Inte för inte heter universitetet i Dahlem, Berlin Freie Universität. Det fria universitetet. Som en motpol till det universitet som efter landets delning efter kriget hamnade i Östberlin och den ryska zonen: Humboldt Universität. Egentligen det gamla Berlin-universitetet med stolta anor och mycket gott anseende internationellt. Namnkunniga rektorer som filosoferna Hegel (bilden), Fichte och andra.
På Humboldt bevakade stalinisterna och Stasi att universitetets anställda och studenter inte ifrågasatte realsocialismen, tänkte ”fel”. En skrämmande anekdot berättar om när studenter efter Murens fall söker upp rektorn.
De kräver att få veta vilka som agerat angivare, Informella Medarbetare enligt Stasi, under DDR-tiden. Kanske med misstankar om att dessa fortfarande finns kvar i den vördnadsbjudande byggnaden utmed Unter den Linden. Rektorn: – Det vill ni inte veta.
Wolfgang Harich och andra professorer, inte var de många som öppet vågade träda fram, som ville leva upp det till fria, kritiska universitetets anda dömdes till långa straff i Bautzen, Stasi-fängelset. Harich lyssnade jag en gång till på Humboldt. En nedbruten och bitter man.
Citerade man inte i tid och otid, använde som markörer, marxism-leninismens klassiker löpte man fara utsättas för repression. Allt annat var borgerlig teori, den imperialistiska fiendens verktyg.
Jag är en obotlig nostalgiker. Jag drömmer om just det fria, kritiska universitetet. En autonom tankens ö. Därigenom i högsta grad samhällsrelevant. Bortom ideologiska bojor och politiska diktat. Högt i tak utifrån övertygelsen att allt går att ifrågasätta.
Inga stelnade sanningar. Inga heliga kor.
Kopplat till den så kallade Styr och resursutredningen (SOU 2019:6) finner man en mycket oroväckande författningskommentar om att fri kunskapssökning alltid måste utföras ”utifrån den värdegrund som gäller” (citerat efter GD 210308).
Värdegrunder antar jag kan förändras. I DDR var marxism-leninismen en sådan.
Nyckelfrågorna blir: Vem avgör vilken värdegrund som skall gälla? Hur skall den närmare bestämt prägla kunskapssökandet? Skrivas in i kursplaner? Krävas att den explicit anges i forskningsansökningar? Vad med i det senare fallet ”rätt” etnicitet och kön?
Vad händer med den som bedöms inte följa gällande värdegrund, den som värnar oberoende och integritet? Minns Wolfgang Harich.
Jag ser omedelbart framför mig hur en sådan som Robert Faurisson sparkas ut. Han som hade mage att ifrågasätta Förintelsen. Kanske även en sådan som vår egen fritänkare Göran Adamson skulle löpa risk förlora sin anställning.
En oundviklig följd av repression mot värdegrundsavvikare blir att alla andra tiger. Ett välkammat, tyst och ängsligt universitet.
Regeringen beslutar redan om utnämningarna till styrelserna för universitet och högskolor. Staten har därmed skaffat sig ett övergripande inflytande över de senare – inga från staten oberoende forsknings- och lärocentra!
Därefter kan de politiskt tillsatta styrelserna och rektorerna – omöjligt att inte tänka DDR – övervaka att rätt personer placeras i ledande positioner, blir chäfer: värdegrundsbevakarna.
Jag är inte så övertygad om att Styr- och resursutredningen framkallar en livlig debatt på Sveriges universitet och högskolor, med åtföljande högljudda protester. Värdegrunden har redan slagit rot.
Jag tackar min lyckliga stjärna att jag är utstämplad.
Dags för Uppsala Universitet att ändra sin ”omoderna” devis till: Tänka fritt är stort men tänka värdegrund är större.
Johannesevangeliet är redan nyöversatt – till nyspråket.
”I begynnelsen var värdegrunden, och värdegrunden var hos Gud, och värdegrunden var Gud. Värdegrunden var i begynnelsen hos Gud och genom den har allt blivit till.”
