BOKFÖRLAGET DAR AL-MUNA STARTADES år 1984 av Mona Henning Zureikat och har som målsättning att översätta och ge ut svenska barnböcker på arabiska. Förlaget har under årens lopp gett ut mer än etthundra barnbokstitlar bland vilka man givetvis hittar svenska klassiker som Astrid Lindgrens Pippi Långstrump och Gunilla Bergströms Alfons Åberg. På senare år har man också givit ut vuxenlitteratur av författare som Henning Mankell, Jan Guillou och Pär Lagerkvist.
En viktig kulturgärning som år 2007 belönades med ”Eldsjälspriset”. År 2010 tilldelades Mona Henning Zureikat en kunglig medalj av Carl XVI Gustaf ”för betydande bidrag till spridning av svensk litteratur inom det arabiska språkområdet”.
En person som gjort en motsvarande kulturgärning, men där spridningen av litteratur gått i motsatt riktning, är Hesham Bahari som i över trettio år drivit Alhambra förlag tillsammans med sin hustru Astrid Ericson Bahari. När nu vänboken ”Bortom den arabiska våren” kommer ut är det därför en självklarhet att det just är förlaget Dar Al-Muna som svarar för utgivningen.
Boken har undertiteln ”Studier i arabisk och persisk litteratur och kultur” och belyser mångsidigheten och bredden i Hesham Baharis livsgärning. Den innehåller elva artiklar av olika karaktär skrivna av lika många författare. Några artiklar är mera lättlästa medan andra överstiger åtminstone min kunskapsnivå och går utanför mina intresseområden.
Jag fastnar först för Sören Sommelius artikel ”Utvandrarens exil och öknens skönhet”. Han berättar om en bilresa i slutet av 1960-talet till Marocko, Algeriet och Tunisien där målet söderut, de blå tuaregernas Tamanrasset, aldrig nåddes. Han kom så långt söderut som till oasen Ghardaïa dit jag också nådde, men genom att åka buss under en av mina tre resor till Algeriet i mitten av 1970-talet.
Hans målsättning var – liksom min – att lära känna en helt annan kultur och han förberedde sig genom att lära in ett antal arabiska fraser som var nödvändiga för att ta sig fram med egen bil. Jag litade för min del på att jag skulle kunna göra mig förstådd med min skolfranska i ett land som sedan 1830-talet fram till segern i befrielsekriget år 1962 hade dominerats av kolonialmakten Frankrike. Vilket också fungerade. Till och med dagstidningarna fanns i både en arabiskspråkig och en franskspråkig upplaga.
Sommelius har sedan också varit med på en av de gruppresor med jeepar rakt ut till den Vita öknen, på gränsen mellan Egypten och sydöstra Libyen, som arrangerades av Hesham Bahari. Ett sätt att sprida kunskap om arabisk kultur som nu av yttre omständigheter har fått ändras till resor i Marocko.
En viktig del av förlaget Alhambras kulturgärning är Hesham Baharis översättning i tre delar av Adonis BOKEN platsens gårdag nu. När första delen kom ut år 2005 hade vi glädjen att få besök av Adonis och Hesham i Folket i Bild/Kulturfronts monter på Bokmässan i Göteborg. När boken hade presenterats kom en grupp arabiska pojkar fram och köpte boken. Man kunde inte ta miste på deras glädje när de fick böckerna signerade av Adonis själv.
Två texter i boken som särskilt intresserar mig handlar om palestinsk litteratur. Astrid Ottosson Al-Bitar skriver under rubriken Att öppna upp för min fantasi. Möjlighet till rörlighet och självbestämmande i tre palestinska romaner för ungdomar. Hon inleder med det svar hon fick på en bokmässa i Muscat, Oman år 2018 när hon frågade efter om det fanns några böcker riktade direkt till ungdomar. ”Nej, vi har inga böcker för ungdomar. Vi har bara riktig litteratur”.
Ett utgångsläge, som det visar sig inte var helt sant, men pekar på att synen på behovet av ungdomslitteratur är annorlunda i arabvärlden än hos oss. Hon visar på hur resonemanget har varit kring vad som anses lämpligt att sätta i händerna på unga människor men presenterar också tre palestinska böcker som visar vartåt utvecklingen är på väg.
Kerstin Eksell skriver under rubriken Städer och borgare i ny palestinsk litteratur att ny palestinsk litteratur hittills har lagt tyngdpunkten på det traditionella livet på landsbygden och nämner som ett exempel Khourys Solens port. Men fler och fler palestinier lever idag i stadsmiljö så hon har i sin text valt att lyfta fram fyra böcker som skildrar palestinskt stadsliv i ett historiskt perspektiv: Nablus, Jerusalem, Haifa och Jaffa.
Hon skriver om förhållandena i de palestinska städerna:
”– På Västbanken är ockupationen ständigt närvarande, den dagliga kampen mot ockupationsarmén och mot bosättarna, och den hämmade ekonomiska utvecklingen präglar regionen. I de blandade städerna (”mixed cities”) inne i Israel är bilden mer komplicerad. Palestinierna har åtnjutit en del av det ökande israeliska välståndet, av utbildningssystemet och den uppdrivna moderniseringstakten. Samtidigt har delar av palestinsk urbanitet visat en nedåt gående kurva av fattigdom, våld och drogmissbruk. Judar och araber lever vanligen åtskilda liv inom en sådan blandad stad men där finns samtidigt en ofrånkomlig social dynamik och interaktivitet som har tilldragit sig ökat intresse och blivit föremål för flera studier – och tolkningar. Beroende på utgångsperspektiv ser den insatte åskådaren olika nivåer på en skala från fruktbara och konstruktiva försök till samexistens till djup pessimism om det ytliga i denna samverkan och dess grundläggande omöjlighet. –”.
Vänboken ger en bred inblick i arabisk litteratur ur många olika infallsvinklar. Om jag själv skall välja en favoritbok ur Alhambras breda utgivning så blir det KÄRLEKENS VÄV av Ahdaf Soueif som kom på svenska år 2002.
Det är dryga 10 år sedan som Mona Henning Zureikat fick sina välförtjänta priser och medaljer. Skulle hon fått dem idag? Tveksamt. Idag gör ju bibliotek och skolmyndigheter allt för att tona ned de exklusivt svenska böckerna till förmån för mångfalden, de försöker tona ned barnböcker med för mycket kärnfamilj, cis och vithet.
Vet du, Henrik L, något om hur böckerna från Dar Al-Muna läses och köpes (de är ganska dyra) idag?
All heder åt Dar Al-Munas utgivning av svenska klassiker.
Tänk om vår alltmer degenererade överhet kunde överge det för svenska folket så fördärvliga svassandet efter USA, EU och Nato! Tänk om denna vår överhet förstode vilken rikedom den skulle möta, om den mer vände sig österut och söderut, där det flödar av berikande flertusenårig kultur. En annan kultur än den av Hollywood så hårt präglade svenska kulturen.
I min omgivning framhålls, även av nära vänner, de engelska serierna ”Upstairs, downstairs” och ”Barnmorskan i East End” som bra kultur. Suck säger jag!
Jag hade aldrig hört talas om förlaget Dar Al-Muna och hittade den information jag har på nätet.
Läste om de välförtjänta erkännanden hon fått och reagerade på kontrasten mot den ogina behandling Alhambra och Hesham Behari fått av Kulturrådet.
Följ gärna de tre länkarna under Besläktade inlägg efter min text.