Exemplet Österrike…

1. Knut L, dessvärre är ”krigslusten outsinlig” i Ryska federationen.

   Flera skillnader finns mellan fallet Österrike och Ukraina. Österrike hade nog tyvärr en folkmajoritet som godkände Anschluss (stavas inte med ß nuförtiden). Kända företrädare för denna linje i Österrike var A Hitler, E Kaltenbrunner, A Seyss-Inquart och O Globocnik (österrikare jag talat med menar dock att A Eichmann var tysk egentligen). Österrike kan alltså anses medskyldigt till det nationalsocialistiska mordförsöket på Europa, och besegrades totalt i krig. Därmed hade segrarmakterna ”en knepig nöt att knäcka”.

   Med Ukraina förhåller det sig annorlunda. Du och Rysslands ledning vill inskränka Ukrainas suveränitet, och minska Ukrainas territorium, innan Ukraina gjort sig skyldigt till, eller förberett, angrepp på andra stater.

   ”Förhandlingstrevarna från Ryssland mellan 2014 och 2021” skedde samtidigt som Ryska federationen tog en del av Ukrainas territorium. Det är en komplikation.

2. Roger S!
   Det är lätt att falla in i din pessimism i dessa tider. Men jag tror att fred är möjligt. Ukrainakriget t ex är helt onödigt, felkalkylerat från båda håll och fruktansvärt grymt för de direkt drabbade. Kloka statsmän och -kvinnor hade kunnat undvika det.

   Lyssna till dessa funderingar om USA-världens krigiska karaktär, till skillnad från österlandets mer fredliga traditioner på The Duran. Jeffrey Sachs är den mest intressante här.

3. Jag anser att alliansfrihet och neutralitet innefattar att inte välja sida i en konflikt.

   Om man hakar på den ena sidan och inför omfattande sanktioner mot den andra sidan så har man valt sida.

   Så ser Ryssland på saken också, vilket gjorde att de lade Schweiz till listan med ”ovänliga” länder i mars 2022. Det är också därför de inte ser Schweiz som ett lämpligt värdland för fredssamtal.

   Vad gäller krig i alla tider så tror jag att det är ett ”nytt” påfund som inte förekom i någon betydande form medan vi levde på det sätt till vilket vi genom evolutionen utvecklades att trivas och fungera som bäst i. Jägar/samlarfolk i grupper om runt hundra individer. När vi började bli mer bofasta och skapade större samhällen än så, när den hyllade civilisationen föddes, var det den långsiktiga dödsdomen för vår art. Vi har uppfunnit fantastiska och overkligt avancerade leksaker, men är vi lyckligare?

4. Jan Arvid G!
   Det går inte att tala om ”krigslust” när det gäller Ryssland. De gjorde misstaget att anfalla Ukraina för att sätta stopp för Natos expansion, som utvecklades till ett långvarigt och mycket större krig än de tänkt sig. Men ur deras perspektiv är det ett påtvingat försvarskrig.

   Självklart finns en massa skillnader mellan fallet Österrike då och Ukraina idag.

   Men det du tar upp, ”en folkmajoritet som godkände Anschluss” är istället en likhet mer än en skillnad. De ukrainska högerextrema (ukrainska nynazister) allierade sig med en yttre stormakt för att hjälpa till att knäcka Ryssland. Precis som många österrikiska nazisympare välkomnade den tyska ockupationen, för att på sikt knäcka Sovjet. Så kan man också se det. Kan du inte se den analogin?

   Österrike fick sin suveränitet tillbaka genom alliansfriheten. Skygglapparna mot att se USA-världens påtryckningar på Ukraina för att ansluta sig till Nato måste du väl ändå också kunna se. Ett alliansfritt Ukraina är enda möjligheten om de vill uppnå rimlig statssuveränitet precis som för Österrike 1955.

5. Knut L!
   Jag tycker inte att du skall skriva ”Ryssland (Putinregimen) ska knäckas till varje pris”. Det räcker med Ryssland. Ordet regim används numera av USA:s anhängare som beteckning för en regering man ogillar och vill ha bort. Det tycker jag att du skall hålla dig för god för. Skriv regering om du vill markera regering till skillnad från stat.

