Det enda vettiga jag idag kunde hitta på i Corona-isoleringen var att läsa DN för att skaffa inspiration till en indignationsartiket till bloggen. Här är resultatet.
Banker och andra kreditgivningsbolag har lånat ut miljarder till privatpersoner för konsumtion som senare kommit på obestånd. Enligt DN den 7 december 2020 ökar privatpersoners skulder hos Kronofogden varje år och var 2019 uppe i 82,7 miljarder kronor, pengar som på något sätt ska drivas in.
Kreditgivare – alltså banker och andra finansfifflare med kreditgivningstillstånd – köper sig fria från det otacksamma administrationsjobbet att driva in dessa obetalda skulder genom att säljer de oindrivna skulderna till särskilda skuldindrivningsbolag. Men de betalar en betydligt lägre summa än vad de obetalda lånen motsvarar. Skuldindrivaren övertar därmed rätten att fakturera låntagarna och driva in pengarna med för bolaget fördelaktiga avbetalningsplaner. Det kallas kundservice.
Några av finansjättarna i denna bransch är Arvato finance, Alektum capital, Lowell, Sileo kapital och Sergel finans (notera den harmoniska framtoningen på hemsidorna och meningslöst intetsägande och vackra bilder) som alla tjänar mångmiljonbelopp på verksamheten.
Så här skriver skuldindrivningsföretaget Lowell på sin hemsida:
”Vår roll är att hjälpa dig och ditt företag att få era fordringar betalda samtidigt som du behåller en god relation med dina kunder. Nyckeln för att uppnå detta är en professionell kundservice som sätter sig in i varje unik situation, kan anpassa lösningar och hjälpa dina kunder på ett effektivt och respektfullt sätt.”
Denna skuldindrivning kallas ”professionell kundservice som sätter sig in i varje unik situation” och ska ”anpassa lösningar och hjälpa dina kunder på ett effektivt och respektfullt sätt”.
Priset kreditgivarna betalar till indrivarna för att slippa ifrån skuldindrivning är en marknads- och förhandlingsfråga. Man kommer överens om en deal helt enkelt. Det betyder att kreditgivarna avstår från en del av sina utlånade pengar, alltså i princip avskriver en del av lånen till förmån för denna dunkla indrivningsbransch.
För kreditgivarna är det därför mycket lönsamt att slippa jaga fattiga betalningssvaga privatpersoner genom att på så sätt väsentligt minska sina administrationskostnader. Eftersom tiderna blir tuffare för många vanliga löntagare ökar skuldberget som blir till en intjäningsmöjlighet och en expanderande sektor som nu kan överlåtas till någon annan. Så utvecklas en finansmarknadsnisch. Denna nya bransch gör i princip vad maffian sysslar med i mindre välfriserade sammanhang.
För skuldindrivningsbolaget är det lönsamt att köpa lånen (så billigt som möjligt förstås), för att man på sikt räknar med att driva in hela summan från de betalningssvaga. 1 miljard i inhandlade skulder – för låt oss säga en halv miljard – kan ge en halv miljard i vinst, minus administration på några procent, samtidigt som kreditgivaren ökar sin ”cash flow”, vilket alltid är bra. Det uppstår en så kallad win-win-situation. För tredje part däremot, alltså för de stackars skuldsatta läntagarna, är det betydligt mindre lönsamt. Varför skuldavskrivningen inte kan göras direkt till dem kan man undra. Men hur skulle det se ut? Nej, då skulle alla komma och kräva samma sak och hur skulle det då gå med rättssäkerheten och profiterna på lång sikt?
Finansbranschen får alltså härja fritt, medan privatpersoner alltid jagas till sista kronan. Kreditgivarna satsar miljarder på skuldindrivning, till glädje för den moderniserade maffiaverksamheten som fixar ”anpassade lösningar” för att ”hjälpa kunderna på ett effektivt och respektfullt sätt”. Allt inom lagens råmärken.
BlackRock satsar på klimatet
I samma tidning (DN 7 dec 2020) läste jag att US-amerikanska BlackRock, världens största finansbolag, som investerat 70.000 miljarder kronor världen över nu ska övergå till att ta ansvar för klimatet och miljön genom ett nytt program för så kallade hållbara investeringar.
Vad är då BlackRock för ett bolag? Det leds av den relativa doldisen Laurence Douglas Fink, populärt kalla Larry Flink. 2014 kontrollerade han enligt Pål Steigans efterforskningar 4.000 milliarder dollar, nästan fem gånger så mycket som den norska oljefonden. Denna multifinanskoloss – Flink och BlackRock alltså – förvaltar kapital från diverse pensionsfonder och har finansiella muskler som ger makt att kontrollera centralbanker och staters ekonomier. De är sammanlänkade med ett antal andra finans- och och andra superkoncerner i ett intrikat närmast ogenomträngligt nätverk av sam- och korsägande i USA och Europa, som alltså investerar och styr över hela västvärlden. BlackRock är bland annat delägare i vapenjättar som LockheedMarin, Boeing och Raytheon. BlackRock har enligt Independent till exempel två bolag baserade i London som investerar i så kallade klusteramunition och klusterbomber, trots att Storbritannien skrivit på ett avtal som förbjuder dessa vapen. Dessa strategiska investeringar ger enormt politiskt bakgrundsinflytande. Etc, etc. De har via till exempel Shipstedt sina tentakler ända in i Svenska Dagbladet och Aftonbladet. Och nu skriver DN – där Greta Thunberg var chefredaktör för ett par dagar sedan – aningslöst om att BlackRock ska ta sitt ansvar för miljö och klimat. Finns det verkligen miljövänliga, klimatsmarta och förnybara kanoner, missiler och bomber? Nej kära läsare, det gör det inte.
