En tillbakablick – från oktober 2034

Vad kommer att hända i vår oroliga värld. Det är lätt att bara se en sak i taget, men världen är komplicerad, hänger samman och mycket är i rörelse som påverkar allt på olika vis. Här kommer nu ett försök till att förstå de stora rörelserna och hur de möjligen kommer att påverka också Sverige. Vi förflyttar oss 10 år framåt i tiden och blickar tillbaka till idag.

---

Efter ett sista desperat försök från hökarna i Väst sommaren 2024 att – med sofistikerade USA-vapen (manövrerade av USA-militärer) beskjuta civila mål långt inne på ryskt territorium – provocera fram en direkt konfrontation mellan USA/Nato och Ryssland, följdes detta av en begränsad rysk attack mot ett par USA-baser i Mellanöstern för att markera att man vid behov kan slå till mycket hårdare. Men man håller alltså tillbaka. Därefter insågs på allt fler håll i Väst att kriget måste få ett slut, innan det löper utom all kontroll. Ett slags lugn inträdde strax före presidentvalet i USA, som Donald Trump vann med bred marginal.

Här öppnar sig den stora ovissheten. Ska eskaleringen drivas vidare, eller ska det här bli en vändpunkt i riktning mot en fredsuppgörelse? Jag väljer det senare alternativet, för det första alternativet vill och kan jag inte ens föreställa mig. Därmed kan jag nu fantiserar vidare.

Tidigt på våren 2025 kapitulerade plötsligt höga ukrainska generaler vid de hetaste delarna av fronten – utan order från president Zelensky! Därmed kollapsade Ukrainas och den samlade Västvärldens motstånd och Zelensky flydde till sitt mansion i Florida och syntes inte mer till. I Kiev togs makten över av de kapitulerande höga militärerna, som nu insett nödvändigheten av det mest förbjudna; att börja tala med Moskva. Ett vapenstillestånd ingicks omedelbart och förhandlingar inleddes om alla tvistefrågor länderna emellan. Det viktigaste ryska kravet; att Ukraina skulle förbli alliansfritt, blev det första de forna antagonisterna enades om.

Snart inleddes även kontakter mellan Ryska federationen, Tyskland, Storbritannien, Italien, Förenta staterna, Indien och Kina om en ny global säkerhetskonferens för främst Mellanöstern och Europa under FN:s överinseende. Hela detta skeende utvecklades snabbare av att Donald Trump vunnit presidentvalet i november 2024. Men det var en oundviklig utveckling, som även en demokratisk president skulle ha tvingats acceptera.

USA tvingades dra sig tillbaka

På grund av dollarsystemets tillbakagång som internationell reservvaluta efter 2025 sjönk USA ner i djup depression med hyperinflation och massarbetslöshet. Men USA är ju ett stort land med mycket energiresurser, rikt på råvaror och en hårt arbetande befolkning, så där fanns trots allt resurser för att ta sig upp på nytt. Storbritannien sjönk ner i en ännu djupare ekonomiska svacka, och förblev en nära USA-allierad och fjärmade sig därigenom från övriga Europa ännu ett steg. USA förblev alltså en av världens ekonomiska stormakter, men ambitionerna att styra världen tvingades de alltså släppa.

Motsättningarna inom USA skärptes. Dess finansialiserade ekonomi som kontrollerades från Wall Street hamnade i djup konflikt med en annan och ekonomiskt svagare del av USA-kapitalet, de som var mer diversifierade och mer inriktade på produktion av varor och tjänster på hemmaplan. Kalifornien med sina 40 miljonersbefolkning försökte 2028 bryta sig loss från de övriga nordamerikanska förenta staterna och bilda ett eget land. Men efter en blixtinsats av nationalgardet vacklade stödet för utbrytarna och efter en folkomröstning i delstaten beslutades att Kalifornien skulle bli kvar i Unionen.

