IGÅR SKREV PATRIK Oksanen och Karlis Neretnieks – båda medlemmar i Krigsvetenskapsakademien – i DN att situationen för närvarande är som 1938 då Sverige var långsamma med att skjuta till nödvändiga medel till försvaret. Budskapet är att vi nu – liksom då – inte ser att den onda diktaturen Ryssland (Nazityskland) snart kommer att starta ett storkrig mot den goda demokratiska världen. Att Oksanen är extrem vet vi, men bilden de här reproducerar och som upprepas i alla stormediala sammanhang dessa dagar är närmast infantil. Den bygger på en fullständigt förvirrad bild av det grundläggande tillståndet i världen.
Det är nämligen några förhållanden i samband med vad som nu spelas upp runt Ukraina som mycket sällan diskuteras i dessa våra hårt västkontrollerade medier, de stora strukturella och ekonomiska rörelserna i världen just nu. Några fundamentala punkter är följande:
- USA är på ekonomisk tillbakagång. Man har en enorm statsskuld en nedkrympt industri för produktion av reella värden. IT, media, underhållning och vapen är vad som är kvar och ger vinst.
- Kina är på stark ekonomisk frammarsch och har tagit över mycket av USA:s industriproduktion för världsmarknaden.
- Kina och Ryssland formar ett nytt ekonomiskt och militärt maktblock som redan vida överträffar USA och Nato i ekonomisk tillväxt och militär slagkraft.
- Europa (EU), som ligger mitt emellan, är fjättrat vid USA med den så kallade ”transatlantiska länken”, vilket nu frestar på lojalitetsbanden när till exempel USA till varje pris vill hindra Tyskland och Ryssland att expandera sina affärer med naturgas.
- Europa (EU) har allt att vinna ekonomiskt på att lösgöra sig från USA och bli fria att inrikta sig även österut och har allt att förlora på att fortsatt länkas fast vid USA.
Västmediernas vrångbild
Alltså, den bild som odlas och propageras av USA:s och västvärldens samtrimmade medieapparat är att diktaturerna – eller autokratierna – Kina, Ryssland och Iran hotar västvärldens värderingar, friheten och demokratin. Det är således den goda och fria världen som hotas av den onda och människorättsförtryckande världen.
Allt utgår från denna förenklade bild, som faktiskt inte är ett skvatt mer sanningsenlig än den Gustaf II Adolf och hans allierade europeiska furstar kolporterade i sina flygblad och pamfletter runt om i det tyskspråkiga området under 30-åriga kriget. Man hävdade att papisterna strävade efter världsherravälde och var anstiftare av grymma illdåd. För egen del företrädde man godheten och hade Gud på sin sida. Det goda mot det onda alltså, precis lika mosigt ”värdegrundsbaserat” som nu.
Jag vill påstå att om USA ginge med på de ryska kraven om säkerhetsgarantier i en ny säkerhetsordning för Europa, skulle det betyda en anpassning till rådande ekonomiska grundförhållanden, där alltså Kina/Ryssland och Europa skulle bli vinnare och USA bli den stora förloraren. En sådan anpassning måste komma. Men frågan är om den ska komma nu eller om världen ska tvingas leva ännu en tid med krisen och obalansen som nu råder. Ett framprovocerat krig i Ukraina kan endast bromsa den på sikt oundvikliga utvecklingen.
Kriget är nu igång
Det som nu pågår i östra Ukraina är typiska ”false flag operations” (falsk-flagg-operationer). Ryssland larmar om att Donetskregionens befolkning utsätts för folkmord genom artilleriangrepp från Ukrainas armé. Civila kvinnor, gamla och barn evakueras till ryskt territorium. Västpropagandan däremot hävdar att allt bara är påhitt och att det istället är Ryssland som iscensätter provokationer för att skaffa sig en förevändning att invadera Ukraina – som påstås vara deras aggressiva mål. Kievregering och des president Zelensky har deklarerat att de inte kommer att angripa Donbass. De inser ju att det kan leda till ett omöjligt krig med Ryssland. Ändå verkar artilleribeskjutning pågå. Har Kievregeringen inte kontroll över sin egen armé? Hur Ryssland kommer att agera är svårt att förutse. De har inget att vinna på ett öppet krig i Ukraina, men de kan tvingas agera med militära medel.
