Hur så många av dagens unga lärare står ut är en gåta. Det gör de nu inte heller om man ska vara sanningsenlig. Många, alltför många, lämnar yrket på grund av usla och rent bisarra arbetsförhållanden, trots många års dyr utbildning. Det gäller alla skolformer.

Karin Ulveson har skildrat ett halvårår som lärare i Svenska för invandrare (Sfi) inom den fria skolkoncernen Learnitall – ett mycket välfunnet företagsnamn i svensk undervisningsbransch – i den originella boken Svenska för främlingar – en utforskning. Boken är alldeles nyutgiven på Celanders förlag.

Det är fiktion. Huvudpersonen heter Ebba, är 31, bor ihop med Johan, jobbar tillsammans med ett antal kolleger och chefer under mycket talande och helt förvirrade förhållanden. Att eleverna (kunderna) inte lär sig något bekymrar ingen – mer än Ebba, verkar det som. I bagaget har hon den självklara drivkraften mot levande undervisning av sina olika elevgrupper samlade i klassrum. Men det blir liksom aldrig av. Det liknar en mardröm där man strävar mot något man aldrig når fram till, och ju närmare man kommer desto trögare blir det.

Stark närvaro skapas genom framställningens form, en slags bloggdagbok som ibland kommenteras på typiskt bloggvis av kompisar och närstående. Man tas med in i galenskapen som syns så tydligt utifrån, men som är så svår att rå på när man befinner sig mitt i. Man mals ner eller skaffar sig bisarra flyktmekanismer.

Denna idag säkert ganska typiska arbetsplats visar sig vara just en omöjlighet. Kärnverksamheten – undervisning – är det man först av allt hoppar över för att hinna med allt annat. Här exempel ur en mycket lång lista:

  • Dokumentera dagens lektionsinnehåll i Schoolsoft plus…
  • Skriva planer angående extra anpassning…
  • Skriva tillbudsrapporter
  • Skriva rent mötesprotokoll
  • Marknadsföring…
  • Förbereda en monter inför utbildningsmässan…
  • Förbereda ett nytt Öppet hus…
  • Twittra, facebooka och instagramma…
  • Skriva en verksamhetsrapport
  • Gå igenom fakturorna…
  • Boka bussresor till Umeå…
  • Hantera matriser.
  • Fylla i individuella utvecklingsplaner för varje elev (ska göras varje vecka)
  • Beställa hantverkare.

Ebba hade vid ett tillfälle utvärderats av sina elever (kunderna) i en enkät och blir kallad till uppföljningssamtal med chefen Cecilia. Mitt i en lektion – som Ebba för ovanlighetens skull lyckats få igång – tittar Cecilia in genom dörren och säger: Kom!

Uppföljningssamtal med chefen går förstås före allt annat. Eleverna lämnas åter för sig själva och Ebba ska nu kölhalas för att eleverna i enkäten bland annat tyckt att hon är för mycket frånvarande från lektionerna.

Detta uppföljningssamtal (sid 88–95) blir till en komisk mardröm, som trots allt slutar ganska lyckligt för Ebbas del. Obetalbart underhållande läsning och mycket illustrativt för hur dagens skola här och där förvandlats till ren fars. Men det har även mycket att säga om vårt galet uppskruvade arbetsliv och samhället i stort. På många håll har allt förnuft blåsts bort som med en gigantisk lövblås om våren. Ingen verkar längre känna till att det finns aningen skonsammare sopkvastar och krattor.

I ett efterord av Gunnar Aronsson (professor i arbets- och organisationssociologi) ger han en kommentar ur sitt forskarperspektiv. Så här avslutar han:

Svenska för främlingar är mer än en lärares berättelse. Här möter forskningens begrepp en konkret verklighet. Det finns unika förhållanden men också vitt spridda organisationsmodeller och styrinstrument, som många har erfarenheter av. Och här finns Ebba och de andra lärarna som på sina ibland alldeles egna sätt försöker få vardagen att fungera, använda sin utbildning och yrkeskompetens och behålla identiteten som hedervärda och kompetenta lärare. Boken är välkommen för alla som försöker förstå vårt samtida arbetsliv.

Missa inte denna lilla pärla!

Föregående artikelDET PÅGÅR EN MÖRKLÄGGNING I MEDIA
Nästa artikelHöghuset brinner – ett slutinlägg
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

2 KOMMENTARER

  1. Jag vill bara kommentera din inledning Knut. ”Hur så många av dagens unga lärare står ut är en gåta.” Inte för mig. Jag har arbetat som lärare i Jordbro i drygt 40 år. Många unga lärare har jobbat här under åren, mig själv inkluderad. De yngre lärare som börjat hos oss på Höglundaskolan de senaste åren trivs utmärkt. Vår syn på kunskap och skola kan man läsa om i ”Kunskapssynen och pedagogiken” (Enkvist,Henrekson, Ingvar och Wallgren) eller enklare lyssna på Aron Flams blogg Dekonstruktiv kritik där Aron intervjuar Professor Henrekson. Mycket nöje!

  2. Klart att du har rätt Christer S. På sina ställen har lärare lyckats hålla fanan högt och skapat goda arbetsförhållanden för både lärare och elever. Tack vare sådana som dig har unga lärare haft förebilder att se upp till.

    Men problemet med att allt färre söker sig till läraryrket är ändå ett stort problem, det tror jag vi är överens om. Och skildringen av lärarjobbet i boken är intressant.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.