SKMA, Svenska kommittén mot antisemitism, finansierar så kallade ”hågkomstresor” till vad de benämner ”förintelseplatser”, främst det forna koncentrationslägret Auschwitz i Polen. 

Skarpa protester utbröt när regeringen umgicks med planer på att stoppa bidragen till SKMA:s hågkomstprojekt som även omfattar utbildningsinsatser i skolan. 

Antisemitism, ropades det. Och det vill naturligtvis inte regeringen beskyllas för, enklast att bara betala. 

Resorna till Auschwitz anses av arrangören, närmast per definition kan det uppfattas som, vara vällovliga och får ej kritiskt granskas. Med avseende på att de mer verkar syfta till spontan affektion än eftertänksam analys. 

Vad ”tar” skoleleverna med sig från Auschwitz, mer än tårar och bestörtning? Vad gör resan meningsfull utöver att framkalla postumt medlidande? Detta må vi ej tala om, det har jag förstått. 

Frågan kvarstår hur påbjuden tystnad i detta avseende gagnar de miljoner som nazisterna plågade och dödade. 

Jag minns en föreläsning jag bevistade vid universitetet i Durban i Sydafrika, hållen av Norman Finkelstein. Av judisk härkomst och skrev boken Förintelseindustrin: Exploateringen av nazismens offer (först publicerad 2000). 

Den kontroversiella, jag höll på att skriva hädiska, boken drev tesen att judiska, kanske bättre benämna dem ”sionistiska”, intresseorganisationer ”behöver” judeutrotningen för att finansiera sin existens. 

Efter vad jag kan förstå blev boken inte lika uppmärksammad i Sverige som annorstädes. 

Mottagandet av den, reaktionerna, ”stökades” till just av att Finkelstein var jude. Inte enkelt att avfärda honom som antisemit. Boken var därtill väl underbyggd. 

Finkelstein är heller ingen förintelseförnekare som David Irving eller Robert Faurisson. Han är inte ute efter att försöka förneka nazisternas systematiska mördande.

Den tyske författaren Martin Walser, i samma tankefåra som Finkelstein, kritiserade vid sitt tacktal, i samband med att han mottog ett pris av de tyska bokhandlarna, vad han kallade instrumentaliseringen av Auschwitz. Hur lägret ”används” i olika sammanhang.

Judiska Centralrådet i Tyskland ryckte genast ut och fördömde. Som de fördömde en teateruppsättning, scenen stormades en afton av sionistiska aktivister, signerad Rainer Werner Fassbinder, om judiska hyreshajar i Berlin.

Den tragiska slutsatsen, orden tvekar att låta sig skrivas eftersom de bränner etiskt, blir att Auschwitz inte definitivt upphörde i januari 1945 när Röda Armén befriade lägret. 

Staten Israels legitimitet kräver att lägret förblir ”öppet” och består i det kollektiva minnet. 

Judiska intresseorganisationer behöver hålla minnet av förintelselägret vid liv av finansiella skäl. Jesus uppmaning ”låt de döda begrava sina döda” gäller inte här.

Dessa dagar med Israels hänsynslösa krig mot befolkningen i Gaza, att kritisera Israel förklaras som antisemitism. Ingen diskussion, ingen nyansering, blir möjlig. Beskyllningen för antisemitism ställer sig i vägen. Dödandet kan fortsätta.

Föregående artikelSelaön och sjöfarten
Nästa artikelTill frågan om judehat och antisemitism
Lasse Ekstrand
Född och uppvuxen i Sandviken i skuggan av järnverket. Fångades av 70-talets vänstervåg, studerade i Uppsala, gjorde akademisk karriär och undervisade i sociologi på högskolan i Gävle.

3 KOMMENTARER

  1. Lasse E!
    Intressant och viktigt att belysa.

    En fråga om en katastrofal moralisk handling som har svårt att finna ingångar till ett samtal när det gäller oumbärliga mänskliga värden.

    I detta sammanhang vägs dessvärre såväl politiska som religiösa motiv in i bilden vilket alltid innebär en nackdel för den svages röst.