Inom all VETENSKAP kan den tillfälliga värdegrunden ifrågasättas eftersom verkligheten tränger på. Klimatologi är ett exempel på hur klimatologer ständigt får korrigera tidigare ståndpunkter då nya rön som kullkastar tidigare bevisföring. Ett annat exempel är ekonomiska relationer vars ytterligheter starkt ifrågasätts. Ingen människa ska behöva drabbas av yrkesförbud eller andra straff vid ifrågasättanden. Ett samhälle måste kunna tåla opposition inom olika vetenskapliga områden.
Ursäkta en okunnig, men var kan man hitta den gällande definitionen av värdegrunden? Så att man har en sportslig chans att kunna undvika att bryta mot den. Eller är meningen att den ska vara lite lagom vag?
Det som skiljer religiös tro på treenigheten, påvens ofelbarhet eller marxismen-leninismen, å ena sidan, och den svenska värdegrunden, å den andra, är lite eller inget. Det går nämligen inte att någonstans hitta den svenska värdegrunden – lika lite som de andra. Jag har letat i ett par årtionden. Ändå har de styrande i Sverige tutat om värdegrunden lika länge. Massmedier och statstjänstemän och lärare bugar djupt inför den. Det finns till och med en hemsida som någon skämtare kallar värdegrunden.se och anger sagda grund som ”kamratskap och trygghet, social kompetens, hållbarhet, självkänsla och empati samt elevhälsa”.
Vad sägs om att utlysa en tävling om vad värdegrunden borde vara istället för denna från överheten befallda?
För 15 år sedan skrev jag detta då denna blogg var alldeles ny.
Här är min värdegrund: Jag tror på alla människors lika värde. Alla har matematiskt exakt lika värde. Nämligen noll. Mitt värde är noll komma noll, och alla andras också. Vårt universum, med fysikaliska konstanter som tillåter liv, har tillkommit av en tillfällighet. Vi kommer från evolutionen, och allt mentalt innehåll i våra huvuden är epifenomen som beror på hur atomerna just nu är positionerade i våra hjärnor.
Därför måste jag själv tänka ut hur jag skall förhålla mig till denna slump att jag sitter på en 13.000 kilometer stor sten tillsammans med andra levande organismer.
Dogmatismen i form av politisk och religiös tro är värdegrund. Så visst finns en symbios mellan dogma och värdegrund. Vetenskapen ska ALLTID ställa sig utanför den politiska och religiösa sfären och inte låta sig kidnappas. Men hur många vetenskapsmän låter sig mutas?
Jehovas Vittnen hävdar att bibeln är sann vetenskap och därmed har de en värdegrund. Nu med klimatalarmisternas värdegrund (CO2-halt i atmosfär) och att virus härjningar förstärks deras tro, att Armageddon är nära i tid. När klimatalarmisternas tro motbevisas och att Covid-viruset imploderar, så tappar de anhängare. Det jag vill säga är att de religiösa vill kidnappa vetenskapen i det att skapa värdegrund. Jag har erfarenhet av deras tänk, då min före detta var medlem i Jehovas Vittnen.
Satanismen är också en värdegrund, vilket oftast härstammar ur religiös kultur. För min egen del är jag numera befriad från religionens kulturyttringar. Men det tog några år att befria sig. Alltför många år!
Jag tycker mig se att Erik Göthe och jag är inne på samma definition av ordet värdegrund, nämligen ut i tomma intet. En s k kuliss eller abstraktion utan innehåll. Eller rättare sagt: trolla med truten!
Jag önskar att en särskild domstol inrättas i alla samhällen, när en människa drabbas av yrkesförbud p g a sina åsikter. Men HUR ska denna domstol vara fri gentemot stat ur ekonomisk makt. En stat i all dess liberalismen kan lagligt sett hävda domstolens oberoende status gentemot stat i dess särskilda domstolsärenden, men domstolen måste vara ekonomiskt oberoende gentemot stat. Men hur försörja denna domstol med åklagare, advokater, domare, nämndemän m fl, ty ingen vill arbeta gratis. Eller?
