att orsaken till ”lojalitet med klanen, gänget, egna etniciteten, medföljande religion mm” är övertro på juridikens betydelse. Saken är mycket mer komplicerad.
Men, bra att det diskuteras. Det hoppas jag vi kan fortsätta med utan rallarsvingar. Palmes uttalande från 1977, som Bo P luskat fram, är också intressant.
Den ökande ojämlikhet som följer av globaliseringen och EU-medlemskap leder oundvikligen till ökad korruption och kriminalisering (ofta på etnisk grund) av de sönderfallande nationalstaterna. Ojämlikhet och öppna gränser är förutsättningen för maffia och kriminalisering. Det ser alltså ganska dystert ut. Högerkrafter tar ledningen i land efter land. Sverige är genomsegregerat sedan länge. Palmes politik utformades i ganska vackert väder. Detta väder råder inte längre.
Hans A!
Du har nu flera gånger påstått att jag överdriver utan att precisera det påståendet. Men jag har en hypotes.
Jag utesluter inte att avvecklandet av det statslösa EU just bara blir ett avvecklande av denna i vår tid helt utsiktslösa konstruktion. Men jag utesluter inte heller att detta avvecklande också kan bli ett ”avvecklande” av Europa, ett Europas fall i den meningen vi brukar tala om Roms fall.
Alltså ungefär som om avvecklandet av Sovjetunionen nyss också hade gjort slut på Ryssland.
Och jag tänker mig alltså att det du tycker är överdrivet är just att jag inte utesluter att avvecklandet av EU också kan bli slutet för det innovativa Europa – de experimentella vetenskaperna, territorialstaten och kapitalismen är alla tre europeiska uppfinningar som hela världen idag har köpt – som vi haft de senaste fem hundra åren.
Bo P!
Det du kallar ”välfärdskapitalismens dagar” är i själva verket grundläggande ekonomisk politik sedan renässansen. Den drivs fortfarande med stor energi av Kina och med kanske något mindre energi av hela Syd- och Ostasien. Se t ex Ha-Joon Changs lilla artikel i saken.
Till och med i USA är man mer på än inom EU.
Att tolka historiska skeenden enbart ur nuets perspektiv leder oftast fel. Kanske är det problemet i den här diskussionen.
Även om kort tid har gått så var det under helt andra förhållanden som den första lagen om integrationspolitik instiftades och ledde till grundlagsändringen 1974. Den nya ”invandrarpolitiken” fick stor betydelse för det relativt konfliktfria samarbetet kring integrationen av arbetskraftsinvandrarna och de första utomeuropeiska flyktingarna (från Chile bl a). Organisationer som företrädde olika språkgrupper bekräftades och kunde samråda med olika myndigheter och inte sällan direkt med ministern. Grunden var ett livligt föreningsliv med framför allt familjeverksamhet och kultur på det egna språket.
Ledorden för invandrarpolitiken var Jämställdhet, Valfrihet och Samverkan. Valfrihet innebär att man har rätt att inbördes tala sitt språk, samlas och utöva sin kultur medan ”samverkan” betyder att det är nödvändigt att samordna sig med storsamhället (integration). Underförstått var detta ett erkännande av att omedelbar assimilation är omöjlig och inte heller önskvärd. (Se bil 1)
Med tiden växte kritiken bland de nationella (historiska) minoriteterna. Förenklat kan man säga att invandrarnas befästa rättigheter ledde till att de historiska minoriteterna togs mer på allvar. På motsvarande sätt växte insikten om att Sverige aldrig varit enhetligt vare sig kulturellt eller språkligt.
En ny lag om de nationella minoriteternas rättigheter infördes år 2000, därefter en detalj i en grundlagsparagraf år 2010 så att de nationella minoriteterna markerades tydligare. Förra året, 2016 tillsattes en utredning som ska utvärdera effekterna av lagen.
Innebörden av lagen om de nationella minoriteterna är att de som talar de olika samiska språken eller jiddisch, meänkäli, romani chib eller finska har rätt till viss samhällsservice på det egna språket och att få stöd för medier och annan kulturverksamhet. (Se bilaga 2.)
Med denna bakgrund eller vid rak läsning är det svårt att förstå att lagstiftningen skulle kunna tolkas som en ”handbok” för maktövertagande eller legitimerande av kriminella gäng. Huvudregeln är och har alltid varit att det är svensk lag som gäller. Oavsett vilken desinformation som sprids på Avpixlat och liknande fora.
Bil. 1. Propositionen om ny invandrarpolitik 1974. (Den tidens ord för integrationspolitik.)