Målet med provokationerna från krafter i väst (mest troligt) är att få till ett krig och därmed kunna utlösa sanktionerna inklusive stopp för Nord Stream 2. Att detta skulle drabba Europa är helt underordnat för USA i sin strävan att behålla greppet över Europa både militärt och ekonomiskt, samt att på det här viset bromsa Rysslands inflytande och ekonomiska utveckling. Man verkar vilja upprätta en slags ny järnridå. Men denna gång byggs den av väst.
USA verkar kallt räkna med att Ryssland ska ta över i Ukraina och flyttar nu sin ambassad från Kiev till Lviv i västra Ukraina. USA och västländer uppmanar sina medborgare att lämna. En del västerländska ambassader reducerar sin personal eller stänger helt. Hjälpverksamhet upphör, utbildning och stödprogram avslutas och alla västerländska instruktörer lämnar, oligarker och företagare lämnar och flyttar sina bankmedel till västerländska banker. USA försäkrar att man inte kommer att gå in militärt i Ukraina. Nato har heller inga sådana planer, Ukraina är ju inte Natomedlemmar. Vad blir då kvar. Ett rikt land med ett fattigt och försvarslöst folk utan ledning och utvecklingsmöjligheter.
Tillbakadragande till Lviv
Kanske kommer resterna av Kievadministrationen förskansa sig i Lviv i västra Ukraina. Därifrån kan de hävda att de representerar Ukraina och behålla sin plats i FN. Lviv oblast är en del av det gamla ”konungariket Galizien och Lodomerien” som sedan medeltiden slitits mellan stormakter och de senaste århundradena mellan Preussen, Österrike, Ryssland/Sovjet, Litauen-Polen och Nazityskland. En stor judisk befolkning förintades under Operation Barbarossa 1942.
För ryssarna kan det bli nödvändigt att bistå den stora ukrainska befolkningen och skapa ordning i kaoset och nöden som förstås blir följden av västs snabba exit. I ett sådant scenario blir Minsk2-avtalet som Ryssland, Frankrike och Tyskland försökt driva vidare helt överspelat. Det blir ett fruktansvärt pris man på detta sätt låter Ukraina betala. Likheterna med Afghanistan är svårt att inte se. Med detta kommer USA i alla fall att tvinga in sina allierade och partners i ledet och utlösa de utlovade sanktionerna – inklusive stopp för Nord Stream 2.
Dessa spekulationer jag idag försökt förmedla bygger alltså på hur USA med sina allierade och partners (inklusive Patrik Oksanen) tänker, som alltså helt och hållet bortser från de fem fundamentala punkterna ovan. Vad som än händer nu kommer dessa ändrade grundförhållanden förr eller senare avgöra USA:s, Natos, EU:s och även vår framtid.
Intressanta tankar, Knut, och väl värda att diskutera. Det var egentligen bara en sak jag reagerade över med viss undran. Du skriver som punkt 3 i din uppräkning av ”några förhållanden” att ”Kina och Ryssland formar ett nytt ekonomiskt och militärt maktblock som redan vida överträffar USA och Nato i ekonomisk tillväxt och militär slagkraft”.
Är det verkligen så? Att Kina/Ryssland-blocket tillsammans (och då främst Kina) utklassar USA när det gäller ekonomisk tillväxt köper jag gärna, men hur står det till med det andra ledet i ”förhållandet”. Fortfarande bör vi nog se den amerikanska militära styrkan som den ledande i världen. Faktum är väl snarare att det är just denna som försvarar USA:s rangplats och grundar den unionens ledande ställning i världen.
Det här gör läget mer komplicerat, ungefär som när Mao konstaterade att ”även om USA-imperialismen är en papperstiger har den riktiga klor.”
Dennis Z!
Den militära slagkraften kan inte mätas i försvarsbudgetar. I Kina och USA får man mycket mer för pengarna än i USA t ex. Och Rysslands ganska nyutvecklade ”hyperzoniska” robotar, som kan skjutas ut från U-båtar varsomhelst i världshaven runt USA:s kuster är ett dödligt militärt hot mot USA. Ryssland kan smyga sig på New York och skapa totalkaos med mycket kort varsel. Det här finns med i den stora strategiska bilden förstås. Ryssland har varit mycket noga med att klargöra detta. Detta matchar USA:s alla baser runt Ryssland och Kina mycket effektivt. Här kan du läsa mer (sid 10 t ex).