   Jan Arvid G!
   Du skriver ”dessvärre är ´krigslusten´ outsinlig” i Ryska federationen”. Snarare visar historien att krigslusten är outsinlig i USA. Ukraina har gjort sig skyldigt till en nazist- och USA-stödd statskupp och därefter bedrivit krig mot sin egen befolkning i Donbass, vilken alltså valde att inte vilja vara en del av den naziststödda staten Ukraina efter statskuppen. Eftersom befolkningen här, liksom på Krim, till övervägande del är etniska ryssar som utsattes för förföljelser just av den anledningen, har Ryssland efter 8 års beskjutning slutligen erkänt dem som oberoende stater och ingripit till deras försvar och efter folkomröstning anslutit dem till RF. Man kan beskriva saker på olika sätt beroende på var man har sina sympatier. Eller vilken historieskrivning man anser vara den mest korrekta.

6. Lästips om Österrike och Anschluss: Anders Persson, Österrike mellan Hitler och Mussolini, Ordfront 1978.

7. Knut L!
   Du skriver ”Men ur deras perspektiv är det ett påtvingat försvarskrig.”

   Har du några andra exempel på ”försvarskrig” där det är den som börjar kriget som ”försvarar sig” och dessutom annekterar delar av den stat man anser sig försvara sig mot?

8. Christian N!
   Du förstår inte min tanke. Ryssland ser inte detta krig som ett krig mot Ukraina, utan som ett försvarskrig emot USA-världen och dess Natoexpansion i Ukraina. Det borde inte vara svårt att förstå. Lavrov förklarade detta häromdagen i ett tal, minns inte var. Det är USA som administrerar detta krig mot Ryssland.

9. Knut L och andra som missade det; Ukraina flyttade styrkor från andra delar av Ukraina, bl a från gränsen till Ryssland(!), till fronten i Donbass och beskjutningen av Donbass ökade exponentiellt dag för dag sista veckan före Rysslands intervention (enligt siffror från OSSE! Knappast rysk propaganda).

   Detta var en solklar signal för alla vuxna människor som såg det (eller läste om det) att Ukraina förberedde en massiv markinvasion av Donbass. Det hade lett till ett blodbad på de ryska ukrainarna där, det visar mängder av uttalanden av ukrainare på alla nivåer. Putin gav order om interventionen därför att han såg detta och klockan tickade. T o m amerikansk underrättelsetjänst bedömde Putins beslut som fattat i sista stund. Det var inte för att han var putt över Natos expansion eller vill återupprätta Sovjetunionen eller något annat; det var för att stoppa ett blodbad.

   Visst var han upprörd och besviken på Nato-länderna för att ha svikit sina löften, och t o m förnekat att de uttalades, men hade han velat det skulle han ha invaderat Ukraina 2014, efter kuppen, istället för att i åtta år försöka lösa konflikten med diplomati och avtal (Minsk I och II). Åtta år som Nato använde till att bygga upp och träna upp Ukrainas militär till det kommande kriget. Åtta år som Azov-bataljonen använde till en ”anti-terror”-operation som gick ut på att döda civila ryska ukrainare i Donbass. Åtta år som Putin sade nej till utbrytarrepublikerna om att annekteras av Ryssland, såsom skedde med Krim efter en överväldigande folkomröstning, därför att han ville ha en lösning där de var autonoma men fortfarande tillhöra Ukraina.

   Men det är Ryssland som är ”krigslystna”… ska man skratta eller gråta?

10. Knut L!
    Jag förstår din tanke. Men men min fråga kvarstår.

    Har du några exempel på ”försvarskrig” där det är den som börjar kriget som ”försvarar sig” och dessutom annekterar delar av den stat man anser sig försvara sig mot?

11. Nej Christian N, du förstår inte. Hade du förstått hade du inte ställt frågan igen.

12. Det har varit många diskussioner här på lindelof.nu med samma karaktär som denna. För min del börjar jag anse dessa meningsutbyten som avslutade.

    Jag har nyligen ägnat lite tid åt studier av texterna i svenska dominerande printmedier under månaderna före och i inledningen av det ”varma” krigsskedet i Ukraina. Efter detta kan vi bara konstatera: Kritikerna av Rysslands agerande har övertygats av västpropaganda eller också kan de inte läsa innantill! Deras yttranden tyder på grava svårigheter att förstå såväl klargörande texter som resonemang.

