Erik Jorpes (Johan Erik Johansson) som student 1914 i Åbo (Bild: Per Jorpes privatarkiv)

En ung åländsk läkare kom att kom att spela märkliga roller i det röda upproret som inleddes i Finland i januari 1918. Erik Jorpes från Kökar hamnade på den röda sidan och var också med att bilda Finlands kommunistiska parti i Moskva. Han tog sig sedan till Sverige och blev sedermera professor i medicin vid Karolinska institutet i Stockholm och världskänd som ”heparinets fader”.

Erik Jorpes (1894–1973) växte upp i ett fattigt hem på Kökar i den åländska skärgården. Han var en utpräglad studiebegåvning och starkt socialt engagerad. Gymnasieåren tillbringade han i Åbo och studerade sedan vidare till läkare i Helsingfors. Vid sidan av studierna umgicks han i radikala kretsar kring den marxistiska tidningen Arbetet (fi Työmies).

Som nybliven medicine kandidat fick Jorpes 1918 som 24-åring organisera vården av sjuka och sårade rödgardister i Åbo. När dessa måste evakueras till Ryssland då nederlaget i kriget var ett faktum fick Jorpes följa med som ansvarig för sjukvården. De finska flyktingarna som var ca 5.000 förflyttades senare till ett krigsfångeläger i staden Buij nordost om Moskva. Erik Jorpes blev medicinskt ansvarig för hela lägret däribland många kvinnor och barn. Han blev själv svårt sjuk i fläcktyfus och var nära att avlida.

Vid sidan av sin medicinska verksamhet var han med om att grunda det finländska kommunistpartiet i exil i Moskva i september 1918. Så småningom tycktes han dock ha blivit besviken över kommunismens utveckling i Sovjet. I september 1919 begav han sig till fots den långa vägen från S:t Petersburg till Viborg och därifrån med tåg till Åbo. Han var emellertid en efterlyst man i Finland. Hade han blivit fasttagen hade han säkert blivit dömd till döden för sin aktivitet ”som röd”. Erik Jorpes lyckades dock ta sig till hemön Kökar efter en äventyrlig seglats. Därifrån tog han sig vidare till Vaxholm. Han hade inga andra tillgångar med sig än sitt betyg som medicine kandidat från universitetet i Helsingfors.

Genom förmedling av Hjalmar Branting fick han tillstånd att fortsätta sina studier vid Karolinska institutet. Han gjorde sedan en lysande medicinsk karriär. På 1930 talet började han intressera sig för heparin och 1935 publicerade han sin banbrytande undersökning om heparinstrukturen. Han inledde också ett betydelsefullt samarbete med svensk läkemedelsindustri och gjorde en stor insats för den kliniska användningen av heparin.

Som tentator var professor Jorpes fruktad av studenterna för sina märkliga frågor. Det var inte många som kunde beskriva funktionerna hos kons fyra magar eller visste varför man smorde bössan med fågelfett. En kunskap som alla ålänningar i Jorpes generation hade.

Erik Jorpes som en gång fick fly från ett oroligt Finland för att undgå dödsstraff kom också långt senare att hedras i studiestaden Åbo där han blev utsedd till hedersdoktor i filosofi vid Åbo universitet.

Föregående artikelSå här låter det i Tyskland just nu…
Nästa artikelNy brittisk utredning om fallet Skripal hjälper oss se vad som sker bakom det som synes ske
Rolf Karlman
Socionom, och frilansskribent. Upppvuxen i industrisamhället Hallstahammar vid Kolbäcksån, som länge dominerades av en storindustri, “Bulten”.

1 KOMMENTAR

  1. Intressant ögonblicksbild från ”finska revolutionen”, som ändades 1918 med förlust. Kanske hade artikeln blivit än intressantare om ”heparin” förklarats. Alla kanske inte kommit i kontakt med detta, som är/var ett medel mot blodproppar, d v s ett blodförtunnande preparat. Jag fick ta det i samband med värnplikten. Kanske är det huvudsakligen utfasat numera.

    (Det finns ju en länk i texten till Wikipedia /Redax)

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.