Om ordet extegration inte finns ska det härmed få beteckna regeringsens budgetsatsning på ”integration”. Anders Borg och Nyamko Sabuni presenterar idéerna på DN-debatt 2008-09-19.
De presenterar ”ett förslag om reformerad styrning, ansvar, utformning och finansiering av flyktingmottagande samt andra insatser som påskyndar arbetsmarknadsetablering. 920 miljoner kronor, utöver det befintliga utrymmet, avsätts för reformerna från 2010. Syftet är att ge individen ett utökat ansvar och starkare drivkrafter för en snabb arbetsmarknadsetablering. För de nyanlända flyktingar som får sin försörjning via socialbidrag i stället för introduktionsersättning utgör detta ett stort hinder för drivkrafterna till arbete. I regel förlorar de som börjar arbeta extra vid sidan av introduktionen krona för krona i avräkning på socialbidraget. Att den som börjar arbeta förlorar motsvarande hela den extra inkomsten är orimligt.” För att avskaffa nyanländas utanförskap ska man alltså döpa om socialbidrag till introduktionsersättning.
Men att bryta utanförskap går inte till på det viset. Flyktingar bär på alla tänkbara bördor som hindrar dem att snabbt bli produktiva och integrerade i ett nytt och främmande samhälle. Man säger att integration tar tre generationer. Första generationen tar hand om sina barn, som via skolan tar sig ut i det nya samhället. Barnen hänger mellan sina föräldrars hemlands kultur och det nya samhället. En mycket svår balansakt för dem, som bör ägnas mycket eftertanke – inte minst i förskolan och skolan. Barnens barn (tredje generationen alltså) är de som, genom sina föräldrars bräckligt sköra integration, kan bli rimligt integrerade. Svenska, modersmål, kulturell och relegiös tolerans är den näring som måste genomströmma hela denna långa process. Därifrån måste man bygga.
Vad ser vi till exempel för reformer för att åtminstone nagga bostadssegregationen en aning i kanten? Ingenting! Bara mera bostadsrätter och fri marknad. Vad ser vi av reformer för att öka kontaktytan mellan svenskar och invandrare i förskolan och skolan? Ingenting! Endast mer av friskoletänkande och så kallad valfrihet. Borg, Sabuni och deras alliansregering börjar föga förvånande i helt fel ända, varför framstegen kommer att utebli. Extegration alltså.
Läs även andra bloggares åsikter om Borg, budget, integration, Sabuni, segregation,
