Fallet Omar Mustafa har två tydliga sidor.
Om jag till att börja med bortser från hans och Islamiska förbundets (och därmed Omar Mustafas) koppling till Saudiarabiens penningströmmar och medföljande islamistiska inflytande i denna organisation kan saken beskrivas på följande sätt:
Först och främst illustrerar det maktkampen i den socialdemokratiska partitoppen; Valberedningen tog av någon anledning fasta på en nominering av Omar Mustafa från Stockholms AK (med Veronica Palm i spetsen). Han bedömdes antagligen som politiskt intressant genom att han kunde generera muslimska väljare. Någon ordentlig koll och analys av hans lämplighet hann man inte med. Det här innebär att någon annan inte får plats. Det blir veteranen Ylva Johansson, vilket gör hennes mäktiga falang mycket upprörd. Så drar drevet igång.
Först ut är Willy Silberstein i Aftonbladet 2013-04-09 som hårt kritiserar Mustafa för kontakter han haft med Israelkritiska muslimer i olika sammanhang. Ylvas kompis Mona Sahlin, som inget har att förlora, går i en TV-debatt Aftonbladet 2013-04-10 * ut och kritiserar valet av Mustafa. Partiledningen måste förklara anser hon. Sex dagar tar det att tvinga Veronica Palm att tvinga Mustafa att kasta in handduken. Nu får vi se om Ylva kommer in i värmen igen?
Den andra sidan av saken är politiskt allvarlig. Islam förknippas i Sverige med religiös fundamentalism, kvinnoförtryck och brist på demokrati. Den bilden underbyggs i propagandastormen från västerlandets mediejättar inklusive staten Israel och Al-Jaseera. Hos oss har vi våra Sverigedemokrater som kör sin Åkessonska kampanj i filttofflor ”för svenska värderingar” mot minareter, böneutrop, slöjor mm. Att ta in en person i Socialdemokratiska partistyrelsen som på något sätt kan kopplas till något sådant sammanhang är politiskt omöjligt. S-toppen sitter även i rävsaxen mellan att i praktiken stödja islamisters framfart i Mellanöstern (Vapenhandle med Saudiarabien och Qatar, bombandet av Gaddafi, bristen på kritik av Al-Nusra i Syrien …) och kampen för fred, mänskliga rättigheter och demokrati i allmänhet.
Men Islam i Sverige är något annat. Det är människor kulturellt anknutna till olika inriktningar av islam. De är för det mesta både oorganiserade och sekulariserade. Deras icke-religiösa sidor är det som framför allt präglar deras politiska preferenser. Islam är för dem lika mycket i bakgrunden som kristendomen för mig. Men det är inget man överger eller tar av sig som en gammal skjorta, det finns där inuti och har sin betydelse för personligheten, alltså en privatsak. Varje muslim kan inte ställas till svars för andra muslimers uttalanden och handlingar, precis lika lite som jag ska behöva försvara kristnas abortmotstånd eller kristet judehat.
Omar Mustafa har varit inblandad i uppbygget av Ibn Rushd, ett muslimskt nationellt studieförbund i Sverige. En hedervärd insats såvitt jag kan bedöma. Initiativet till bildandet kommer ursprungligen från Islamiska förbundet. Ibn Rushd är noga granskade och fick 9,7 miljoner i statsbidrag 2008 efter flera års prövotid. Svenska studieförbund ska ha många medlemsorganisationer. Ibn Rushd har 10 stycken, bland dem är förstås Islamiska förbundet den viktigaste. Hur demokratiska medlemsorganisationerna är är knappast undersökt.
Det är möjligt att Omar Mustafa själv inte varit fullt medveten om alla hyperkänsliga politiska kopplingar som funnits bland hans inbjudna muslimska föredragshållare, Saudiarabiska pengar, kvinnofientliga strömningar i Islamiska förbundet, antisemitisk retorik bland islamister etc. Det säger möjligen en del om dold islamism i svenska muslimska organisationer.
