Jag kan mycket väl tänka mig, att Oresjnik-missilen gjorde stor skada i det militärt intressanta målet Pivdenmasj/Juzjmasj i Dnipro i Ukraina den 21 november 2024. Men på vägen till kunskap vill jag, för det första, göra tydligt vad som är bevisat, och, för det andra, hålla fast vid att gissningar och spekulationer utgår från fakta.
Björn Nilsson hade vänligheten att länka till en utredning av pseudonymen Amerikanets om stor skada i Pivdenmasj/Juzjmasj. Nästan genast fick Amerikanets taga tillbaka hela sin analys, efter att fel påtalats. Jag skall förklara tydligt vad som hänt.
Amerikanets köpte för dyra pengar en ”rå” satellitbild från 22 november 2024, efter Oresjnik-smällen. Säljaren heter Airbus. Men han behövde en tidigare bild att jämföra med. Av ekonomiska skäl använde han Google Maps, som är gratis, och i området baseras på bilder från säljaren Maxar. Amerikanets såg en massa nya skador på bilden från 22 november, och skrev, att Oresjnik gjort skadorna.
Andra personer påpekade då, att skadorna var gamla. Amerikanets köpte därför en ”rå” satellitbild från 22 oktober 2024. Ingen skillnad fanns mellan 22 oktober och 22 november! Det ser ut, som om Oresjnik inte gjort någon synlig skada.
Amerikanets ställde upp tre hypoteser:
1. Oresjnik missade.
2. Oresjnik gjorde ingen synlig skada.
3. ”Just like Maxar, Airbus is participating in a coverup of damage to Ukrainian military objects.” Alltså: bilden från 22 november vore falsk, för att dölja skador som gjorts 21 november av Oresjnik.
Det intressanta är formuleringen ”Just like Maxar”. Amerikanets skapade snabbt hypotesen, att Google Maps i detta område är en mosaik av bilder, ofta smala remsor, som konspiratoriskt är gjorda av Maxar och sålda till Google Maps, för att dölja alla skador. Från denna tanke tog han språnget till att Airbus lurat honom med bilden från 22 november. Om Maxar förfalskar och döljer skador i Pivdenmasj/Juzjmasj åt Google Maps, tänkte han, då kanske Airbus också förfalskar? Finns en stor västlig konspiration för att dölja skador på viktiga saker i Ukraina?
De remsor, som Amerikanets tror, att Maxar och Google Maps lägger över skadade byggnader i Dnipro, visas med rött, blått, grönt och gult i bilden, som Amerikanets har gjort. Linjerna i bilden motsvarar faktiskt skarvar mellan satellitbilder, skarvar som syns med blotta ögat på Google Maps. Så långt har han rätt.
Men jag gjorde min egen undersökning, och redovisade den i kommentarer på Amerikanets substack. Den påstådda mörkläggningen, som Google Maps och Maxar skulle ha gjort, existerar inte. Det är nämligen ett normalfall, att städer, byar och landsbygd i Ukraina visas på Google Maps med bilder från 2018–2021, och dessa bilder är alltid mosaiker av oregelbundna bitar, ofta smala remsor, även ute på veteåkrar. Bland annat visas Gammalsvenskby som det såg ut före kriget; nu är byn förstörd av Ryska federationen. Medelst Google Earth visade jag, att området i Dnipro inklusive Pivdenmasj/Juzjmasj är ett av många icke uppdaterade områden i Ukraina. Området har inte uppdaterats sedan 2018–2021. Google Maps och Maxar har inte fuskat. Förklaringen till att bilderna är gamla är oskyldig och naturlig. Alla detaljer finns i mina kommentarer, som jag länkade till ovan.
Amerikanets hypotes, att Airbus bedrog honom med en falsk bild från 22 november kan förstås vara riktig ändå. Kanske att västliga regeringar och företag börjat konspirera? Det låter osannolikt, men man kan spekulera. Min poäng är, att inga fakta pekar ditåt, eftersom Amerikanents analys av Google Maps och Maxar var fel.
