Min klass på 18 elever läsåret 1981/82 i Öregrund, i vår ännu rimligt likvärdiga och enhetliga grundskola.
Sverige har haft skolplikt sedan 1842 och läroplikt sedan 1723. Då infördes en skyldighet för föräldrar i Sverige att se till att deras barn blev läskunniga. Genom husförhörssystemet och och denna bestämmelse lärde sig många att läsa. Men inte tillräckligt många. Eftersom det hela alltså inte fungerade i praktiken infördes skolplikt i samband med folkskolans införande (1842). Man kan se det som en målmedveten strävan mot att svetsa samman befolkningen inom nationen, skapa ett gemensamt språk och ett enat folk i en ny tid med industrialisering och spirande demokrati. Runt skolan har genom seklerna formats starka traditioner. Alla har gått i skolan i sin mest formativa tid i livet och skolan har på så vis blivit till en allas angelägenhet, en svensk skolkultur.
Flera europeiska länder saknar emellertid skolplikt, men de har å andra sidan en helt annan skoltradition och skolkultur än den svenska. Vår skolkultur är likt värnplikten och tryckfriheten en del av den folkets kultur som är (var) djupt nedsänkt i vår nation. Den visar sig exempelvis i att alla barn helt automatiskt vet att när man är sju år ska man börja skolan. Nästan alla föräldrar ser ännu detta som ett viktigt steg i socialiseringsprocessen, inte främst som ett sätt för staten att indoktrinera och likrikta deras barn. Det här rår man inte på i ett nafs. En mycket stor del av svenska småbarnsföräldrar ogillar det fria skolvalet. Tänk om alla skolor vore bra och likvärdiga skolor? De flesta skulle önskat sig detta. Men den tiden är förbi.
Dessa gemensamhetsidéer är emellertid något som dagens makthavare skyr som pesten. Idag ska nationerna suddas ut och globala eliter sköta ”demokratin”. Folken har blivit överflödiga, de behövs bara för att hålla konsumtionen uppe.
Det här kommer för mig när jag läser artikeln ”Skolplikt – för vems bästa?” av den intellektuellt skärpta skribenten Alice Teodorescu på hennes Substack-kanal på nätet.
Jag har länge väntat på att dessa idéer ska dyka upp och ta plats i den offentliga debatten. Hon är emellertid inte först. Följande skrev jag om Patrik Engellau 2019 som på sin blogg Det goda samhället ifrågasatte skolplikten.
För det är ju så att efter 30 år av systematisk nedmontering av den gemensamma bottenskolan har idéerna om ett sammanhållet folk med försvarligt gemensamma referenser bytts mot en gemensam värdegrund, uppumpad med begrepp som valfrihet, mångkultur, könsuppdelning, individualism, särskilda behov, språkmosaik, NPF-diagnoser, särbegåvade…
Det är till och med så att det samhälle som håller på att formas runt om oss inte längre förmår samla alla svenska barn. Det var en djärv vision redan på 1930-talet då de stora skolreformatorerna på den politiska vänsterkanten till slut med hjälp av en överväldigande stark folkopinion lyckades välta den gamla parallellskolan över ända och införa den rimligt enhetliga grundskolan. Sedan dess ingick den i det nationella uppbyggnadsprojektet. Nu har det blivit andra bullar.
Alice T pekar på det självklart orimliga i att, samtidigt som vårt samhälle säger sig omfamna olikheter, premiera mångfald, tolerans och odla individualism så krymper ramarna för det normala i skolan. Detta gör att allt fler hamnar utanför normen och medikaliseras (ADHD-medicin och annat) eller faller ifrån p g a andra säregenheter och spring i benen. Hon menar att skolplikten blivit orimlig samt att man likt Finland bör införa ”läroplikt”, alltså att föräldrar själva ska få ”hemskola”, d v s undervisa sina barn och att kommunerna ska ha ansvar för att säkerställa att hemskolade barn uppfyller samma kunskapsmål som andra jämnåriga. Det som nu kommer är resultatet av den skolpolitik vi haft sedan 1990-talet, skolplikten har blivit en omöjlighet. I detta har Alice T rätt. Det är mycket sorgligt.
