För oss i Väst är perspektivet dystert på kort sikt. Mycket behöver göras för att vända den utvecklingen. Men på lång sikt ser det ljusare ut. Ju förr vi förmår tänka om, desto fortare kan livet för oss alla övergå i tryggare banor bort från vapenskrammel och katastrofer.
Världen är vårt jordklot med ett rikt och varierande liv på alla kontinenter, från norr till söder och från öster till väster. Människan är dess härskare, endast naturen eller de kosmiska makterna kan ställa till det om människan inte tar sig i akt.
Det är alltså i någon mening på dig och mig det hänger om människan ska få en framtid som kan räknas i decennier och millennier. Beter vi oss inte förnuftigt kommer naturen och de kosmiska makterna att slå tillbaka med våldsam kraft utan hänsyn till något jordiskt mänskligt. Valet är vårt!
Många tror att naturen och de kosmiska krafterna är människans värsta fiende, som vi måste böja oss för, underordna oss, för att trygga vår framtid. Men jag tror att det första steget för människan idag är att inse att människans krigiska ekonomiska historia måste få ett slut. Visst är harmoni med naturen och det kosmiska ett oundviklig strävan, men det finns ingen genväg till detta vid sidan om uppgörelsen med människans krigiska ekonomiska historia.
Inga tekniska hjälpmedel, rymdfärder, fossilfritt stål, batteribanker, kärn- eller vindkraftverk kommer att rädda oss, så länge vi inte gör upp med vår krigiska ekonomiska historia.
Det hänger på oss
Människans historia är på väg in i en ny epok, en farlig sådan. Väljer vi fel väg idag kan allt mänskligt, och då menar jag bokstavligen allt, gå förlorat. Det är en helt ny situation. Vid tidigare stora historiska epokskiften som de från forntid till medeltid, från feodalism till kapitalism eller från jordbrukssamhälle till industrisamhälle, fanns marginaler. Då var naturen och de kosmiska krafterna så stora och staka att de utgjorde en trygg buffert mot att allt skulle tippa över till den totala mänskliga undergången. Men nu lever vi i antropocen, då människans verksamhet överflyglar allt. Därför hänger det nu på dig och mig.
Människan är alltså jordens härskare. Vi är snart 8 miljarder. Det senaste halvseklet har jordens befolkning mer än fördubblats. Det har krävts enorma resurser i form av energi och råvaror för att försörja dem alla. Och energi och råvaror finns det lyckligtvis gott om på jorden. Men de är ojämnt fördelade. Så länge vi kunde elda kol och olja var allt i sin ordning. Och så länge den stora majoriteten var fattiga och levde på det som fanns på gång- eller cykelavstånd gick det väl an.
De senaste 30 åren har emellertid den fattiga majoriteten utvecklat sina ekonomier och börjat ställa krav på en smula jämlikhet med oss i den tidigare aningslöst mycket rika världen, den som såg sig som överordnad och utvald att leda de primitiva massorna i vad de kallade ”den underutvecklade världen”. Med 1 procent i bistånd skulle man lyfta dem över svältgränsen.
Det fanns också de som började fundera på om allt verkligen stod rätt till med denna världsbild. Joseph Condrad skrev boken Mörkrets hjärta, Rudyard Kipling skrev om ”den vite mannens börda” och Karl Marx och Friedrich Engels skrev Kommunistiska manifestet.
Ojämn fördelning av naturresurser
Människan uppfinner emellertid alltid nya sätt att lösa sina försörjningsproblem. Man utvecklade plogen och växtförädlade så att man fick större skördar, man korsade olika kossor och fick större biffar, man upptäckte elektriciteten och magnetismen, man hittade mer olja och naturgas på havsbotten, man tämjde atomkraften och kunde skapa enorma energianläggningar… Men ingenting verkade till sist räcka till.
8 miljarder kan inte ha var sin elbil, mobiltelefon, sommarstuga, 5 veckors semester, samtidigt som pensioner, sjukvård och skolor ska hålla hög standard – i hela världen! Samtidigt som världshaven ännu skulle vara fulla av fisk och regnskogarna stå orörda. Det begrep till slut alla.
Efter det andra världskriget började ledarna i den aningslöst rika delen av världen – USA, Europas gamla stormakter och en del av deras allierade – dra öronen åt sig och tänka att dess exceptionalism inte längre togs för given. Det var ju ändå de som var skapelsens krona i världens trädgård och de andra som var primitiva undersåtar i på savannen och i djungeln.
Kalla kriget tog plötsligt slut
Så uppenbarade sig plötsligt det gyllene tillfället – det kommunistiska Sovjetunionens sammanbrott 1990 – som i nära ett halvsekel varit den aningslöst rika USA-världens motvikt och ideologiska ärkefiende. USA-världen jublade förstås och utsåg genast sig själva till hela världens oövervinneliga polisstyrka (Nato) med rätt att slå till överallt där deras intressen ansågs hotade. Ingen ny stormakt skulle någonsin tillåtas sticka ut hakan mer. De ”demokratiska” kapitalisterna var nu herrar på världstäppan.
Trodde man.
Samtidigt klättrade världens största (och folkrikaste) land Kina ut ur sin svåra fattiga belägenhet efter frigörelsen från kolonialismen med revolutionen 1949, och visade en helt annan och mycket snabbare utvecklingsbana än USA-världen gjort. Den kinesiska ekonomin växte kraftigt, människorna fick det bättre genom en uppifrån kontrollerad kapitalism. Indien var också på väg att repa sig, liksom Ryssland, Brasilien, Sydafrika, Iran… som slöt sig samman i en ny ekonomisk gemenskap – BRICS. Dessa började nu på allvar kräva sin rättmätiga plats i världsekonomin. Och snart kommer resten av Afrika och Latinamerika. Tillsammans representerar alla dessa 6,2 miljarder människor, varav Indien och Kina tillsammans har nästan 3 miljarder – mot 1,8 miljarder för USA och Europa tillsammans.