”Konstruerade vi verbet ’att lämna’ med direkt objekt – som det transitiva verb det är – utbröte inga krig.” Fritt efter Karl Kraus.
I stort håller jag med. Men under den första punktens ”reella” värden borde man nog lägga till kunskapsproduktion. Jag ser inte att USA:s ledning där är hotad. Sedan kan det väl hävdas att också t ex underhållning som produceras har ett ”reellt” värde. Kanske är det mer värt att kunna exportera sin livsstil, sitt mode och sina idéer om hur ett gott liv ska se ut än att exportera bilar, datorer och hushållsmaskiner?
Tack för upplysningen, Knut, men…
Nej, jag kan inte läsa något ”mer”. Länken fungerar inte!
Det går raskt undan nu Knut L, men det är svårt för oss att veta vad som verkligen sker, av skäl du tar upp. Två påpekanden från dig vill jag ta upp. ”Ett framprovocerat krig i Ukraina kan endast bromsa den på sikt oundvikliga utvecklingen.” Varför då? Vad menar du är oundvikligt; på kort eller lång sikt?
”Det som nu pågår i östra Ukraina är typiska ’false flag operations’ (falsk-flagg-operationer)”. Detta är helt fel. Det är som du skriver ”Kriget är nu igång” om än ganska ”lugnt” med få dödade. Alexander Mercouris gjorde en bra analys av läget igår, och han påpekade då just att det INTE är ”false flag operations” (ännu) utan på riktigt. Men läget kan naturligtvis ha förändrats nu när jag skriver söndagen den 20:e februari 12:28.
Ånyo en sansad och god lägesbedömning Knut L! Speciellt skrivningen om målet med de ständiga utfallen och provokationerna mot Ryssland med syfte att få till väpnad konflikt och därmed utlösa nordamerikanska sanktioner mot Ryssland samt få stopp för Nord Stream 2, gasledningen till Tyskland.
Till sommaren ska, enligt uppgift, alla formalia angående igångsättning för leverans av gas från Ryssland till Tyskland vara klara, och då är det bara för tyskarna att vrida på kranarna. Detta har tyskarna sett lika mycket fram emot som Washington fruktat. För den senare vore en ibruktagen Nord Stream 2-förbindelse ett oerhört politiskt och ekonomiskt nederlag. På samma sätt som president Reagan strävade att knäcka Sovjetunionen ekonomiskt och militärt med Stjärnornas krig siktar USA nu med en kopia att få stopp på ryska gasleveranser och underminera Rysslands ekonomi. Att förbundna Nato-medlemmar på kuppen råkar i klistret tycks ha en underordnad betydelse.
Men tiden rinner undan, Ryssland som själva uppger att krig mot Ukraina är uteslutet, har ur ett amerikanskt perspektiv dessvärre inte förmåtts starta vansinnet. Spådomarna om ett krigsutbrott kommer allt tätare, från oktober förra året sträckte sig dessa åtminstone en månad framåt i tiden. Numer fastställs det ena datumet efter det andra när det senaste löpt ut utan blodutgjutelse.
Röstläget hos Washingtons talesmän liksom hos deras Natovasaller blir allt gällare. Det är beklämmande att se Förenta staternas president Biden i talarstolen, när han försöker att se lika bister som fjärrskådande ut, och hotar Ryssland med de mest gruvliga sanktioner. Varje gång Biden visas upp kommer jag på mig själv att tänka – Var kom den där farbrorn ifrån?
Vicepresidenten, Kamala Harris, höll huvudanförandet vid den så kallade säkerhetskonferensen i München nyligen. Det var nästan obehagligt att se och höra Harris, hur hon drog upp USA:s riktlinjer för sina underlydande i församlingen. Jag kan inte påminna mig själv ha sett något liknande sen journalfilmer från 30-talet, ett uppskruvat tonläge, en aggressiv retorik och en radda hotelser.
Det lustiga var, om jag så får uttrycka sig, att Kamala Harris meddelade att Washington inte kommer att ta militär strid för Ukraina, men om Ryssland angriper Natos territorium så kommer man att försvara varje tum. Washington har uppenbarligen utökat Rysslands avsikter.