Det har alltså redan gått för långt. Det gick ju att avskaffa 200 år av alliansfrihet. Spåren förskräcker alltså. Marken verkar ny plöjd för sista ronden i raserandet av vad de flesta av oss känner som den sammanhållna grundskolan. Snart är det nog dags även för yttrandefriheten, den håller också på att bli orimlig inom ramen för samhällets värdegrund.
Man kan ju tillägga att man i Sverige redarna 1686 började att satsa på läskunnighet bland allmogen. I 1686 års kyrkolag stadgades bland annat att kyrkoherden skulle lägga sig vinn om att ungdomen i hans socken lärde sig läsa i bok och förstå sina kristendomsstycken.
Vilken fin bild av din klass. Men visst ser jag en annan tid i din bild. Håller, tyvärr, med dig (och Alice) om den utveckling som skett. Om ”läroplikt” är lösningen kan jag återkomma till.
Men, pojken i övre raden, tredje från vänster. Han är väldigt lik pojken som spelade sonen till Ingvar Hirdwall och Mona Malm (deras rollfigurer alltså) i Midvinterduell (Mjölkpallen). Kan det vara han?
Den svenska skolan har två stora problem:
* brist på resurser
* organisation
Det finns för få lärare och övrig personal för att skolan skall kunna fungera på ett bra sätt.
Skolan skall avprivatiseras. Profitskolor som seglar under den falska varubeteckningen VALFRIHET skall återföras till det allmänna. Alla barn skall vara garanterade en plats i en skola i närområdet. Duger inte detta skall det var möjligt att söka sig till en annan skola. Lärarens ställning i klassrummet måste stärkas och flummet om elevdemokrati hör hemma i papperskorgen.
Gör vi avkall på den allmänna skolplikten är det i första hand de svagaste och de mest utsatta barnen som drabbas. Att det ser ut som det gör idag i den svenska skolan är ingen slump. Politiker har fattat beslut som har medfört den nuvarande krisen i den svenska skolan. Politiska beslut kan rätta till detta.
Vilken framtid, förhoppningsvis människovärdiga samhällen, nästa generation skall bygga står skrivet i stjärnorna. Därtill under en mycket osäker omvärldsbild.
Men oavsett den tydliga hotbilden i horisonten återkommer jag till ”den gamla goda tiden” då den byggdes under en kort tid, från ett fattigt bondesamhälle med mål till ett fungerande industri- och välfärdssamhälle.
Och jag måste säga att dom människorna, utifrån relativ begränsad skolning, som lade dessa grundstenar under industrialismens genombrott sent 1800 tal bidrog till att deras efterkommande förstod att utveckla och bygga vidare på detta fina samhällsbyggarprojekt.
Nu ser vi som artikeln beskriver att den grundade linjen av generations-övergångar är bruten och en ny modell som vekar uppifrån styrd innebär att ”vi” inte längre medverkar med viktigt inflytande till vilken typ av byggstenar som skall läggas mot framtiden. Denna ordning har övertagits av ett försåtligt styrt skeende som med de små stegens tyranni förleder oss till? Ja jag vet inte vart, men läget ser inte särskilt hoppfullt ut i mina ögon.
Och där i det sammanhanget tillkommer den för ett rättvist och jämlikt välfärdssamhälle in i bilden, nämligen hur vi tillämpar och försvarar vårt folkstyre/demokratin. Ett omistligt värdefullt system, om det skall fungera bygger på folkets engagemang. Dessvärre visar det allmänna intresset i organiserad form på en stadig nedåtgående trend. Och det är så illa; om folket överger sitt viktigaste styrinstrument för frihet, jämlikhet och rättvisa då tar andra styrsystem över med annan karta och kompass, vars målbild och syften tjänar helt andra intressen än vårt gemensamma samhällsprojekt.