Varje ideologi kan även inkludera metodik i sin värdegrund. Varje människa vet att metodik är aktivismen av olika slag, typ propaganda, övertalningsförmåga, att dominera massmedia m m. Ideologisk värdegrund och dominans av massmedia är en stark kombination vad gäller värdegrund i det att tycka lika. Endast flerpartisystem är en grogrund för att bygga ny värdegrund!
Värdegrunden är fylld av motsättningar ! Någon som håller med?
Som Knut Lindelöf skrev för femton år sedan är värdegrundsfilosoferandet ett slags fundamentalismens återkomst. Med det backar vi in i framtiden. Det får inte bli någon ny statsfilosofi. Fast nu håller det på att bli det.
Begreppet värdegrund kommer väl från Norge. Varken begreppen värdegrund eller värdegrundsarbete används utanför Norge och Sverige.
På skolverkets hemsida står det om att ”Arbeta med skolans värdegrund”:
Skolans och förskolans värdegrund är:
– människolivets okränkbarhet
– individens frihet och integritet
– alla människors lika värde
– jämställdhet
– solidaritet mellan människor
Detta är väl en hyfsad tolkning om vad som står i artikel 1 i FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna:
Article 1
FREE AND EQUAL
– All human beings are born free and equal and should be treated the same way.
– All human beings are born free and equal in dignity and rights. They are endowed with reason and conscience and should act towards one another in a spirit of brotherhood.
I den svenska översättningen har ordet ”dignity” – vars (som vad jag förstår) huvudbetydelse är ”värdighet” – översatts med ordet ”värde”.
Sådana deklarationer kan vara till en viss nytta men uppfylles bara fläckvis i vår kapitalistiska och imperialistiska värld. Och tolkningarna av ”värdegrunden” kan vi idag se att ”våra” politiska eliter tillämpar dubbla standarder när det gäller dödande av till exempel syrier, jemeniter, libyer och iranier – kontra till exempel européer och nordamerikaner.
Används ”värdegrunden” dessutom som ett klerikalt tolkad kyrkolära – en av överheten påbjuden överideologi – bör vi naturligtvis ställa oss kritiskt till detta.
Visst finns det värdegrunder. Massor av dem. Varje förälder borde vara väl medveten om att när hen fostrar eller uppfostrar sina barn så överför hen olika värderingar i mängder av frågor till dem. Som lärare har jag kunnat se hur dessa värdegrunder varierat mellan mina elever, och hur de utvecklats i stort som i smått. Att många, som till exempel på denna blogg, nu diskuterar detta har förklaringar. En av dem, och jag vet inte ens om det är den viktigaste, är att det som för min farfar och farmor en gång var mer eller mindre självklart inte längre är det. Det som en gång var det gemensamt viktiga, att t ex mannen tar ansvar för familjens försörjning, gäller inte längre. Det som en gång uppfattades som fel, ja onaturligt, t ex homosexualitet, har i Sverige t o m juridiskt blivit normalt.
Två saker har ställt till problem med detta. Det har gått fort, så fort att det för många av oss varit svårt att hänga med. Jag var i trettioårsåldern innan jag började acceptera att det sexuella beteendet kunde variera, inte bara hos människor utan även hos djur. Min värdegrund har ändrats. Det andra som ställt till med problem är att Sverige på kort tid fått ett tillskott av människor från andra kulturer. Morden på Fadime och Pela tvingade alla svenska medborgare, och framför allt våra myndigheter att inse att det finns många värdegrunder.
