En kvarts rädisa är inget att leka med (1)

ar hos min dotter i Stockholm söndagen den 5 maj och höll just på att hjälpa till att hacka salsagrönsaker till vår tänkta tacosmiddag.

”Här har du några färska rädisor att knapra på så du inte hungrar ihjäl”, sa hon lite uppmuntrande till mej när jag var klar och sjunkit ner i soffan med en lätt värkande högeraxel. Jag tog förstås en ur skålen, började vällustigt tugga och såg samtidigt hur ettårige Lasse – sittande på golvet – just höll på att undersöka den öppna balkongdörren. Den kunde föras fram och tillbaka, fram och tillbaka. En nog så intressant upptäckt. Men den fastnade hela tiden mot hans mage, vilket verkade irritera honom lite. Jag sträckte mig då under knaprande tuggning från mitt viloläger för att hjälpa honom ur dilemmat och sa samtidigt något barnanpassat förklarande.

Flera saker på en gång blir ofta för mycket, varpå jag satte en kvarts rädisa i halsen. Jag reste mig upp, försökte hosta upp den, men förgäves. Lasse tyckte morfar lät kul så han hostade tillbaka och såg glad ut.

Jag hostade och hoppade omkring, utan att rädisan rubbades ur sitt uppenbarligen trygga läge. Däremot hade min andning blivit trög och pipande. Ett ljust pip på inandning och en lätt smattrande på utandning. Mycket lugn andning genom näsan var dock nästan ljudlös. Och ju mer jag hoppade omkring och hostade, desto gladare blev Lasse och hostade med hela tiden. Vi hade lärt oss en helt ny lek.

Nå, min dotter, som råkar vara synnerligen välutbildad i medicinska spörsmål, försökte förstå vad som hänt. Hennes mor – och min framlidna hustru – hade redan på 80-talet lärt oss att det värsta som kunde hända i hennes yrkesutövning (tandläkarens) var att i samband med rensning av rotkanaler – med små vassa filar – tappa ner en sådan i svalget. En ”fil i lungan är det allra värsta”. Det hade visserligen aldrig hänt henne, men ändå. Nå, en kvarts rädisa i lungan är säkert inte heller att leka med, signalerades nu med stora blinkande rödljus i mitt inre medvetande. Lunginflammation och operativt ingrepp kan vara nödvändigt om man vill överleva något sådant.

Dottern konsulterade omedelbart en örhalsnäs-kollaga via telefon, som svarade: ”Ni måste åka in till akuten!” Akuten söndag kväll! Ingen höjdare! Enda i Stockholm med denna specialitet denna kväll var Huddinge, 22 minuter med bil enligt GPS-en.

Ingen tacosmiddag blev det. Min salsa och hela middagen omvandlades till en mycket tråkig historia, som trots allt slutade lyckligt. Men hur det gick till får du läsa i nästa avsnitt.