I början av mars utkom boken Mitt politiska liv på BoD förlag. Den berättar min historia om politiken i mitt liv från slutet av 1960-talet fram till nästan nutid. Den största delen skildrar tidningen och föreningen Folket i Bild/Kulturfronts inre och yttre strider, vilka utgjort min politiska skola.
Hittills har endast sju (7) exemplar beställts från förlaget. Tre (3) har jag själv skickat ut till dem som beställt direkt från mig. Jag har själv bara ett mycket litet antal böcker, så boken måste beställas direkt från förlaget.
Många läsare här på lindelof.nu har nog redan läst stora delar av bokens innehåll, som gick som serie här förra året. Men två kapitel har tillkommit, ett i början och ett i slutet.
Så här skriver jag bland annat i förodet:
[…] Många unga idag ser 1960- och 70-talen på ett sätt som jag har svårt att känna igen. Vissa saker framhävs: klädmodet, kollektivboendet och den sexuella frigörelsen, medan det mer väsentliga försvunnit i ett töcken. Vi var – liksom ungdomar alltid varit – naiva, okunniga, men också nyfikna, läraktiga och fyllda av goda avsikter. Varför ska man skämmas? De som gör det har kanske sina skäl, men ofta sker det för att försköna istället för att förklara.
[…] Politiken var dock redan då en betydande ungdomsrörelse med klar vänstertendens – den så kallade 68-rörelsen utanför socialdemokratin – och den politiska temperaturen steg kraftigt i hela samhället. Mitt politiska uppvaknande kom under värnplikten mellan januari och oktober 1967. Så var det för mig, men det skiljer sig säkert mycket från många andra. Fram till 1975 gick vi – och till sist faktiskt hela samhället – åt samma håll. Vi upptäckte världen som bet sig fast. Många försökte senare befria sig. En del lyckades förstås, men jag och många andra blev fast.
Det vi var med om var nämligen omvälvande, det fick många att söka sig bort från sina rötter och upptäcka nya ting, alltså inte nödvändigtvis trampa vidare i sina föräldrars fotspår. Och detta skedde mitt under Sveriges mest stabila högkonjunktur som 1976 nådde sin kulmen. Vietnamkriget var den gemensamma ögonöppnaren, men är det hela förklaringen? Nej, det tror jag inte.
[…] I dessa dagar – då jag håller på att sätta samman det till en bok – kom De hemliga breven, boken om Jan Myrdals brevväxling med sina föräldrar, som ska återupprätta föräldrarnas förlorade heder, genom att nedvärdera Jan M:s författarskap. Eftersom mycket i mina politiska minnen rör sig kring tidningen och föreningen Folket i Bild/Kulturfront får av naturliga skäl Jan M en relativt framträdande roll. Mina mellanhavanden med honom har varit av två slag, dels genom att läsa honom som författare, men också i föreningsarbetet och i diskussionerna som förts i FiB/K.
Men det var många många fler i detta arbetet som gjorde tidningen möjlig. Sammantaget kan man säga att det varit genuint folkrörelsearbete som gjort att tidningen regelbundet utkommit i mer än ett halvt sekel och fortfarande utkommer.
[…] Märkligt är det dock att så få intresserat sig för hela detta sega samhällsfenomen, som trots all nedgörande kritik genom åren bara fortsätter och fortsätter. Några har försökt att beskriva det, men ingen har förmått fånga in vad som präglat dess märkligt sega drivkraft. Den här boken är mitt försök till förklaring, en berättelse ur en av de envisa bakom denna seglivade drivkraft. […]
Det är mycket lite skrivet om tidningen och föreningen Folket i Bild/Kulturfront som politiskt fenomen. Det som finns handlar mest om Jan Guillou och IB-affären eller om Jan Myrdals skadliga dominans. Jag försöker fördjupa den bilden och sätta in FiB/K i ett konkret politiskt sammanhang, vilket borde intressera åtminstone dem som vill försöka förstå sig på det politiska 1970-talet. Var finns den nyfikenheten, undrar jag?
Jag tycker du ska beställa boken (130 kr), den finns också som e-bok (79 kr). Den kan också beställas från Bokus (160 kr)
För att köpa boken måste jag ”registrera” mig, vilket jag misslyckas med gång på gång.
Måste tyvärr svara som alla andra näthandlare, att jag tyvärr inte kan hjälpa dig med detta. Men den kan också köpas här.
Bäste Knut!
Nu har jag försökt med både mitt Visa-kort, Klarna, PostNord och Bokus. Plus Mastercard i LF Bank. Hela tiden meddelanden om att mitt bok-köp är ogiltigt/felaktigt osv. Nordeas nya betaldosa med QR-scanning fungerar ungefär halvvägs, därefter stopp. Lär således aldrig få se Din bok i original fysisk form. Kan Du maila texten som PDF så jag kan skriva ut den här hemma? Känner en bra bokbindare på Grafikverkstan här i Visby så den taktila delen ska nog ordna sig. Betalar via mitt PK-giro i Nordea via betalorder i brunt kuvert. Annars får det bli kontanter i rekommenderat brev med mottagningsbevis.
Vad hände med de gamla – svårförfalskade – postväxlarna, bara för att ta ett exempel? Svar: Maud Olofsson! Den damen, numera ett s k styrelseproffs, är skyldig till åtskilligt mer, dessvärre.
