Fotografers upphovsrätt är förstås viktig att försvara. Men att göra business av det försvaret som nu sker är oförsvarligt.
Lagen är krånglig. Om jag exempelvis publicerar en bild av en sedan mer än 70 år sedan avliden konstnär, måste jag eventuellt ha tillstånd från den fotograf som avbildat konstverket. Att klippa ihop flera bilder som ett kollage är tillåtet om den nya bilden når ”tillräcklig verkshöjd”. Tar jag en bild från USA eller England gäller andra villkor än för svenska bilder. O s v…
Huvudregeln är att man inte får använda bilder utan tillstånd i kommersiella sammanhang. Upphovsmannen bestämmer. En tidning är i allmänhet affärsverksamhet, alltså ett kommersiellt sammanhang. Bloggar av typen Blondinbella är också rent kommersiella.
Inkomsterna för min del består däremot av lite gåvor från läsarna på några tusenlappar per år. Omkostnaderna stiger däremot varje år på grund av ökande serverhyra och övriga avgifter och tillägg som kan behövas. Går det jämt upp är jag nöjd. Så har det pågått för min del i 15 år. Sedan drygt ett halvår har jag enskild firma, som gör att jag kan dra av moms, vilket gör det hela aningen mindre olönsamt. Jag avstår från all annonsering och avvisar alla förslag om att placera särskilt anpassade artiklar i reklamsyfte, vilket verkar mycket vanligt. Alltså kommersiell i vanlig mening är lindelof.nu inte.
Jag sätter däremot en ära i att illustrera alla blogginlägg. Inte bara en bild vilken som helst, utan en bild som tillför något till texten. Jag har ett stort eget bildarkiv där jag ofta försöker finna lämpliga bilder, men inte sällan snurrar jag runt med bildsök på nätet, där man numera får sig skrivet på näsan – under varje bild – ”Bilderna kan vara skyddade enligt upphovsrättslagen”. Därmed har Google fråntagit sig allt ansvar och lämpat över det på mig. Men vem som är upphovsman får jag inte veta.
För ett år sedan damp ett kravbrev ner i min inkorg från Copyright Agent i Köpenhamn. CA jobbar på uppdrag av TT för att snoka upp ”otillåtna” nätpubliceringar och kräver ny 2850 kr i skadestånd för en sådan publicering och att bilden ska avlägsnas. Betalar man inte hotas med inkasso etc. Två gånger har jag betalat. Ena gången lyckades jag förhandla ner till 950 kr.
Nu har jag fått ett tredje krav, men tröttnat på denna slumpmässiga ekonomiska dräneringsverksamhet. Därför började jag undersöka vad CA är för ett företag. På nätet läser jag att fler än jag drabbas av samma sak och undersökt saken. Jag tänker inte betala.
Jag inser ju nu att CA:s verksamhet är att likna vid indrivningsverksamhet i modern tappning – men är inte olaglig. De påstår att man begått brott, men ger sken av att om man betalar ska man bli lämnad ifred. Någon anmälan till polisen sker förstås inte. Om man är skyldig enligt lagen är högst tveksamt. Det kan bara avgöras i domstol, och lagen är som sagt mycket snårig. Därför uttrycker sig också CA:s tjänstemän alltid försiktigt och mycket belevat, som om de jobbade på en advokatbyrå. Men så är det inte. Det är indrivningsverksamhet det handlar om, man är TT:s torped.
TT äger (förvaltar) alltså ett hav av bilder från Aftonbladet, Expressen, DN… som finns spridda på nätet. ”Vår bildbank innehåller 45 miljoner bilder från fotografins födelse till i dag”, skriver man stolt på sin sajt. Allt på Google är dock omärkt och rotlöst, enkelt att ladda ner och omöjligt att spåra till upphovsman. Endast TT vet. Så, ju fler publiceringar av dessa bilder ”utan tillstånd”, desto mer pengar att tjäna. Lysande affärsidé alltså.
TT har i sin egenskap av affärsdrivande företag allt intresse av att försvara sin egendom på nätet med hjälp av torpeden CA. De angriper alla som via andra kanaler än deras egen betalsida snappar upp någon bild ur deras enorma bildhav utan att betala. CA utnyttjar fotografernas upphovsrätt för att driva in pengar (summor som man själv bestämt), men hur mycket av dessa pengar som når fotografen skulle jag vilja veta. Verksamheten är uppenbart lönsam, annars skulle den för länge sedan försvunnit.
