1968-rörelsens framträdande intellektuella strävade efter att ge röst åt vanliga människor. Flera av den tidens klassiska verk byggde på en vilja att låta människor ur arbetarklassen komma till tals, utan att deras utsagor eller åsikter skulle redigeras eller förskönas. Denna ambition står i stark kontrast till dagens försök att tämja de krafter som anses hota i folkdjupet.

Läs denna mycket intressanta essä (från 23/11 2017) i tidskriften KVARTAL

Föregående artikelOSAMA BIN LADENS HEMLIGA DAGBOK
Nästa artikelBidrag till svensk ”kanon”?