    Skärpning ordineras Jan Arvid G och Christian N! Annars kommer Ni inte att överleva det kommande världskriget med förnuftet i behåll. Ni har världens befolkning emot er!

13. Knut L!
    Jag förstår mycket väl. Ryssland försöker bortförklara sitt anfallskrig som ett ”försvarskrig” på samma sätt som USA också försökte hävda att deras anfall på Irak var ”defensivt” och även Hitler menade på att anfallet på Polen var i syfte att försvara sig. Dessa påståenden gör dock vare sig anfallet på Irak eller Polen till ett försvarskrig.

    Om vi istället tittar objektivt på vad som faktiskt hänt och vad som är otvivelaktigt så är det a) Ryssland startade kriget genom att skicka sina soldater över den internationellt erkända gränsen till Ukraina och b) Ryssland har annekterat delar av Ukraina.

    Så vi har nu ett land som har militärt anfallit ett annat och därefter annekterat delars av det landets territorium. Mera tydligt angreppskrig än så får man leta efter – tycker jag.

    Dock kan det ju naturligtvis vara så att jag har fel. Därför så vore jag väldigt tacksam om du kunde ge några andra exempel på försvarskrig som gått till på samma sätt som Rysslands ”försvarskrig” mot Ukraina.

14. Vad hade varit alternativet till ”misstaget” att gå till anfall? Det finns ett uttryck: Anfall är bästa försvar. Visserligen stridande mot folkrätten, men ofta tillämpat av i synnerhet USA och Israel. Var var folkrätten då? Om man isolerar Rysslands krigföring från Natos expansion till alla f d stater som hörde till ”Sovjetlägret”, förstår man inte, eller vill man inte förstå detta krig. Det blir då ett ställningstagande för Nato vare sig man vill eller ej. Rysslands s k speciella militära aktion var inget misstag, utan en nödvändig åtgärd för att förhindra att få Nato som närmaste granne. Vi minns Kubakrisen. Av vissa källor framgår att Putin verkade återhållande i förhållande till krafter som ville slå till hårdare och tidigare.

    Kriget är också ett propagandakrig av hittills icke upplevd karaktär. I Sverige mals dagligen ut ”Putins oprovocerade och fullskaliga anfall på en fredlig demokratisk stat”. SR:s. Fredrik Wadström och Maria Persson-Lövgren har närmast obegränsad tillgång till media för att föra ut Natos världsbild. TV använder diverse ”experter”, typ Paasikivi, från Krigshögskolan som förkunnar Ukrainas kommande seger mot ondskan, personifierad av Putin. Magdalena Andersson utbrister: Ukraina MÅSTE vinna!

    Sverige intar nu förmodligen tätplatsen som världens mest russofobiska land. Men världen förändras nu i en takt som gör att vi kan se slutet på USA:s ambition att dominera världen med sina dollar och sina bomber. En amerikansk militär sa nyligen; Ukraina är bara en uppvärmning för att ta itu med Kina. Få se om de lyckas.

    PS. Zbigniew Bzrezhinkijs bok The Grand Chessboard rekommenderas.

15. Knut L!
    Nej, jag kan inte ”se den analogin”, eftersom dina påståenden om att ”ukrainska högerextrema (ukrainska nynazister)” vore en riktningsgivande kraft inom Ukraina, och att detta gåve Ryssland ett godtagbart skäl att angripa Ukraina, är felaktiga påståenden, som du och dina meningsfränder har övertygat er om, genom att lägga för stor vikt vid ensidiga källor och analyser.

    Ukrainare till höger eller vänster har icke deltagit i förberedelser för att ”knäcka Ryssland” i meningen att Västvärlden skulle projicera makt österut, över Ryska federationens gränser av 1991. Västvärlden, inklusive Ukraina, har en förnuftig rädsla för att expandera sina intressen in i Ryssland, och särskilt för militärt gränsöverskridande (bortsett från försvar när Ryssland angriper).

    Ovanstående är upprepning från min sida, men det går ju inte att övertyga varandra när man har skilda världsbilder. Världshistoriens gång får visa vilken bild som är rimligast.

    Rolf N och Knut L!
    Ja, ledande skikt i Förenta staterna har under lång tid uppvisat stor krigslust, och fått stora delar av landets massmedier och medborgare med sig i brottsligheter. Men det förminskar inte, att ledande skikt i Ryssland i hittills mindre skala gjort samma sak: dompterat en stor del av Ryska federationens medborgare till att stödja brottslig krigföring.