Visst ska fotografer ha rätt att bestämma hur deras bilder ska användas, men att göra big business på upphovsrättslagen gynnar knappast enskilda fotografer eller yttrandefriheten. Därför borde lagen ses över.
Det finns bildbanker med miljontals bilder som är kostnadsfria att använda, som exempelvis hos Flickr. De är oftast sökbara. Titta där och se ifall du hittar något användbart.
Då gäller ”public domain” eller varianter av ”creative commons”-licens, då får man återpublicera exempelvis under villkoret att man anger upphovsmannen.
Några av mina ”fria” bilder har jag till min glädje sett publicerade i svenska media, bland annat i skandalen kring Nya Karolinska.
Knut L!
Det finns bara en sak att göra. Som vi wikipedianer gör: Gilla läget. Man håller sig så långt borta från andras rättigheter, så att det inte kan bli något tjafs.
Detta betyder stundom att bildillustrationer blir undermåliga. En viss wikipediaartikel såg tills nyligen ut så här.
Men det får man ta. De giriga vinner alltid, med hjälp av lagstiftaren. Lagen som har det långa namnet ”An Act: To amend the provisions of title 17, United States Code, with respect to the duration of copyright, and for other purposes” har som bekant öknamnet ”Mickey Mouse Protection Act”.
Det enda som ändrar på saker här i världen är (mer eller mindre mänskoskapade) katastrofer. Nu kan vi läsa KBs tidningsarkiv på grund av en farsot.
Korta tankar en långfredag.
Det samhälle vi idag har i Sverige är så komplext och avancerat, att det redan för ett antal decennier sedan vuxit ur den kostym som är gjord av individuellt ägande och detta ägandes marknadsmekanismer. Koncentrationen av ägande, och i och med det reell makt fortsätter dock att öka till en bråkdel av mänskligheten. Ingen människa med någorlunda erfarenhet och utbildning kan till exempel på allvar tro att USA är en demokrati, oavsett vilken betydelse man lägger i begreppet. Ingen kan heller på allvar tro att denna imperialistiska stat styrs av dess president och hens regering. I varje fall inte om man menar att en stat styrs, eller bör styras av sin av folket valde statschef och dennas regering, ungefär som ett skepp styrs av en kapten med dennes eventuella styrmän.
I Sverige är detta inte lika tydligt, men det är mest en gradskillnad. När väl nuvarande pandemi är över, om inte förr, kommer vi att än tydligare få se hur kostymen inte bara är urvuxen utan också alltmer kommer att gå upp i sömmarna. Det gäller både för USA och Sverige, och kanske också för Kina och Ryssland.
Den individuella äganderätten har i stora stycken blivit en faktor som hindrar samhällets vidare utveckling. Det gäller både ett fotografi, en nyhetsbyrå och en industri som tillverkar kärnenergi.
Jan Arvid G!
Inte på grund av, utan tack vare en farsot.
Jo, jag får lära mig mer om så kallad “public domain”. Jag är dålig på detta.
Upphovsrätten i Sverige för bilder är inte densamma som för tryckta skrifter, vilka är skyddade intill 70 år efter författarens död. Men för bild gäller:
”Fotografisk bild skyddas 50 år. Alla fotografier skyddas av upphovsrättslagen, till och med sådana fotografier som kanske bara råkat bli tagna för att man fumlat med kameran. Fotografier skyddas till utgången av 50 år från det år då bilden framställdes (tiden börjar räknas från den 1 januari året efter framställningsåret).
För fotografier som uppnår kravet på originalitet gäller samma 70-åriga skydd som för andra verk. Skyddet gäller då under hela fotografens livstid och ytterligare sjuttio år (som räknas med början den 1 januari året efter fotografens dödsår).”
Man kan alltså i allmänhet använda bilder från 1969 och äldre.
Källa: https://www.bonuscopyright.se/pages/Hur_lange_har_man_ensamratt
Knut L!
På Wikimedia Commons kan man finna bilder. Urvalet är förstås snävt eller obefintligt inom motivområden som inga frivilliga wikipedianska bildupplastare har varit intresserade av.
