Hur ska man förstå den ukrainska offensiven in i ryska Kurskregionen? Har de t ex folkrätten på sin sida? Jag läser därför vad folkrättsexperten Pontus Winther på Försvarshögskolan säger om vad folkrätten stipulerar om när det är fritt fram för en stat att anfalla en annan stat.
Det här ska förstås ställas emot att Ryssland 24 feb 2022 anföll Ukraina, vilket alla är överens om formellt otvivelaktigt stred mot folkrätten.
Först alltså, frågan om det finns stöd i folkrätten för Ukraina att anfalla Ryssland? Svaret är nej. Ukraina har däremot rätt att försvara sig med vapen mot angriparen, men bara på sitt eget territorium. Alltså, borde vi höra höljudda protester mot den ukrainska Kurskinvasionen, men experterna tiger. Det ”internationella samfundet” accepterar alltså detta folkrättsbrott – för att Ryssland begått ett annat folkrättsbrott.
Många anser säkert att, om Ryssland angripit Ukraina måste Ukraina få starta ett motangrepp utanför stridsområdet som ett slags självförsvar. Det kanske man kan tycka, men det är alltså inte tillåtet enligt folkrätten. För att få använda våld på eller mot en annan stats territorium måste FN:s säkerhetsråd besluta att godta ett sådant angrepp.
Självklart hävdar Ukraina sin fulla rätt att angripa Ryssland. Men det är ju precis vad de anklagar Ryssland för, som alltså hävdar att de angripit Ukraina i självförsvar (RTP). Här gnisslar det ordentligt.
Ukraina verkar mer eller mindre ha övergivit kriget om de ryskannekterade områdena där de trängs tillbaka steg för teg och lider stora förluster. Istället startar de ett nytt krig mot Ryssland, som de förstås i längden aldrig kan vinna, såvida de inte lyckas få ett fullskaligt stöd från Nato och USA.
Meningen var med stor sannolikhet att med hjälp av en blixtattack in i detta relativt oskyddade område ta kontroll över den stora kärnkraftsanläggningen väster om staden Kursk som ett trumfkort i kommande förhandlingar. Men så långt kom man inte. Istället röjer nu små ukrainska förband omkring i närheten av gränsen och spelar erövrare lite varstans. Ryssarna togs säkert med överraskning och har uppenbara besvär att fort mota ut inkräktatarna – samtidigt som man måste fortsätta mot full kontroll över hela Donetsk.
Alltså, istället för att avsluta kriget om de ryskannekterade regionerna, startar man ännu ett krig med Ryssland på annat håll. Att USA och Nato inte är inblandade i detta redan på planeringsstadiet är svårt att tro. De värsta Putinhatarna i Väst försöker som på det här sättet – med Zelenskyj som redskap – gå ”all in” och med till sist få till den stora slutstriden mot Putinryssland.
På något annat sätt går det inte att förstå det som just nu utspelar sig i Ukraina.
Knut L!
Du skriver: ”Ukraina har däremot rätt att försvara sig med vapen mot angriparen, men bara på sitt eget territorium.”
Vart i folkrätten/FN-stadgan står det att självförsvaret är begränsat till det egna territoriet?
Knut L!
Nu tror jag du läser artikeln som fan läser bibeln. Det står att angripen part får försvara sig med våld, men det står inte att den rätten begränsas till eget territorium.
Med din tolkning skulle Sovjet inte fått gå in på tyskt territorium under 2a världskriget!
Jag lutar mig i detta mot Pontus Winther på Försvarshögskolan.
Mats L och Christian N!
FN:stadgan tillkom 26 juni 1945. Inte förrän då blev våldsförbudet (Kap 1, artikel 2:4) till folkrätt. Det formuleras enligt följande: ”Alla medlemmar skola i sina internationella förbindelser avhålla sig från hot om eller bruk av våld, vare sig riktat mot någon annan stats territoriella integritet eller politiska oberoende, eller på annat sätt oförenligt med Förenta Nationernas ändamål.”
Jag tror det också finns bestämmelser om (minns inte var det står) att en försvarare får driva tillbaka angriparen över gränsen in i angriparens område en rimligt motiverad bit, för att när allt lugnat sig dra sig tillbaka till den internationellt erkända gränsen.
Det sorgliga är emellertid att folkrätten mist sin relevans efter att USA (Nato, Israel och Väst i allmänhet) brutit tidigare löften och rundar folkrätten när det passar dem. De följer nu sin egen – icke FN-sanktionerade – ”Rules Based International Order” (regelbaserade internationella ordning). Det här har nu utnyttjats av Ryssland för att rättfärdiga även sitt folkrättsbrott i Ukraina. Rättslöshet och oordning råder alltså på de internationella relationernas område.