16. Knut L, du har skrivit att ”alliansfrihet och neutralitet är bästa lösningen för ett land som ligger i gränstrakter mellan stormakter” och ”ett alliansfritt Ukraina är enda möjligheten om de vill uppnå rimlig statssuveränitet precis som för Österrike 1955”.

    Jag har alltid tyckt att Sverige, Finland, Estland, Ukraina med flera skulle göra bäst i att vara militärt och totalförsvarsmässigt super-topprustade, förmögna att på egen hand hindra en stormakt, och alliansfria. Jag minns ett underhållande samtal där Gun Kessle förordade svenska kärnvapen, och Jan Myrdal nöjde sig med ett ”Nåja, taktiska kärnvapen.”

    Vi förordar alltså båda alliansfrihet. Men jag undrar över ditt kategoriska ”enda möjligheten”. Menar du att Finlands och Estlands Nato-medlemskap är en orimlig situation, som kommer att leda till en katastrof?

    Jag tror inte att vi kan gå tillbaka i tiden. Folkmajoriteter i bältet av stater från Finland till Ukraina kommer nog att vilja vara med i allianser på grund av misstro mot Ryssland.

17. Christian N!
    Det är meningslöst att finna ”rätta beteckningen” på Ukrainakriget; anfalls- eller försvarskrig. Lika meningslöst som att finna rätta definitionen på imperialism. Det blir navelskåderi. Vad jag försöker få dig (och andra) att förstå är att parterna ser olika på detta krig och gör allt för att knäsätta sina respektive bilder via propaganda. Jag vill inte delta i den kontraproduktiva diskussionen, jag vill söka en lösning, medan du vill kriga vidare för att Ryssland startat ”ett anfallskrig”.

18. Jan Arvid G!
    Jag anser att både Finlands och Estlands Nato-anslutningar ökar spänningarna mellan kärnvapenmakterna nära oss och därför är politiska felsteg. I vilket tidsperspektiv eller i vilken utsträckning de kan komma att ”leda till en katastrof” har jag ingen direkt uppfattning om. Du tror inte på risken för kärnvapenkrig, endast på terrorbalans, därför kommer vi till olika slutsatser.

19. Knut L!
    Det är verkligen inte meningslöst att försöka komma fram till om kriget i Ukraina skall betecknas som ett ryskt anfallskrig eller ett försvarskrig. Detta då ditt stöd till Ryssland är beroende av att det skall ses som ett ryskt försvarskrig och mitt stöd till Ukraina är beroende av att det skall ses som ett ryskt anfallskrig. Tyvärr kan vi inte båda ha rätt.

    Jag kan ge tusentals exempel på krig som följer samma förlopp (ett land anfaller ett annat land och annekterar hela eller delar av dess territorium) som räknas som anfallskrig. Vilka belägg kan du presentera för att det skulle vara ett ryskt försvarskrig förutom att Putin påstår att så är fallet?

    Vill du fortsätta att okritiskt stödja Putin och hans anfallskrig så får du naturligtvis göra det. Men låt oss iallafall kalla en spade en för en spade och korrekt benämna kriget i Ukraina för vad det är. Nämligen ett ryskt anfallskrig i syfte att annektera hela eller delar av Ukraina.

20. Knut L!
    Hur är det möjligt att veta hur en part ”ser” på ett krig?

    Och även om man har en god gissning om hur en part ”ser” på ett krig, vad är det som säger att partens subjektiva tankar skall tillmätas något berättigande och tagas hänsyn till?

    Ingen fäste något avseende vid hur Adolf Hitler såg på sitt krig.

    Under Indokinakriget kunde du och andra motståndare till Förenta staternas krigspolitik räkna ut ungefär hur Förenta staternas ledande kretsar subjektivt såg på saker och ting, men det var väl analysen att det var ett imperialistiskt krig som ni stödde? (Min egen dåtida analys, ”NIXON DUMA PADA” anser jag vara omogen, även om den gick i rätt riktning.)