Ett nytt Mellanöstern tar form

Även Gazakriget nådde sin kulmen 2025 och staten Israels sönderfall tog därmed sin början. Oppositionen mot kriget inom Israel och USA:s tillbakadragande och även avbrutna vapenleveranser knäckte Netanyahus krigspolitik. En ny mer försonlig regering tog över och inledde processen mot bildandet av en helt ny stat i området.

Utan världens starkaste militärmakt (USA) i ryggen tvingas Israel alltså till omvälvande eftergifter. Den nya sekulära staten Levantinien – med religionsfrihet – är nu på väg att etableras under FN:s överinseende, där f d israeler och palestinier formellt ska ha lika rättigheter. Ett övergångsstyre har tillsatts med lika många palestinier och f d israeler i församlingen. Man förhandlar om en möjlig ny konstitution och vilka lagar och regler som i övrigt ska gälla för judiska bosättningar, tempelområdet i gamla Jerusalem, rivandet av alla säkerhetsbarriärer, var huvudstaden ska ligga, återlämnande av Golanområdet till Syrien, samt alla andra svåra tvistefrågor som uppkommit efter nästan 100 års brittisk/US-amerikansk/israelisk ockupation av Palestina.

Genom att USA efter 2025 mer eller mindre försvann ur bilden i Mellanöstern minskade också rivaliteten mellan arabländerna. Oljestaterna började sälja sin olja inom det nya ekonomiska betalningssystemet som efterträtt dollarsystemet i stora delar av världen, som ensidigt hade gynnat USA. Iran klev fram som en regional stormakt med kärnvapen.

EU faller samman

EU och Europas alla länder har sedan pandemin och Ukrainakriget sakta sjunkit allt djupare i ekonomisk kris med stigande priser, stigande arbetslöshet, sjunkande standard och ökande politiskt oordning. Detta var i stor utsträckning ett resultat av 30 års USA- och Natoexpansion. Kulmen nåddes när Tysklands förbundskansler Olaf Scholz tvingades stå tillsammans med USA:s president Joe Biden och applådera sprängningen av sin egen energipulsorder; NordStream-ledningarna, från Ryssland till Tyskland.

En kraftig politisk protestvåg mot USA-inflytandet och mot globalisering i allmänhet, som de flesta regeringar stått för ända sedan 1990-talet, växte sakta men säkert lite varstans i Europa, men utanför den traditionella höger-vänster-strukturen. De kallades dock alla för onda högerpopulister eller -extremister för att skilja dem från de goda nyliberalerna, som lydigt följde USA:s minsta vink. Nationella gränser blev åter viktigare främst för att kunna kontrollera flyktingströmmar p g a krigen i Jugoslavien, Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien, Palestina, Sahel, men också för att kunna stoppa kriminaliteten som gynnades kraftigt av globalisternas ”fria rörlighet”.

Nato gick mot samma öde

EU och Nato gick alltså båda mot sin upplösning. Tyskland, Frankrike och Italien följer Ungern och Slovakien och återupprättade normala förbindelser med Ryssland. Polen vacklade. De baltiska staterna tvingades inse att de aldrig kommer att kunna räddas av Nato. NordStreamledningen reparerades och pumpade snart åter billig rysk naturgas till Tyskland och övriga energifattiga länder i Europa, som på så sätt började en ekonomisk återhämtning. Invandringen till Europa upphörde nästan helt, främst tack vare de mera fredliga förhållanden som uppstått i Mellanöstern och Nordafrika. Turkiet lämnade Nato och gick med i BRICS.

Efter USA:s tillbakadragande tvingade Kina Taiwan till underkastelse på ungefär samma sätt som skedde i Hongkong 2015. Man satte ner foten och såg till att allt obehörigt USA-inflytande i Taiwan ströps.

De starka bindningarna mellan Sydkorea och USA försvagas också. Nordkorea utvecklas starkt med stöd av Ryssland och blir en erkänd kärnvapenmakt. Förhandlingar pågår mellan de två koreanska staterna om en ordnad återförening.