När jag försökte hitta folkrättens text, vilket jag ännu inte lyckats med, så hittade jag istället en artikel med rubriken ’Den osannolika föreningen mellan massmedier och internationell rätt: Ett samtal med Noam Chomsky’.
Det är Omar Kamel som samtalar med Chomsky som en del i hans forskningsarbete om hur massmedia påverkar och vilseleder vår syn på internationell rätt. Omar skriver “I min avhandling argumenterar jag för att internationella medier, i kraft av sin räckvidd och sitt inflytande i den moraliska konfliktens politiska ekonomi, är huvudförfattare till den internationella juridiska diskursen.” I artikeln hittas länkar till samtalet som finns på Youtube.
Tycker det är intressant att den finns vetenskapligt stöd, från i detta fall den juridiska disciplinen, som bekräftar medias manipulationer vad gäller vår syn på folkrätt och internationella relationer.
”Först alltså, frågan om det finns stöd i folkrätten för Ukraina att anfalla Ryssland? Svaret är nej. Ukraina har däremot rätt att försvara sig med vapen mot angriparen, men bara på sitt eget territorium.”
Detta är fel. Svaret skall vara ja. Vad jag vet ifrågasätter inte heller Ryssland Ukrainas rätt att angripa sin fiende, även på dennes eget territorium. Det ’krigslagarna’ reglerar, är om angreppet sker mot militära mål eller inte. Dessutom gör Ukrainas användning inte bara av vapen och annan militär utrustning från Nato-länder, utan även av instruktörer och aktiv information från Nato-länder, att Ryssland kan betraktas som angripet av Nato. Då har Ryssland rätt att försvara sig även mot Nato-länder.
För övrigt betraktar Ryssland redan Krim, samt de regioner som enligt Ryssland nyligen röstat för att vara en del av Ryssland, som just Ryssland. Så ur ryskt perspektiv är det ingen rättslig skillnad på om Ukraina angriper till exempel Kurskregionen eller Krim.
”Det sorgliga är emellertid att folkrätten mist sin relevans efter att USA (Nato, Israel och Väst i allmänhet) brutit tidigare löften och rundar folkrätten när det passar dem.”
Folkrätten har inte mist sin relevans. Majoriteten av jordens länder värnar om den. Det som har förlorat sin relevans är framför allt FN. På grund av den imperialistiska minoriteten, under USA:s ledning, så blockeras bland annat ett rättvist utövande av folkrätten. Fler och fler analytiker tar upp det. Glenn Diesen gör det i sin senaste bok och Michael Hudson gör det på flera ställen. Den senare till exempel i en av flera intervjuer där han säger: ”I slutändan måste den globala majoriteten skapa ett alternativ till FN självt. Alla dessa institutioner – FN, IMF och Världsbanken – är underkastade amerikansk vetorätt. USA har sedan länge tillkännagett att en central grundsats i dess utrikespolitik är att de inte kommer att gå med i någon institution som de inte kan kontrollera genom att lägga in sitt veto om de gör något som inte gynnar USA.
Under de senaste dagarna har president Putin föreslagit att ett BRICS-parlament ska inrättas. Målet är att skapa en stor grupp länder som ska utforma ett nytt regelverk för hur en internationell ekonomi ska fungera. President Vladimir Putin sade också att FN har en bra uppsättning regler, men att Förenta staterna i praktiken har lagt in sitt veto mot att tillämpa dem. Det faktum att FN inte har någon armé har gjort dem maktlösa när det gäller att stå emot USA:s, Ukrainas och Israels brott mot grundläggande internationell rätt.
Denna framväxande alternativa BRICS-grupp kommer förvisso att lämna FN för att verka vid sidan av, men det ’verkliga’ reformerade FN kommer att bestå av gruppen av den globala majoriteten med dess egen uppsättning institutioner, som agerar som en enhet där USA inte har vetorätt. Det kommer att förändra dynamiken i hur de flesta av världens ekonomier fungerar.”
Flera andra ’internationella’ institutioner har kanske ännu mer uppenbart mist sin relevans. Vad skall man till exempel säga om IOC? För att inte tala om skämtet.
Knut L!
Det finns inget stöd i vad Pontus Winther säger i länken som du hänvisar till som stödjer ditt påstående om att ”Ukraina har däremot rätt att försvara sig med vapen mot angriparen, men bara på sitt eget territorium.”