Så illa är det.
Ska friskolor lämna den självklara rätten att ha skolan där du bor? Barn ska bussas runt, alternativt själva åka till sin av föräldrarna utvalda ”elitskola” bortom den lokala skolan som hänger på snöret p g a elevbrist och har bara några barn från invandrarfamiljer kvar.
Snart är den lokala skolan ett minne blott!! Vad det betyder? Jo upplösning av samhällsklassernas möte i en gemensam skola med gemensamma mål. En katastrof för ett samhälle som påstås vara ett ”hållbart samhälle”.
Lena P!
Jag delar din tanke om sjukvården. När det gäller mina egna vistelser på Sahlgrenska och Mölndals sjukhus så är det skrämmande att det mesta jag råkat ut för är dom bristfälliga diagnoser som gjorts har lett till kontraproduktiva saker som 30 gastroskopier. Mest i Sverige när jag 2005 gjorde min 15:e och min senaste 2019. Har haft magkatarr och magsårsproblem sedan tidigt 1970-tal. Ärftligt.
Det hade räckt att EN läkare i mitten på 1980-talet satt in LOSEC så hade sjukvården sluppit ha mig springande in och ut på vårdcentraler och sjukhus. Vidare fick jag ett slaganfall 28 Mars 2020, besökte vårdcentral 30 Mars och blev hemskickad med piller mot åksjuka! efter en skräckfylld vecka hemma kom jag i kontakt med sjuksköterska via 1177 och blev uppmanad att ta taxi till Mölndals sjukhus och där trodde man att jag hade drabbats av Kristallsjuka i örat som drabbar balanssinnet. När jag klagade på dövhet i väster öra skickades jag till Sahlgrenska för undersökning, då sa öronläkaren att du har nog haft en STROKE så du bör göra en röntgen av hjärnan. Då hade det gått tre veckor sedan slaganfallet och utan proppförebyggande medicin. Detta skedde i starten av Covic-19 och det vet vi ju sedan gammalt att i Sverige klarar vi bara av en fråga i taget.
Inte nog med att jag blev förflyttad till annan avdelning, där var det väldigt lugnt. Nattpersonalen sa att du får höra av dig för vi har fler personal än klienter. Nästa dag anlände en klient i 80-årsåldern och till min stora förvåning till mitt rum, när jag såg under mina promenader för att förbättra balanssinnet, att flera rum var tomma.
På morgonen väcktes jag av att det kom in två personer med skyddsutrustning och tog med sig min rumskamrat för att man misstänkte att han var Covic-smittad. Vad säger man?
Under mina kontakter har jag aldrig fått en ursäkt för dom felaktigheter som begåtts. Ibland tänker jag att det är väl tur att det inte var elektriker som gjort lika många fel som sjukvården. För det första hade det blivit elavbrott i hela stan och dom hade troligen fått sparken. Men inte i sjukvården, där rullar det på som vanligt utan begrundan.
Jag är en flitig läsare av Text-TV och för några månader sedan läste jag om VÅRDSKADOR, det var närmare 100.000.
I fredags träffade jag en tjej som jag lärde känna för 30 år sedan när vi arbetade som professionella människoälskare (G.B. Shaw). Hon berättade att hon var sängliggande 23 tim/dygnet efter misslyckade operationer av bråck. Känner minst 2 personer till med vårdskador som vi talar om när vi stöter på varann.
Mina erfarenheter från skolvärlden får jag ta vid ett annat tillfälle. Har varit elevassistent, skolvaktmästare och arbetat på bibliotek med låg-och mellanstadieskola i samma byggnad.
Alice Teodorescu pläderar för hemskolning (som en del av skolväsendet). Det gör inte jag.
