Om det är så att man faktiskt trott följande:
– att USA, Nato och EU är de enda krafterna som efter 11 september 2001 skulle kunnat hejda Osama bin Laden, Talibaner, Saddam Hussein, Moammar Gadaffi, Bashar al-Assad, Al-Qaida, Al-Nusra, ISIS, mullorna i Iran, Hisbollah, Hamas…, d v s terrorismen och diktaturer och det som av detta även smyger sig in i och hotar våra västerländska storstäders trygghet, samt
– att all information om att det är USA som i smyg både finansierar och skapar terroristerna från bin Laden och framåt är konspirationsteorier och
– att allt detta är rysk propaganda och
– att västerländska medier inklusive vår egen public service trots allt är de mest pålitliga i dagsläget…
… så känner man sig nog ganska förvirrad idag.
Jag började skriva detta för några dagar sedan. Efter det har nu en rysk ambassadör skjutits i Turkiet, en buss kört in i julmarknaden vid Kuhrfürstendamm och dödat och skadat helt oskyldiga julfirare samt har höga USA- och allierade officerare tagits på bar gärning i full färd med att hjälpa islamistiska terrorister i östra Aleppo.
Min första tanke när jag såg den ryske ambassadören i Ankara skjutas framför TV-kamerorna var ”Skottet i Sarajevo”. Det var kanske meningen, men tack vare att Ryssland reagerade med sans utlöstes inga militära aktioner. Det ska vi vara tacksamma för. Vi håller andan…
Jag återgår nu till resonemanget om världsbilden som förvirrar. Med denna i huvudet är nästan allt som nu utspelar sig på världsscenen fullständigt obegripligt, ja helt enkelt för hemskt att ta till sig. Och all den ondska som börjar krypa fram ur ögonen och öronen på företrädarna för USAs militärindustriella komplex (med svans) vill man absolut inte se! Sanningen gör nu för ont.
Därför fortsätter vi alla som vanligt, som om de där senaste händelserna inte hänt. Vi köper våra julklappar, lagar vår julmat, städar och fejar som vi alltid gjort och skjuter det det läskiga åt sidan. Och tur är väl det.
För när USA, EU och Nato möter nederlag efter nederlag på alla plan; i Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien och när den lismande stora ondskan; Iran och Putinryssland ruvar i bakgrunden (aggressiviteten tydligast manifesterad i annekteringen av Krim), förstår jag att det idag milt uttryckt måste kännas konstigt.
Och när nu dessutom den ”bildade” och erfarna presidentkandidaten (Clinton) blev utslagen av en superdemagogisk och ful högerpopulist (Trump), och när samtidigt många fler stora länder hotas av samma sorts högerpopulistiska framgångar, och när frihandelsdrömmarna kraschar (TPP och TTIP) och när EU är på väg att ramla isär… Ja, då kan jag förstå att man blir rädd.
I UNT målades denna skräckbild upp av Christian Hårleman (L) för några dagar sedan. Håkan Holmberg ger oss 21/12 i UNT rekommendationen att skärpa övervakning och säkerhetskontroller i kampen mot terrorn, inte ett ord om att stoppa kriget i Syrien. Och Gunnar Hökmark manar oss på samma uppslag att genom Nato och EU rusta oss och skärpa sanktionerna mot Ryssland, ”skuggan över Europa”.
Världen tycks alltså för många helt nattsvart, med onda odemokratiska och våldsamma krafter på stark frammarsch snart sagt överallt. Och med medier som förstärker denna irrationella oro och ger mycket klena analyser av vad som egentligen lett fram till dagens förvirrande farliga situation vänds världen helt enkelt ryggen. Det är farligt.
Men, jag är inte lika svartsynt. Tack vare att jag misstrott de stora mediekanalernas rapportering ända sedan 2001, och balanserat deras bild med information via andra mer eller mindre oberoende kanaler, är jag idag mindre rädd än för ett par månader sedan. Jag är visserligen fortfarande rädd för att fler krig ska bryta ut, att misstag kan begås som leder vidare i våldsspiralen.
Men jag tror ändå att USA med bundsförvanter krigat färdigt för en tid. Orsaken är att USA inte tål hur mycket krig som helst. Ekonomin sätter faktiskt stopp. Valet av Donald Trump är ett svar på det. Med fyra Hillary Clinton-år i Vita huset hade risken för mer och större krig varit ännu större. Därför känner jag mig lite mindre rädd för ett europeiskt storkrig idag än före USA-valet.
