”Någon intellektuell som öppet stöder Putin, som den före detta kommunistledaren i Norge Pål Steigan, syns inte i Sverige.
Dock finns de som förordar ett slags pacifism, det vill säga en fred på ryska villkor där offer och förövare likställs. Här kan nämnas Gudrun Schyman (SR 12/1-23) och Stina Oscarson (SvD 4/3-23). Frida Stranne, med sina upprepade demonstrationer i ”whataboutism” (AB 27/4-22), spelar lite i en egen liga när hon i text efter text skriver om USA:s brott men inte visar någon större upprördhet över Putins krig.”
Efter att ha läst igenom artikeln är väl det bästa som kan sägas om den att den på ett utmärkt sätt speglar en oreflekterad ”vänsterhållning” inför ett krig som har ett antal bottnar och inte minst att det inte börjar 24 februari 2022 (som ”västsidans supportrar” älskar att framhålla och därefter kortsluter allt vidare tänkande om bakgrundsorsaker, ett ryskt perspektiv etc etc). Det är för mig en gåta hur man som ”tänkande vänsterintellektuell” (som väl Fredrik Ekelund ändå ser sig som) kan undvika att tänka vidare – och därmed i realiteten blir en apologet för den nation som efter andra världskriget varit utan konkurrens inblandad i störst antal väpnade konflikter på jorden (och i inget fall med någon krigsförklaring). Således blir Ekelunds artikel snarast en utmärkt illustration av en ”vänster” som är överflödig idag och som snarast kan betecknas som ”folkpartistiskt liberal” (med allt en sådan hållning innebär).
Är man som Fredrik Eklund emot ”whataboutism” så är man för dubbelmoral och att människor/stater har olika rättigheter – d v s man är emot det så i ord omhuldade alla människors lika värde/värdighet. Är en sådan hållning verkligen moraliskt föredömligt? Själv anser jag att alla ska dömas enligt samma måttstock. Tillåter vi en stat att begå krigsförbrytelser och terror så kan vi inte klandra en annan stat för att den gör detsamma.
Jag är ganska lam vad gäller kuppregimens grymheter också av den enkla anledningen att jag inte vet vad som är sant i krigspropagandan. Whataboutism är ett uttryck som våra konglomeratmedier håller sig med när man inte pekar åt samma håll som dem.
Kriget började 2014 när kuppregimen angrep de delar som inte godkände att en folkvald president hade störtats. Alltså inte 2022. Den USA-kontrollerade kuppregimens grymheter hade alltså pågått i 8 år innan Rysslands eventuella grymheter kom igång.
Att avfärda dem som inte delar EU/USA;s förklaringsmodell till Rysslands invasion, med det enkla svaret att denna åsikt förordar en ”slags pacifism” vill jag mena leder knappast till att söka ett fredlig och bestående avslut på detta kriga.
Kan det vara så enkelt att Ryssland har ett intresse av att försvara sig mot vad man uppfattar som Västs expansionsvilja, där Natos välrustade vapensystem är verktyget?
Nu gör Ryssland denna invasion i strid mot folkrätten som dessvärre även andra länder inte är intresserade av att följa när behovet påkallar.
Oavsett hur man än väder och vrider på detta fasansfulla krig, som drabbar oskyldiga människor, måste den allmänt bristande respekten mot folkrätten finnas med i bilden om en bestående fredlig världsordning skall nå sitt mål.
För övrigt får fred aldrig bli ett skällsord i debatten ty när krig tränger undan ett fredligt budskap blir dom fina värdeorden helt meningslösa.
Sören L, Magnus B och Pierre S, ni skriver vad jag tänker, tack! Nu slipper jag skriva det. 😉
Jag vill bara bidra med hur trött jag är på ”whataboutism”. Precis, det är ett nytt begrepp som vi inte behövde förut, då kallades det bra motargument, men nuförtiden behöver man inte svara på bra motargument utan kan yla om ”whataboutism”. Ungefär lika trött som är på ”wokeism” och ”fact checkers”.
Niclas H!
Fast ”whataboutism” är ett nödvändigt begrepp för USA-fundamentalisterna. Om man vill banka in den idiotiska tesen att det enbart är rysk ondska som ligger bakom kriget i Ukraina, så måste man stoppa alla försök att sätta in frågan i sitt sammanhang. Inga andra referenser än den ryska ondskan kan tillåtas.