Själva idén med skola bygger på tre parter: den professionella lärarens undervisning, elevens roll som den som är på väg att ta del av ett samlat kulturellt kapital (beskrivit i kursplanerna) samt hemmets stora omsorg för sitt barn och ansvar för att barnet blir elev och tar del av skolans undervisning (d v s ser till att barnet kommer till skolan).
Lärande är med andra ord en ”Tango på tre” – jämlikt men med tydliga och olika auktoritetsförhållanden.
Om någon av dessa parter inte fullgör sin uppgift blir det ”knas” för att citera en känd liberal politiker.
Idag blandas korten bort. Läraren gör annat än att undervisa. Barnet vägrar att vara lärling (på väg), föräldrarna skickar inte barn till skolan (och skolan tar många gånger på sig skulden för det… och försöker lösa föräldrarnas del i skolplikten – vilket naturligtvis inte går. En lärare har INTE mandat att skicka barn till skolan. Läraren har mandat att undervisa + följa upp hur läranderesan går.
Jag har skrivit utförligt om detta i boken: ”Bland mentorer, IUP och utvecklingszoner”, Norstedts förlag
Vart tog framtidstron vägen?
Har idag börjat läsa FiB/K:s augustinummer och lyssnat på 2 timmar radioprogram från 2002 om Cornelis Vreeswijk.
Inspelat på kassettband. När biblioteket slutade med kassettböcker och gick över till DAISY så tog jag vara på i första han C-120 minuters band och spelade in på dom. Resultatet av dessa aktiviteter gör att jag funderar om när den heliga vreden skall infinna sig om Sverige som är i fritt fall. Skolan, Vården, Skjutningar med dödlig utgång, Koranbränningar, Nato-ansökan, miljarder till Ukraina o s v.
Kommer ihåg den numera döde Anders Persson som var en flitig förmedlare av sina livserfarenheter på lindelof.nu. Han sa en gång att vi svenskar gillar inte t ex italienare som ofta visar känslor vid samtal och det berodde på att man diskuterade inte om man var överens, därav beteendet.
En viktig faktor som sällan är uppe på dagordningen är vår BYRÅKRATI, som har tagit över när kommunsammanslagningar gjorde att 100.000-tals fritidspolitiker försvann. Dom kanaliserade den organiserade Folkrörelsernas dagliga kamp för en drägligare tillvaro. Hur får man en byråkrat upprörd, det skulle ju leda till att den personen blev entledigad. Enligt mig så befinner vi oss i den stora dimman där allt är oklart.
Läs senaste FiB/K där en ny bekantskap för mig presenterades och en modig forskare vid namn STRANNE.
När var det någon stor demonstration med över 10.000 deltagare? Senast 2003 mot EMU och IRAK.
Cornelis Vreeswijk vågade röra om i grytan när det gällde ämnen i sina visor. Men han var aldrig medborgare i Sverige, försökte men byråkratin satte stopp. Han var tvungen att visa intyg på att han kunde svenska! Hans lärare var döda.
Tommy Sjöberg – det stämmer att Cornelis Vreeswijk aldrig blev medborgare i Sverige, och att han verkligen rörde om i grytan stämmer också! Hans musik speglade också livet han levde, som till exempel låten om ”hönan Agda”, som egentligen var ”syster”– och anställd på alkoholisthemmet i Järlåsa – tror jag det hette – på den tiden Cornelis var inlagd där för sitt missbruk.
Jag vet inte hur mycket som är sekretessbelagt, men jag har information från en numera avliden anställd där – som berättat att flera kändisar var inlagda där för rehabilitering, som det så vackert heter.
”lindelöf.nu får själva bestämma om det är lämpligt att publicera detta”? Jag kan bara säga, att det finns värre saker som händer bakom kulisserna – som våra kära politiker döljer för Sveriges befolkning!
Bo A!