Tack för uppslaget att tänka på idiomet ”tack vare”. Du påpekar att man kan säga ”X tack vare Y” om X är bra och Y är dåligt. När jag introspektivt undersöker min språkkänsla tror jag att jag (och kanske generationskamrater) har svårt för ”tack vare” eftersom det var en epidemi att använda uttrycket när både X och Y var negativa: ”Vietnam är fullt av vattenhål med malariamyggor tack vare USA:s bombningar”. Det ger samma 70-80-talskänsla som ”situationstecken”. Ett slags ”hyperkorrektion” hos mig. Utan självövervinnelse kan jag blott säga ”oskadd tack vare bilbälte”, men jag har nog fel. Får öva på att säga ”fria tidningsarkiv tack vare farsot”.
Intressant påskdiskussion om tryckfrihetens gränser. När det gäller bilder är ju inte själva yttrandefriheten det intressanta, även om det finns de som hävdar att ”en bild säger mer än tusen ord”, eller som den gamle countrysångaren Hillman Hall (bror till Tom T) lätt ordvrängt fick till det: ”One pitcher is worth a thousand words”. Något att fundera kring.
SVT fick nyligen erfara problemen med ”fritt” bildanvändande då man dömdes betala skadestånd till Kent Ekeroth för publiceringen av hans egenhändigt tagna bildbevis från den beryktade ”järnrörsincidenten”. Vi har ju även Julian Assange, som nu plågas till döds i USA-påtryckt fängelseförvar för att han avslöjat US-Armys krigsbrott i avslöjande och rörliga bilder.
Och då kommer vi in på yttrandefrihetens område. För att i Bertil Carlmans fotspår genast fara iväg i en allmän och högljudd demokratikritik. Den återvändsgränden gör vi klokast i att hålla oss ifrån. Sådan kritik blir bara magsur gnällighet om den inte bärs upp av fakta!
…vad är det för fel på ”på grund av”?
Till Anders P:
”På grund av” uttrycker ett klarlagt orsakssamband. Något som oftast endast finns i den skrivandes egen föreställningsvärld. ”Tack vare” är något annat, vanligen någon typ av utnyttjande av den uppkomna situationen. Bästa exemplet är väl det redan på förhand bestämda agerandet från USA-administrationen, som sedan nyttjade 9/11-attackerna som legitimering för det misslyckade kriget i Afghanistan och det senare (i verkligheten ännu mer misslyckade Irak-angreppet, som ändå blev ”lyckosamt” ur det USA-imperialistiska perspektivet, i vart fall på kort sikt). Konspirationsteoretikerna hos oss blandar gärna ihop ”på grund av” och ”tack vare”, vilket enbart medverkar till att fördunkla skeendet.
Jag tror jag betalt 10,000 kr till Copyright Agent. Det kanske var ett misstag…
Jag vägrade betala direkt. Efter några fler mejl från dem hotade jag med att polisanmäla dem för utpressning, falska fakturor etc samt sa att de väl fick polisanmäla om de var missnöjda. Fast nån faktura fick jag märkligt nog aldrig, däremot påminnelser. Sen slutade de skriva till mig. I detta fall gällde det en bild som jag publicerat på den historiska sajten gamlagoteborg.se. Den sajten ägs och drivs av en ideell förening med säte i Storbritannien och artikeln var inte skriven av mig.
Bilden kom från ett pressmeddelande och var helt lagligt publicerad i samband med detta. Det märkliga var att fotografen inte fanns angiven så det var också en bild som fick publiceras på grund av det. Den har senare visat sig vara tagen av Leif R Jansson (CA företräder inte honom). Jag tog bort bilden när jag insåg det. Så de var och är ganska chanslösa.
Jag har nu som sagt skrivit om CA på bloggen. Idag fick jag ett artigt svar som upplyste om en del självklarheter. Men lustigt nog ingen ny uppmaning att betala. Får se om de ger sig nu. I så fall var det hela mycket enkelt, bara meddela dem att man inte tänker betala.
Så här skrev de:
Hej Knut,
Tack för ert mail. Google publicerar inte egna bilder utan bilder kan hamna i googles sökmotor. Om en hemsida köper en licens till en bild och publicerar den, kan den sen dyka upp på google. Detta påverkar inte upphovsrätten till bilden, utan bilden är fortfarande skyddad av upphovsrätten och man har ett eget ansvar i att undersöka detta. Alla bilder är som utgångspunkt skyddade av upphovsrättslagen, inklusive de som man kan hitta på google.
