Regnet står idag som spön i backen och hindrar min obligatoriska motionspromenad. Mörkt och ruggigt inne så att man måste tända i spisen. Riggade upp datorn vid fönstret och hämtade ukulelen.
Efter Mitt sommar 2018 häromdagen kände en kommentatorer nostalgiska vibbar och kom att tänka på Hasse & Tages sång Ett glas öl från 88-öresrevyn 1970, alltså en 50 år gammal låt. Kanske Gunnar Svensson stod för melodin? Då var jag 25, men minns mycket väl känslan av nostalgi i låten redan då, trots min dåvarande ungdom. Hasse & Tage var ju en halv generation äldre än jag och var då medelålders och således lite närmare, men ändå långt under min nuvarande höga ålder. Idag har denna sång fått maximal aktualitet och sitter mitt i prick på oss 40-talister.
Här så – efter lite för lite övning – uppföljaren till En fattig bonddräng…
Glöm inte att alla självinspelade musikaliska infall mottages med tacksamhet…
Desmond O´Connor och Kennedy Russell är namnen på de som stod för melodin.
En av Hasse & Tages bästa. Allra bäst är väl den där Monica Z sjunger om ”Var blev ni av, ljuva drömmar, om en rimligare värld…”
Bra nostalgi men vad gör vi idag?
Klart godkänt! Och med lite bättre magstöd vet man aldrig hur det kan sluta…
”Bra nostalgi men vad gör vi idag?” tycker Ulf.
Men det finns två sorters nostalgi. Den ena går ut på att det var bättre förr. Inget mer. Men visorna ”Ett glas öl” och ”Var blev ni av ljuva drömmar” är förstås från förr, men de handlar om framtiden, en framtid som visserligen fortfarande är framtid, och på den snickrar du, vad jag förstår, ganska flitigt Ulf.
Ett alldeles utmärkt framträdande med tänkvärd text som håller i alla tider.
Oj, vad jag saknar den tidens artister som kunde sätta ord på så mycket mer i gemensam anda än vad dagens artister gör.
Artister som exempel Hasse & Tage tolkade och satte ord på något fint som kunde bära i framtiden.
Miljöfrågorna talades det om från folkdjupet och vi bar plakat med texter som
”vad skall väck, Barsebäck”. Och inte minst en aktiv fredsrörelse satte prägel på människors tillvaro och golvets arbetare krävde att få inflytande på sina arbetsplatser.
Hur kunde det bli så fel undrar en knegare med perspektiv från 1944?
Fantastisk hemmaversion och kanske t o m bättre än originalet (vid motsvarande ålder).
Vilken takt och ton. Och tänkvärt nu i vår nya krigstid, där ”vi” i väst (?) förbereder oss för den stora organiserade slakten av utskottsmänniskorna från syd. Fram med jodtabletterna och på med andningsmaskerna när Ukraina allt vildare börjar sända robotar och missiler omkring sig!
Knut L!
Imponerande komp med en massa invecklade ackord på en smal hals. Ägde själv en mandolin som jag köpte i Prag för att man var tvungen att göra sig av med valutan
innan vi lämnade landet. Lärde mig aldrig att spela på den, för smal hals.
Får nöja mig med min gamle trotjänare, en akustisk LEVIN-gitarr, inhandlad 1967.
Tränar in en ny repertoar varje kväll, har aldrig hört mig själv inspelad. Visor från Sverige, Norge, Danmark, Tyskland Storbrittannien, Nord- och Sydamerika.
”självinspelade musikaliska infall”
Hur går det till, frågade en granne och han sa att man måste ha mikrofon och ljudkort?
Tommy S!
Har du en smartphone kan du enkelt filma dig när du sjunger och spelar. Är du inte nöjd gör du bara en ny filmning. När du är nöjd, eller åtminstone tycker det duger (nöjd blir man aldrig), redigerar du så mycket du har lust. Har du Mac finns ett enkelt program iMovie. PC har säkert också något bra. Lite småpyssel. Sedan skickar du den färdiga filmfilen till mig så publicerar jag här på lindelof.nu.
Jag har förresten också en gammal Levin, som numera mest hänger på väggen. Det jag nu spelar på är en billig ukulele. Ett jättekul och användbart intrument. Jag övar lite varje dag (nästan). Det började under pandemin.
Måste erkänna min dåliga kunskaper om tekniska prylar, äger ingen ”smartphone”. Mac? iMovie? PC, min dator, behövs inte mikrofon? Skall försöka ringa Maria Stoltz, Trollhättetjej och halvtidstrubadur och bor i Lundby. Känner en viss inre stress att ”chagrängskinnet” håller på att krympa. Agerar som en döende gran
som producerar en massa kottar.
Knut L!
Min Lewin fick dödsdomen när jag bytte stämskruvar. I gitarraffären sa man till mig att en gitarr i trä blir bättre och bättre ljudmässigt tills träet inte längre förbättrar hårdheten.
Så för 2 år sedan gick Lewin i pension men nu har jag en japansk Yamaha som jag börjar vänja mig med.
Träffade min blinde kompis C H och hans nya hemtjänst som kanske äger en smartphone. Kanske det blir ett bidrag med delar av min repertoar. Igår upptäckte jag 2 nya visor. Den första en ”Kärleksvisa” av Allan Edwall som spelades i radions P2. Den andra också av A E ”Visst är det bätter, men int´ är det bra” som lämpar sig för oss amatörmusiker. Båda finns i en Vissamling ”Grovdoppa” utgiven på Bo Ejeby Förlag 1993. B E var lärare på Ljungskile Folkhögskola när jag var elev där 1976.