Andrakammarvalet i Sverige 1928, även kallat ”kosackvalet”, hölls den 15–21 september 1928. Vi vet alla vad modern russofobi är. Då, 1928, var det mer en fråga om kommunistskräck som framfördes, alltså en politisk ideologi, idag är det mer renodlat rasistiskt. Bertil Carlman berättar här om sitt förhållande till Albert Engström.
2006 började Knut Lindelöf fylla denna databas, först som en personlig och hemsnickrad blogg. 2008 fick den WP-tema och nu är den en webbtidning med många medarbetare, präglad av framför allt Folket i Bild/Kulturfronts ”vänsterprofil”.
På senare år har frågorna om USA:s/Natos "Drang nach Osten" tagit allt mer utrymme.
Sedan mars 2014 har bloggen utgivningsbevis och är därmed en journalistisk produkt under yttrandefrihetsgrundlagen (YGL).
Kontakt: kontakt@lindelof.nu
© Copyright lindelof.nu – Newspaper by TagDiv
Albert Engström skrev åtskilligt. På 1960-talet köpte jag ”Med Kaaparen till Afrika” på en bokrea. Engström hade bjudits på en resa av göteborgsrederiet Transatlantic till Kapstaden som passagerare på deras m/s Kaaparen under några vår- och sommarmånader år 1940. På den tiden var det vanligt att lastfartyg även tog passagerare. Han berättar historier om kända och okända med en viss ”von oben”-attityd som blir lite tröttsam. Men han tycker illa om Hitler och Mussolini, särskilt överfallet på Abessinien (Etiopien). Till sist kommer de till Kapstaden varifrån han bl a berättar följande:
”Jag köpte en negerbibel att pressa blommor i.”
”På trottoarerna masade sakta och lättjefullt hottentotter, kaffrer, malajer och några vita. Mittpå gatan rörde sig oxspann och åsnespann utan att irritera de svarta trafikpolisernas lugn.
I ett gathörn roade sig några kaffrer med att spotta ihjäl flugor. Det skulle inte ha tjänat något till att tävla med dem, ty de spottade och träffade säkert dödande på 7—8 meter.”
”Det anlades år 1679, (staden Stellenbosch, min anmärkning) var länge civilisationens yttersta utpost här nere och måste gång på gång slå tillbaka anfall av bushmän och hottentotter.”
Jag återger inte citaten för att ”fördöma” Albert Engström utan för att belysa att den gode professorn och akademiledamoten var ett barn av sin tid och sin klass och den europeiska kultur han tillhörde.
Boken finns på projekt Runeberg.