    Otaliga exempel går att finna i ganska nära i tid och då inte minst vad avser Europas koloniala skuld. En inte obekant skuld vi alla i vår välmående del av världen är väl medvetna om, men förmågan att ”glömma” är påtaglig.

  2. Hej Lasse E!

    Tack för att du sätter frågan under lupp. Det är något skumt med antisemitism. Vilka är semiter? Finns det fler än judar? I utsändningen på SVT av Riksmötets öppnande idag så markerades att antisemitism hör inte hemma i Sverige.

    Vi som vill ha en nyanserad debatt om konflikten mellan sionisterna och palestinska civilbefolkningen har en lång väg att vandra.

    Israelkramarna har ett starkt grepp om opinionen men hur länge?

    På SVT-Text såg jag att 500.000 protesterade mot Netanyahus regering häromdan. Han leker med elden. För 2 veckor sedan anslöt jag mig till ett informationsmöte om Gazakriget vid Backaplan. Då kunde man höra att vi skulle glömma konflikten och syssla med svenska problem? Hamas dödade spädbarn när gisslan togs!

    Varför sysslar ni inte med Sudan istället!

    En hade hjälp judiska barn i sin ungdom.

    En fälla försöker jag undvika genom att beskriva nazisternas dödande av judar är korrekt. Det har skett många folkmord i historien.

    Jag har lagt ut ett program om Lasse Diding där han påpekade att nära 100 miljoner kineser dog i Taipingupproret. Det som sticker ut är att Hitler-Tyskland anlade förintelseläger och eldade upp människor.

    Mig veterligen har det inte skett förut.

    En fråga bör ju bli vad har Palestinierna med förintelselägren att göra?

    En märklighet är att 3 judiska författare Ilan Pappe, Noam Chomsky och N Finkelstein är dom mest kritiska till Israel. Dom kallas självhatande judar av kramarna!

  3. Angående artikelns ämne:
    Det är även av intresse att redovisa var nazisterna fick sina slagord och propaganda ifrån.

    Det var, kanske förvånande för en del, till stor del från US/UK.

    T ex ’Arbeit Macht Frei’ och ’Kraft Durch Freude’ var ordagranna
    översättningar från engelska av slagord som användes av den kväkar-ledda ungdomsorganisationen Friends, verksam i Tyskland.

    Den organisationen bytte bara namn när den övergick till att bli HitlerJugend. Och de tongivande ledarna inom nazismen hänvisade till Britten Houston Stewart Chamberlain (=HSC), som sin förebild.

    Alfred Rosenberg, sedd som nazisternas ledande ideolog och Heinrich Himmler skrev i sina alster att det var denne britt som informerade dem om judefrågan.

    Rosenberg såg sig 1927 som den som skulle fortsätta HSC’s verk.

    Goebbels beskrev HSC som visionär och banbrytare.

    En detalj som kan vara av intresse är att vad som troligen var Hitlers besök på HSC’s dödsbädd i maj 1926 tycks ha raderats ur Goebbels dagböcker.

    Jag noterade det när jag jämförde med den separata index-volymen som innehåller ett personregister som inte överensstämde med brödtexten för ett visst datum.

    Senare såg jag i en utförlig biografi om HSC, ser det ut som om biografen Geoffrey G Field tycks ha samma uppfattning eftersom det står i en fotnot att Hitler besökte HSC då, medan referensen till stället i dagboken inte handlar om just det besöket.

    Den biografin från 1981 var delvis finansierad av amerikanska statens samhällsvetenskapliga myndigheter och det känns som om Field’s fotnot var en sorts protest mot att informationen
    censurerats.

    Det finns fler uppgifter från sent 1923 och framåt som tycks ge motiv för en sån censur från speciellt Storbritanniens sida.

    Det är inte utan skäl som HSC ibland har benämnts Hitlers Johannes Döparen…

    Hitler sa att politikerna var för dumma för att lyssna på HSC. HSC hade även enligt Kaisern, Wilhelm II, stort inflytande på honom själv.

    Men HSC, liksom Storbritannien i övrigt, undgår likväl vanligen historikernas intresse beträffande nazismens utländska mentorer.

    En tydlig indikation av att Historievetenskapen är US/UK’s vasall liksom det mesta annat som påverkar svenskars verklighetsuppfattning.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.