Indien utvecklas industriellt och är nu en ekonomisk stormakt. Rivaliteten med Kina finns kvar, men de inser att de måste samverka inom den nya världsordningens ram, tack vare att man inte längre behöver känna hoten från de gamla kolonialmakterna USA och Storbritannien.

I Afrika har Kina investerat allt mer. Många av de stora länderna har äntligen kastat av sig oken efter kolonialism och nykolonialism. Det gäller också i Latinamerika. Man har tagit kontroll över sina naturtillgångar och vinsterna från exporten av dessa stannar kvar i respektive land. Inom ramen för det nya frihandelssystemet (BRICS), där Kina, Indien och Ryssland har ledande roller, kan nu en mindre orättvis och för Afrikas och Sydamerikas länder gynnsam handel börja utvecklas.

Även Sverige genomgick en politisk förvandling

Hur gick det då för Sverige? Här har ett nytt vänsterparti, ”Nationell vänster” (NV) trätt fram ur skuggorna. De har organiserat sig på klassiskt folkrörelsevis och stadigt växt sedan valet 2030, då de lyckades ta sig in i riksdagen med 4,1 procent. De har koncentrerat sig på försvaret av Sverige som ett alliansfritt, oberoende och demokratiskt samhälle och kraftfullt drivit frågorna om att lämna EU och Nato, samt att DCA-avtalet inte skulle förnyas. Det går ju ut i år. De har också kraftfullt vänt sig mot alla övriga partiers gemensamma ”identitets- och värdegrundspolitik”, talat för nationalisering av bankerna och för en skattefinansierad välfärd i offentlig regi. Invandringsfrågan har sjunkit i bakgrunden efter uppkomsten av fredligare förhållanden i Mellanöstern och att krisen i Europa slog till med full kraft 2025.

De gamla riksdagspartierna ”från vänster till höger” hade en mycket svår tid av anpassning till den nya världsordningen. KD och L åkte ur riksdagen redan 2026 (3 procent vardera). Trenden att de gamla partierna tappade stöd fortsatte i valet 2030 och kulminerade 2034. Då backade M och SD till 15 respektive 17 procent. S, V och MP fick tillsammans 38 (30/4/4) procent och det nya partiet NV fick hela 24 procent och blev näst största parti efter S. Valdeltagandet steg ända upp till 92 procent.

En given koalition ser nu ut att kunna ta form mellan S och NV. I S är man vana vid att vända kappan efter vinden, så de knöt snabbt och enkelt an till Per-Albin Hanssons och Tage Erlanders alliansfrihets-politik och kommer nu att bilda en majoritetsregering med hela 54 procent av väljarkåren bakom sig. V har kategoriskt vägrat att ens diskutera med NV, som de beskyller för att vara 2030-talets svar på 1930-talets nationalsocialistiska parti i Tyskland och Sverige, alltså Adolf Hitlers och Nils Flygs arvtagare.

Ännu ett problem är att NV är partiet på frammarsch och S partiet som bedrivit en nationellt fientlig politik på alla områden i minst en generation. Alla gamla partilojala sossetoppar från 2010- och 20-talet har tvingats avgå med pension eller begravts på regeringskansliets elefantkyrkogård.

Summan av kardemumman – om denna mer eller mindre tänkbara fantasi skulle bli verklighet – är att demokratin höll måttet genom att landets alliansfrihet och oberoende återupprättades. Det skedde dock ej tack vare våra folkvalda politikers kloka beslut åren 1990 till 2026, utan tack vare att en underifrån växande demokratisk rörelse som organiserade sig och återförde medborgarna till valurnorna – för att rösta på ett parti som varken var högerextremistiskt eller vänsterextremistiskt, men som förstod värdet av bevarandet av landets oberoende och därmed demokratin i sin ursprungliga betydelse – folkinflytande.