    Vladimir Putin är intelligent, intressant och bildad, men nu är det inte längre intressant hur han och hans likasinnade i Ryssland ser på kriget, tycker jag. Nu är det ”krossa Ukraina” som är deras inriktning, och varje eventuellt temporärt avsteg från det målet kommer bara att vara påtvingat, inte en följd av att Rysslands ledare har en rimlig ”syn” om att Ukrainsk alliansfrihet med mera skulle vara acceptabelt för dem.

21. Jan Arvid G och Christian N!
    Vi kommer ingen vart med detta munhuggande. Lösningen för Ukraina ligger inte i att detta krig får fortsätta tills landet är helt förött. Vapenvila och förhandlingar är enda vägen att rädda Ukraina – med eller utan de ryskannekterade områdena. På något sätt påminner ert (och det officiella Sveriges) resonemang om talesättet: Operationen lyckades, men patienten dog.

22. Christian N!
    Knappologin i er diskussion fortsätter. Men utanför den diskussionen finns det ett tredje alternativ i ordboken. Detta krig är i praktiken ett befrielsekrig som kommer att leda till en befrielse från USA:s dominans av världen, omöjliggöra ett amerikanskt anfall på Kina och befria världens utvecklingsländer från det nykoloniala förtrycket och i förlängningen till en multipolär, mer jämlik värld med ett reformerat FN.

23. Knut L!
    Jag tycker meningsutbytet är klargörande, inte ”munhuggande”.

    Detta är ett logiskt argument till exempel: Varför skulle ett krig till varje pris avslutas därför att det är förödande? Andra Indokinakriget pågick tills Förenta staterna hade lämnat regionen, och man kunde säga om Kampuchea och Vietnam att kriget fick ”fortsätta tills landet är helt förött” – och du stödde då ansträngningarna att förlänga kriget, det vill säga du stödde att Förenta staternas motståndare inte skulle ge efter.

24. Jan Arvid G!
    Du vet att jag inte köper analogin med Vietnam. Den saken har diskuterats flera gånger tidigare. Jag är för fred så att dödandet, materielförstöring och miljöförstöring kan få ett slut i detta område – för att rädda Ukraina. Du tror på en Västvärldens seger över Ryssland, det gör inte jag.

25. Knut L!
    Men målet för Ukraina och Västvärlden är ju inte att Ryssland skall besegras, i annan mening än att Ryssland drager sig tillbaka till sina mycket säkra gränser. Därefter kan väl Ryssland fortsätta att vara starkt och rikt, i samarbete med andra icke-västliga makter, och även inom kort uppnå reparerade förbindelser med Västvärlden?

    Ett sådant slut vore en prestigeförlust för Vladimir Putin och de som stödjer honom, men det vore ingen förlust för Ryssland, och inte en ”Västvärldens seger över Ryssland”.

26. Knut L!
    Intressant och tänkvärt!

    Svaret på din sista fråga borde inte vara svår att finna med tanke på vad som står på spel. Samtal och åter samtal vill jag mena är den bästa konfliktlösande metoden i alla sammanhang. Så ser mitt enkla och jordnära förslag ut. Jag vet att varje normal människa inser detta, men icke förty det finns anledning att bli påmind.

    Jag tänker också. Det talas återkommande i den svenska debatten om Rysslands aggressiva och hotfulla ton mot Västeuropa. Samtidigt hävdas det från vår militära expertis att Ukrainas krigsmakt ensamt har möjligheter att gå segrande från detta fruktansvärda krig.

    I min värld får jag inte ihop dessa båda ståndpunkter eller förstår jag inte betydelsen av det militärindustriella komplexet i ett humant perspektiv?

    Vad som nu pågår i detta mycket sköra tillstånd mänskligheten befinner sig under är en oförklarlig gåta och att det tillåts fortsätta utifrån ett medmänskligt perspektiv gör till och med en gammal man något fundersam. Nog förutsätter jag att människan är klok nog att förhindra sin egen förödelse, generationer framöver.

    Dessvärre finns det ingen ljusning i horisonten när inte ens ordet fred tillåts ta plats i vår allmänna mediebevakning där krigets konsekvenser enbart bemöts med ökade vapenleveranser vars skadeverkningar på människa och miljö ingen kan överblicka.

    Därtill, här hemma är politikens enda svar för att reparera ett trasigt välfärdssamhälle, nämligen – hårdare tag måste verkställas tillsammans med en förestående angiverilag. Detta händer var för sig i en ny tid då världen befinner sig under något jag vill beteckna som antihumana märken, vilket kommer att sätta avtryck på det fria ordet och därmed våra enkla vardagsnära relationer. Tystnaden och rädslan framkallad därav får ett obehagligt fäste i det allmänna samtalet.