Du skriver: ”Jag tror det också finns bestämmelser om (minns inte var det står) att en försvarare får driva tillbaka angriparen över gränsen in i angriparens område en rimligt motiverad bit, för att när allt lugnat sig dra sig tillbaka till den internationellt erkända gränsen.”
Om detta stämmer är det helt nytt för mig så därför vore det bra om du kunde styrka det med en källa. Dessutom kan man väl hävda att det Ukraina gör är just ”driva tillbaka angriparen över gränsen in i angriparens område en rimligt motiverad bit.”
Du skriver: ”Alltså, borde vi höra höljudda protester mot den ukrainska Kurskinvasionen, men experterna tiger.”
Anledningen till att ”experterna tiger” om Ukrainas ”folkrättsbrott” beror inte på en ”konspiration” som du vill få det till, utan på att det inte finns något folkrättsbrott att tiga om.
Kurskmanövern är planerad och genomförd av Nato. Dålig teater! Vad gäller folkrätten har USA sedan länge visat att den gäller endast när den gagnar USA. Machiavelli och Clausewitz gäller alltjämt. Skådespelaren Zelensky har sitt livs huvudroll i denna usla pjäs som författats av Ukrainas fiender. Han kommer att bli förvånad när han kommer till sista akten… det blir inga applåder. Publiken har lämnat föreställningen.
Väldigt många uttalar sig om folkrätten och nästan alla menar att Ryssland bröt mot folkrätten när man gick in i Ukraina. Men vad säger folkrätten om statskupper som iscensätts av främmande makt och s k färgrevolutioner? Brott prövas normalt i domstol innan man säkert kan uttala sig, men här uttalar sig alla omedelbart. Ryssland har i sitt försvar också hänvisat till folkrätten, bl a till begreppet R2P, som användes av väst under Jugoslavienkriget, något som enligt juridiken bör vara vägledande för hur man ser på Rysslands intåg. Ola Tunander har också i tre artiklar redogjort för hur man kan se på kriget. Väldigt många uttalar sig om folkrätten och nästan alla menar att Ryssland bröt mot folkrätten när man gick in i Ukraina. Men vad säger folkrätten om statskupper som iscensätts av främmande makt och s k färgrevolutioner? Brott prövas normalt i domstol innan man säkert kan uttala sig, men här uttalar sig alla omedelbart. Ryssland har i sitt försvar också hänvisat till folkrätten, bl a till begreppet R2P, som användes av väst under Jugoslavienkriget, något som enligt juridiken bör vara vägledande för hur man ser på Rysslands intåg. Ola Tunander har också i tre artiklar redogjort för hur man kan se på kriget. Länk till alla tre här.
*Facepalm*
Självklart är en stats rätt till självförsvar inte begränsad till sitt eget territorium. Skulle de allierade under WW2 ha varit tvingade att stannat vid Rhen?
Knut, det finns inget i artikeln med Pontus Winther där han ger uttryck för det ditt påstående att en stats rätt till självförsvar är begränsad till dess territorium.
Nu är det 20 år sedan jag skrev min kandidatuppsats i folkrätt och sen jag representerade Sverige i världens största folkrättstävling i Internationella Domstolen i Haag så jag är kanske lite rostig, men detta är folkrätt på en sådan basal nivå att det borde vara självklart för var och en.
Mats Ö!
Din mästrande ton hjälper inte. Läs föregående diskussion om folkrätten och begrunda vad du själv just skrivit om folkrätt före 1945. Vad denna diskussion egentligen gäller är meningen och det eventuella resultatet av det ukrainska intrånget i Kurskregionen. Möjligen försvagar det bara Ukrainas försvar. Kanske gynnar det rent av ryssarna. Folkrätten är sedan länge satt ur spel genom USA:s ”Rules Based International Order”.
Du försöker inte ens försvara (det helt grundlösa) påståendet att rätten till självförsvar skulle vara begränsad till det egna territoriet. Bra så.
Såväl Sun Tzu som Clausewitz påpekade visdomen i såväl att vilseleda motståndaren som att slå där motståndaren är svag. Ryssland blev ännu en gång vilseledd av Ukraina. Det är inte första gången man lockat ryska styrkor till ett frontavsnitt (Cherson) för att sedan slå mot ett annat (Kupoanssprinten). Bevisligen är Ryssland svagt i Kursk Oblast och bevisligen såg man inte detta komma. Det återstår att se om offensiven i Kursk är ett sätt att skära av Rysslands försörjningslinjer till Donetskfronten, att dra ryska styrkor från de andra fronterna för att lätta på trycket där (Rysslands artilleribeskjutning av byarna på Dnipros västra strand har i princip upphört) eller om man bara lockar bort trupper för att slå mot ett annat frontavsnitt återstår att se. Oavsett har man uppenbarligen lyckats med att vilseleda angriparen.
