Klipp ur Supernannys och föräldrakurser i syfte att lära knep och handgrepp om barnuppfostran är ett riktigt stickspår. Det är som barnläkaren Lars Gustavsson säger i programmet Förgrymmade ungar SVT 2008-11-09 plågsamt att se ett barn kränkas i skamvrån. Jag tänker genast på pojken i Strindbergs Tjänstekvinnans son, som av mamman tvingades erkänna ett brott han inte begått, för att lugna pappan och för att slippa stryk. Jag tänker också på det faktum att barn blir skadade i sina hjärnor eller rentav dör om de inte har minst en nära och trygg vuxen att söka tröst hos och få sin stress och rädsla avlyft. Det handlar för den vuxne bokstavligligen om att ge liv till barnet. Denna process störs av vårt samhälles hektiska tempo. Frågan är politisk. Medelklassen är värst ute, de tappar lusten och kopplas bort från grundläggande känslor för sina barn och tar till prickscheman och tipskataloger. Det skadar barnen.

Det här har spritt sig till skolan. Ja vi har haft det där länge nu. Det har kommit smygande med medelklassens ökande bekvämlighet. Den fria uppfostran var ju inte bara ett sätt att skänka barnen utrymme, den var även ett sätt att lämna barnen ryggen. Visst finns det knep och metoder att använda i klassrummet. Men inget fungerar utan att en god förtroendefull relation byggs mellan lärare och elever. Ordning och reda är inte självklart en god sak. Vilar ordningen på tvungen över-/underordning är den kontraproduktiv för inlärning. Processen fram till ordningen är avgörande för om den ska bli en kollektiv känsla av välbefinnande eller inte. Det här har jag erfarit, och tror mig kunna avgöra om jag befinner mig i den goda eller onda ordningen. Det är samma skillnad som mellan begreppen auktoritet och auktoritär [person]. Men riktigt säker är jag inte, trots 50 år i skolan, först som elev, sedan som lärare och sist som skolledare.

Björklunds populistiska slagordsliknande skolpolitik drar ett löjets skimmer över oss alla i skolan. Och många i skolan är mycket dåliga på att se sina Plusiluskatendenser – ni vet skolfröken i Pippis Långstrumps skola. Barnen är illa ute som vanligt.

Läs även andra bloggar om , , , , �

Föregående artikelHalal-TV
Nästa artikelVad händer nu?
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.