Denna lika moderna som sköra digitala ordning är ett elände som därtill hotar vårt civilförsvar framöver. Det finns således en orsak till att jag har ca 15.000 kr fördelat på tre valutor i hemmet. En dag kommer våra digitala betalsystem krascha (egen klantighet, långa elavbrott, cyberattacker från glada amatörer eller från främmande makt). Då är kontanter bra att ha, även om det får bli handskrivna kvitton på ICA/Coop. Detta gör mig stillsamt men stadigt riktigt förbannad. Antar att Du delar detta sentiment. Ser fram mot Din PDF, den boken är nödvändig som en del av vår och landets historia. Adress: hansgabrielson@hotmail.se
PS. Det låga intresset för Din bok förvånar mig också. 7 exemplar sedan två månader, märkligt och svårt att förstå. Nå, jag är då mycket intresserad så se nu till att få hit boken/PDF.en till mig här på kalkholmen! Efter läsning lovar jag återkomma med kommentarer.
Hans M G!
Jag har ett förslag till. Gå till den trevliga bokhandeln i Visby och beställ den. Författare och boktitel har du. ISBN är 978-91-8057-530-0. Om även det misslyckas lovar jag att skicka boken, eller överräcka en till dig nästa gång jag kommer till Visby, vilket inte dröjer särskilt länge. Jag har nämligen beställt 10 ex för att sälja (ge bort) till folk jag träffar.
Jaha, eftersom jag var snabb att beställa och erhålla din bok så stiger väl mina aktier hos Lindelöf!? Jag tycker den är väl värd att läsa och jag har flera synpunkter/frågor men jag återkommer när jag läst ut boken. Jag vet inte om boken har svar på en fråga jag ofta funderar på: Varför gick det så bra för den antiimperialistiska rörelsen (Vietnam) och även på andra områden av kampen (Folkets Bio, FiB/K, alla solidaritetsorganisationer m m)? Det var som ett fönster öppnades 1965–80, sen smällde makten igen fönstret och det har bara gått bakåt. Det vi byggde upp: organisationer, tidningar, förlag m m blev inte bestående – varför inte?
Under mina nästan 60 år som politiskt aktiv har läget aldrig varit sämre, inte minst medialt. En vän med ett yrkesliv inom svensk press säger att han aldrig upplevt sån ensidighet, inga avvikelser tillåts!
Fönstret 65–80, berodde det på att makten överrumplades, att lönsamheten var god och toleransen därmed större, att Palme faktiskt gick emot USA i synen på 3:e världen, Sovjet, avspänning m m. Hur mycket betydde Palme och varför agerade han som han gjorde? Trodde han att ”68:a” skulle bli bestående, att det var rätt häst att satsa på? Arbetarrörelsen har ju också gått tillbaka, det är nästan ingenting kvar av den som rörelse, som alternativ. ABF besöker föreningar (de som finns kvar) och ber om samarbete – för annars får de inga statliga bidrag!
Ja, just det Ulf N!
Alla dessa frågor som surrar i oss, varför gick det som det gick? Levde vi alla i en illusion om att folkinflytande kunde vara möjligt? Såg vi inte den gigantiska reaktionära världsvågen, globaliseringens stigande makt i bakgrunden? Vi fattade lika lite då om vad som rörde sig under ytan som vi gör nu. Vi förstår inte varför USA och Väst inte ger upp sitt hopplösa korståg mot Ryssland och Kina. Är det kampen om AI?
Jag har försökt berätta min historia under dessa år, för det var så omvälvande.
Att den goda generella välståndsutvecklingen inte stod sig efter 80 talets berodde framförallt på det nyliberala intåget inom den globala utvecklingen i stort. Och det blev under den tiden, inte minst Olof Palme varse om med besked ty då hade ekonomerna och kapitalisterna samt högern mobiliserat krafttag, mot allt vad kollektivism eller socialism säger.
Lagen om anställningsskydd 1974 och MBL 1976 samt riksdagsbeslutet på 80 talet om att införa löntagarfonder var enbart en mycket kort parentes därvidlag innan LO-fackets nedgång och dess allt mindre betydelse som en aktör att möjligen förmå påverka en rättvis fördelning av vad samhället producerade av värde.
Därutöver tog dom privata entreprenörernas intåg allt större utrymme, framförallt på den gemensamt finansierade mjuka offentliga servicen och i övrigt samhällets gemensamt beroende, hårda infrastruktur. Samtidigt gjorde tjänstesamhället ett allt större intåg och arbetarnas barn önskade inte bli arbetare utan hellre det som deras föräldrar egentligen såg som mål för egen del; nämligen att göra en klassresa. En sådan möjlighet låg däremot öppen för barnen genom föräldrarnas hårda arbete för en skola, allmänt tillgänglig i kraft av grundskolans införande under mitten 1960 talet.
Att då den intellektuella vänstern inte lyckades motverka förändringsprocessen som skedde bort från en socialistisk samhällsutveckling berodde på arbetarklassens, med dess organisationers allt mindre inflytande på dom övergripande besluten om hur framtiden skall byggas. Klassamhället har allt mera ändrats och blivit stöpt i en annan form. Det oglamorösa arbetet hade tappat sin röst för dom som arbetar inte minst inom offentligt finansierade kvinnodominerande yrken, som typ äldrevård och förskola. Gästarbetare inte att förglömma.
För övrigt har jag följt Knut L:s berättelse om hans politiska liv, i mesta möjliga mån här på denna blogg, och finner den mycket intressant samt mycket läsvärd som en del av arbetarrörelsens historia väl värd att ha i åtanke och en viktig del om dess framväxt och nedgång.
Min berättelse, om jag ägt den goda förmågan att sätta text till mina tankar, hade då blivit annorlunda så klart och varit utifrån min verklighet, men med samma intresse för människor i en gemenskap, för att försöka göra världen något lite bättre.