Att slå mot motståndarens svaga delar är också militär visdom. Fronten i Donetsk är extremt fortifierad på båda sidor, och även om Ryssland maler på så är de territoriella avancemanget försvinnande litet och sker till oerhörda förluster. Hittills i år har Ryssland tagit en yta motsvarande mindre än en tredjedel av Ånge kommun eller ca 1,6 promille av Ukrainas yta. Av samma skäl gjorde inte Ukraina några större avancemang under sin sommaroffensiv förra året. Att slå mot Kursk är därför ett klokt val.
Att de som ivrigt hejar på Ryssland inte gillar detta och börjar gnälla om folkrätt (!) förvånar dock ingen.
Ja Mats, du har nog rätt i att Kurskoffensiven är ett sätt att vilseleda och slå mot fiendens svaga punkt. Uppenbarligen har man lyckats bita sig fast. Men, till vilken nytta, och hur länge? Kanske över det amerikanska presidentvalet. Det lilla område man nu rör sig i inne i Ryssland är mycket litet skogigt och glest befolkat jämfört med de områden som Ukraina förlorat i Donbass. När det gäller Ukraina och folkrätten hänvisar jag till Ola Tunanders tre artiklar.
När jag i veckan läste om en operasångare som stängts av på grund av han önskat livet ur en journalist på Expressen. Jag förstod direkt vem det gällde.
Jag följde under flera år en FB-sida som kallade sig Anti-Euromajdan eller något åt det hållet. Operasångaren var en flitig skribent. Vad som slog mig när jag läste FB-sidan var vilka extermt negativa känslor det ukrainska folket har genererat. Jag var till att börja med mycket förvånad, men efter ett tag förstod jag. Utmärkande för de som deltog i FB-sidan var att de hade ingen egen erfarenhet av Ukraina. En av de mest talföra kunde naturligtvis ryska eftersom han kom från Ryssland. Han blev utsedd till expert på Ukraina och inbjöds av naiva svenskar till fredsdagarna i Degerfors, 2015 om jag minns rätt.
Knut Lindelöf och hans anhängare har naturligtvis inte gått lika långt som operasångaren och hans FB-vänner, men det finns helt klart en likhet. Ukrainska människor i östra Ukraina kallas ryssar, vilket är helt fel. Vi skulle aldrig kalla människor på Åland eller Bornholm för svenskar, även om de pratar i stort sett samma språk som vi. Kärleken till Ryssland är däremot densamma.
Jag har tillbringat många timmar tillsammans med Ukrainas främsta forskare i livsvetenskaperna. Född och uppväxt i Donetsk, bara borta för några års studier i Moskva, har i detalj berättat för mig hur ryssarna skickade ”turister” till Donbass, som när det inte lyckades helt enligt planerna tvingade rysk militär att slå ned det ukrainska motståndet. Jag har skrivit om detta tidigare på lindelof.nu, naturligtvis helt för döva öron. Den kvinnliga forskaren byggde upp en verksamhet och ett nätverk som hade stor betydelse för folkhälsan i hela Donbass. Detta har ryssarna effektivt lagt i grus. Den kritiska utrustning för folkhälsan som hon mödosamt byggde upp är helt förstörd.
Det blir inte bättre om vi går till Charkiv. En forskningsanläggning i toppklass som byggdes för pengar Ukraina fick efter att de gav sina kärnvapen till Ryssland, bombades sönder av rysk militär 2022.
Hur Rysslands agerande i Ukraina kan ses som positivt av personer som i 50 år skrivit under på parollen ”anti-imperialism” övergår mitt förstånd.
Mats L.
Med anledning av din kommentar 2024-09-01 På 11:11. Din slutkläm lyder på följande sätt:
”Hur Rysslands agerande i Ukraina kan ses som positivt av personer som i 50 år skrivit under på parollen ’anti-imperialism’ övergår mitt förstånd.”
Jag har också funderat i dessa banor. Jag tror att grunden för den felaktiga analysen kan se ut på följande sätt:
• USA-imperialismen är världens folks största fiende. Därav följer
• USA-imperialismen är huvudfienden i till alla världens folk
• Huvudmotsättningen i världen går mellan USA-imperialismen och världens folk
• Mao Zedongs teori om huvudmotsättningen säger: ”Så snart vi fått grepp om denna huvudmotsättning, kan alla problemen lätt lösas.” Slutsatsen blir.
