– Det är enkelt. Du har ett militärindustriellt komplex.
Ja, man måste nog anstränga sig väldigt, om man vill ”bevisa” att dagens USA är en demokrati. Tortyr, NSA (tänk Stasi upphöjt till tio), NDAA-lagarna (ger rätt att döda medborgare utan rättegång, på blotta utpekandet), militariseringen av polisen, polisens misshandel och mord på hundratals oskyldiga, hela listan på angreppskrig sen 1945, världens största fängelse-population…
Det märkliga är ju att ”våra” massmedier betraktar allt det här, som om det inte hade hänt. Eller som om det vore smärre skönhetsfel i en annars fungerande demokrati.
Detta är det verkliga trolleritricket. Det bygger på att majoriteten alltid är lätt att leda vilse. Att minnet är kort. Tekniken består i att man hundratals gånger påminner om ”de utpekade fiendernas” brott, farlighet, felsteg etc. Och samtidigt endast i förbigående nämner ”de egna” brotten, farligheterna , felstegen. (d v s dessa fakta ”begravs” och hamnar i en ”artificiell glömska”).
Så bibringas allmänheten den vrickade bilden att Ryssland hotar att angripa Väst (som endast har en fjortondel av USAs militära budget). Men att USA (som angripit ett tjugotal länder och dödat 18-30 miljoner människor) är ”den Stora Demokratin”, som ska beskydda oss från Rysslands angrepp.
Alla stormakter – imperier – har en tendens att glorifiera sig själva, överdriva sina dygder och minimera sina brott. USA, med sin enorma dominans i militärt och informationsmässigt hänseende, måste sägas vara den starkaste kandidaten för att dra med sig mänskligheten i en världsundergång.
De betydligt sämre rustade BRICS-länderna spelar med fred, för att vinna tid. Är man inte för att få sin släkt och sig själv frityrstekt, bör man nog ”spela med fred, för att vinna tid”.
Gunnar T!
Det finns för mig åtminstone två anledningar att betrakta USA som en demokrati. För det första mina egna upplevelser, samtal och erfarenheter under flera vistelser i landet. Det andra är valet av Donald Trump som republikanernas presidentkandidat. Vare sig man älskar eller hatar honom så måste man erkänna att han hade bara kunnat komma så långt i en demokrati.
Orsaken till att vi (kanske) skiljer oss åt är att jag inte kräver av en ”demokrati” att det för en, i mitt tycke ”bra” politik, i synnerhet utrikespolitik, ty det är ju den som mest påverkar mig och mitt land och folk. Därmed undgår jag det problem som sysselsätter Margot Wallström och andra utrikesministrar av hennes kaliber: dvs att finna ”demokratiska drag” i stater som man är i förbund med och ”diktatoriska drag” i de stater man är osams med.
De ”officiellt utpekade fienderna” har alltid (enligt propaganda) oerhört mycket sämre ”demokrati” än ”vi själva”. (och i nästa varv, när skruven dras åt, måste de förgöras. ”En Ny Hitler med Massförstörelsevapen” hittas förstås… ?)
Jag har också trott ganska mycket på dessa informationer, men idag tycks ett visst tvivel insmugit sig – åtminstone vad beträffar Ryssland (av de nämnda).
Vad folk ”dör för”, varierar från epok till epok. Det märkliga är och förblir ju, att detta massdödande av vår egen art tycks så OFRÅNKOMLIGT.
Att den saken aldrig ens diskuteras, utan plötsligt ”blir det krig”.
Det utbryter krig!
Krig mot ”tyranner”.
Krig för demokratin (Vietnam).
Krig för Fred (Irak).
Det kan beskrivas med alla möjliga vaga, romantiska begrepp, men stort och viktigt är det.
Också idag, trots att vi vet vad kärnvapnen kan åstadkomma med den sköra planeten Jorden och dess tunna hinna av syrerik atmosfär.
Tack för din upplysande och påminnande artikel.
Det här får svenska elever lära sig (Mats Larsson kan spetsa öronen efter 6:30 min.)
Ingen demokrati är perfekt. Frågan är var den gräns på skalan mellan demokrati och icke-demokrati går innan landet klassas som diktatur. Hur ska olika kriterier viktas? USA är ju ingen diktatur men en mycket ofullständig demokrati. Många länder som väst klassat som demokrati kan bli diktatur om det uppstår ett politiskt läge för det (t ex Egypten under Mubarak – nu benämns han diktator). Många västvänliga utvecklingsländer klassas som demokratier av väst eftersom de har allmänna val, men byäldsten/klanhövdingen kan ”lova bort” alla byns/klanens röster till ett parti. Vad som är en demokrati eller diktatur i våra politikers/mediers ögon avgörs politiskt. Så rätt som det är kanske upphör Vitryssland att kallas en diktatur.
Erik S!
Jag spetsade öronen efter 6:30 minuter, men förstod inte riktigt hur jag kom in i bilden. Jag har aldrig hävdat att Vitryssland skulle vara en demokrati, och vet mycket väl att valen där riggas.
Om ett helt invändningsfritt val skulle föra en EU-vänlig president till makten i Vitryssland, som sedan skulle inleda diskussioner med Bryssel om ett associationsavtal, skulle Vitryssland inom ett dygn vara förvandlat till Rysslands nionde federala distrikt.
Många har säkert sett Ingmar Stenmark demonstrera sin fenomenala balans genom att gå på slak lina. Lukasjenko spelar i samma division, vilket jag uppriktigt inte hade kunnat tro för 3-4 år sedan; jag missbedömde honom helt.
Apropå trådens ämne: har Gunnar T läst vad Noam Chomsky och Jan Myrdal har att säga om USA?
Kanske behöver vi en demokratidebatt också. Även i konstitutionella demokratier som Sverige, USA m fl länder finns stora brister.
Vad är viktigast för att folkstyret (demokratin) ska kunna utövas på riktigt? Jag tror på yttrande- och tryckfriheten. Där börjar allt. Utan den blir folkstyret en kuliss. Mycket i våra demokratier är just kulisser.
I USA finns trots allt yttrandefrihet, tankefrihet, fri forskning… Det är inte skit, men utsugningen och krigen kan pågå trots denna kvalité. Här på bloggen citeras ofta USA-medier – långt mer kritiska än vad vi kan finna i vårt välkammade kulturklimat.
Frågan är inte enkel.
Parallellen med Sveriges inställning till nazismen är trots olikheter, slående. Ända till 1943 (Slaget vid Stalingrad avgjort) var svenska massmedier överslätande och tyskvänliga.
Dåförtiden talades inte lika mycket om demokrati, men påfallande ofta ses Tyskland som ”Det Stora Kulturlandet”. Annekteringar och angreppen ses med viss förståelse.
I min ägo har jag Tysklands vitbok, översatt och utgiven av dåtida Utrikespolitiska Institutet.
Vi har med andra ord en tradition av att svansa efter stormakter under angreppskrig. Det var egentligen bara två personer inom media som tidigt opponerade sig mot den tyska nazismens frammarsch, Torgny Segerstedt och Anton Selander.
Också slående är vilken kollektiv avsky ”presstituerade” i svenska medier ägnar Julian Assange.
Jag håller med annars att kritisk information mot USAs krig vanligtvis är från amerikanska eller andra engelskspråkiga källor.
Där är en större marknad för åsikter och därmed finns större utrymme för avvikande uppfattningar.
Om man ser det i stort tror jag det är riktigare att se USA av idag som en militariserad polisstat, med en tunn fasad av demokrati.
Apropå svassa efter…
Har inte Washington svarat på Hultqvist fråga om det är ok?