Vi vill uppmärksamma er på att Copyright Agent är ett företag startat av fotografer som upplevde att deras bilder som de lagt tid och pengar på blev publicerade över webben utan deras tillstånd. Syftet med vår verksamhet är att värna om och informera om fotografers upphovsrätt på nätet. Fotografen som tagit bilden får inte betalt för utfört arbete när bilder används utan tillåtelse, bilden tappar även sitt nyhetsvärde när den sprids i stor omfattning.
Upphovsrätten gäller i 50 år efter verkets framställningsår och fotografen har då rätt till ersättning vid en olovlig publicering inom denna tidsram. Vi ger alltid rekommendationer för att inte fler upphovsrättskränkningar ska ske och vi vill därför rekommendera er i framtiden att rensa igenom er hemsida och ta bort de bilder ni är osäker på om ni har en licens till. Om ni bedriver en verksamhet där ni ofta använder er av bilder rekommenderar vi er även att gå med i en bildbyrå så att ni kan publicera bilder med giltig licens. Återkom gärna om ni har några frågor!
Med vänliga hälsningar,
Isabel Havander
Juridisk Rådgivare
Isabel Havander är 22 år gammal. Hon har ibland ingen aning om vad hon pratar om. Till mig förnekade hon först att det fanns fria bilder, public domain och creative commons-licenser. Men uppenbarligen har hon lärt sig en del sen kommunikationen med mig.
Märker företaget alla sina utegående kravmail med Isabel Havander eller är hon ensam i bolaget. Hur är det möjligt att ett företag kan få arbeta på detta vis?
Med stor sannolikhet är ”utpressningsdelen” ett lågstatusuppdrag, som mer erfarna CA-medarbetare skjutsar över på nytillkomna förmågor. Det kan inte vara enkelt att göra sig osams med tusentals mindre till medelstora bloggare.
Hela arbetssättet påminner om de bluff-fakturor som Njord Law Firm, och övriga skumma advokatbyråer, skickar ut till fildelare.
Låt oss hoppas att Isabel och resten av gänget unnar sig något extra fint med deras ”success fees”, som det så fint heter…
Hur har det löst sig? Vi har råkat ut för samma Isabel och undrar därför vilket agerande som är bäst.
Kulturkollo!
Det är bara att bestrida kravet och i skarpa ordalag ifrågasätta deras rätt att överhuvudtaget skicka fakturor. Om en publicering är olaglig avgörs det i domstol, inte av något skumt företal med någon Isabel som talesman.
Efter att jag gjort så har de slutat att kontakta mig. De verkar bara gå på sådana som blir skrämda av deras låtsade juridiska retorik.
Men man ska vara försiktig med att publicera upphovsrättsskyddade bilder.
Hej!
Jag fick ett sådant mail i förra veckan från denna Isabel. Blev otroligt ledsen faktiskt, har i 15 år drivit en helt icke kommersiell historiesida utan reklam. För att lära upp ungdomar om historia. Och får detta. Blev otroligt deppig. Bilden var en 150×200 px liten bild om en ärkebiskop, en gråvit bild som togs för 10 år sedan när personen dog… Jag tog dock bort bilden och betalade in 2850 🙁
Kanske skulle ha ifrågasatt lite mer…?
Hej! Jag behöver hjälp!
Har råkat ut för exakt samma sak med Copyright A. Samma Isabel ni pratar om. Jag hade lagt upp en bild på kronprinsessan i min blogg år 2010 och fick nu precis en faktura från Copyright A på 950kr då de hävdar att bilden ägs av en nyhetssajt. Jag avvisade fakturan per mail och förklarade att ”brottet” preskriberats då det var mer än 10 år sedan jag publicerade den. Fick först varken svar via mail eller telefon men till sist skrev Isabel att det är 50 år som gäller för preskriberingen av upphovsrättsbrott. Jag avvisade då fakturan igen. Detta var 20/8. Idag, den 11/9 fick jag ett påminnelsekrav på 3300kr. Vad fan ska jag göra?
Malin A!