Bil. 2. Lag om de nationella minoriteternas rättigheter 2010 (landstingets beskrivning).
Jan W!
Jaså, var det först under renässansen som man kom på det här med välfärdskapitalismen. Jag trodde att det var de gamla grekerna som var först…
Men skämt åsido, här måste vi nog titta lite närmare på begreppen. Jag ansluter mig till Marx användning av ordet ”kapitalism” som en marknadsekonomi där också arbetskraften är en vara som köps och säljs på en marknad (arbetsmarknaden). Under renässansen fanns det inte något sådant, men Marx på sin tid fick vara med om början av detta system.
Den andra faktorn i mitt begrepp är den hårt reglerade valutamarknad som vi hade från andra världskriget fram till mitten av 1980-talet, då den skrotades och vi istället fick kapitalets fria rörlighet, som vi fortfarande har.
Detta var början på slutet för välfärdskapitalismen eller folkhemmet eller den svenska modellen eller välfärdsstaten eller hur vi nu skall benämna det.
Sedan dess har allt detta bara varit nostalgi och en bra bok om denna nostalgi är ekonomihistorikern Jenny Anderssons bok När framtiden redan hänt, som kom på Ordfronts förlag 2009.
Bland annat skriver Lise Blomkvist i en tidigare kommentar: ”Knut! Jag tror att du överskattar läskunnigheten och läsandet i Sverige på 1950-talet.”
Hon känner alltså inte till att Sverige har haft allmän folkskola sedan 1842.
Lise B!
Hur långa kommentarer du än skriver så kommer du inte undan följande fakta:
1. Den här diskussionen handlar inte om vad som idag kallas de nationella minoriteterna.
2. Den handlar inte heller om att svensk lag inte skall gälla.
3. Den handlar inte heller om att vi i grundlagen borde skriva in en majoritetsnationalistisk paragraf vid sidan om den minoritetsnationalistiska som skrevs in där 1974.
4. Den handlar inte heller om att vi borde ta bort den senare från grundlagen även om jag själv tycker att vi borde göra det. Den har skapat den etnifiering av politiken som vi idag har med två läger i riksdagen som inte talar med varandra.
Bo P!
Möjligen är idéerna ännu äldre än så. Man kan säkert gå tillbaka till Babylon. Hur som helst är de mycket äldre än efterkrigstidens välfärdsstat som främst var en fördelningsregim. D v s att politiska aktörer använder politiska medel för att bygga upp försörjningen för det territorium de har ansvar för – exempelvis på det här viset.
Men jag noterar att du inte tror detta är möjligt längre – i EU, vill säga, i Kina gör man det, i Japan, i Indien, och t o m i USA.
Det tror inte nyliberalerna heller, eller deras eftersägare. Jag är nyfiken på om du har några bättre förslag – eller är fullt nöjd.
Jan W!
Nej, du har rätt, jag tror inte att det du talar om idag är möjligt.
Håkan S!
Jo jag känner till den svenska folkskolan. Var projektledare för 150-årsfirandet i Göteborg år 1992.
Den allmänna folkskolan har haft stor betydelse för Sverige. Men målet var inledningsvis att barnen skulle läsa sig läsa de tio budorden och rabbla Katekesen och några psalmer utantill.
ABF grundades 70 år senare, 1912, därför att folkskolan inte räckte till för de flesta.
På 1950-talet var skolan 7-årig, sista året varvades med konfirmationsundervisning. Ett fåtal elever gick vidare till realskolan. Min egen erfarenhet från 50- och 60-talen är att det inte var någon trängsel av skolelever på biblioteket.
PS. Mitt namn är Blomqvist.
Bo P!
Tack för att du berättar vad diskussionen INTE handlar om! Bra om du också berättar VAD den handlar om. Så att vi alla vet vad vi ska rätta oss efter.
Då blir du säkert hälsad välkommen i Centerpartiet.
Vi andra, som inte har behov av defaitister, kan ju ses ändå. Kanske kan vi hämta lite hopp här hos Ha-Joon Chang när han säger att ”That principle is timeless”.
Lise B!
Skriv du på bara och om jag då har något att säga så säger jag det.
Jan W!
Situationen i de länder som håller på att industrialiseras är en annan än den i de redan industrialiserade. Och när det gäller USA och Sverige t ex så är det också olika. Dollarn är fortfarande den dominerande reservvalutan och kronan är inte någon reservvaluta alls. Men lycka till i alla fall.