Två reflektioner. När jag arbetade som byggnadsarbetare i Borås blev jag uppringd av en ombudsman, tror det var 1988 efter CV:s död. Att avd 6 i Borås av Byggnadsarbetarförbundet skulle försöka starta en närradiokanal och då tänkte man att jag skulle ansvara för detta. Då försökte man locka med att då kan du spela ”Hönan Agda”. Jag tackade nej då mina erfarenheter av dom möten jag deltog på inte visade någon tendens att tillåta avvikande meningar komma till tals.
T.ex när ”Katten” hade samlat in en massa namnlistor av medlemmar som var oroliga för ändringar om utearbete vid 10 minusgrader och mer. Det tyckte inte den lokala styrelsen var lämpligt att föra vidare till Förbundsstyrelsen. Då kunde jag inte hålla tyst. Är det inte så vi skall göra när vi vill påverka vardagen ute på våra arbetsplatser.
Tror dom nya reglerna gick igenom, jag slutade i Januari 1989, med den kompromissen att vi fick 2 extra semesterdagar. Nuförtiden ser man vintertid att man plastar in ställningarna och har varmluftsfläktar.
Den andra reflektionen är från 1993 när jag arbetade som behandlingsassistent i Göteborg. Jag arbetade ihop med en kille som tidigare varit egenföretagare som elektriker men även arbetade extra på en tillnyktringsenhet vid Lundby Gamla Kyrka.
Där ligger allas vår Ebbe privatspanare m m begravd. B. berättade att han hade arbetat en natt när Cornelis var inlagd där. Det finns beskrivet i en bok av en Göteborgare som påstod att han var polare med CV.
Spelar själv och sjunger ofta Cornelis låtar. Ola Magnell som nyligen dog sade att CV var hans idol. För några veckor sedan letade jag efter en låttext på nätet och hamnade hos Jack V som dog nyligen 59 år gammal. Där berättade JV att dom sista åren 1985-87 så fick Cornelis sälja sig till jippon för att ha mat på bordet. En av våra stora!
Mig veterligen finns det inga program varken i radio eller TV som regelbundet spelar låtar av Cornelis, Olle A, Fred Å. Utan nu skall det vara nyrika artister i P3 och P4 med årsinkomster som CV inte kom upp till under sin drygt 20-åriga karriär.
Lena P!
Då jag inte betraktas som någon viktig medborgare så blir man behandlad därefter. Det är ett under att jag vid liv. 3 veckor utan medicin mot proppar. Det är precis när man får ett slaganfall och tiden närmast som risken är stor att man får en till. Då hjälper det inte att vara inlagd på sjukhus, då smäller man av. Dom spågummor och spågubbar som diagnostiserar inom sjukvården har jag helt slutat tro på. När jag skriver dessa rader börjar jag skaka i kroppen av ilska och förtvivlan.
2018 då bestämde min läkare på vårdcentralen att jag inte behövde någon magmedicin längre då jag inte hade gjort några gastroskopier på några år, var uppe i 25. I november började jag spy upp all mat, trodde det var tillfälligt. Efter en vecka orkade jag inte längre utan ringde 1177. Blev uppmanad att ta mig till Sahlgrenskas akutintag. Snabbt kom jag in till 2 sköterskor och jag berättade att jag har en lång historia med magproblem och måste komma i kontakt med läkare för att göra en ny gastroskopi. Icke sa Nicke, jag skulle ta kontakt med min vårdcentral. Opererar dom där på helgerna blev mitt svar. Gick och la mig på träbänken och efter någon timme kom en sköterska och sa att vi kan inte lägga in dig utan du behöver utredas först. Jag vägrade lämna akuten.