Jag vet inte vad mitt råd kan vara värt. Min erfarenhet är att man ska avvisa fakturorna och ifrågasätta deras rätt att skicka fakturor som de gör. De idkar utpressning och skrämsel och bedriver helt enkelt affärsverksamhet med miljarder bilder på nätet. Jag har meddelat dem att de får stämma mig. Sedan dess har det varit tyst. Lycka till.
Malin A!
Vad är det som de lagt på fakturan för att öka från 950:- till 3300:-? Det verkar vara på tok för mycket? Beroende på om fakturan är ställd till dig som privatperson eller företag är det väldigt noga reglerat i lagen vilka påminnelseavgifter man får lägga på. Till företag får man lägga på en förseningsersättning på 450:-, till privatpersoner 60:-. Det verkar som om Copyright Agent inte har en susning om vad som gäller, utan skjuter mest från höften för att skrämma folk.
Dessutom bör du kolla upp om du råkar ha flera bilder på din blogg som kan tillhöra TT. Det verkar som om CA samlar ihop en ”bank” med bilder, men bara kommer med krav för en bild i taget. När man väl betalat den första så kommer det sedan ett nytt krav på nästa bild o s v.
Sedan kan man ifrågasätta om det går att kräva ersättning för en bild som du la upp för mer än 10 år sedan. Även om ett fotografi är skyddat i 50 år, så skedde intrånget för mer än 10 år sedan, så frågan är om inte den preskriptionen ska gälla?
”till sist skrev Isabel att det är 50 år som gäller för preskriberingen av upphovsrättsbrott”
Det låter fel, som Carl P skrev. Det är en sak att upphovsrätten kan vara lagligt skyddad under mycket lång tid. Men intrånget är ju en separat händelse, liksom den fordran som uppstår vid intrånget. Där finns en annan preskriptionstid. Det vore ju befängt om preskriptionstiden för att publicera en bild skulle vara mycket längre än vid grov misshandel.
Hur kan de skriva något som är så intellektuellt undermåligt? Kan förklaringen vara att detta är ett företag utan kompetens och kunskap, som bara sitter och skickar ut juridiskt ogenomdrivbara krav på summor som är gripna ur luften? Skulle företaget kunna åläggas att betala tillbaka varje indriven fordran, så som (enligt vad jag tror mig minnas) skett i vissa fall när trafikrelaterade kontrollavgifter betalats tillbaka?
Kan det vara så att Isabel visste att kravet var fel men chansade på att Malin var okunnig? Då är det kanske ett utpressningsbrott. Polisanmälan vore befogad.
Om Isabel inte förstår skillnaden är det inte ett seriöst företag.
Hej! Nu idag fick jag detta mail:
Hej Malin,
Vi ber om ursäkt för sen återkoppling.
Vi hade uppskattat om vi kunde hålla en proffessionell ton i dialogen kring ert ärende. Ursprungsbeloppet ni mottog var 950kr vilket är licenspriset för bilden, ni mottog sedan en påminnelse av oss med en förseningsersättning. Beloppet ska givetvis inte vara 3.300kr och detta var en miss av vårt system när påminnelsen genererades vilket vi ber om ursäkt för. Det faktiska beloppet inklusive förseningsersättning är 1.130kr.
Vi har noterat er bestridan och ert ärende har skickats vidare till vår juridiska avdelning för uppföljning genom rättslig process.
Tycker ni fortfarande jag ska strunta i att betala? Blir helt klart lite skrämd av ”rättslig process”…
”Tycker ni fortfarande jag ska strunta i att betala? Blir helt klart lite skrämd av ’rättslig process’…”
Abolut.
Begär att ta del av vem motpartner/personen verkligen är och existerar? Vem är den verkliga motparten och vilka rättigheter har det med kopplingar till bilden/fotografen? har du fått något registrerat företag med firmatecknare för fordran/hotelser?