För egen del verkar Ryssland nöja sig med att visa upp sin militära förmåga, en åtgärd som landet kanske ser som nödvändigt ju närmare vi kommer den punkt när Nord Stream 2 tas i bruk och USA:s hysteri tilltar. Såg TV-nyheterna från Rapport i går, 19 februari. Tillsammans med Dagens Nyheter är SVT den underdånigaste, mest kräkaktiga propagandisten för Washingtons utrikespolitik vi har i landet. Längre från en obunden nyhetsrapportering går väl knappt att komma.
Bert Sundström, SVT:s journalist i Ukraina, är han sån som han framställer sig eller har han sålt sin heder, sin själ för, för – ja för vad då? På plats i Kiev får Sundström frågan från Rapport-hallåan vad som är på gång varpå Bert Sundström slår fast att krigsrisken är mycket stor men han vet inte vad Putin och Kreml har bestämt. Bert fortsätter ”en liten invasion någonstans är i det närmaste oundvikligt”. Och på frågan vad vi kan vänta oss härnäst svarar oraklet att ”Ryssland kommer att hitta på någonting som ger dem ett skäl att börja ett militärt angrepp – kanske på tisdag, skulle jag gissa”. SVT: tack Bert i Kiev. Är detta nyheter av vuxna för vuxna?
Ryssland hyser inga planer på att angripa Ukraina, vad skulle vinningen vara, hur skulle Rysslands klart uttalade målsättning kunna uppfyllas vid ett anfall. Den politiska viljan och målsättningen om genomförande av Minskavtalet samt diskussioner om säkerheten i Europa utifrån de synpunkter som Ryssland lämnade till Förenta staterna och Nato för ett par månader sedan.
Detta betyder inte att krigsrisken minskat, tvärtom. USA verkar rent desperat, Nord Stream 2, Minskavtalet och seriösa diskussioner om Europas säkerhet underminerar landets självpåtagna polisfunktion. Bland annat Kamala Harris groteska framträdande vid säkerhetskonferensen vittnar om att närmsta framtiden kan bli bekymmersam.
Slutligen, lindelöf.nu är ett friskt vattenhål. Här går att svalka sig, att finna skugga och skydd undan de heta vindar som drar in västerifrån.
Kanske dags att läsa Spenglers ”Västerlandets undergång” snart, så det inte har hunnit gå under innan man har läst färdigt.
Några kommentarer till synpunkter ovan: Även om papperstigern ännu har riktiga klor så är de klenare nu än än när Mao gjorde sina bevingade uttalanden, mycket klenare.
”Kanske är det mer värt att kunna exportera sin livsstil, sitt mode och sina idéer om hur ett gott liv ska se ut än att exportera bilar, datorer och hushållsmaskiner?” – Jag undrar hur mycket det kan ge till en ekonomi som verkar gå på kryckor och är ständigt beroende av penningtransfusioner från staten för att inte krascha. Det är mer pengar i bilar, datorer och hushållsmaskiner, och den produktionen lär inte komma åter till USA. Flyttar man den från Kina hamnar den i andra länder med låga löner.
Samt ”…kunskapsproduktion. Jag ser inte att USA:s ledning där är hotad.” Mäter man i exempelvis patent torde USA definitivt vara hotat av Kina. Samma med forskning på hög nivå. Kina verkar över huvud taget vara mer kunskapspositivt än USA.
Dennis Z!
Nu går det att läsa…
Men man blir så påverkad av den dominerande opinionen att man varenda dag är orolig för att de mot förmodan skulle ha rätt, att Ryssland verkligen startar ett angrepp på Ukraina. Jag tror i så fall att det skulle bli väldigt svårt för oss eller för vem som helst att försvara eller ens urskulda detta med att det vore ”framprovocerat” (Knut L:s ordval; är detta ett försök att i förväg ändå försöka försvara en invasion?).
Men i likhet med de flesta som skriver här tror jag att Putin må vara en osympatisk skitstövel, som ogenerat bryter mot folkrätten i t ex Krim-frågan – men han är ingen idiot.
”vad skulle vinningen vara” om Ryssland angriper Ukraina, undrar Curt L. Svaret är förmodligen ”ingen alls”. Ukraina är Europas fattigaste stat (Världsbankens statistik) och Ryssland har ingen lust att betala för att hålla landet på fötter någorlunda. Inte USA heller, antar jag, och slänger förmodligen över notan för underhållet till EU. EU skickar ju redan miljarder € dit. Nu skall Macron ha kommit överens med Putin om något som har med Minskavtalen att göra, och som kanske skulle kunna lösa krisen. Men det kan ju också bara vara ett sätt för väst att prata i all oändlighet utan att något konkret sker på marken.
