Förintelsemonumentet i Berlin (Montage: K Lindelöf)
Nu är det vid lag förbjudet i Sverige att förneka eller ”förringa” Förintelsen. Som i flera andra europeiska länder. En av de dömda för det förra är den ökände ”förintelseförnekaren” professor David Irving.
Jag blir omedelbart väldigt fundersam. Jag vet ingenting om förarbetet eller remissförfarandet. Hur står den nya lagen mot grundlagens skydd av yttringar och åsikter? Upphäver denna lag, som inte är grundlag, i praktiken den senares, åtminstone på papperet, suprema status?
Och, vad lämnas till domstolarna att tolka och bedöma?
Detta med att ”förringa” klingar minst sagt märkligt i mina öron. Jag minns att Jan Myrdal skrev att man inte borde stava Förintelsen med stort F. Eftersom folkmord historiskt förekommit före nazisternas.
Och det borde därför inte förlänas den säkerställda statusen av att vara det enda, som versalen F indikerar.
Detta brukar staten Israel starkt reagera på, menar att man relativiserar nazisternas folkmord på judar. Vilket måste betraktas som unikt och ojämförbart.
Kan det Myrdal skrev jämställas med ett ”förringande”? I så fall hade han, om det uttryckts så i dag, löpt risk att dömas till fängelse.
Själv har jag kritiserat kommersialiseringen av och förintelseturismen till arbets- och dödslägret Auschwitz-Birkenau. Skulle det, med den nya lagen, kunna jämställas med att ”förringa”?
Jag säger det igen: hur har beredningen av lagen gått till? Vad säger lagrådet? Var finns den offentliga debatten?
Tydligen har en juridisk expert på TV4 uttalat sig att det blir ”intressant” med denna lag. Vad menas? ”Intressant”! Hur den skall tolkas? Hur den kan användas? Även preventivt, må man förmoda. Avskräcka, inbjuda till självcensur.
Det luktar gummilag lång väg med bred tolkningsmån. Vad vågar man säga och skriva? Anlägga kritiska synpunkter på Forum för levande historia? Förintelsemuseet?
Det fria ordet lever farligt i Sverige.
Helt riktiga funderingar, Lasse! Detta är en mycket märklig typ av lagstiftning som riktar sig direkt mot en människas åsikter. Och vilka ska skyddas för sådana påstådda ”övergrepp”? Är det månne de i dag aktivt folkmördande sionisterna? Eller deras stödjande medlöpare bland våra föraktliga politiker? Frågorna bara ökar och ökar. Det intressanta är väl kanske inte om det går att få till fällande domar. Det känner vi till att det brukar kunna gå bra att fixa till för rättsligen vårdslösa domare. Utan hur det väsentliga samtalsklimatet i landet påverkas.
Efter avtalen som ingåtts ,DCA och Nato inträder en ny läsarart vad gäller tanke- och yttrandefrihet. Exempelvis Uppsala Stadsteater lägger ner föreställningen Tysk Höst, baserad på Stig Dagermans reportagebok med samma namn, då en av ensemblen hyser felaktiga tankar. Denne skådespelare i ensemblen hade i helt annat och slutet sällskap uttalat sympati för Rysslands försök att få till stånd fredsfördrag på rimliga villkor, vilket som bekant förhindrades av Boris Jonson, USA och fru Merkel. Skådespelarens uttalande kom till Expressens kännedom som med hjälp av de andra tidningarna inkl Uppsala Nya fick igång ett drev mot teatern. Kulturpersonligheter som Peter Englund, Ulrika Knutsson och Patrik Oksanen eldade på, var och en på sitt sätt. ”Han får skylla sig själv” ,”Turpin är politisk idiot” osv. Påsar med avföring placerades vid teaterns ingång. Folk uppmanades att avbeställa biljetter.
”Vår värdegrund” har nu justerats till att fungera i rollen som öppen lydstat till USA. Det kommer att bli mer av detta. När Karl Gerhards revy stoppades under kriget var det förställningens satiriska innehåll mot nazismen som var orsaken, inte Karl Gerhards privata uttalanden och tankar. Vi går nu ett steg längre. Sverige tar ledningen i det russofobirace som råder i EU. Dystra tider råder för tankens och tungans frihet. En McCarthyism 2.0 av svensk typ är här.
Undrar om detta har någon inverkan på hur historisk forskning påverkas? Om en forskare efter att ha samvetsgrant använt hävdvunna metoder för historisk forskning, kommer fram till resultat som avviker från den historik som (antar jag) nu är politiskt godkänd och klubbad som riktlinje, riskerar forskaren att råka illa ut?
Den här frågan är inte ny. Jag minns att den var uppe i Europa på 2010-talet, och somliga historiker var verkligen inte nöjda med att politikerna skulle bestämma vad de skulle komma fram till i forskningen.
Det är klart att man kan driva med det här påhittet. I Tyskland (eller om det var Österrike) fick en kille idén att lägga in den officiella siffran för offer på en hemsida, och sedan minska med en person per dag (eller något i den stilen, minnet är suddigt). Den officiella tanken var att myndigheterna måste avslöja när den aktuella siffran innebär ’förnekande’, ’förminskande’ eller dylikt. Har inte hört något mer om detta. Klokast är väl för myndigheterna att titta åt annat håll, men sådant folk har föga humor men mycket prestige, så det kan vara ett riskprojekt om det plötsligt skall ’statueras exempel’.
Om att förinta ett förringande
Det är lätt att instämma i Lasse Ekstrands text om att förringa eller ej. Och här en kommentar och ett förslag!
Vad beträffar hänvisningen till Jan Myrdals ord, som inte heller jag har framför mig, så vill jag minnas att anledningen att skriva att en förintelse av judar på 1930- och 40-talen inte bara var att folkmord historiskt hade förekommit före nazisternas: JM inbegrep även senare tiders folkmord och satte därmed in dåtidens folkmord i ett sammanhang som fortfarande pågår.
Till frågan om ”Vad vågar man säga och skriva?”, d v s om den sannolikt medvetet gummiartade texten i den nya lagen, är det väl just att osäkerhet och därmed avskräckning är ett av lagens syften. Men utan förändring i texten kan denna otydlighet inte prövas på annat sätt än genom tolkning i domstol.
Mitt skarpa förslag är därför att vi alla borde skriva om alla förintelser med liten begynnelsebokstav. Därmed kanske även en annan konsekvens av den nya lagen kan förintas: att vissa människor är mera lika än andra.
Men vad skulle hända om vi i stället gör tvärtom? Att vi använder ett versalt F varje gång vi skriver om någon Förintelse – hur kommer då en nästa version av Lag om (en) Förintelse att se ut?