När jag kommenterade på substack, vart jag först förolämpad av en kommentator: ”All you have demonstrated is that you really don’t know what you are talking about.” Amerikanets valde att ”gilla” den kommentaren. När jag fördjupade min kritik, vart jag i stället avstängd av Amerikanets och alla kommentatorer. De vägrar svara.
Vilket för mig till Alexander Mercouris. Vid 15:33 i denna video godtager han utan undersökning Amerikanets felaktiga hypotes om att manipulerade satellitbilder över Dnipro existerar.
Jag tycker, att debattörer världen över lägger för lite tid på faktakontroller, som är lätta att utföra. Alexander Mercouris och alla andra kommentatorer skulle ha kunnat lägga en halvtimme på att upptäcka, att Amerikanets hade fel om att Google Maps och Maxar dolt krigsskadade byggnader i Ukraina. Jag gjorde det, genom att jämföra olika regioner i Ukraina på Google Earth, och genom att sväva över Ukraina med pekaren, vilket visar lokal ålder på satellitbildsunderlaget. I stället höjde Alexander Mercouris Amerikanets till skyarna som ett föredöme – Amerikanets medgav ett misstag – och Alexander M gav sedan ytterligare spridning åt den (hittills) grundlösa hypotesen om falsarier med satellitbilder i Dnipro.
Faktakontrollen fungerade när kommentatorer påtalade felen som Amerikanets gjorde med att peka ut Oresjnik-träffar, det är sant. Med det berodde bara på, att de kommentatorerna mindes en mängd fysiskt påtagliga, vanliga missilträffar i området före Oresjnik. Jag vill även faktakolla uppgifter, som inte är övertydligt fel.
Jag kan ha fel i de stora frågorna, de frågor som kommer att kommas ihåg om femti år. Men varför inte bry sig om små fakta på resan?
I frågan om skador av Oresjnik-missilen har vi nu ett intressant möjligt svar: en antingen-eller situation. Amerikanets ”spent … several hours pouring over this massive image [den högkvalitativa bilden från 22 november] pixel by pixel.” Bilden visar ingen ändring jämfört med 22 oktober. ANTINGEN har han påvisat, att Oresjnik-missilen inte ens gjorde iakttagbara småhål, ELLER så har västliga satellitbildsföretag blivit tvingade av regeringar att börja luras med bilder. I november kom ett klagomål från Ukrainas ledning mot Google Maps, för att Google Maps skulle ha visat militära anläggningar.
Tja, enligt ryssarna var detta en test av Oresjnik. Ingen verkar veta något med säkerhet om utfallet av det och att diverse spekulationer kan vara felaktiga är väl närmast en självklarhet.
Att Oresjnik utrustad med stridsspetsar kan göra betydande skada går inte att förneka. Om Oresjnik är ostoppbar med tillgängliga luftförsvarssystem är också det en spekulation, men kanske den enda intressanta i nuläget. Det är dock även där tveksamt om vi som saknar insyn i militära system skall lägga någon större energi på det.
Hela diskussionen för vår del kan enkelt avrundas med att vi får vänta och se.
Natos krigsgalningar som vet mer i detalj vad deras luftförsvar klarar av har däremot anledning att fundera över frågan på stort allvar. Den kan avgöra om dom vågar gå vidare med sina planer på att starta tredje världskriget eller ej. Förhoppningsvis är Oresjnik tillräckligt skrämmande för att få dom på andra tankar.
Ett förtydligande: Den röd-blå-grön-gula satellitbilden med bildtexten ”Hela bilden” är en färgläggning av den gratis Google Maps/Maxar-bilden. Det är inte någon av de specialbeställda dyra satellitbilderna.
Av intresse borde väl vara kostnaden för Oresjnik, jag får det till att ungefär motsvarande USA robotraketer ligger på 200-400 mkr styck. Knappast att Ryssland har råd med sådana vapen i någon större omfattning. Om de nu ens får tag i de avancerade komponenter som ingår i vapnet. Om de är avsedda för strategiska kärnvapen så avhänder man sig den avskräckningsbiten vartefter de skjuts iväg.