Jag tror alltså att världen står vid en vändpunkt. USAs depraverade ekonomiska system är inte längre förenligt med demokrati. Därför tvingas man backa. Kanske är det rent av så att USAs (med bundsförvanter inklusive Sverige) nederlag i Syrien kan ses som slutet på det ”tredje världskriget” som pågått intensivt sedan 11 september 2001. Alltså, som början till slutet på epoken med USA som världens dominerade ekonomiska och imperialistiska supermakt – nyliberalismens och globaliseringens definitiva slutpunkt. Möjligen genomlever vi just nu ett historiskt skifte av samma dignitet som Kejsartysklands kapitulation i november 1918, eller Sovjetunionens (järnridåns) fall 1989.
Vad som ska komma istället vet däremot ingen. Jag ville bara förklara varför jag inte är lika rädd för storkrig i Europa nu som jag var under de mest akuta skedena i Ukrainakriget och Syrienkriget. I båda dessa stod två kärnvapenmakter mot varandra. Då kunde ett litet misstag lätt blivit till ”skottet i Sarajevo”.
Tack till alla som bidragit här på bloggen med texter och kommentarer till den för mig lärorika diskussion, som förts här på bloggen, den som nästan helt saknas i de stora kanalerna, den som hjälpt mig till den där försiktiga optimismen.
Vinjettbild: Skottet i Sarajevo 12 juli 1914
Knut!
Tack för ett intressant och givande bloggår.
God Jul och Gott Nytt bloggår med dig vid rodret för en av Sveriges bästa bloggar.
Knut!
Du skriver ”Men jag tror ändå att USA med bundsförvanter krigat färdigt för en tid. Orsaken är att USA inte tål hur mycket krig som helst. Ekonomin sätter faktiskt stopp… USAs depraverade ekonomiska system är inte längre förenligt med demokrati. Därför tvingas man backa.”
Det jag reagerar på är ordet ”man”. Jag tror inte bara marxister, maoister eller myrdalister instämmer i att ”ett delar sig i två”. En stor del av det amerikanska establissemanget anser inte att det krigats färdigt för en tid, att USA inte skulle tåla lite mera krig och att det ekonomiska systemet är helt förenligt med vad vad man anser vara ”sin” demokrati.
Men andra delar av etablissemanget har andra egenintressen, kanske lika ”egostiska” och ”omoraliska”, men de anser, utifrån sina intressen, att ”det krigats färdigt för en tid”.
Dyster reflexion: Första världskriget hade förmodligen startat ändå, men med någon annan ursäkt.
Positiv reflexion: Om historien först är tragedi och sedan komedi så kanske nästa världskrig blir en jättelik pajkastningsfestival! Största pajen vinner!
God jul och gott nytt bloggarår!
Det ”man” jag menar här är mycket löst i kanterna med avsikt. Det innefattar många människor, inte bara marxister, maoister… och även delar av etablissemanget. Valet av Trump är en reaktion från den del av USAs etablissemang som likt Ludendorff plötsligt begärde vapenstillestånd 1918 t ex. Men det är klart att krigshetsarna konspirerar i kulisserna, men de har fått sig en knäck!
Tack för intressanta bloggar under året. Och med förhoppning om att du har rätt i din optimism och att vi nu börjar se slutet på det tredje världskriget.
USA har för tillfället strid om makten internt samt ny president inom kort och även andra aktörer i regeringen. Det militärindustriella komplexet som Boeing och Lockheed måste enligt Trump skära ner kostnaderna för produktionen av det nya flygplanet F 35 som kostar 900 miljoner per plan.
Koncerncheferna har haft möte med Trump och fick även förslaget att byta till det betydligt billigare F 18. Amerikanska försvaret har beställt tusentals jaktplan och andra varianter till enorma kostnader. Utan försvarets regelbundna beställningar så går helt enkelt Lockheed omkull och tusentals jobb går förlorade.
Hur detta ska lösas återstår att se och vem som går segrande ur striden blir avgörande för landets utrikespolitiska strategier. Krigat färdigt i sin nuvarande form har nog USA, men inte för alltid. Fokus flyttas mot önskan om dialog med Kina och förhandlingar inte minst om hur de ska få en del av kakan gällande naturgasen och oljan i sydkinesiska sjön som kontrolleras av Kina.
Frihandelsavtalen har för tillfället satts ur spel och världshandeln präglas framöver av återhållsamhet och handelshinder som tullar och andra åtgärder. Kina dominerar totalt scenen och dess valuta ingår nu i den globala valutareserven, de är starkt militärt rustade, dominerar världshandeln och har monopol på de enormt viktiga sällsynta jordartsmetallerna. Om de helt stoppar all export av jordartsmetallerna för ungefär två år så går EU och USA och andra stater in i en ekonomisk kris som saknar motstycke.
Mest oroande är kinesernas enorma kapitalöverskott och den enormt snabba ökningen av deras kapitalexport. När kapitalet inte förräntar sig ökar risken för imperialistiska krig drivna av ett aggressivt Kina. Angreppen troligtvis i Sydostasien med militära operationer mot länder som Japan, Sydkorea och andra.