Tiden för USA-världens dominans är nu förbi. De stora länderna trotsar nu öppet USA:s självpåtagna roll som herre på världstäppan, d v s USA:s ”unipoära” så kallade ”regelbaserade världsordning” och vill istället skapa en ”multipolär världsordning” byggd på FN:s principer med jämlikhet och samverkan mellan länder.
Framtiden är inte mörk
Låter inte detta ganska bra? Med en multipolär världsordning skulle krigen i Ukraina, Gaza, Jemen, Syrien, Libyen, Irak, Afghanistan och Balkan (har jag glömt något?) kunnat undvikas. Alla dessa krig har ju sina rötter i USA-världens (inklusive Sveriges) strävan efter bevarad USA-dominans.
Ju längre dessa krig får fortsätta, desto svårare kommer Europa få det med sin energi- och matförsörjning. När Ukrainakriget tar slut (Ryssland har i praktiken redan vunnit det) och USA drar sig tillbaka från Nato (Nato) efter nederlaget, då kommer Europa till att börja med i en mycket svår situation. Man är ju mer beroende av normala förbindelser med den nära grannen Ryssland än vad USA är, som har ett helt hav emellan sig och Ryssland och dessutom har egna energi- och naturtillgångar. De är på helt egen hand en stormakt, även om det för dem framöver blir att inta en mindre dominerande roll i den multipolära världen. Men, för Europas ledare kommer det bli en smärtsam omställning utan att ha USA i ryggen. De kommer tvingas byta politik, börja samarbeta och handla med alla inklusive Ryssland.
Världen är alltså vårt jordklot, ännu med ett ganska rikt och varierande liv på alla kontinenter från norr till söder och från öster till väster, och människan kommer förmodligen även i framtiden vara dess härskare. Med en multipolär världsordning är framtiden ljusare även för européer och oss nordbor. Efter att vapnen tystnat och flyktingströmmarna ebbat ut, då USA dragit sig tillbaka till att vara en stormakt bland andra, Europas länder brutit sin isolering i EU och slutat se Ryssland som den store fienden och upprättat nya och givande handelsförbindelser med alla, då blir det bättre. Då kan vi glömma Nato och nöja oss med ett lagom dimensionerat värnpliktsbaserat territorialförsvar med utökade civila uppgifter till gagn för oss alla även vid översvämningar, stormar och snöoväder som vi ser komma allt oftare. Då kan vi också stoppa avvecklingen av vår 100 år gamla demokrati. Och andra länder kan utveckla sina olika former av folkinflytanden. Men i den multipolära världsordningen kommer detta att ses som interna angelägenheter.
Även jag tycker att du formulerat utvecklingen på ett mycket bra sätt. Jag skickar vidare!
Bra Knut L, bland det bästa jag har läst på mycket länge. Någon, gissa vem, kommer säkert att hitta ett kommatecken på fel ställe, men låt oss skita i det och arbeta för fred och civilisation framför krig och imperialism.
Ja, visst finns det hopp om en bättre värld. Gud gör ju allting nytt och om hundra år finns det nya människor med nya idéer och andra mål för människans tillvaro på jorden.
Men nog finns det problem. Ta t ex problemen med att våra mänskliga genier kan skapa kärnvapen som överlämnas i händerna på politiska dagsländor med makt att också använda dem. Idag forskas det på virus programmerade att genetiskt skada eller döda människor. Redan för två decennier sedan kunde man läsa om israeliska försök att skapa ett antisemitiskt virus designat för araber.
Varför hade USA ett antal biologiska laboratorier i Ukraina? Det påstås att några har flyttats till Sverige. Människan äter av kunskapens träd utan att ha den blekaste aning om varför hon är här på jorden. Religioner som fundament? Dagens konflikthärdar går inte att kontrollera och lösa med en folkrätt skriven av FN. Det finns andra och idag viktigare rättigheter skrivna av nomader i Mellanöstern under förkristen tid. Den dag vi löser det problemet och dessutom finner vägar att kontrollera våra genier finns det lite ljus i tunneln.
Tack!
Knut Lindelöf!
Du sammanfattar mina – och en hel del andras – tankar på ett bra sätt.
Problemet är att vi inte har demokrati. Vi kan alltså inte välja vår framtid. Vi står under politikerns och globalisters förmynderi. Och deras agenda är inte avsedd att vara för vårt bästa.
Så hur återfår vi demokratin? Ickevåldmetoder biter inte på våra folkvalda. De folkvalda har inte längre respekt för folket. De namninsamlingar, demonstrationer och andra typer av fredlig opinionsbildning som tidigare kunde leda till förändring av politikers beslut nonchaleras numera. Och hur vi röstar spelar ingen roll. Det blir samma politiska agenda i alla fall, med i stort sett obetydliga avvikelser beroende på politisk majoritet i riksdagen.
Politikerna styrs uppifrån, inte nedifrån. Det är inte folkviljan politikerna representerar. Det är globala sammanslutningar där världens rikaste och mäktigaste människor har det avgörande inflytandet som sätter agendan som styr politikerna.
Så länge vi inte har demokrati kan vi räkna med en framtid där Sverige kommer att förvandlas till grus och aska i det planerade kriget mot Ryssland. De som överlever det kommer att få leva i armod (möjligen med ett litet bidrag i from av medborgarlön) när AI tagit över nästan alla arbetsuppgifter. De överlevande kommer att vara övervakade som i Kina och helt utlämnade till världens förmögnastes obefintliga empati.
Så det avgörande för framtiden är hur vi återfår demokrati, i from av folkstyre, i Sverige.