Evakuerad invånare från Avdejevka, eller Avdijivka som det heter på ukrainska. Ur Patrick Lankasters videorapport.
Ukrainska styrkor sköt avsiktligt sönder Avdijivka och mördade människor som bodde där. Det säger invånare som evakuerats av de framryckande ryska styrkorna i ett videoreportage från Patrick Lancaster. Liknande vittnesmål förmedlade han redan i början av kriget då städer som Mariupol, Lisitjansk och Severodonetsk intogs av ryska styrkor. Och för ett år sedan hörde vi samma sak från de få kvarvarande invånarna i Bachmut. Människor i sönderskjutna städer ser ryssarna som befriare och ukrainarna som fascister och krigsförbrytare.
Detta konstaterande är inte propaganda. Även när Dagens Nyheters antiryska korrespondent Anna-Lena Laurén besökte Bachmutområdet förra vintern berättade invånarna där liknande saker för henne. Hon trodde visserligen inte på dem, ja, raljerade faktiskt över dem, och kom med krystade psykologiserande bortförklaringar. Men detta är vad människor säger. Det är ett faktum.
Redan i krigets inledningsskede kom som sagt en ström av sådana uppgifter från det då så hårt drabbade Mariupol. Jag minns hur Patrick Lancaster med fara för sitt liv for runt i staden för att hinna skildra så mycket av verkligheten han kunde. Överallt beskrivningar av ukrainska krigsbrott och mord. Undantaget var ett par vars bostadshus hade träffats av en rysk flygbomb. De var aningen reserverade men verkade ändå ta det med visst jämnmod. Både i Mariupol och på andra ställen i Donbass tycks människor vara överens om att ryssarna gör vad de kan för att skydda civilbefolkningen.
När jag berättade om detta för en bekant frågade hon litet skeptiskt vad ukrainarna kunde tjäna på att bete sig så. Jag vet inte, sa jag, men en del av dem är nazister. Kanske är det naturligt för dem. Den unge Nikolaj som jag gjorde en videointervju med ett år senare beskrev det som den brända jordens taktik. Kanske är detta det närmsta en rationell förklaring man kan komma.
I grund och botten handlar det om hatisk ideologi. De ukrainska extremisterna använder visserligen inte hakkorset, åtminstone inte ofta, men väl andra och mindre iögonfallande nazistiska symboler såsom varghaken och sonnenrad, den svarta solen. Förre presidenten Porosjenko syntes i höstas med en sådan svart sol på uniformsaxeln. Sittande presidenten Zelenskyj hyllade tillsammans med det kanadensiska parlamentet en 92-årig SS-veteran. Landets främsta elitbrigad – en gång känd som Azovbataljonen – arrangerade en hedniskt inspirerad ritual där de skanderade Ukraina über alles, fast på ukrainska. Samt sina vanliga slagord om ära och död som tyvärr normaliserats inte bara där utan även här. Slava Ukrajini, ”Ära åt Ukraina”, säger man. Varför det?
Tobias sa: ”Detta konstaterande är inte propaganda. Även när Dagens Nyheters antiryska korrespondent Anna-Lena Laurén besökte Bachmutområdet förra vintern berättade invånarna där liknande saker för henne. Hon trodde visserligen inte på dem, ja, raljerade faktiskt över dem, och kom med krystade psykologiserande bortförklaringar. Men detta är vad människor säger. Det är ett faktum.”
Ja det är just detta som gör det så svårt för svenska journalister att bevaka Ryssland. De klarar helt enkelt inte av att beskriva verkligheten som den ser ut. Om någon ryss i Ukraina anser att Zelenskyj bedriver krigsbrott mot dom, är det ”Putinpropganda” som hjärnvättat ryssarna i Ukraina enligt Anna Lena L. Allt ska skruvas till för att det narrativet ska passa.
Anna Lena L verkar så oerhört skör – hon klarar inte av att bemöta verkligheten helt enkelt, när allt kommer omkring är det uppenbarligen hon själv som hjärntvättats till att strikt följa ett narrativ, troligen itutat i henne sedan barnsben (med den finska bakgrunden hon har dessutom). Anna Lena L kan raljera bäst hon vill, men hon påminner starkt om en propagandist för en diktatur med sitt tillrättaläggande och sin anti-intellektuella…”journalistisk”.
Det är ju samma på DN när det gäller Israels krig. Då är plötsligt ockupation okej. Som sagt, narrativ och sagor – inte verkligheten – är vad som driver svenska journalister.
Tobias L!
1931 gjordes en film om Donbass av Dziga Vertov. En tidsbild från ett annorlunda Ukraina.
Entuziasm: Simfonia Donbassa
1931 Sovjetunionen 65min
Arbetare störtar kyrkspiran och gör Folkets Hus av byggnaden. Arbetare går på bio. Arbetare arbetar.
Originaltitel Entuziazm
Alternativ titel Enthusiasm, Donbassymfonien,
The Dombass Symphony,
The Symphony of the Don Basin
Regissör Dziga Vertov
Genre Dokumentär, Experimentfilm, 30-talet
https://www.youtube.com/watch?v=vUInm2dC6Ug
Ljud: ryska
Text: engelsk (tryck på fyrkant i filmens underkant)
D.S (observera att i högra marginalen finns även Vertovs
mest kända film. Man with a movie camera / 1929)