Som vi nyligen kunnat läsa på denna alltid lika vederhäftiga blogg, har en av USA:s verkliga bragdmän – långdistanslöparen och allround-fenomenet Forrest Gump – tyvärr lämnat oss. Han ska ha drabbats av plötslig överansträngning under ett super-maraton från Anchorage (Alaska) till Miami (Florida) och i överlägsen ledning fallit död ner på asfalten i Memphis (Tennessee) vid 14:30-tiden den 28 april.
På sin väg upp till himlen fick den nyss insomnade Mister Gump den ovanskliga äran att träffa Sankte Per alldeles intill Pärleporten redan klockan 19 samma dag. Hans audiens beviljades per omgående.
I sedvanligt myndig stil förklarade Sankte Per för sin andlöst lyssnande besökare att samtliga Paradis-aspiranter numera, enligt de regler som trädde i kraft vid årsskiftet, måste kunna besvara tre stycken frågor på nöjaktigt sätt för att vinna tillträde till himmelriket och till de saligas boningar. Den ständigt lika otålige F Gump nickade bifall och konstaterade självsäkert att han behärskade nästan alla ämnen till fulländning. I nästa nu ställde Sankte Per sina frågor på klingande Pärleportsdialekt:
Fråga 1: Vilka är de två veckodagar som börjar med bokstaven T?
Fråga 2: Hur många sekunder går det på ett år? – How many seconds are there in one year?
Fråga 3: Har Vår Fader i himlen över huvud taget något förnamn, och vilket är i så fall detta namn?
Forrest Gump funderade bara ett ögonblick, hov därefter upp sin av självtillit vibrerande stämma och besvarade de tre frågorna på följande sätt:
Svar 1: De båda veckodagar som börjar med T är naturligtvis Today and Tomorrow;
Svar 2: Antalet sekunder – ”seconds” – på ett år är precis tolv stycken;
Svar 3: Något efternamn har Vår Fader i himlen inte, men i gengäld är hans förnamn hela två stycken. Det ena är ”Andy” och det andra ”Howard”.
Sankte Per påminde nu om ett åskmoln. ”Jag får väl godkänna svaret på den första frågan”, undslapp han sig, ”trots att jag förväntat mig något helt annat. Men hur innerst in i glödheta vågar du påstå att det går tolv sekunder – ’twelve seconds’ – på ett år?”
”Well”, replikerade tentanden och verkade totalt obesvärad, ”January 2nd, February 2nd, March 2nd och så vidare hela vägen till och med December 2nd; det kan väl inte bli något annat än tolv ’seconds’ på ett år. Det inser ju minsta barn.”
Emot sin vilja tvingades Sankte Per godkänna också 12-svaret, men där passerades definitivt gränsen för all vidare acceptans. Att såväl Andy som Howard skulle vara Herren Guds förnamn lät blasfemiskt i hans öronsnäckor. Sträng men rättvis – låt vara högst motvilligt – gav han emellertid kandidat Gump ännu en chans att förklara sig.
”Andy”, log Forrest Gump inåtvänt, ”är ju Den Högstes namn i en av de allra vackraste psalmtexterna, ’Andy walks with me, Andy talks with me, Andy tells me I am His own …’, medan Howard är det namn vi möter i den kända bönen Fader Vår: ’Our Father, who art in Heaven, Howard be Thy name …’.”
Utan ett ord öppnade Sankte Per den väldiga pärleporten till himmelrikets fröjder, och Forrest Gump sprang in på lätta fötter. Men följande dag – 29 april – begärde portens helige väktare förflyttning till en mindre krävande arbetsplats, ett önskemål som den allsmäktige Herren Andy Howard omedelbart tillgodosåg däruppe på sin tronstol i det blå.
En liknande historia:
Påven har dött och står inför Himlens Portar, men Sankte Per vill inte släppa in honom:
– Vem är du?
– Jag är Påven? Känner du inte till mig?
– Aldrig hört talas om dig!
– Men fråga Gud Fader, han vet vem jag är!
Sankte Per knappar på sin mobil:
– Tjänare Chefen. Det står en kille här och vill in. Säger att han heter ”Påven” och att du känner honom.
– Ingen aning. Kanske någon som Jesus lärde känna när han var nere på jorden.
Sankte Per provar ett nytt nummer:
– Hej Lill-Grabben. Lärde du känna någon nere på jorden som heter ”Påven”? Han står här och vill in.
– Nej, det måste vara ett misstag. Kolla med Den Helige Ande.
Sankte Per gör ett sista försök:
– Hej Mysko. Råkar du av någon anledning känna en figur som kallar sig ”Påven”. Han står här och vill in till Himmelriket.
– Påven?? Nää… jo förresten! Det gör jag. Släpp absolut inte in honom! Det var den där typen som gick omkring och spred ut en historia att jag hade haft en affär med Heliga Maria.
Sådan idioti att springa ihjäl sig genom att lägga sin själ till att springa ifrån verkligheten.
Visar liksom all överdriven idrott att den lätt går till överdrift.
Många gamla elitidrottare men även avancerade motionärer belastar kraftigt vår sjukvård. En form av missbruk som jag ser det – belöningssystemet dopas av endorfiner som ger ett rus, som dessa personer inte kan vara utan. Dessutom ett psykiskt tvång som resultat – den här formen av idrottande styr individerna på ett destruktivt sätt.
Som sagt lagom är bäst.
Hans A!
Någon kunnig på området borde ta upp frågan om ”idrotten” är nyttig för hälsan. Min svenska erfarenhet var att ”idrottarna” var bland de med högst sjukfrånvaro: knäskador ryggont, förkylningar, läkarbesök.