God fortsättning och Ett Gott Nytt År!
Det finns hopp! Se filmen The truth about Aleppo på SL blogg 8 dagar en summering av kriget och glädjescener efter befrielsen av Aleppo. Fem minuter som väcker mycket starka känslor.
SVT har börjat sända skapligt ärliga dokumentärer om Ryssland, om än på sen kvällstid och ännu en.
Jag har inte fått klart för mig hur länge de ligger ute så passa på medan tid är.
46 minuter in i SVT:s dokumentär om kaoset och armodet i Ryssland på 1990-talet ger den svenske professorn Anders Åslund, en av de som bar ansvaret för krisen, sin förklaring till varför miljoner dog och medellivslängden för män minskade från 64 till 57 år:
”Dom som dog, det var medelålders ryssar som söp ihjäl sig. Det var män som inte kunde anpassa sig. Den formella dödsorsaken var till två tredjedelar hjärtattacker. Det var helt enkelt män av den gamla stammen som inte visste hur man anpassar sig till systemet.”
Så talar en fullblodsfascist.
De stämningar som ryssar i dokumentären ger uttryck för, mötte jag själv i våras: ”Vi gjorde oss av med kommunismen, och ändå blev vi inte insläppta i den europeriska gemenskapen!”
När min ryska motpart var tillräckligt receptiv svarade jag att han eller hon nog hade sovit under lektionerna i marxism under den gamla sovjettiden och glömt bort vad även en urvattnad grundkurs berättar om ”imperialismen”.
1. USA hade inte vunnit något krig, inte besegrat Sovjetunionen. Ryssarna hade gjort en revolution som den i februari 1917. Men sedan kom ingen Lenin utan den här gången stannade Kerenski-Jeltsin.
2. Även om USA besegrat Sovjetunionen 1991 fanns det ingen anledning för amerikanarna att upprepa behandlingen av Tyskland 1947, dvs ge dem ”Marshallhjälp”
3. Dels insåg USA det kloka i denna politik först sedan Sovjetunionen visat sig bli mer populär också i västra Tyskland än de allierade ockupanterna. Detta är en ofta bortglöm omständighet.
4. USA behövde ett starkt Västeuropa emot Sovjetunionen. 1991 fanns ingen annan fiende som USA kunde tjäna sig hotad av och där ett starkt Ryssland kunde vara en allierad.
5. Västs traditionella attityd till Ryssland har varit att se det som en potentiell koloni med billig arbetskraft och naturresurser. Här i Sverige är det fult att vara rasist, såvida man inte vädrar sina fördomar emot ryssar.
6. Driven av sina koloniala eller imperialistiska ambitioner var Västs politik på 1990-talet därför att verkligen besegra Ryssland en gång för alla och etablera en egen kompradorklass av ryska oligarker.
7. Vill ni få en hyfsad behandling av stormakterna, sade jag till de ryssar som kunde förstå, så är det bara att ni rustar upp politiskt, ekonomiskt och militärt. Se på Kina. Hade kineserna bara visat sig ”snälla” hade de varit tillbaka i 1920-talet kulietillvaro som uppassare åt västerländska kolonisatörer.
”Dom som dog, det var medelålders ryssar som söp ihjäl sig. Det var män som inte kunde anpassa sig. Den formella dödsorsaken var till två tredjedelar hjärtattacker. Det var helt enkelt män av den gamla stammen som inte visste hur man anpassar sig till systemet.”
För första gången sedan kulmen på aidskrisen 1993 minskade medellivslängden i USA med några tiondels år, 2015. Det är framför allt medelålders vita män i ”rostbältet”, Mellanvästern, och dito kvinnor som fått förkortade liv.
Såvitt jag förstått är professor Åslund numera bosatt i USA. Om någon journalist skulle få för sig att fråga honom varför den amerikanska medellivslängden börjat sjunka, skulle nog svaret bli ordagrant detsamma, men med ”ryssar” utbytt mot ”amerikaner”.
Förutom ”super ihjäl sig” borde han komplettera med ”knarkar ihjäl sig” på smärtstillande, köpta med läkarrecept, eller ute på gatan.
I den mån dessa människor röstade, så var det på Obama 2012 och på Trump 2016.
Bengt S!
Tragiskt nog är det precis som du skriver. I så gott som samtliga övriga länder på vår glob, oavsett om det är så kallade utvecklade eller utvecklingsländer, så fortsätter den förväntade livslängden att öka, med enda undantaget USA där medellivslängden minskar.
Till och med Ryssland har nu under 15 år haft en kontinuerlig ökande trend när det gäller medellivslängd. Under epoken Jeltsin sjönk den tvärtom dramatiskt, orsakade av ett gigantiskt alkoholmissbruk och ekonomisk kris som genomsyrade det ryska samhället.