• All kraft skall riktas mot huvudfienden
• Allt som försvagar huvudfienden är av godo
• Eftersom Rysslands angrepp på Ukraina försvagar USA-imperialismen bör man stödja Rysslands angrepp på Ukraina.
Ett stöd till Rysslands krig mot Ukraina är dessutom ett stöd till en ny framväxande multipolära världsordningen. Man står på historiens sida och framtiden kommer att utvisa att man hade rätt. Dagens obehag av att framföra en kontroversiell uppfattning väger lätt sett i detta historiska perspektiv.
Även om man tycker att Rysslands angrepp på Ukraina inte är helt godtagbart så måste man ändå stödja detta angrepp eftersom det tjänar högre syften:
• försvagar USA-imperialismen
• stödjer en ny framväxande världsordning
Jag tror även att man är förblindad av USA:s alla krig och interventioner vilket medför att man inte kan göra en korrekt analys av de nya stormakter som har växt fram. Kina och Ryssland är framväxande stormakter som inte godtar att USA är den enda stormakten. De vill bli behandlade som likvärdiga stormakter och USA är inte att frivilligt berett att avstå från makt och inflytande. Man vill inte heller se att både Kina och Ryssland kännetecknas av kapitalism och statskapitalism och avsaknaden av grundläggande demokratiska fri- och rättigheter.
Knut L!
Jag håller med Arne N i hans analys.
Lite förstahandsnyheter från kriget.
Jag och min fru åt middag med vänner från Vitryssland för ett par veckor sedan. De bor och arbetar i Sverige, men har släktingar i sydöstra Vitryssland och som kunde bekräfta hur vitryssarna bytte hembränt mot bensin med den ryska militärkolonnen som väntade på marschorder. När marschordern kom så hade fulla eller bakfulla ryssar brist på bränsle och blev ett lätt offer för rörliga ukrainska militärer. Att Putin hade för avsikt att inta Kiev och avsätta Zelenskyj finns ingen tvekan om, även om jag är fullt medveten om att P-apologeterna försöker få det till att framstå som om angreppet mot Kiev var en genial skenmanöver.
Jag pratade med min vuxne bonusson från Ukraina häromdagen. Han bor i Sverige sedan länge, men många av hans gamla vänner från uppväxten strider nu vid Donetsk-fronten. Han har nästan daglig kontakt med dem. Mot sig har de ryssar från fattiga områden i Ryssland, naturligtvis inga från Moskva eller Leningrad. Ryssarna är mycket välbetalda och för den som stupar, vilket många gör, går pengarna till familjen. Därför hörs inga protester från familjer som förlorat en son – man biter inte den hand som föder en.
Annat är det i Kursk. Oerfarna ryska värnpliktiga, helt utan det generösa monetära stöd som ryssarna i Donetsk uppbär, blev en lätt match för stridsvana ukrainska soldater. Helt klart är också att de fåtal P-apologeter som fortfarande skriver bloggar, Moon of Alabama
kanske den mest framträdande, medger att de underskattade Ukrainas förmåga att hålla ryskt territorium, samtidigt som de överskattade Putins förmåga att ta tillbaks territorium. En samlad analys av Putins vimsiga försök att ta tillbaka territorium, som genom det stora slaget 1943 har ett enormt symbolvärde för Putin, saknas fortfarande.
Den senaste veckan (Poltava, Kiev, Lviv med flera) tydliggör att det Putin gör är att plåga människor, plåga en nation för att förödmjuka den, tvinga den till underkastelse inför maktspråk. Men det lyckades inte för Tyskland, Storbrittanien eller USA, och ser heller inte ut att lyckas för Ryssland.
Även lilla Sverige vill bidraga till fortsatt krig. Snart befinner vi oss i det befästa
fattighuset som framfördes 1913.
Det befästa fattighuset – Antimilitaristisk och socialistisk handbok (1913) av Zeth Höglund, Fredrik Ström och Hannes Sköld.
138 SVT Text måndag 09 sep 2024
UTRIKES PUBLICERAD 9 SEPTEMBER
Nytt militärt stöd till Ukraina
Regeringen är klar med ett nytt
militärt stödpaket till Ukraina på
totalt 4,6 miljarder kronor.
I paketet ingår sex stridsbåtar,
utöver de tio som aviserades i ett
stödpaket redan i våras.
Pengar avsätts även i budgeten för att
köpa in ammunition till de
stridsfordon 90 som Sverige gav till
Ukraina under 2023 och robotar till
luftvärnssystem Robot 70.
Själva luftvärnssystemet var med i ett
tidigare stödpaket till Ukraina som
aviserades redan i slutet av 2022.
Inrikes 101 Utrikes 104 Innehåll 700