Benkt L!
Intressant det där med att vi alla blir påverkade av den dominerande opinionen. Man blir rädd att yttra sin mening, att tänka själv. Istället hukar man och tänker att alla andra kan väl inte vara så förda bakom ljuset. Men…
Vad det kan finnas för skäl för Ryssland att militärt besätta delar av östra Ukraina har vi begränsade möjligheter att bedöma. Vi vet inte vad som händer, vem som skjuter på vem etc. Zelensky vet att Ukraina aldrig kan vinna ett krig med Ryssland, så han vill inte ha krig. Men ändå skjuts det. Ryssland vill inte ta över Ukraina, men man vill å andra sidan inte ha Nato inpå sin gräns.
Men, vänd nu på perspektivet och tänk med USA:s tankar. De vill till varje pris stoppa Rysslands ekonomiska expansion västerut. Därför måste Nord Stream 2 stoppas. För det behöver de kriget (för att få med allierade & partners på sanktionerna).
Man måste våga tänka själv, trots att Bert Sundström, Ann Linde & Co eldar på utan tanke på de fem grundläggande punkterna.
Efter Irak, Libyen, Syrien, Afghanistan och Jemen, för att nu nämna några exempel på modernt statsmannaskap, bör EU fundera över en mindre blodig lösning på dagens problem i Ukraina.
Berätta vilka du umgås med och jag ska säga dig vem du är.
Som ett svar på Jan Arvid Götessons stickspår i denna tråd skriver Anders Svensson (chefredaktör för Språktidningen) i dagens DN (söndag 20 feb):
”Sedan andra världskriget har engelskan varit den dominerande långivaren till svenskan. Engelska importer är ofta enkla att anpassa till svenskans språksystem. Artighetsfrasen have a nice day har till exempel översatts till ha en bra dag, substantivet e-mail har försvenskats till mejl och verbet lämna används nu utan objekt – som i Merkel lämnar – enligt samma mönster som engelskans leave.”
Christer L!
Språkfrågor har en lingvistisk sida och en politisk sida. Den lingvistiska sidan utreddes av Tage Danielsson i hans bok Grallimatik (1966). Han skrev att om vi, som talar en av de svenska språkliga varieteterna, börjar att säga ”lattjo” i stället för ”socialdemokratisk” och ”stare” i stället för ”partiledare”, så blir meningen ”Tage Erlander är en lattjo stare” det rätta sättet att säga att Tage E är en ledare för landets största parti.
Den politiska sidan är denna: om vi inte vill börja likna vår ruttna överhet och deras tjänstehjon, gör vi bäst i att icke tala och skriva som de.
Anders Svensson talar för de opatriotiska överhetsskikten, som gärna såge att Sverige underordnades främmande stormakt, politiskt, militärt och kulturellt. Det är därför han skriver i DN.
Jan Arvid G har rätt. ”Den politiska sidan är denna: om vi inte vill börja likna vår ruttna överhet och deras tjänstehjon, gör vi bäst i att icke tala och skriva som de.” Även om det är mycket svårt att inte låta sig påverkas av den språkmiljö vi lever i, bör vi alla efter bästa förmåga söka undvika sådana språkliga snedsprång. Jag är därför fortsatt tacksam för Jan Arvids stickspår bland kommentarerna.
Det råkade slumpa sig att jag hade möjlighet att följa Putins tal till nationen på ett hotellrum i San Francisco innan det var dags att checka ut.
En mycket märklig föreställning, som en besviken förälder som läxar upp ett barn som uppenbarligen inte levt upp till sin förälders förväntningar och som kan vänta sig någon form av bestraffning.
Jag har hört Putin väldigt många gånger på TV, men här låg han faktiskt känslomässigt mycket nära sin Skripal-kollaps.
Putins kritik mot Lenin är välkänd och väl dokumenterad. Att han dristar sig att kritisera Stalin, om dock kortfattat, var nytt för mig. Att kritisera segraren i det Stora Fosterländska Kriget, inför det ryska folket i direktsändning, det är oerhört.
Alla som har minsta kännedom om detta krig vet att utan Stalin hade Sovjetunionen förlorat kriget.
Jag kan rekommendera Paul Robinson för en vettig analys, Robinson som regelbundet skriver för RT. (The Saker är just nu så upphetsad att han knappast är att räkna med).