Till slut kom det en sköterska och visade in mig i en korridor där det låg personer i väntan på läkarkontakt och mitt i allt så gick det runt en äldre dam med Röda Kors-märke och erbjöd kaffe och kakor. Förmänskliga vården tänkte jag. Äntligen blev jag intransporterad till en läkare och hon sa att du får sätta dig upp så skall vi ta några prov. Då svimmade jag och när jag vaknade till stod det flera personer runt mig. Sedan blev jag inlagd och gjorde 4 gastroskopier med ballongsprängningstekniken där man öppnar nedre magmunnen, den drar ihop sig när man lider av magsår, blev utskriven efter 3 veckor och 24 gastroskopier.
Det var tänkt att jag skulle göra en 30:e i December men fick tacka nej p g a förkylning. Blev kallad de 5 Januari 2019. Innan jag kom in blev jag påflugen av en manlig sjukskötare som försökte övertyga mig att man måste lokalbedöva magen för att kunna genomföra gastroskopin.
Jag protesterade för att då känner man inte om något går fel. Hade 2009 blivit varnad att vi kan inte göra fler gastroskopier för risken att magmunnen går sönder och vi måste akutoperera och göra en ny kanal till tarmen.
Lyckades inte avvärja lokalbedövningen. Förstod efteråt att läkaren inte behärskade den nya ballongtekniken. Man tog alltså en kalkylerad risk. Fick ligga kvar 1 timme med stigande smärta och begav mig till Saluhallen och åt en portion fisk och potatis. Hade ont, kramp i 12 timmar, i magen.
Dagen efter skulle jag till tandläkaren på fm och borstade tänderna innan besöket. Då spydde jag upp gårdagens mat. Gör tankeexperimentet att jag inte hade borstat tänderna och spytt, utan satt mig i tandläkarstolen och blivit försatt i bakåtlutande ställning. Jag hade kunnat kvävts. Vad gör man? Resultatet är att jag kan bara vistas ute som längst 4 timmar och måste vara i närheten av människor då trygghetslarmet bara fungerar i lägenheten.
Att det är du som reagerar överraskar inte, jag står inte högt i kurs på lindelof.nu. Vi får se var du hamnar i hackordningen.
Lena P!
Idag blev en minst sagt omtumlande dag när jag skulle bege mig till Kungsbacka Bibliotek. Först var buss 25 till Mölndal inställd. Tog spårvagn 4 istället.
Framme i Mölndal fick vi resenärer reda på att tåget var 1 timma försenat p g a elfel. Fantastiskt, stackars resenärer och personal som måste omdirigera och förklara för personer som skulle stiga av i Hede eller åka till Varberg. Förra veckan så blev det inställt mellan Kungsbacka-Göteborg var det fel på rälsen vid Lindome. Någon ersättningsbuss kunde inte sättas in p g a översvämningar på E6:an. Fick tips av en
lokal busschaufför att man kunde ta en buss till Särö och sedan med X2 (expressbuss) därifrån till Göteborg.
Kungsbacka är inte mitt favoritmål, stackars människor som pendlar dagligen. Men Biblioteket är välförsett med klassiker som jag oftast lånar. Idag Mark Twain.
När jag idag äntligen anlände till Göteborg så åkte jag till Coop Eriksberg och där träffade jag först en f d Trollhättekille som jag känt sedan 1967 och som också haft en STROKE och är väldigt rädd att jag skall avslöja att han som Arbetsförmedlare använt sig av svart arbetskraft när jag hjälpte han att flytta och senare ringde mig om jag kände någon snickare som kunde hjälpa han och rusta upp en sommarstuga han köpt
i spekulationssyfte. Vid ett tillfälle skulle jag se på fotboll ihop med hans son, då hörde jag att han sa till honom att så fort han frågar om vårt privatliv så åk hem.
Vet inte vad jag pratade med sonen om, men han försvann efter 30 minuter. Mygel och fusk överallt. Det påverkar relationerna mellan oss medborgare.
Väl inne i butiken så träffade jag Jan S, en mycket trevlig människa som jag träffat både på BK Häckens hemma-matcher och på Woopsi Daisy (Lunch-och Sportbar) vid
Wieselgrensplatsen i samma hus som Jan Myrdals f d fru Maj Lidberg bor. JS hade kryckor i matvagnen så jag frågade hur livet ser ut för dig. Han berättade att han hade problem med njurar, ledbesvär, hjärta m m och gick på 21 tabletter dagligen.