    Samtidigt blir jag påmind om vad som hände, nära i tid då Europa stod i brand. Med tanke på det politiska omvärldsläget och att spänningsläget i dessa tider innehåller likartade kraftfält blir jag minst sagt bekymrad inför vad komma skall.

27. Och medan vi resonerar hit och dit formerar sig världen omkring oss i två motsatta läger med taggarna utåt och sammanhållning (vissa kallar det diktatur och repression) inåt. Nu senast med den ömsesidiga diplomatutvisningsdemonstrationen Indien-Kanada.

    Lille man, skriv ditt testamente!

28. Christian N!
    Jag håller med dig om att Rysslands invasion är ett anfallskrig. Däremot är det inte ett oprovocerat anfallskrig.

    Vad jag vet så har världen aldrig tidigare skådat ett krig som detta. Orsaken tror jag är den amerikanska strategin att provocera fram krig i konkurrerande stormakters närområden istället för att angripa dom direkt och orsaken till den strategin är naturligtvis kärnvapen.

    Vid tidigare stormaktskonflikter har inte hotet om total utplåning med kärnvapen funnits och därför har heller ingen liknande strategi behövt tillämpas.

    Vill vi förstå vad som händer så måste vi med självklarhet väga in dessa nya parametrar och din enkla jämförelse med tidigare krig blir blir därför tämligen värdelös.

    Det framstår som helt uppenbart att kriget i Ukraina är medvetet framprovocerat av USA i avsikt att försvaga Ryssland. Provokationen består av flera delar, främst expansionen av Nato, men även av stödet till och beväpnandet av rasistiska rysshatande grupper i Ukraina.

    USA:s provokationer och Putins hänsynslöshet har lett till det totala vansinne som nu utspelas i Ukraina. Inga argument om Ukrainsk suveränitet eller folkrätt duger för att motivera denna slakt. Sådana argument används idag enbart som brickor i USA:s imperialistiska spel och alla vet att Ukraina aldrig kan vinna ett krig emot Ryssland.

    Vi måste kräva ett slut på vapenleveranserna och omedelbart eld upphör följt av förhandlingar.

29. Dennis Z, du ordinerar SKÄRPNING! av min innantillläsningsförmåga och mina förståndsgåvor, ty annars kommer jag inte att ”överleva det kommande världskriget med förnuftet i behåll”. Dessutom har jag ”världens befolkning emot [mig]”.

    Jag har försökt utreda detta med vad ”världens befolkning” tycker. Jag har läst världsomspännande undersökningar om medborgares inställning till olika stormakter. Jag har undersökt hur stater röstar i Förenta nationerna. Jag publicerade slutsatsen att i rivaliteten mellan den lösa västliga koalitionen och den ännu lösligare koalitionen av östliga och sydliga stater (eller statsledningar) är världens invånare delade ungefär 50–50.?Att ”världens befolkning” står enade emot en liten västvärld är en besvärjelse, populär i lindelof.nu.

    Vi som skriver i lindelof.nu har i bakhuvudet Jan Myrdal-passusar som ”Det är här utanför städerna i Tredje världens bondefattigdom som framtiden föds; här trampas nu detta århundrade ett vin som kommer att skölja över länderna.”

    Men vinfloden kommer ju inte. Framtiden kommer att gestalta sig på annat sätt än att en världsmajoritet reser sig mot Västvärlden.

    Ditt andra ämne är ”det kommande världskriget”. Alltsedan vänsterns varning om ett storkrig besannandes i första världskriget har västern haft spådomshybris. Men inte blev det världskrig för att Jan Myrdal skrev om det kommande kriget. Ej heller blir det det krig för att du skriver det.

30. Okej, jag lämnar nu lindelof.nu. Ingen verkar läsa mina kommentarer, trots att de bygger på vad som VERKLIGEN hände och är mycket enkla att kontrollera.

    Det kanske gläder ett eller annat troll. Eller jag menar, person som har en annan verklighetsuppfattning än jag och argumenterar hederligt och ärligt utifrån den verkligheten.

    Ajöss, och tack för fisken.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.