Drygt fyra (4!) månader har gått efter det senaste riksdagsvalet i bananmonarkin. Det finns nu ett förslag, grundat på en tvåpartiregering (S+Mp, misstänkt lik den förra regeringen) med två stödpartier (C+L) i parlamentet. Mycket har tjatats i våra ledande medier om denna omfattande uppgörelse mellan fyra s k ”mittenpartier” och nästan alla politikkommentatorer låter säkra på att Stefan Löfven får fortsätta som statsminister.
Men jag undrar om man räknat riktigt rätt på valmatematiken? De partier, som har genomfört sina interna beslutsprocesser, kan förväntas visa upp sig så här:
S+Mp+C 147 mandat (100+16+31)
M+SD+KD 154 mandat (70+62+22)
Så långt har således det konservativa blocket en övervikt med sju (7!) mandat. Jag förutsätter då att hela Centerpartiet står enat och röstar för Löfven. Det finns inget hittills som antyder att det blir något annat resultat i omröstningen.
Återstående 48 mandat ska således bli de avgörande. V är i ”mittenuppgörelsen” hårt placerat i skamvrån tillsammans med SD, varför dess 28 mandat antagligen läggs ner. Att V skulle ta avstånd genom att rösta mot Löfven är antagligen alltför mycket att hoppas på. Partiet verkar trivas alltför mycket med dumstrut i den politiska skamvrån. Således är det Liberalernas 20 mandat som blir avgörande. Det förekommer en öppen debatt om att ”gå emot partilinjen” såväl i partiet som i medierna, där ett antal riksdagsledamöter uttalat sin vilja att ta strid för en
Kristersson-regering genom att rösta emot partiledningens linje.
Enligt Björklund slutade omröstningen i riksdagsgruppen 13-7 för partiledningen, vilket ger en övervikt på 6 röster. Det fattas då en (1) röst i valmatematiken ovan. Det gjorde det även den 14 maj 1959 när den knappt 40-åriga parentesen med ATP röstades igenom i riksdagen, tack vare folkpartisten Ture Königsson. I år kan det således bli än en liberal framgång för ett demokratiskt riksdagsmandat mot den interna partidiktaturen. På onsdag vet vi svaret!
Eftersom alla partier är överens om huvuddragen i politiken blir det nog ingen större skillnad hur utfallet än blir. Väsentligheterna kommer ju från Brüssel som i sin tur tar emot direktiven från Davos och liknande orter.
Parlamentarismen som vi känner den har spelat ut sin roll och vi befinner oss på ett sluttande plan. Ett regionernas Europa. Organiserad brottslighet, såväl legal som illegal är vinnarna. Narkotikan flödar och man rycker på axlarna åt dagens avrättning. Den som är emot EU blir snart kallad antisemit och den som vill återupprätta nationalstaten kallas nationalist som utläses fascist. Vore kul om en ny jejering kunde göra nåt åt dessa fenomen… den som får se sin lever…
En gammal norrbottenskommunist berättade någon gång på 70-talet att när han var i politiskt bryderi frågade han sig vad Lenin skulle ha gjort. Jag tror att Lenin hade röstat nej till Löfven, även med risk att släppa fram Kristersson.
Den eventuellt nya regeringen har ett förskräckligt 73 punktsprogram med sänkt arbetsgivaravgift, försämring av turordningsreglerna, alla diskussioner om vinststopp i välfärden stoppas.
Språkplikt för medborgarskap, arbetsförmedlingen ska göras om i grunden d v s privatisering.
Bättre villkor för företagande och entreprenörer samt beskattningen av företag särskilt små och medelstora företag ska bli mer gynnsam. Fritt fram för byggande i strandnära områden och ägande av skog ska privatiseras.
Dock signaleras från V att de inte röstar för Löfven och då blir det väl extra val.
Detta bara några axblock ur 73-punktsprogrammet.
Man kan ha åsikter om många av de 73 punkterna i den 16-sidiga överenskommelsen mellan S/C/L/Mp. Men vad man än har för politisk åsikt om den mestadels borgerliga programförklaringen, borde alla fundera över deras inledande deklaration ”att Vänsterpartiet inte kommer att ha inflytande över den politiska inriktningen i Sverige under den kommande mandatperioden”. Inte i riksdag, landsting, kommuner eller gator och torg utan ”i Sverige”. Hur ska man förstå detta politiska förbud?