Dessutom måste alla försök att analysera fakta döpas om till ”försvar” av Rysslands invasion. Orden försvara och förklara har getts samma betydelse i fundamentalisternas ordlista.
Detta är sådana stupiditeter man kan ägna sig åt när man vet att media aldrig kommer att ifrågasätta vad man skriver.
Om ni ogillar ordet ”whataboutism” så kan ni ersätta det med ”irrelevanta bortförklaringar”. Ordet fyller en viktig funktion för att påvisa vanligt förekommande argumentationsfel, inte minst här på lindelöf.nu. Men jag kan förstå att det känns frustrerande att få slängt i ansiktet hela tiden. Min rekommendation är då att ni helt enkelt slutar med dessa ständiga relativiseringar av Ukrainakriget, särskilt med hänvisningar till USA:s tidigare illdåd i Irak. För på motsvarande sätt kan man ju annars förstöra varje diskussion om amerikanska övergrepp med ”Hycklare – Stalin dödade ju 20 miljoner!” och sen kan nästa kommentar bli ”Vad spelar det för roll Hitler dödade ju 30 miljoner”…
Håll er till ämnet istället! Rysslands begår krigsbrott i Ukraina, så är det bara.
Mattias Wikner!
Att definiera ”whataboutism” som ”irrelevanta bortförklaringar” är helt fel. Det skulle vara som att anse det vara irrelevant med prejudikat inom rättsväsendet. Det vi som anklagas för ”whataboutism” gör är just att påpeka hur tidigare illgärningar, av andra parter, blivit bemötta av de som nu så ivrigt anklagar Ryssland för det ena och det andra. Det enda vi begär är att samma dom ska gälla alla lika, för lika handlingar. Är inte det bättre än dubbelmoral och hyckleri? Om inte: Vad är argumentet för att döma stater olika?
Magnus Berg!
Nej, vad ni gör är att försvara illgärningar med argumentet att andra gått fria för motsvarande illgärningar. Om det finns bevis för krigsbrott så ska Putin dömas för det. Eller tycker du kanske att alla krigsbrott nu är ok bara för att Georg W Busch m fl kommit undan?
Mattias W! ”Ryssland begår krigsbrott i Ukraina” säger du. Ukraina begår krigsbrott i Ryssland, säger jag. Och där står vi och tittar på varandra. Oförmögna att kommunicera.
Det nutida kriget kommer alltid att innehålla hemska upplevelser. Säkert begås krigsbrottsliga handlingar rätt allmänt. I stället bör vi se på HELA bakgrunden till kriget; när övergången sker från ljummet till hett krig. Och vad som skulle hindrat det eller kan få det heta krigstillståndet att upphöra och ersättas med samtal och förhandlingar. Enbart ”Rysslands krigsbrott” kan ju aldrig bli något ”ämne” att hålla gemensamma överläggningar om. Tvärtom så stänger detta de flesta möjligheter till ett intellektuellt och givande meningsutbyte.
Inga medlare, som sluter upp på någondera sidan, kan få förtroende från parterna att hjälpa till. Kanske några representanter från stater som tillsammans har en majoritet av jordens hela befolkning kan lyckas att skapa en förhandlingsväg! Där borde våra huvudkrafter sättas in. Sverige har i och med Nato-processen gett upp samtalet och valt kriget som konfliktlösning. Det är naturligtvis ett mycket dåligt beslut.
Till din senaste kommentar, Mattias W, vill jag bara säga att nu är det du som lämnar ämnet för den här diskussionen. Jag stöder självfallet parollen ”Ryssland ut ur Ukraina” men i det aktuella krigsläget måste jag också säga ”Ukraina ut ur Ryssland”. Frågan bli ju då snarast hur vi ska kunna åstadkomma dessa viktiga krav. Det underlättas inte av att det bor många ryssar i Ukraina på samma sätt som det alltid kommer att finnas många ukrainare i Ryssland.
Magnus B!
Helt riktigt. Likhet inför lagen är en grundläggande princip i alla rättsstater. Naturligtvis måste det också gälla mellan stater om begreppet internationell rätt skall ha något meningsfullt innehåll.
Som bekant har USA hittat på begreppet ”rules based order”, vilket alldeles uppenbart, av dem själva, tolkas som olikhet inför lagen.
