Tomas Magnusson har jobbat många år med Nobels fredspris – tillsammans med nu avlidne Fredrik Heffermehl, som skrivit flera kritiska böcker om priset. Priset är värt att uppmärksamma – men även att hålla kritiken levande. Thomas M försökte få någon dagstidning att publicera denna text, men förgäves. Därför vände han sig till lindelof.nu.
Finns det några fredsförfäktare att belöna i år för den norska nobelkommittén? Under de båda världskrigen avstod kommittén några gånger att dela ut priset – är det en liknande situation vi befinner oss i nu, när världen rustar för en konfrontation i Europa och i Mellanöstern – ett tredje världskrig.
Natos avgångne generalsekreterare Jens Stoltenberg har gjort sig till talesman för att skapa fred genom överlägsen vapenmakt, men så galet lär väl inte den norska nobelkommittén tänka, trots att nämnde Jens är nominerad och finns i förhandstipsen.
Det djärva, det bästa, vore naturligtvis att låta priset gå till någon som uppfyller kravet i Nobels testamente på att ha verkat ”mest eller best för afskaffande eller minskning af stående armeer samt bildande och spridande af fredskongresser”. Testamentet nämner också ”folkens förbrödrande” – det halmstrå som Nobelkommittén nästan alltid gripit efter, när man inte velat uppmärksamma det som Nobel uppenbarligen ville belöna, nedrustning och fred.
Idag är FN medvetet försvagat, och därmed har den krigiska vägen fått genomslag. Benjamin Netanyahu talar i FN:s generalförsamling och utropar sin slogan: ”We are winning”, eftersom han litar på USA:s uppbackning. Exakt detsamma säger Volodymyr Zelenskyj. Ord som banar väg för vapenindustrins totala framgång – mer vapen till Ukraina, mer vapen till Israel. Och plus i ekonomin i de länder som producerar, inte minst Norge och Sverige – Nobelprisets hemländer.
Men krig vinns väldigt sällan genom militär seger, även om våra militära experter som blivit flitiga kommentatorer i media hävdar motsatsen. Afghanistankriget med världens största krigsmakt USA på ena sidan pågick i nästan exakt 20 år utan seger. Kriget i Syrien har pågått i 13 år, kriget i Yemen i 9 år – utan slut. Det krig som nu pågår i Israel är nytt sedan 7 oktober 2023 bara i en bemärkelse – det har ju egentligen pågått med några kortare eller längre avbrott sedan staten Israel skapades 1948.
Krigens olidliga grymhet är synligt i TV varje dag, men den logiska slutsatsen att försöka få stopp på dödandet hörs sällan.
Den norska nobelkommittén har ett ansvarsfullt uppdrag – att förvalta den dröm om nedrustning och avskaffande av arméer som Nobel skrev i testamentet som sin sista vilja. Jag kan se bara ett alternativ på den pågående vägen mot ett tredje världskrig – det är att FN ges rätt att agera enligt sin målsättning ”Fred med fredliga medel”, inte Natos väg, inte stormakternas väg.
Norska Nobelkommittén skulle sända en väldigt tydlig signal i dessa krigiska tider, om man gav fredspriset till den duglige men motarbetade chefen för FN, António Guterres. Om inte – avstå!
Ge fredspriset till palestinierna som ensamma kämpat för FN:s skrivningar om rätten till liv och egendom under snart ett sekel. Deras motståndare, västvärldens demokratier med tillhörande megafoner har skämt ut sig tillräckligt. Förfallet är monumentalt när västvärldens ungdomar misshandlas, döms till fängelsestraff och fråntas karriärmöjligheter efter att ha visat sitt missnöje när tiotusentals kvinnor och barn massakreras och mördas under bästa sändningstid. Enligt MSM är Mellanöstern överfullt av terrorister, våldsbejakande extremister, islamister och antisemiter. Vill MSM se våldsverkarna på närmare håll är det bara att titta i spegeln. Är det inte dags att börja tala klarspråk om världshistoriens mest antisemitiska statsbildning och dess väpnade styrkor och inte minst kriminella bosättare ända in regeringen?
Kanske delas Nobels fredspris ut inte till den som mest verkar för fred, utan den som är mest hycklande om fred. I så fall är det helt i Alfred Nobels anda som 1888 hade den obehagliga överraskningen att läsa sin egen dödsruna, med titeln ‘Dödens köpman är död’ i en fransk tidning. Men det var Alfreds bror Ludvig som hade dött, men Alfred blev plötsligt bekymrad över sitt eftermäle. Så i den andan borde kanske Lockheed Martin vara en värdig kandidat?