Källa: https://www.socialdemokraterna.se/globalassets/aktuellt/utkast-till-sakpolitisk-overenskommelse.pdf
Jag förstår inte DZs uträkning. En statsministerkandidat behöver 175 röster som ANTINGEN är ja-röster ELLER nedlagda. Det kan också uttryckas som att nej-sidan inte får ha majoritet gentemot de sammanlagda ja- och nedlagda rösterna.
(s)+(mp)+(c) 147 mandat (100+16+31), skriver DZ. DZ fortsätter med att Vänsterpartiets ”28 mandat antagligen läggs ner”. 147+28=175 och SL är statsminister. Enligt detta scenario har liberalernas röster ingen betydelse, utom psykologiskt och politiskt förstås.
PS. Partibeteckningar skrivs med liten bokstav, som ”socialdemokraterna – (s)”. Det nya skrivsättet, ”Centerpartiet – (C)” är en politisk olycka, och obildat. Det gamla skrivsättet betonade att partierna var grupper av medborgare; ett parti var en underifrån bildad rörelse byggd på en idé, t ex ”socialdemokrati”. Det vederstyggliga anglifierade storbokstavandet betonar att partierna är och skall vara institutioner som inte styrs underifrån. Så viktiga är detaljerna i språket! DS.
Men Jan-Arvid, det som krävs för att Löfven ska få återinträda som primus i regeringsställning är att inte en majoritet röstar mot honom. Om 348 av de 349 ledamöterna lägger ner sina röster är det tillräckligt att en enda röstar JA till honom!
Det faktiska läget nu verkar vara att samtliga liberaler kommer att rösta FÖR Löfven, vilket ger den konstellationen 167 (147+20) röster. Frågan nu är ju precis som jag var inne på i startinlägget. Röstar V MOT detta blir summa NEJ-röster 182 (154+28) och förslaget faller.
Sjöstedt beskriver läget mycket klart. Ta bort oss ur skamvrån (och ta för f-n av oss den där dj-a dumstruten!) så lägger vi ner våra röster och Löfven kan äntra podiet ånyo! Frågan är nu tillbaka hos C och L. Opponenter hos Liberalerna kan få ny energi. Korkat av talmannen att ”skjuta upp” tredje omröstningen på obestämd tid, ett försök återstår ju!
Dennis Z!
Detta är vad jag undrade över i din text:
Steg nummer ett: Du skriver att (s)+(mp)+(c) har 147 mandat, som stöder Stefan Löfven, om (c) man- och kvinnogrant följer partilinjen. Detta är riktigt.
Steg nummer två: Du skriver om vänsterpartiet att ”dess 28 mandat antagligen läggs ner”. SL har nu 147 + 28 = 175 direkta eller indirekta stödjande röster, och är redan säker som statsminister (vilket du inte skrev ut).
Steg nummer tre: Efter punkterna 1 och 2 skriver du: ”Således är det Liberalernas 20 mandat som blir avgörande”. Nej, detta är ett obegripligt påstående. Saken avgjordes ju vid steg nummer 2 i resonemanget, när SL uppnådde 175 mandat. På vad grundade du utsagan ”Således är det Liberalernas 20 mandat som blir avgörande” i ett resonemang vars premisser är att (s), (mp), (c) och (v) – 175 mandat – direkt eller indirekt släpper fram SL?
Din matematik blir ett gott exempel på ”falsk” sådan, Jan-Arvid. OM (v) är överens om att mangrant lägga ner sina 28 röster kan du ju inte självsvåldigt räkna ihop dessa med dom som är FÖR! Har inte ett förslag stöd av fler än 174 mandat finns alltid en teoretisk (matematisk om man så vill) möjlighet att det röstas ned! Hur det blir i slutänden ser vi nu de sista akterna i spelet om. Som Kristersson så riktigt kommenterade att det nu är ”ödets ironi att just det partiet man ville sparka ut i kylan som får avgörandet i regeringsfrågan”!
Dennis Z!
Jo, att mangrant lägga ner sina röster är ju i Sverige ett normalt sätt för ett parti att (med reservationer) rösta FÖR en statsministerkandidat. Centerpartiets ledare har meddelat att de skall lägga ner sina röster. Nedlagda röster ingår alltså redan i din JA-sida: (s) JA, (mp) JA (c) NERLAGDA = 147 mandat. Ytterligare 28 (v) NERLAGDA ger 175 röster för Stefan L.
Din text handlar om att det är ”liberalernas 20 mandat som blir avgörande”. Men det är matematiskt omöjligt, om inte (v) splittras.
Jag förstår inte varför du först räknar in centerpartiets nerlagda röster i JA-sidan, men sedan inte fortsätter med att vänsterpartiets 28 ”antagligen” nerlagda röster kommer att göra SL till statsminister.
