Jag tog en titt på världens självmordsstatistik. Sri Lanka leder med 35,3 per 100.000 invånare och år, följt av Litauen med 32,7. Mellan sjätte och tolfte plats hittar vi t ex Kazakhstan, Vitryssland, Polen, Lettland och Ungern. Ryssland och Ukraina intar plats 16 och 17 med 20,1.
Fransmännen tar livet av sig oftare än finnar, indier, svenskar, amerikaner och tyskar. Muslimska länder ligger lågt, om man får tro statistiken, och i Karibiens övärld är självmord ytterst sällsynt.
Bland civila amerikaner är siffran 20,9 för män och 5,2 för kvinnor. För militärer och krigsveteraner är siffrorna 32,1 resp. 28,7. Totalt blir genomsnittet 14,3 mot Sveriges 15,4.
Dock är det mest äldre krigsveteraner, som inte varit i krig på många år, som tar sina liv.
Men Ian David Long var bara 28 år gammal när han i onsdags kväll sköt ihjäl sig, en av 22 den dagen enligt statistiken. Han hade varit marinkårssoldat från 2008 till 2013 och tjänstgjort i Afghanistan som ”machine gunner”. De sista åren instruerade han rekryter i djungelkrigföring på Okinawa (Japan) och avgick med korprals grad. Ett kort äktenskap hade han också hunnit med i det militära. Efter marinkåren flyttade han, ännu bara 23 år gammal, hem till sin mor.
Enda anledningen till att han ännu inte är bortglömd, är att han minuterna före sitt självmord sköt ihjäl en polis och tolv ungdomar i en danslokal i Thousand Oaks lite väster om Los Angeles, halvvägs till Santa Barbara. Onsdagar var ”Country and Western kvällar”, och det var mest studenter från det närbelägna California Lutheran University, som gick dit. Stället hade alkoholservering och behövde därför specialtillstånd för att släppa in folk under 21 år. De fick ett X målat på handen så att de inte skulle kunna beställa drinkar.
Det var alltså scenen för landets 207:e ”mass shooting” på årets 211:e dag. Samtidigt bör man veta att antalet ”vanliga” mord sjunkit drastiskt de senaste årtiondena, inte minst i städer som New York, Chicago och Oakland.
Under åren i marinkåren hade Ian David Long fått tre tapperhetsmedaljer, bl a ”the Global War on Terrorism Service Medal”.
Ibland hade han levt rövare i sin mors hus, sparkat sönder väggar och så. Grannar hade ringt polisen en gång, men inte mycket hade hänt. Han fick behålla sin vapenlicens.
Politikernas standardfras efter sådana händelser är: ”Our thoughts and prayers are with you” (våra tankar och böner är med er). En utredning görs om gärningsmannens motiv, kontakter etc, och medierna övergår till nya sensationer i väntan på nästa massaker och mera ”thoughts and prayers”.
De här massmorden verkar liksom president Trump ha kommit för att stanna. Möjligen håller de också på att sprida sig till Europa.
På 1950- och 60-talen byggdes det stora motorvägssystemet ”Interstate”, universiteten expanderade och Detroits bilfabriker gick på högvarv. University of California erbjöd från början fri utbildning till alla kalifornier, men numera kostar det skjortan. På 1960-talet tillkom de stora rymdsatsningarna under Nasa, som kulminerade med månpromenaden 1969, och fortsatte under 70-talet, parallellt med Vietnamkriget och medborgarrättsrörelsen.
Men Ian David Long tillhörde en generation som under hela sitt liv bara upplevt ett enda stort, överskuggande, penningslukande, amerikanskt projekt: krig mot små länder i främmande världsdelar, som enligt statens propaganda utgör ett dödligt hot mot USA.
Det här landet har kört fast.
Bengt S!
Tack för intressant inlägg. Är uppgiften att vanliga mord sjunkit korrekt? Dödligt våld har nog faktiskt ökat dramatiskt i USA. Främst orsakad av kraftigt ökad social utslagning, med nya former av dramatiska dödsfall genom olyckor i form av bränder, barn som kvävts i hemmet och andra varianter.
Men nog tar väl dödlig våld med skjutvapen fortfarande många liv?
Drogmissbruket bidrar fortfarande till många dödsfall inklusive den lagliga förskrivningen av smärtstillande i samband med svåra sjukdomar.
Vet du om ”suicide by cop” ökar i USA?
Den sociala katastrofen tickar vidare parallellt med detta. Fortsatt aggressiv utrikespolitik, samt en statsskuld som inom något år eller så spricker amerikanarna rakt i nyllet, med den
värsta finanskraschen någonsin i världsmåttstock som ett brev på posten.
Se t ex ”London’s murder rate now tops New York City’s”. Båda storstäderna har ca 9 miljoner inv.
Jag talar alltså om direkt, kriminellt våld. Som du (Hans A) påpekar har dödligheten i vissa grupper ökat. Framför allt är ojämlikheten enorm. Självmord bland ungdomar har ökat, i vissa indianstammar är den epidemisk.
Mitt subjektiva intryck är att landet stagnerat. Ståndscirkulationen, idén att man kan arbeta sig upp med två tomma händer, är död. Jag hittar lätt exempel på att bekantas barn lever sämre än sina föräldrar.
Etnifieringen, ”rasifieringen” av samhället, identitetspolitiken, har en konserverande effekt. Svarta organisationer som kräver monetär ersättning för slaveriet må ha moralen på sin sida, men i slutändan gynnar de reaktionen.
Det är bakgrunden med färre mord som gör massmorden så mycket mer remarkabla. Oftast kallblodigt planerade av till synes rationella individer.