JOSEPH GOEBBELS SKAFFADE sig ett hus vid Bogensee utanför Berlin. Jag har många gånger tänkt att jag skall besöka platsen, men det har av olika skäl aldrig blivit av. Huset framtonar flott och stort på bilder och videos. En representativ bostad passande en omnipotent nazikoryfé.
Men det är uppenbarligen svårsålt. Naturen kryper obevekligt allt närmare det intakta huset, otuktade buskar och vildvuxet gräs anmäler sig. Kanske fruktar eventuella spekulanter att klumpfoten – Goebbels ratades av armén på grund av denna missbildning, en nesa för honom med hans övermänniskoideal – skall spöka om natten.
Till Bogensee inviterade han Zarah Leander på en candlelight dinner. Han hade noga planerat att förföra henne. Så som han brukade ge sig på kvinnliga artister, beroende av hans gunst. Men kvinnan, mycket populär och samlade på sig en förmögenhet i Tredje riket, avstyrde skickligt det hela. Enligt egen utsago.
Goebbels hus, minns inte hur det ”inköptes” liksom det i Bogensee, på halvön Schwanerwerder i Wannsee utanför Berlin, har jag beskådat från utsidan. Där bodde han granne med den undersköna, tjeckiska skådespelerskan Lida Baarová. Filmen The Devil´s Mistress, som jag sett ett par gånger, berättar kärlekshistorien om den uppburna Baarová och propagandaminister (han avskydde titeln) Goebbels.
Han älskade henne, bad Hitler att få bli sänd till Japan som ambassadör, försvinna ur maktens centrum. Han drömde om att leva med älskarinnan, avstå position och privilegier. Hitler sade blankt nej. Magda Goebbels hade förstås ett finger med i spelet, denna gång tänkte hon inte som annars blunda för makens snedsprång. Anade kanske också att det var allvar mellan maken och aktrisen. Ingen tvekan om att hon och Goebbels verkligen älskade varandra.
”Chefen”, som han kallades av adjutanter och sekreterare, fastslog och avslutade därmed affären:
– Ni har en historisk uppgift, Doktor Goebbels! (Goebbels tilltalade han alltid med Doktor.)
Skådespelerskan fick det mycket svårt i hemlandet efter kriget. Misshandlades, fängslades. I filmen möter vi henne åldrad, en av det bistra livet märkt kvinna.
Goebbels kan sägas ha företrätt, till en början, en vänsterfalang inom NSDAP. Åtminstone förstår jag det så när jag läser om hans aktiva deltagande i samhällskritiska, samtidigt visionära diskussioner på 1920-talet med Ernst Jünger och andra intellektuella av högsta rang. Men hållningen övergavs, till fördel för toppositionen inom rörelsen. Och i obruten, blind dyrkan av Führern.
Jag citerar min morfar som jag en gång pratade med om nazismen och Goebbels:
– En slug, liten orm!
Morfar hyste en djup aversion mot kortvuxna män med makt, Goebbels därvidlag ett lysande exempel. En lika stor aversion mot nazister och arbetarplågare. Nog förtjänar det att sägas: en slug, liten orm.
Samtidigt lyser i dagböckerna hans eminenta förmåga till konsekvensanalys igenom. Under rörelsens första år visste han exakt vilket agerande som gagnade dess sak och icke. Det var som om han i sin kammare satt vid ett schackbräde, överlägsen sin motståndare. I likhet med många andra som sökte sig till nazismen var han skarp i bollen. Det stör förstås bilden av ett gäng ondskefulla grobianer och råbarkade gangsters med huvudet under armen, vrålande ”En riktig tysk är ingen intellektuell!”
Enklast se det så, hur annars förklara terror och dödsläger?
En bra beskrivning av den jäsande sörja som finns ovanför axlarna på dagens propagandamakare – från Iraks massförstörelsevapen fram till den dagliga underhållningen från Gaza.
Här kan man se hur Nazisterna avskaffade demokratin.
För den som vill finns det flera program om Tyskland 1933–45 på SVT-Play.
”Kortvuxna män med makt” är alltså något att se upp med. Vad med Morgan Johansson? Eller för den delen Ulf Kristersson? Men dom är väl ändå inte ”bruna”?