Ditt antagande att du ”förutsätter då att hela Centerpartiet står enat och röstar för Löfven” är fel eftersom Annie Lööf sagt att hela partiet skall ”släppa fram, eller trycka gult om man säger så” = lägga ner sina röster.
Ang din sista mening blir röstresultatet då 116 JA och 154 NEJ. Enligt den svenska grundlagen kan ingen bli statsminister med en majoritet emot sig. Om det nu finns en fyrpartiöverenskommelse får väl de som ingår se till att de röstar för den, annars går den ju inte igenom! Varför tror du det plötsligt blev sånt ståhej när den utsedde dörrmattekandidaten Sjöstedt protesterade?
En oklarhet i min kommentar 2019-01-15 kl. 21:16: Jag använde ”rösta för” i två betydelser.
Jag skrev först att partier röstar ibland för I PRAKTIKEN genom att lägga ner sina röster. År 1978 röstade (s) ”för” Ola Ullsten genom röstnedläggning, troligen eftersom ett nej skulle tvinga fram en starkare borgerlig regering. Ny Demokrati röstade fram Carl Bildt 1991.
Senare i kommentaren använde jag ”för” i bokstavlig mening, och jag antar att Dennis Z gjorde detsamma när han skrev ”förutsätter då att hela Centerpartiet står enat och röstar för Löfven”.
Dennis, du gick i tur och ordning igenom (s), (mp), (c) och (v). Om dem skrev du: (s) FÖR, (mp) FÖR, (c) FÖR (i verkligheten nedlagda, men det är i praktiken FÖR), och (v) ”28 mandat antagligen läggs ner”. Då har man 175 mandat som med grundlagens ord ”godkänt” Stefan L.
Därför var denna efterföljande mening i din text felaktig: ”Således är det Liberalernas 20 mandat som blir avgörande.” Endast splittring i (c) eller (v), som du inte räknade med, skulle kunna göra liberalernas röster avgörande.
I offentlig diskussion blandade jag samman professor Lars Gustafsson och västmanlandspoeten Lars Gustafsson. Jag upptäckte nyss att jag hela livet skrivit ”parantes” i stället för ”parentes”. Varför vill du inte medge att din artikel innehöll ett fel, givet premissen du gav, att (s), (mp), (c) och (v) säkerligen eller antagligen skulle rösta JA, eller lägga ner sina röster, och alltså med RFs ord ”godkänna” Stefan L?
Om du läst min artikel ordentligt ser du att jag först räknade med att MÖK (mittenöverenskommelsen, tror jag) skulle få 147 JA-röster (s+mp+c) och mot detta stod då en majoritet av 154 NEJ-röster (m+kd+sd). När det efter någon dag blev klart att JA-sidan skulle få 20 röster (l) till blev majoriteten deras med 167 mot 154. Till sist har just i dag v bestämt sig för att lägga ner sina röster (trycka på gul knapp) och inte ändra majoritetsförhållandet utan just ”släppa fram” Löfven som statsminister på MÖK-underlaget i stället för att rösta NEJ och återföra majoriteten till den sidan och fälla Löfven.
Det är du som envisas med att av något för mig outgrundligt skäl (kanske är det Annie Lööfs lätt förvirrade babbel i frågan, vad vet jag) räkna samman antalet JA-röster med de nedlagda. Sådant konstigt behöver inte talmannen, riksdagen, vi andra eller svenska folket i övrigt räkna på; frågan är bara: Vem har majoritet: JA eller NEJ?
Nu tackar jag för mig i just den här diskussionen!
”frågan är bara: Vem har majoritet: JA eller NEJ?”
Nej, enligt Regeringsformen ställs inte den frågan. Den enda frågan är huruvida JA plus NEDLAGDA är lika med eller större än 175, eller om NEJ är det. Statsminister kan väljas med 0 JA, 175 nedlagda och 174 NEJ.
”När det efter någon dag blev klart att JA-sidan skulle få 20 röster (l) till blev majoriteten deras med 167 mot 154.”
Nej, (l) har meddelat att de skall lägga ned sina röster. JA-rösterna i omröstningen blir 116 när Stefan L blir vald. SL kommer att väljas av en majoritet bestående av 116 JA och 79 NEDLAGDA = 195 stödjande mot 154 NEJ
Jag tror att felet i denna diskussion är detta antagande av DZ: ”Om 348 av de 349 ledamöterna lägger ner sina röster är det tillräckligt att en enda röstar JA till honom!”
Nej, JA-röster behövs inte, och JA behöver inte vara större än NEJ.