Trots att problemet har vinklats fram och tillbaka i flera år, har jag ännu aldrig läst någon riktigt rimlig förklaring till att de dödsbringande gängskjutningarna brett ut sig så mycket mer i Sverige än i något annat land. Det är på tiden att försöka hitta en seriös förklaring.
Frågar man SD-sympatisörer – och troligen också flera andra – så kommer förstås svaret som ett brev på posten (som breven gjorde förr): ”Vi har tagit emot alldeles för många invandrare, alla de kriminella gängen består ju av invandrare!”
Den förklaringen innehåller två ovedersägliga fakta: Vi har förutom de länder som gränsar till krigshärdarna tagit emot fler invandrare per capita än något annat land. Och de kriminella gängen som skjuter ihjäl varandra (för det mesta) består praktiskt taget bara av invandrare i den definitionen att åtminstone båda föräldrarna är födda i ett utomeuropeiskt land.
Men som förklaring till gängskjutningarnas utbredning duger detta inte alls! Då har man ingen som helst förklaring till en ännu allvarligare fråga som jag kommer till nu.
Eftersom Sverige tagit emot fler invandrare per capita än alla andra europeiska länder, kan vi välja vilka länder som helst att jämföra med. Men nu ska jag välja fyra andra länder mycket medvetet: Spanien, Storbritannien, Belgien och Frankrike. Varför har dessa fyra länder drabbats så mycket hårdare än Sverige av något som rimligtvis är ännu allvarligare än gängskjutningarna: islamistiska terrordåd? Dessa drabbar ju praktiskt taget enbart helt oskyldiga, och i de nämnda länderna handlar det om flera hundra dödsoffer jämfört med totalt sex i Sverige (och då har jag även räknat med det misslyckade dådet 2010, då terroristen bara dödade sig själv).
Eftersom terrordåden i Spanien och Storbritannien ligger rätt långt tillbaka i tiden, troligen inspirerade av 9/11-attentaten i USA, kanske vi ska koncentrera oss på Belgien och Frankrike. Dessa två länder samt Sverige har tydligen misslyckats rätt rejält med integrationen av utomeuropeiska invandrare. Men varför har detta misslyckande alltså tagit sig ett så annorlunda uttryck i Sverige jämfört med de två andra?
Jag kan inte finna annat än att förklaringen är rent polisiär. Kanske lades en grund till det hela redan på 60-talet, när vi hade en rätt stor arbetskraftsinvandring från Jugoslavien. Liksom bland nutidens invandrare var naturligtvis de allra flesta hederliga arbetare, men i kölvattnet började en kriminalitet frodas. Begreppet ”juggemaffia” har vi väl alla hört redan under 70-talet. Och med en tämligen stark armé var Jugoslavien också en betydande vapenexportör.
Och när det helvete brakade löst som ledde fram till Jugoslaviens undergång kan man anta att än fler vapen med det ursprunget kom ut på den illegala marknaden. Och det är väl en tämligen utbredd uppfattning att illegal vapenhandel i flera decennier har fått breda ut sig i Sverige – kanske under täckmantel av vårt rykte som ett lugnt och fredligt land, något som också medfört viss naivitet bland polis och andra myndigheter. När de kriminella gängen började breda ut sig upptäckte de snart hur lätt det var att skaffa skjutvapen, och sen har utvecklingen accelererat.
Men varför har vi varit jämförelsevis förskonade från islamistisk terror? Den enda terrorist som mördat några, Akilov, vistades dessutom illegalt i landet. Hade man lyckats utvisa honom, hade det dådet aldrig ägt rum. Den frågan är ännu svårare att besvara, Men jag ska sticka ut hakan genom att framföra teorin att Säpo, i samarbete med framför allt sin danska motsvarighet, kanske varit mer lyckosam än kollegerna i Belgien och Frankrike att ha koll på potentiella terrorister. De är av naturliga skäl tystlåtna med vad de vet, men det har i alla fall läckt ut att svensk och dansk säkerhetstjänst förhindrat terrordåd i Danmark. Med tanke på Jyllandspostens publiceringar m m finns det ingen anledning att betvivla sanningshalten i dessa påståenden. Och jämfört med situationen i Frankrike är det verkligt skickligt att Lars Vilks är i livet!
Finns det någon som har en bättre förklaring till skillnaden mellan Sverige och Belgien/Frankrike, så är jag väldigt nyfiken på den!
Benkt L!
Bra fråga. Här kommer mina Two Cents:
Hur kunde Hitler (före 1 september 1939) erövra land efter land? Churchills svar var entydigt: Det är ju ingen som sätter emot. Alla blundar och ber en bön om ”fred i vår tid”.
Det är samma sak med dessa vedervärdiga och tungt beväpnade maktcentra i den så kallade Orten (de har till och med ett eget namn för platsen de erövrat). Ingen sätter emot!
Rikspolischefen Eliasson ömkar mördare. Stina Oscarson vill att Akilov ska jobba i kassan på Coop. Klanen kring Özz Nöijen profiterar på nämnda terrorist och en dömd våldtäktsman får närmare en miljon kronor i skadestånd.
Nej, ingen sätter emot. Tvärt om. Och då är det bara att fortsätta sitt psykopatiska värv. Människor avbryter inte ett beteende (det må vara hur destruktivt som helst) – så länge det ger belöningar! Och det ger belöningar. Massor med belöningar. Och ingen säger något. Och runt dessa mördare sitter en hel hoper av milda gråterskor och urskuldar allt, eller ännu värre, tar på sig skulden.
Nej, ingen sätter emot!
Nu är det ju inte så mycket mer än i nåt annat land. Irland, Nederländerna och Storbritannien är lika våldsamma. I det sistnämnda fallet används dock kniv. Finland, Baltikum och större delan av Östeuropa och Balkan är våldsammare än Sverige.
Anledningar till våldet i Sverige:
Kraftigt ökad klyftor
Hög arbetslöshet
Privatisering av skolan med sämre skola för arbetarklassen som följd
Kraftig bostadsbrist och stor trångboddhet
Sverige har en yngre befolkning än de flesta länder
Det finns ingen som helst koppling mellan invandring och brottslighet. Den överrepresentation som finns för barn till invandrare (Invandrare är underrepresenterade) försvinner om det justeras för klass, kön och ålder.
Däremot finns det en stark korrelation mellan arbetslöshet och brottslighet och mellan snabbt ökande klassklyftor och brottslighet. Det är fastlagt i många studier genom åren.
Anders S!
Jag säger som Åkesson (Sonja)
”Törnrosa har tagit en valium
för att lindra sin plåga”
Två diametralt motsatta kommentarer! Strandberg skyller allt på vänsterflummet. Stämmer verkligen det han skriver om Eliasson och Stina Oscarson? Och den våldtäktsman som fick ett saftigt skadestånd – hur upprörande det än var, så tog JK det beslutet härom dagen. Hur i fridens namn kan det ha påverkat gängkriminaliteten som pågått i flera år?
Anders Svenssons inlägg däremot är som ett spöke från 70-talet. Det är den klassiska ”symptomteorin” som vänstern omfamnade då: Kriminalitet är ett symptom på missförhållanden i samhället, och det är egentligen synd om de kriminella. Jaja, just det sista skriver inte Svensson, men vi vet alla att i praktiken ledde resonemanget fram till ungefär den slutsatsen.
För övrigt är det hopplöst att förneka sambandet mellan bristande integration i invandringspolitiken och gängkriminaliteten.