När ryssarna mördar 9.000 civila i Ukraina och USA mördar 1.000.000 civila i Irak så skall Ryssland dömas stenhårt, medan USA inte skall dömas alls, enligt denna ”ordning”.
Om man tar bort lite nollor så betyder det att en person som mördar en annan person skall dömas till döden, men en person som mördar 100 andra personer skall gå fri.
Makalöst nog så är det denna perversa variant av rättskipning som alla politikersnillen i väst bekänner sig till! Man undrar när dom kommer att överföra sina genialiska tankar även till nationell lagstiftning.
Dumhetskulturen firar triumfer i västvärlden, men jag har svårt att tro att denna efterblivenhet skall kunna pågå särskilt länge. I den svenska ankdammen händer nog inte så mycket, men i USA och Frankrike kan man ana förändringens vindar.
Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!Avbryt svar
Efter att ha läst igenom artikeln är väl det bästa som kan sägas om den att den på ett utmärkt sätt speglar en oreflekterad ”vänsterhållning” inför ett krig som har ett antal bottnar och inte minst att det inte börjar 24 februari 2022 (som ”västsidans supportrar” älskar att framhålla och därefter kortsluter allt vidare tänkande om bakgrundsorsaker, ett ryskt perspektiv etc etc). Det är för mig en gåta hur man som ”tänkande vänsterintellektuell” (som väl Fredrik Ekelund ändå ser sig som) kan undvika att tänka vidare – och därmed i realiteten blir en apologet för den nation som efter andra världskriget varit utan konkurrens inblandad i störst antal väpnade konflikter på jorden (och i inget fall med någon krigsförklaring). Således blir Ekelunds artikel snarast en utmärkt illustration av en ”vänster” som är överflödig idag och som snarast kan betecknas som ”folkpartistiskt liberal” (med allt en sådan hållning innebär).
Är man som Fredrik Eklund emot ”whataboutism” så är man för dubbelmoral och att människor/stater har olika rättigheter – d v s man är emot det så i ord omhuldade alla människors lika värde/värdighet. Är en sådan hållning verkligen moraliskt föredömligt? Själv anser jag att alla ska dömas enligt samma måttstock. Tillåter vi en stat att begå krigsförbrytelser och terror så kan vi inte klandra en annan stat för att den gör detsamma.
Jag är ganska lam vad gäller kuppregimens grymheter också av den enkla anledningen att jag inte vet vad som är sant i krigspropagandan. Whataboutism är ett uttryck som våra konglomeratmedier håller sig med när man inte pekar åt samma håll som dem.
Kriget började 2014 när kuppregimen angrep de delar som inte godkände att en folkvald president hade störtats. Alltså inte 2022. Den USA-kontrollerade kuppregimens grymheter hade alltså pågått i 8 år innan Rysslands eventuella grymheter kom igång.
Att avfärda dem som inte delar EU/USA;s förklaringsmodell till Rysslands invasion, med det enkla svaret att denna åsikt förordar en ”slags pacifism” vill jag mena leder knappast till att söka ett fredlig och bestående avslut på detta kriga.
Kan det vara så enkelt att Ryssland har ett intresse av att försvara sig mot vad man uppfattar som Västs expansionsvilja, där Natos välrustade vapensystem är verktyget?
Nu gör Ryssland denna invasion i strid mot folkrätten som dessvärre även andra länder inte är intresserade av att följa när behovet påkallar.
Oavsett hur man än väder och vrider på detta fasansfulla krig, som drabbar oskyldiga människor, måste den allmänt bristande respekten mot folkrätten finnas med i bilden om en bestående fredlig världsordning skall nå sitt mål.
För övrigt får fred aldrig bli ett skällsord i debatten ty när krig tränger undan ett fredligt budskap blir dom fina värdeorden helt meningslösa.
Sören L, Magnus B och Pierre S, ni skriver vad jag tänker, tack! Nu slipper jag skriva det. 😉
Jag vill bara bidra med hur trött jag är på ”whataboutism”. Precis, det är ett nytt begrepp som vi inte behövde förut, då kallades det bra motargument, men nuförtiden behöver man inte svara på bra motargument utan kan yla om ”whataboutism”. Ungefär lika trött som är på ”wokeism” och ”fact checkers”.
Niclas H!