Tycker fortfarande att diskussionen präglas av våldsamma övertolkningar om det svenska samhället, framför allt när det gäller grundlagars betydelse för gängkriminalitet och andra hotfulla påståenden om att invandrare inför barnäktenskap, könsstympning, inlåsning av flickor och híjabtvång och annat elände i vårt land. Verklighetsförfalskning och inget annat.
Själva tanken att invandrare skulle ha satt sig och studerat grundlagens formuleringar om hur viktigt det är att även bevara sin egen kultur dit man kommer, för att sedan införa parallella samhällen och därmed skapa undergång för den svenska majoritetskulturen är rent nonsens. Går inte att ta på allvar och är skadligt då tanken sprider fördomar och fientlighet till och med öppen rasism mot våra invandrare.
Förklaringen för dessa strömningar idag är i grunden något helt annat. De senaste 10-15 årens demontering av vår välfärd är roten till så gott som alla ökade motsättningar i Sverige.
Framför allt alliansregeringen (men även den socialdemokratiska) under Reinfeldts fyra skattesänkningar är grunden för den sociala och ekonomiska demonteringen i Sverige. Men all kraft riktas in mot invandringen som boven i dramat och anklagelser om att de suger ut den svenska välfärden istället för att gå till kamp mot dem som genom politiska beslut demonterat hela samhällets trygghet, etniska grupper ställs mot varandra och mot storsvenskar, istället mot de makthavare som har ansvaret för demonteringen och urholkningen av de flesta sociala rättigheter. Nu senast handlar det om hårdare regler för att erhålla stöd av assistenter för barn och vuxna som är gravt funktionsnedsatta.
Fördomarna och okunnigheten om könsstympning som tradition hos muslimer som anlänt till Sverige. Könsstympning har ingenting med islam att göra. Det finns inget som helst för detta i Koranen och mycket lite stöd för det i hadither.
Könsstympning uppstod på grund av kulturella sedvanor i Norafrika och med egentligt ursprung i Egypten och långt innan såväl islam som kristendom fanns som religioner. Varken i muslimska länder Saudiarabien och övriga muslimska stater i Mellanöstern som Irak och Iran eller bland de 130 miljoner muslimer som finns i Indonesien tillämpar över huvud taget könsstympning.
När det gäller att bära slöja så varierar det men sällan föreligger direkt tvång utan det är för det mesta upp till varje kvinna att välja. Som lärare träffade jag ofta en familj från Iran genom utvecklingssamtal gällande dessa elevers skolgång.
Fem flickor i familjen och de gjorde väldigt olika när det gäller om och när skulle börja bära slöja. Två av barnen valde slöja vid årskurs 7 respektive årskurs 9. De tre övriga eleverna har än i denna dag då de samtliga är vuxna aldrig tagit på sig slöja. Vilket accepterades helt och fullt av föräldrarna. Träffade många familjer med den inställningen men även familjer där samtliga barn valde slöja framför allt på högstadiet och uppåt.
De synpunkter som förts fram i dessa frågor präglas av okunnighet och fördomar i den här tråden. Tyvärr. På gränsen till kulturrasistiska! Avlutar den här kommentaren med att Koranen inte ens rättfärdigar stympning av kroppsdelar generellt och även när det gäller slagfältet.
Återkommer till diskussionen om EU:s sönderfall ett faktum som redan sker för öppen ridå. Det finns även i det sammanhanget risk för öppen militär konflikt i det forna Jugoslavien, där det i grunden orättvisa Daytonavtalet helt klart riskerar att smulas sönder.
Hans A!
Jag tolkar det du skriver som att du och jag är överens om att det aktuella stycket i regeringsformen tas bort därifrån.
Tack Hans Andersson!
Du skrev:
”De synpunkter som förts fram i dessa frågor präglas av okunnighet och fördomar i den här tråden. Tyvärr. På gränsen till kulturrasistiska!”
Instämmer. Tyvärr är det många diskussioner på nätet som saboteras av att trollen kryper fram. Man säger att dessa frågor inte får diskuteras. Men saboterar själv varje försök till diskussion.
Noterar för övrigt att ingen säger att du skriver för långa inlägg 🙂 Kanske på grund av ditt förnamn, tänker jag.
Hans A!
Personligen har jag inte läst Koranen. Min kännedom bygger på bland annat Mona Walters texter – en somalisk kvinna som konverterat till kristendomen, men nu flyttat till Norge där hon känner sig bättre skyddad mot islamisternas dödshot.
Hon menar att Koranen är skriven baklänges. Till skillnad från Bibeln som börjar med det judiska folkets blodiga historia men slutar med ett fredsbudskap så börjar Mohammeds uppenbarelser med ett liknande fredsbudskap men slutar med en uppmaning till krig mot de otrogna.