Polisanmäl företaget om det inte är registrerat och skickar ut bluffakturor och hotelsebrev…
Malin Aandered skriver 2020-10-15 kl. 11:15: Tycker ni fortfarande jag ska strunta i att betala? Blir helt klart lite skrämd av ”rättslig process”…
Det har förekommit flera fall där någon som fått ett krav för att ha använt en bild betalat kravet, bara för att något senare få ett nytt krav p g a att man använt ytterligare en bild. Och när man betalat krav nr 2 fått ett tredje krav o s v. Copyright Agent har uppenbarligen som taktik att bara framföra ett krav i taget, trots att man redan samlat på sig ett antal bilder som blogginnehavaren använt. Anledningen till detta är förmodligen att det inte skulle gå att få in några pengar om de framförde krav för samtliga bilder på en gång. Däremot så kan man mjölka ur blogginnehavaren pengar med ett måttligt krav åt gången, ända tills blogginnehavaren inte längre har några pengar kvar eller blir förbannad. Då lägger de ned och jobbar vidare med att jaga någon annan.
Jag tror att det inte går att kräva ersättning för en bild som du lade upp för mer än 10 år sedan. Även om ett fotografi är skyddat i 50 år, så skedde intrånget/brottet för mer än 10 år sedan och bör rimligtvis vara preskriberat. Det kan vara en mycket god idé att konsultera en jurist för en timmes rådgivning för att få klarhet i den frågan. Stämmer det så är det bara att avvisa kravet och sedan sova lugnt om nätterna. Det kan vara värt en timmes juristarvode.
Eftersom jag tycker att dylik verksamhet är minst sagt bedräglig bidrar jag gärna med information från ett annat håll, såsom företagare. Jag företräder ett ganska stort bolag som också fått en sådan här ”faktura”. Dock har man då justerat upp beloppet till 3960:- från start eftersom de antar att ett företag sitter på större pengar och sannolikt bara betalar för att undvika trubbel. Jag har nu bestridit fordran och talat om för dem att de är välkomna att lämna in den för rättslig prövning. När man bestridit en fordran räknas den som tvist, vilket i sin tur gör att t ex kronofogden eller annan inte kan ta den för indrivning. Tvisten måste lösas först och det görs civilrättsligt. Vi kommer att ta detta så långt som krävs eftersom det finns en hel del faktorer som gör att jag finner att de ”bevis” som plockats fram som väldigt bristfälliga. Återkopplar här om det är så att jag får något svar.
Per P!
Min erfarenhet är precis densamma. Bestrider man släpper de fallet. Vore intressant att få reda på hur en rättslig prövning slutar.
Efter ett par timmar kom det ett svar där de ville få svar på vilka grunder vi bestrider fordran. Detta tillsammans med ytterligare ett gäng lagtexter och någon sorts certifikat som styrker att de arbetar på någon annans mandat. Ren skrämseltaktik. Jag förklarade att sakfrågan är oväsentlig så länge som vi bestrider fordran. D v s ingen har rätt att kräva något bara för att de vill det, bestrider man så måste det prövas först. Betalningsansvar uppkommer först då mottagaren av ett krav accepterat att det finns ett krav. Det är därför det är så viktigt att bestrida, även som privatperson.
Jag går inte in på vårt fall specifikt, men väldigt ofta verkar Copyright Agent inrikta sig på gammalt material som ligger undangömt på olika ställen på nätet. Sånt som hittas av robotar men ingen annan. I väldigt många av de fallen är det uppenbart att man handlat i oförstånd, att man trott att materialet varit ok att använda osv. Det är inte olagligt att göra fel så länge man åtgärdar ev fel skyndsamt. Detta gäller särskilt när man inte tjänat något på misstaget. Man ska också förstå att bara ansökan om att en sådan här sak ska tas upp som ett s k småmål kostar en slant (i dagsläget 900:- om jag inte minns fel), vilket ska betalas av den som skickar in målet i samband med ansökan. Den som skickar in målet har vid småmål heller inte samma möjligheter att få alla sina kostnader betalda även om målet skulle avgöras till dennas fördel. Alla dessa faktorer tillsammans gör att jag ser en väldigt liten risk i att bestrida oavsett vem man när. Taktiken går ut på att skrämma till sig en betalning och inte mycket annat.
Per Persson,
Tack för initierade och aktuella kommentarer! Jag kommer att följa vad (om) du skriver mer här.
Vi – ett litet företag med två anställda ägare – har också fått ett sådant krav. Det gäller ett några år gammalt nyhetsfoto på en av oss. Vi hade länkat till en artikel i en mellansvensk landsortstidning som hade publicerat bilden, och genom länkningen hade fotografiet automatiskt dykt upp i vårt Facebookflöde. (Den finns inte ens kvar på originalsajten.)