I det globala, storpolitiska skeendet, ser vi också skillnader i värdegrund även om vi inte har för vana att kalla det så. På DI kan man läsa ”Kina och USA planerar möte i Alaska – vill återställa relationerna”. Mötet skall ske nu i mars. USA kommer naturligtvis att ta upp det gamla vanliga för att visa hur hemskt Kina är. Det har man klart sagt ifrån. Kina kommer inte att ta upp alla de krig och den ödeläggande politik som USA ägnat sig åt sedan mycket lång tid. Kina och USA står på olika värdegrunder. USA betonar inför hela världen vilket hot Kina nu är, Kina betonar inför hela världen att jordens nu två största ekonomier på ett eller annat sätt måste samarbeta för att de mängder av problem som all jordens folk står inför, skall kunna lösas.
Bertil Carlman!
Men värdegrunder som statsideologier och som personliga plattformar är väl ändå två helt separata företeelser?
Ja Bo Persson, du har alldeles rätt. Som vanligt kan jag inte låta bli att ”tramsa till det”. Knut L har skrivit om skolans värdegrundsarbete, och jag var med då det begav sig. Skolan, liksom polisen, liksom universiteten, liksom… har gått vilse. Vilsegången har naturligtvis att göra med att även Sverige tappat bort sig som stat/land/nation eller vad vi nu skall kalla det. Jämför med Ryssland och Kina.
Nyss pratade jag med bonden i byn. Han höll på att fodra sina får samt en åsnehingst och två mulor. Åter kom skillnaden mellan mula och mulåsna upp. Jag nämnde för honom att man har könsproblem på universitetet i Manchester. Orden ”farther” och ”mother” ställer till med problem. ”Prata inte om det! Jag blir bara förbannad. Marias dotter som går på polisutbildning har sagt att det är olämpligt att sjunga Hej tomtegubbar slå i glasen”. Han (bonden) kom med fler exempel och han var inte på humör för vidare samtal.
Naturligtvis vet jag inte hur mycket av allt detta som är sant. Men vi vet att i Sverige såväl som i England och USA pågår denna mycket förvirrande identitetsdiskussion. Och som Kenneth Lundgren skriver är väl skolans och förskolans liksom FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna en hyfsad grund? Men den räcker tydligen inte för… ja för vem då? Och vad har de som är förvirrade över sin identitet för värdegrund att stå på?
Uppenbarligen fungerar det emellertid bra. Nu sitter vi ju här och diskuterar en oviktig sak. Eller är det någon som skriver och/eller deltar med kommentarer på denna blogg som tycker det är viktigare än allt annat huruvida hen har en kuk eller är mörkhyad eller vilken värdegrund polisen eller skolan står på? Samtidigt ökar klasskillnaderna, samtidigt pågår ett undermineringsarbete mot svensk neutralitet, samtidigt pågår ett arbete (och på ganska nära håll) att framställa USA som ”den mer anständiga parten” i kampen för alla folks och staters rätt till självbestämmande, samtidigt pågår jordens förmodligen största demonstration i Indien, en demonstration med både småbönder och arbetare, en demonstration över religions- och språkskillnader.
Bertil Carlman!
Man skall också hålla isär FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som röstades fram i FN:s generalförsamling 1948 och FN-stadgan som undertecknades 1945 och som alla FN-stater skrivit under
på och vad man därmed skrivit under på är en uppsättning umgängesregler FN-stater emellan. Alltså inga ideologier.
”Vetenskaplig forskning kan kort sagt bara blomstra i förbund med en religion eller ideologi. Ideologin rättfärdigar kostnaderna för forskningen. I gengäld påverkar ideologin den vetenskapliga dagordningen och bestämmer vad upptäckterna ska användas till. För att förstå hur mänskligheten har nått fram till Alamogordo och månen, och inte till ett antal andra destinationer, räcker det därför inte att granska vad fysiker, biologer och sociologer har kommit fram till. Vi måste också ta hänsyn till de ideologiska, politiska och ekonomiska krafter som har format fysiken, biologin och sociologin och drivit forskningen åt vissa håll och försummat andra” (Yuval Harari, 2014, ”Sapiens – en kort historik över mänskligheten”, s 268).