Så här står det i Koranen:
”När ni möter dem som är otrogna så halshugg dem, tills ni anställt ett blodbad bland dem! Slå dem då i bojor! Och skänk sedan efter eller fodra lösenpenning, tills vapnen nedlagts! Så är det. Om Gud velat, så skulle han ha gjort sig kvitt dem, men det är för att han skall pröva er genom varandra. De som dödats för Guds sak, deras gärningar skall han aldrig låta gå om intet. Han skall vägleda dem och sköta om deras sak på bästa sätt och låta dem ingå i paradiset, sådant han lärt dem känna det.” Sura (47:4-7)
Håkan S!
Det är alltid olyckligt när man – som du nu gör – lyfter ut en sura ur Koranen ur sitt sammanhang. Kapitel 47 beskrivs av muslimer som ”The Chapter of Battle” och handlar om slutstriderna mellan Muhammed och hans anhängare och framför allt den då dominerande klanen Qúaraystammen.
Efter många fältslag bland annat vid ”slaget vid diket” segrade Muhammed och då slaktades omkring 900 män samt en kvinna. Övriga kvinnor och barn såldes som slavar. Denna brutalitet handlade om att säkra makten för Muhammeds klan som hade såväl politisk som religiös enhetlighet, samt stark militär kraft och därför gick segrande ur striden.
Varför du plockar fram suran handlar nog om att du vill peka ut islam som särskilt blodig och brutal religion och tror att muslimer boende i vårt land någon gång i framtiden skulle kunna ställa till med ett liknande blodbad.
Sorgligt att du sprider fördomar på det sättet och typiskt är att man som du säger inledningsvis att man aldrig läst koranen. Alltså läs Koranen innan du fortsätter sprida din negativa attityd om muslimer.
Tyvärr finns fler fördomar som i illvilja och okunskap sprids i olika sammanhang. Det klassiska är om att män kan ha fyra hustrur. Även här måste man gå bakåt i historien till tiden för kampen om herraväldet på Arabiska halvön.
Förklaringen är att i striderna mot de otrogna så förlorade församlingen många män som stupade i striderna och därför infördes ett socialt system för omhändertagande av de stupades familjer. Varje man fick ta ansvar för fyra kvinnor inklusive barn för att säkerställa trygghet och skapa en socialt fungerande församling.
I dagens muslimska värld använder en del män – framför allt i rika klaner – de här raderna till andra syften än ursprunget avsåg. Älskarinnor med andra ord. Men för vanliga muslimer räcker det gott med en kvinna och familj.
Lise Blomqvist!
Som framgår av rubriken ber jag om ursäkt för att jag felstavade ditt namn och att jag med anledning av dina tidigare kommentarer – typ; ”Troligen har nästa generation världsmedborgare mer nytta av arabiska än svenska.” – trodde att du var en person som hade konverterat till islam.
IS´ strategiska huvudmål är att erövra Rom och förslava hela kristenheten där också du ingår oavsett om du vill det eller inte.
Efter Rysslands intervention i Syrien har IS omgrupperat sina styrkor för att, understödda av femtekolonnerna i de muslimska enklaverna, föra kriget vidare på europeisk mark.
Den ursprungliga utgångspunkten för diskussionen var; ”Är Malmö Sveriges framtid?” Svaret är uppenbarligen JA, eftersom politikerna och kultureliten, för att återigen citera nobelpristagaren Imre Kertész; ”på ett till synes obegripligt sätt dyrkar sina egna fiender.”
Hans A!
Jag tolkar alltså din tystnad som att vi är överens om vi inte skall ha några etnonationalistiska paragrafer i våra grundlagar.
För det första gör det inte någon skillnad. Vi är det enda land i EU-Europa som har en sådan grundlagsfäst paragraf, men runt om i detta EU-Europa ser det idag ut på ungefär på samma sätt. Och just på det sätt som Olof Palme redan 1977 varnade för att det skulle kunna bli.
Men sedan är det också en principsak. Ett i grundlagarna etnoförgiftat Europa är ett Europa utan någon framtid.
Håkan S!
Oavsett vad man tycker så blir världen allt mer internationell, inte minst näringslivet.
242 miljoner människor talar arabiska, ca 10 milj talar svenska.
Så för den som vill jobba globalt är det helt klart bättre att kunna arabiska än svenska.
Detta minskar inte svenska språkets betydelse för oss som lever i Sverige. Svenskan bär vår kultur och för den som har det som modersmål är det oersättligt för att förmedla känslor och nyanser.