Några citat ur en lång och mycket klok essä av författaren Ola Wong i liberala tidskriften KVARTAL :
”Sverige hanterar samhällsförändringen och dess misslyckande med något som påminner om sorgens olika faser: förnekelse, ilska, förhandling, depression, acceptans. Välj själv var du befinner dig på skalan.
…
En följd av narrativsjukan – vanföreställningen att bilden av något är viktigare än vad detta något faktiskt är – är att man vill ge kulturen i uppgift att läka ihop samhället. Formuleringarna är ofta snarlika. De rödgröna och de borgerliga partierna röstade exempelvis igenom propositionen ”Kulturarvspolitik för ett Sverige som håller ihop”, medan SD ser kulturen som ”kittet som binder samman det svenska majoritetssamhället och invandrarna”. Men det hjälper inte om vi gör som Brasilien och skriver Ordning och Framsteg på flaggan. Ingen förknippar Brasilien med det ändå.
…
Det hjälper inte heller att arrangera OS, vinna Fotbolls-VM, läsa Heidenstam i folkdräkt eller dansa karneval. Brasilien har provat tre av fyra ovannämnda.
…
Framgången däremot skriver sin egen berättelse. Framgångsrika får lojalitet och beundran. Nationer bygger framgång på säkerhet och ekonomi.
…
Kulturproduktion är också billigt, vilket gör att sektorn blir ett tacksamt spackel för den övriga politikens misslyckanden.
…
Det här är ju inte första gången som kultureliten blivit lite för smart för sina egna länders bästa. George Orwell gjorde år 1941 ett försök att förklara varför England hade hamnat på katastrofens rand och varför han skrev följande textrader med tyska bombplan flygande över huvudet: Man kan inte förstå den moderna världen om man inte inser den överväldigande styrkan i patriotism och lojalitet till nationen… Som positiv kraft finns det inget som kan mäta sig med den. Kristendom och internationell socialism är veka som strån i jämförelse. Hitler och Mussolini kom till makten i sina länder mycket på grund av att de insåg det faktumet och att deras motståndare inte gjorde det.
…
För att minska grogrund för rasism bör endast medborgare få del av välfärden, såsom försäkringskassa och subventionerad tandvård. Sverige kan införa väntetider för att kunna ta del av samhällsservicen på 5-10 år eller längre. Bygg gärna en mur, runt välfärdsstaten.”
Mycket läsvärd artikel, MEN. ”En följd av narrativsjukan – vanföreställningen att bilden av något är viktigare än vad detta något faktiskt är – är att man vill ge kulturen i uppgift att läka ihop samhället.” Vad har vi att tillgå när det gäller Skripalfallet? Inget annat än de olika framställningarna av det. Det vet de som för att skydda sin egen tvivelaktiga sak har anledning att dölja sanningen. Och vem har störst kapacitet att sprida sin framställning. Det märker vi dagligen. ”Klart att det var ryssarna som ville ha ihjäl Skripals”. I Sverige är narrativsjukan, främst när det gäller frågor utomlands, ganska framgångsrik. Och då behärskas våra hjärnor av idéer som strider mot våra intressen. ”Framgången däremot skriver sin egen berättelse. Framgångsrika får lojalitet och beundran. Nationer bygger framgång på säkerhet och ekonomi.” Vilken berättelse skrevs/skrivs i Europa under och efter Sovjets avgörande kamp mot Nazityskland? EU suddar även idag ivrigt i den berättelsen!
Det finns flyktingpolitik och flyktingpolitik. USA med sina ”junior partners” är orsaken till det mesta av 2000-talets krig och flyktingvågor till Europa. Men föräldralösa afghanska barn får noll poäng i den poängskala som författaren nämner och som bl a USA använder. Handikappade, gamla och sjuka göre sig inte heller besvär. I flyktinglägren är det folk med attraktiv utbildning (teknisk-naturvetenskaplig) och språkkunskaper som plockas. Och flyktingar med propagandavärde typ vietnamesiska båtflyktingar. Samtidigt vägrade USA all hjälp till de tusentals barn som fötts under kriget med USA-soldater som fäder, ”Amerasians”. Vietnams regering hade inget emot att de utvandrade, men USA vägrade ta emot dem och vägrade hjälpa dem hitta sina fäder. Spelet kring flyktingar präglas av bottenlös cynism.
Det förbättrar inte den svenska situationen men borde få landets politiker att göra en verklighetskoll.
Tack för detta lästips! Texten gladde mig oerhört. Problem lyftes fram, beskrevs och analyserades från ett litet annorlunda och mycket eget perspektiv. Samtidigt förmådde författaren lyfta förslag till förändring, peka ut ljusglimtar i skymningslandet och på detta sätt ingjuta hopp. De enkla lättbegripliga förslagen illustrerade med bilden av en mur kring välfärdsstaten har naturligtvis många anhängare, men den stora och mondäna svenska medelklassen kommer troligen göra allt den kan för att undvika befatta sig med dessa; i synnerhet som denna stora grupp nu är fullt upptagen med att rädda världen och putsa sina elbilar.
Något av det bästa jag läst i frågan om läget i Sverige i dag. Sakligt och byggt på egna iakttagelser och skarp analys. Oakademisk och begriplig framställning.
Tyvärr pekar alla tecken åt fel håll och med fortsatt regerande i samma riktning ser det mörkt ut för EU-regionen Lövenien. Ett numera, efter långvarig marinering i klassamarbete, i alla avgörande områden avrustat område. Någon sa till och med: fredsskadat. Jag säger bara: Svenonius… sjuka Karolinska huset, Rosenbad avväpnat o s v.