Sedan berättade han det du tog upp att man selekterar äldre, JS är 80 år och sa att när han låg inlagd så kom 2 sjuksköterskor fram och sa att om hjärtat stannar så försöker vi inte starta det igen! Du är alldeles för sjuk, detta hände för ett år sedan.
Men han sa till mig att hans far blev 95, så jag skall försöka hänga med 15 år till.
Sedan skjutsade han hem mig för buss 31 verkade inte gå, på tavlan i busskuren stod bara när 21:an kom. 5 timmar och ”kvar i det kapitalistiska helvetet” som anarkisten Nisse Lätt sa i ett radioprogram när han hade fått en granatskärva i huvudet så han blev blind på ena ögat under Spanska inbördeskriget.
Jag kan väl inte vara ensam om att se bristerna ute i vardagen.
Vad arbetar eller arbetade du med, berätta?
Läroplikt i stället för skolplikt låter ju helt obegripligt. Det vill säga hur det praktiskt ska genomföras. Kungabarn i en forntid hade ju vanligen informator som undervisade på slottet men detta kom att ändras så att t ex vår kung fick sedvanlig skolundervisning med offentliga betyg (lite sisådär) och bara en ytterst smal elit torde ha råd att bekosta informator. Återstår att en förälder avstår från förvärvsarbete, stannar hemma och förväntas vara expert på träslöjd, musik, matte, historia, svenska, engelska och lite till. Finns sådana föräldrar?
Och någon ny institution måste sättas till som kontinuerligt kan övervaka att läroplikten genomförs på rätt sätt, och att lärjungen får de kunskaper som vi förväntar oss i det samhälle som ska ta emot lärjungen i ett liv som kräver alltmer av kunskaper.
Läser att högskolorna får färre sökande till ingenjörsutbildning och de som söker har ofta brister i mattekunskaper.
Alice T:s idéer tycker jag hör hemma i papperskorgen.
Och ovanpå detta så finns det ju en social bit i skolan och klassen. Att vara en del av en grupp, lära sig samarbeta med andra, att få nya kamrater som kanske har andra värderingar med sig. Och lära sig att allt är inte som hemma, som ”ettakluddaren” som kommer hem sticker näsan i vädret och säger ”men fröken har sagt att…”. Läroplikt hemma är nog ingen bra idé. Men forumet sköts ju av en erfaren skolman, vad säger Knut L?
Men är inte sjäva frågan mycket enklare. Precis som i det gamla ordstävet…”Du kan alltid leda fram hästen till vattnet, men du kan aldrig tvinga den att dricka!”
Lena P!
Ursäkta men jag är absolut ingen författare. Men allmänbildad genom flitigt läsande och reflekterande över vad jag har varit med om, arbete, föreningsliv.
Vilka arbetslivserfarenheter har du gjort och var?
Jag nämner oftast var jag har arbetat med i mina kommentarer.
Lena P!
Jag är ingen författare men har bl.a skrivit dagbok sedan 1964, men har bara kvar från 1967- förutom 1975 då jag tappade bort min minidagbok vid ett besök på Scandinavium i Göteborg.
Har ingen mobiltelefon eller ”smartfåne” utan tittar rakt fram och registrerar det som dyker upp.
En egenskap som jag besitter är att jag har ett fantastiskt ansiktsminne, känner igen personer jag pratat med 5 minuter för 50 år sedan. Utan att anstränga mig så scannar jag av en folkmassa om jag t ex går genom NORDSTAN här i Göteborg. Tror alla människor har någon egenskap som är över medel.
Vad säger du om det besked Jan S fick förra året då han låg inlagd och personalen meddelade att om hjärtat stannar så startar vi inte det igen!!! Du är för sjuk. Man tar sig för pannan.