Den avgörande faktorn till denna sociala och mänskliga katastrof, var en gigantisk ökning av drogmissbruk, och den överdödlighet som följer av det. Framför allt utöver de vuxna missbrukarnas för tidiga död, har dödligheten bland barn ökat dramatiskt. Många har omkommit genom att de kvävts till döds, medan andra fallit offer för eldsvådor, fallolyckor och andra olyckor.
Barnen kommer från missbruksmiljöer vilket är logiskt, då miljön i missbrukskretsar innebär sämre uppmärksamhet från barnens omgivning, högre våldsamhet i missbruksmiljön och så vidare.
Något som bekräftar den sociala misären som skär rakt igenom den amerikanska officiella bilden, är den remarkabla höga spädbarnsdödligheten för att vara ett västerländskt industriland. Sammantaget har USA enskilt högre antal barn som avlider inom första dygnet än hela den övriga västerländska industrivärlden tillsammans.
USA är ekonomiskt bankrutt genom sin enorma statsskuld, negativt finansnetto och dåliga skatteintäkter och en social misär som riskerar att underminera hela nationen. Parallellt som det militärindustriella komplexet säljer flygplan till försvarsmakten för 900 miljarder per styck.
Kan det annat än gå åt helvete? Trump har oavsett vad man anser om hans person börjat sätta emot försvarets kostnader och vill dra ner dem väsentligt.
”Trump har … börjat sätta emot försvarets kostnader och vill dra ner dem väsentligt.”
Trump har gjort många yttranden, ibland motsägelsefulla, ofta kontroversiella, typ bravado. Men han har nog aldrig sagt sig vilja minska försvarskostnaderna. (Hans, du menar säkert de skenande kostnaderna för allt mer fantastiska vapensystem).
Senast har han lovat en ny kapprustning. Han har också lovat satsa på infrastrukturen, men styrt av privata investerare, som ska lockas av stora skatteavdrag. Bolagsskatten ska mer än halveras. Hur tänker han att kongressen ska finansiera?
Trump tänker också avskaffa många regleringar bl a för konsumentskydd. EPA (Environmental Protection Agency) riskerar nedläggning. Den federala minimilönen, som ligger lite över 7 dollar i timmen sedan många år lär inte öka under Trump och en republikansk kongress. Lokalt är den ofta högre, kampanjer pågår, som vill höja den till 15 inom några år.
Det sociala skydd som faktiskt finns verkar Trump och hans närmaste män vilja avskaffa eller privatisera.
Jag gissar att den sociala misären och inkomstklyftorna kommer att fortsätta öka under Trump, men också att stormedierna kommer att vara mer kritiska mot honom än mot Obama, mer villiga att ifrågasätta.
Men motsättningarna inom den politiska eliten är stora, och vi vet inte hur utfallet blir efter 20/1, så det är bäst att skjuta på spekulationerna.
Bengt S!
Jag avser främst kostnaderna för den nya jaktplanet F 35 som förutom att projektet är kraftigt försenad och med teknikproblem, kostar ofattbara 900 miljarder kronor per plan. Amerikanska försvaret har beställt 2400 plan men där har Trump redan träffat koncerncheferna och kommer att be Boeing istället producera sin F18 som kostar hälften av vad Lockheed Martins superjaktflyg kostar. Trump vill sänka försvarets kostnader i den delen.
Amerikanka staten kommer helt enkelt inte att ha råd att hålla liv i sitt försvar så som tidigare. Trump säger sig vilja betala av statsskulden, men hur ska det gå till med skattelättnader? Men han är retoriker och slänger ur sig symboliska och svårtolkade bilder, så hur det blir med skattskulden återstår att se.
Michael Hudson (ekonom) säger att landet inte kan betala sin statsskuld. Det är nog min bedömning också alltså istället någon form av skuldavskrivning genom överenskommelse med andra länder främst inom OPEC och Kina samt Japan.
Planen för att bygga upp infrastrukturen genom olika privata investerare mot skattelättnader. Det räcker inte, krävs en stor samhällelig satsning via kongressen precis som du antyder.
Menar han allvar med infrastrukturen får det bli att tänka om, vilket inte är omöjligt, han är väl minst sagt flexibel som person när det kommer till kritan.
Han talar ofta i gåtor och bilder som muren mot Mexiko. Det handlar naturligtvis inte om en faktisk mur utan om handelspolitik och det faktum att USA har negativ handelsbalans i förhållande till Mexiko. Handelshinder med andra ord är lösningen.
Utan stora offentliga satsningar kan man aldrig bekämpa den sociala utslagningen och dess konsekvenser oavsett president.