Bloggande är riskabel verksamhet. Ett litet felklick med musen kan innebära att hundratals e-postadresser far ut i offentligheten utom all kontroll. Det hände mig häromdagen. Ett påminnelsemail om denna blogg for iväg med alla adressater läsbara för alla. Det var slarvigt och retade med rätta en del.
Obehagligt är det att ett litet felklick blottar en massa ovetande människors för andras insyn och för intrång med spam av olika slag. Det var en tankeställare om hur skör sekretessen är på nätet. Naturligtvis kan G-mail, som jag använder för min mailservice, lätt kartlägga allt och alla jag skickar till, även de i det dolda mottagarfältet alltså. Det är mycket enkelt att lägga pusslet runt personer via e-posten. E-posten är en osäker kommunikationskanal.
Hjälpligt kan man kontrollera sin öppenhet gentemot alla vanliga e-postanvändare, såvida man inte slarvar som jag gjorde häromdagen. Mot företag, myndigheter och hackers är man däremot helt skyddslös. FRA-lagen gör det bara ännu mer tydligt att storebror kan se allt. Bäst att vara medveten om det.
Eftersom jag själv inte längre är något hett villebråd på arbetsmarknaden är jag inte särskilt orolig för egen del, men de som vill bevara din integritet och kanske behålla en privat sfär oåtkomlig för nyfikna ”storebröder” bör nog tänka dig för mycket noga i sin fortsatta lek på webben.
Tänk till exempel på allt som kan läsas ut om din person på facebook. Det är inte bara vad du själv skriver om dig själv. Det gäller också vad andra skriver om dig, vilket du ju inte har kontroll över. Jag skrev för en tid sedan till en person på facebook och uttryckte min uppskattning för det nya jobbet som personen skulle söka. Det skulle jag förstås inte ha gjort. Personens arbetsgivare visste ännu inget om planerna och skulle heller inget veta. Facebook och liknade sociala medier är det första man som modern chef kollar in när man ska välja ut folk till ett nytt jobb.
Det här är kanske standard för de flesta, men för mig har det framträtt allt klarare på senaste tiden. Man får alltså passa sig framför allt för andras skull.
Läs vad andra bloggar skriver om: bloggande, facebook, FRA-lagen, sekretess, personlig integritiet
Det är mycket med det jordiska Knut! Det där med att kopiera adresser i ett utskick kan man lära sig, om inte annat så av misstagen, men det finns värre..
För några år sedan så skrev jag ett långt mail till en dam som jag umgicks med, ett mail som av olika anledningar var att betrakta som mycket privat. Det innehåll inga opassande kommentarer eller andra antydningar, problemet var istället att hennes och min relation var av väldigt privat natur. Ingen av oss ville att folk på vår gemensamma arbetsplats (ett statligt verk) skulle veta om att vi umgicks privat.
Jag kanske bör erkänna att det var ett mycket rart mail som hon skulle bli glad för – om hon nu skulle ha fått det. Dessvärre så började hennes förnamn nästan på samma sätt som en annan kvinnas förnamn på arbetsplatsen ifråga och jag märkte givetvis inte att jag av misstag hade skickat det till fel person.
Då jag kom till jobbet morgonen efter så möttes jag av mottagaren av mailet som log som en glad krokodil kan tänkas göra. 🙂
(Hämtat ur min alltid aktuella fatabur av personliga tillkortakommanden …)