Men, det säger också något om det Socialdemokratiska partitoppens bristande insikter om Sveriges muslimer i allmänhet och och hur muslimska organisationer fungerar i synnerhet, vilka alltså knappast kan ses som folkrörelser i vanlig mening. Islamiska förbundet är ungefär lika ”demokratiskt” som Livets ord och Pingskyrkan, där Gud fader styr och ställer oinskränkt. De är främst understödstagare (med bristande insyn). Hur skattemyndigheterna granskar och hanterar dessa juridiska personer är ett tips från mig till Uppdrag granskning.
Omar Mustafa verkar emellertid vara en driftig ung man med karriärvittring. Som sådan har han sökt sig till Islamiska förbundet och Stockholmsmoskén. Där finns pengarna (den svenska muslimska makten) och där finns kontaktvägarna in i det svenska samhället. Han har också sökt sig till Socialdemokraterna. Hur länge han varit socialdemokrat vet jag inte, men att han gjort intryck på ledningen i Stockholms Arbetarekommun är ganska tydligt. Man kan gissa att han blivit starkt uppmuntrad av sina S-kamrater och att han idag känner sig kraftigt sviken.
Vad som blir resultatet av Omar Mustafa-affären är förmodligen att Ylva Johansson åter hamnar i partistyrelsen, Veronika Palm-falangen tappar inflytande, att den allmänna stödet för Socialdemokraterna bland svenska muslimer minskar, att diskussionen om svensk islam blir än mer förvirrad och att Jimmy Åkesson sitter och fnissar i kulisserna.
* Mona Sahlin antyder att Omar Mustafa gjort ”antisemitiska uttalanden”, vilket är helt gripet ur luften. Hon kräver att partiledningen ska uttala sig om något som alltså inte existerar. Ett värre bottennapp är svårt att slå. Det här blir jag uppmärksammad vid läsning av Maria Ripenberg i UNT. [Tillägg 2013-04 17]
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Islamiska förbundet, Omar Mustafa, Omar Mustafa, Ylva Johansson, Veronica Palm, Mona Sahlin, Willy Silberstein
Tips på bloggar: Anna Ardin, Ulf Bjereld, Marie Demker, Anna Karin Hammar. Se´n tycker jag att det är kul veta att OM varit aktiv och engagerad både som ordf i LSU 2008-09, att avtackandet skedde med starka lovord som kan ses i ett videoklipp på YouTube, att han är verksam i en hyllad förening som heter Hjärta, att Mona Sahlin gick ut med felaktiga uppgifter i media om IFIS och dess bakgrund och att det är viktigt att bejaka den långsamma utfasning som sker av konservativa strukturer bland muslimer och att det måste ske på deras villkor. De som vill kan stödja en namninsamling mot islamofobi inom socialdemokratin med anledning av drevet mot OM. Den finns på namninsamling.se Se´n vore det bra att veta hur du kan bedöma den demokratiska nivån hos IFIS, Knut. Idag har de gjort ett uttalande till media som bör kollas.
Lennart!
Jag är i huvudsak kritisk till behandlingen av Omar Mustafa. Han skulle säkert blivit ett vitalt tillskott till S-ledningen. Hur demokratisk IFIS är har jag inga större insikter om, det ska erkännas. Mycket bra om jag har fel på den punkten. En erfarenhet har jag dock. När Mohamed Omar och jag gjorde tidskriften Minaret hade vi ett samarbete med Leif Karlsson (den svenske imamen Abd al Haqq Kielan) i Svenska islamiska samfundet. De samlade i princip på medlemmar för att motivera höga statsbidrag. De följde minsta vink i olika officiella kampanjer om integration för att få ut så mycket pengar som möjligt. Hans syn på pengar var milt uttryckt lättjefull. Han skämtade om att han ledde en stor mer eller mindre okunnig och obildad flock människor (svinfylking kallade han den). Demokratiskt sinnad var han inte. Men svenska islamiska organisationer blev jag skeptisk mot.
Det är knappast någon tillfällighet att detta drev drogs i gång av sionisten Silberstein. Israellobbyn är orolig över att antisionister ska få in en fot i maktens korridorer.