Mycket intressant träder fram i det dagliga DN-läsandet – inte minst mellan raderna – i coronaisoleringen.
Obegripligt att staten inte reglerar långivning och förbjuder sms-lån och lån utan säkerhet, åtminstone sätter ett tak.
Rolf N!
Det är inte ett dugg obegripligt. Vad är nämligen vår stat, vems intressen skall den sköta som sin huvuduppgift? Nå, ”löntagarna”, eller som jag hellre vill kalla dem det svenska folket, eller som Strindberg kallade dem underheten (i motsats till överheten), de skall naturligtvis uppfatta det så att staten åtminstone är en opartisk enhet i Sverige.
Det är oerhört viktigt för överheten att den av underheten uppfattas så. Det är den framställning som MSM, inklusive public service, har till uppgift att sköta. Vi som vill vara folkbildare, måste ständigt ha det i åtanke när vi framställer hur vi ser på vad som sker.
Igår hade steigan.no en artikel med rubriken ”Biden vil satse på økonomisk rådgivning fra BlackRock”. I USA är det mycket tydligare vems intressen staten företräder. Så här talar en upprörd komiker, Jimmy Dore, i USA om hur överheten ”over there” roffar åt sig.
Mycket intressant, Knut L!
Dock lite mer komplicerat och samtidigt kanske enklare och friare än vad du framställer det (med exempel och upplägg från DN blir det ju kanske inte lätt att få saker helt korrekt).
Jag har god erfarenhet från såväl indrivningsverksamhet som skuldförhandlingar för 10-20 år sedan. Det är fullt möjligt för privatpersoner att förhandla med kreditgivare direkt och gick hyfsat fram till för ungefär 15 år sedan. Naturligtvis krävdes vissa förutsättningar, som att den skuldsatte kunde fixa inkomster ”vid sidan om” ordinarie pengaströmmar för att finansiera boende, mat och övrigt nödtorft. Och att man såg till att det inte hamnade något hos Kronofogden.
I vart fall fick inga reella skulder hamna hos fogden. Givetvis är det inga problem med tvistiga saker. I många sammanhang (TVs soptunna eller P1s ”Plånboken”) framkommer att folk är oerhört rädda för fogden och det är i många fall en helt oberättigad rädsla om det är skurkar av allehanda slag på fiendesidan. Här på bloggen har vi bl a behandlat fotografers upphovsrättsfrågor.
Men riktiga skulder (avbetalningskontrakt, korrekta fakturor m m) ska man akta sig för att låta gå till fogden. Och det brukar gå bra genom att förhandla (eller låta någon annan göra det åt en) och fixa en uppgörelse.
Om vi lyfter blicken lite är skuldsystemet en överlevnadsförutsättning för modern privatkapitalism. Vi har alla anledningar att betrakta detta med viss tveksamhet. Det visas mycket tydligt under pågående pandemi där samtliga västkapitalistiska stater tvingas till biljardsatsningar för att försöka ”hålla hjulen igång”. Är det någon som tror att detta är ett recept för långsiktig överlevnad? Och svenska och danska staten lägger oerhörda belopp på att rädda en av klimatet dödsdömd flygindustri! Hur hållbart är det?
Nej, det kommer nog inte att dröja särskilt länge innan kineserna tar över. Vi kommer att få välja mellan den kommunistiska kapitalismen eller den kapitalistiska kommunismen! Och hur vi ska resonera i det valet blir en avgörande framtidsfråga.
Till att börja med kunde väl dessa våra välgörare gå samman, utvinnande synergieffekter, under namn Rectum Finans. Detta vore en kundapproach mer i tidens anda, om man säger… i varje fall för de som kan latin.
Emellertid: Lägg märke till att uti vårt land, Lövenien, är det tillåtet att samtidigt uppmana folk att rusa till närmaste köpträsk och sno åt sig någon pryl som är prisnedsatt (som alldeles nyss var prisuppsatt) därmed av allt att döma undvikande varje smittorisk som i samhället i övrigt är dramatiskt överhängande, SAMTIDIGT som vi uppmanas hålla avstånd när vi inte hålls inne i köpträsken. Allt under parollen BLACK FRIDAY HELA VECKAN. Förklara det, den som kan.
Det var en intressant krönika av Knut Lindelöf. Jag har undrat länge över hur finans- och företagskapitalism hänger samman. Hur inflätat är Sverige och svenska företag i dessa enorma finanskapitalbolag som BlackRock och Raytheon som Knut L. nämner bl a? Hur stort inflytande har de på svensk politik och svenska investeringar? I media diskuterades och kritiserades företaget Oatly’s beslut att släppa in BlackRock som minoritetsägare. Ni som är kunniga i detta, finns det någon bra litteratur som skärskådar lite av hur dessa finansgiganter verkar och påverkar oss vanliga medborgares liv? Finanskapitalet producerar ju inget och ser endast till profiten.