Vi lever i BAKLÄNGESREVOLUTIONENS tid, makthavarna är trötta på det folkliga inflytandet. Det mesta som vi och våra föräldrar byggt upp skall ”reformeras” som det så fint heter. Jag är inställd på att få kämpa in i kaklet för att bli behandlad med respekt.
När jag har varit i kontakt med sjukvården så känner jag mig på samma sätt som artisten Peter Carlsson och hans medmusikanter gjorde när dom begav sig till Afrika och hade blivit lovade en spelning på en jättearena i Västafrika. När dom anlände så kom dom inte vidare till rätt ställe p g a personalen sa ”This tickets are no good” om flygbiljetterna och den person som lockat med spelningen han levde i den föreställningen ”Life is a holiday, under the sun” ingen hjälp. Dom kom inte iväg och pengarna dom ägde räckte inte. Efter upprepade försök att förklara för personalen att dom saknade pengar. Till slut så gick det upp för personalen att det fanns vita människor som saknade pengar, det fanns inte i deras föreställningsvärld. Dom började samla ihop pengar så dom kom iväg.
Likadant upplever jag när jag kommer i kontakt med spågummorna- och spågubbarna i sjukvården. En gång fick jag fänkål mot mina magplågor och när jag berättade att jag får sura uppstötningar som hamnar i luftstrupen. Kvävningsanfall. Blev uppmanad att lägga en bok under benen på sängen vid huvudänden. Jag fick sitta och sova periodvis och leva månadsvis på NUTRIDRINK som näringsersättning.
Med risk att hamna utanför ämnet sänder jag iväg följande textrader.
Först vill jag meddela att det är alltid trist att höra berättelser om missförhållanden som sker inom vår gemensamma välfärdssektor.
Men vi får inte glömma att mycket är bra av vad som sker inom detta avlånga välfärdsland i jämförelse, inte minst vad varit med perspektiv från en ganska nära tidsrymd, ett fattigt bondeland.
Jag tänker bland annat på dom som varit med om en livsresa och upplevt utvecklingen som träffat fantastiskt rätt i många avseenden. Mina mor och farföräldrar arbetade exempelvis som statare på lantgård. Ett välkänt och slavliknande förhållande som fanns, för inte så länge sedan, fram till 1945.
Visst förekommer det fel och brister i dag som måste leda till att varje sådant måste rättas till för att inte återupprepas. Och där i det avseendet har personalen ett viktigt ansvar som jag upplever att man värnar om regelmässigt och försöker leva upp till.
Att resurser saknas och att det förekommer brister i ledarskap samt organisatoriskt är en kontrolluppgift vi inte enbart kan lämna över till våra valda politiker under deras mandatperiod. Jag menar, för att bevaka att så sker, måste det finnas ett samhällsengagemang hos var och en av oss, utöver att lämna sin valsedel på valdagen vart fjärde år. Det är den verklighetsbild jag önskar hade sett annorlunda ut utifrån min erfarenhet.
Om man sedan kommer in på att allt inte blev så idealiskt som min generation kanske hoppades på är bara att beklaga. Dessvärre, i det avseendet finns det alltför mörka moln som oroar när jag funderar över min återstående stund på Jorden och inte minst ”om barn´a nånsin får det som vi”.
Lite så kan jag fundera ibland när jag bedömer den framtida världsbildens hållbarhet på vår gemensamma planet. Och då, vad avser stormaktskriget i Ukraina samt därtill dom påtagligt överhängande klimatförändringarna.
En hotbild sammantaget jag aldrig tidigare upplevt på samma sätt, trots det kalla kriget och då med tanke på vad som hände i Ungern 1956 samt Tjeckoslovakien 1968. Inte ens Kubakrisen 1962 upplevde jag heller med samma ödesmättad tyngd i jämförelse vad som händer nu.