Bild: Torsten Jurell
Sverige ska, till varje pris, in i det Nato som journalisterna, jag menar samtyckesproducenterna (lånar uttrycket från mediekritikern Noam Chomsky), benämner ”fredsbevarande” organisation. Och utan att folket tillfrågas. Vad säger grundlagen, vad kräver den?
Jag har mått illa när jag sett statsministern eller försvarsministern fjäska och hålla på. Krypa för de stora grabbarna. Som det en gång kröps för diktatorn i Nazityskland.
Knappast en förtroendeingivande statsledning. Och så skall amerikanska soldater släppas in på svensk mark. Med särskilda privilegier. Säkert med kärnvapen på släp. Inte heller här tillfrågas folket om hur vi ser på saken.
Det räcker inte för mig med att riksdagen säger ja och amen.
Vi har parlamentarism, men det är inte samma som folkvälde. Inte med partier som skattefinansieras och därigenom i praktiken blir medlems- och väljaroberoende.
Jag har noterat att allt flitigare förekommer den av den franske sociologen Gérard Mermet myntade termen demokratur. På ytan och formellt råder demokrati. Men samtidigt yttrandeofrihet och maktfullkomlighet. Man är för eller mot. Vidare samtal bannlyst.
Jag kan inte låta bli att tänka på den högskola där jag var aktiv som facklig representant för SACO. Ofta förhandlade vi med ledningen. Förhandlade är dock ett missvisande ord. Det handlade ju essentiellt inte om det.
Vi informerades. Pliktskyldigt. Kördes över. Med hjälp av MBL, ”Tutan” med fog kallad.
Vad som lyste med sin frånvaro var att ledningen presenterade en ordentlig risk och konsekvensanalys som vi kunde utgå ifrån och öppet diskutera. Innan beslut fattades. Turerna de samma nu när regeringen agerar.
Hur påverkas vi av ett Nato-medlemskap? Vad riskerar hända? Och vad riskerar att hända med amerikansk trupp på blågul mark? Konsekvenser? Implikationer? Vad vet vi?
En ordentlig risk och konsekvensanalys måste självfallet göras. Och öppet redovisas för folket. Nu skyndas det på, som om det brinner i knutarna. Det är inte statsmannakonst. Det är fixarnas julafton.
Är det trial and error som gäller? Den nuvarande statsledningen beter sig i mina ögon fullkomligt ansvarslöst. Leker med vårt nationella öde. Som sagt, inte är det statsmannakonst som utövas.
Jag tror inte på det där om att vi lär oss något av historien. Men det vi nu bevittnar, det har skett förut. Det fyller mig med fasa och föga framtidshopp första dagen på det nya året.