Fast ”whataboutism” är ett nödvändigt begrepp för USA-fundamentalisterna. Om man vill banka in den idiotiska tesen att det enbart är rysk ondska som ligger bakom kriget i Ukraina, så måste man stoppa alla försök att sätta in frågan i sitt sammanhang. Inga andra referenser än den ryska ondskan kan tillåtas.
Dessutom måste alla försök att analysera fakta döpas om till ”försvar” av Rysslands invasion. Orden försvara och förklara har getts samma betydelse i fundamentalisternas ordlista.
Detta är sådana stupiditeter man kan ägna sig åt när man vet att media aldrig kommer att ifrågasätta vad man skriver.
Om ni ogillar ordet ”whataboutism” så kan ni ersätta det med ”irrelevanta bortförklaringar”. Ordet fyller en viktig funktion för att påvisa vanligt förekommande argumentationsfel, inte minst här på lindelöf.nu. Men jag kan förstå att det känns frustrerande att få slängt i ansiktet hela tiden. Min rekommendation är då att ni helt enkelt slutar med dessa ständiga relativiseringar av Ukrainakriget, särskilt med hänvisningar till USA:s tidigare illdåd i Irak. För på motsvarande sätt kan man ju annars förstöra varje diskussion om amerikanska övergrepp med ”Hycklare – Stalin dödade ju 20 miljoner!” och sen kan nästa kommentar bli ”Vad spelar det för roll Hitler dödade ju 30 miljoner”…
Håll er till ämnet istället! Rysslands begår krigsbrott i Ukraina, så är det bara.
Mattias Wikner!
Att definiera ”whataboutism” som ”irrelevanta bortförklaringar” är helt fel. Det skulle vara som att anse det vara irrelevant med prejudikat inom rättsväsendet. Det vi som anklagas för ”whataboutism” gör är just att påpeka hur tidigare illgärningar, av andra parter, blivit bemötta av de som nu så ivrigt anklagar Ryssland för det ena och det andra. Det enda vi begär är att samma dom ska gälla alla lika, för lika handlingar. Är inte det bättre än dubbelmoral och hyckleri? Om inte: Vad är argumentet för att döma stater olika?
Magnus Berg!
Nej, vad ni gör är att försvara illgärningar med argumentet att andra gått fria för motsvarande illgärningar. Om det finns bevis för krigsbrott så ska Putin dömas för det. Eller tycker du kanske att alla krigsbrott nu är ok bara för att Georg W Busch m fl kommit undan?
Mattias W!
”Ryssland begår krigsbrott i Ukraina” säger du. Ukraina begår krigsbrott i Ryssland, säger jag. Och där står vi och tittar på varandra. Oförmögna att kommunicera.
Det nutida kriget kommer alltid att innehålla hemska upplevelser. Säkert begås krigsbrottsliga handlingar rätt allmänt. I stället bör vi se på HELA bakgrunden till kriget; när övergången sker från ljummet till hett krig. Och vad som skulle hindrat det eller kan få det heta krigstillståndet att upphöra och ersättas med samtal och förhandlingar. Enbart ”Rysslands krigsbrott” kan ju aldrig bli något ”ämne” att hålla gemensamma överläggningar om. Tvärtom så stänger detta de flesta möjligheter till ett intellektuellt och givande meningsutbyte.
Inga medlare, som sluter upp på någondera sidan, kan få förtroende från parterna att hjälpa till. Kanske några representanter från stater som tillsammans har en majoritet av jordens hela befolkning kan lyckas att skapa en förhandlingsväg! Där borde våra huvudkrafter sättas in. Sverige har i och med Nato-processen gett upp samtalet och valt kriget som konfliktlösning. Det är naturligtvis ett mycket dåligt beslut.
Till din senaste kommentar, Mattias W, vill jag bara säga att nu är det du som lämnar ämnet för den här diskussionen. Jag stöder självfallet parollen ”Ryssland ut ur Ukraina” men i det aktuella krigsläget måste jag också säga ”Ukraina ut ur Ryssland”. Frågan bli ju då snarast hur vi ska kunna åstadkomma dessa viktiga krav. Det underlättas inte av att det bor många ryssar i Ukraina på samma sätt som det alltid kommer att finnas många ukrainare i Ryssland.
Magnus B!
Helt riktigt. Likhet inför lagen är en grundläggande princip i alla rättsstater. Naturligtvis måste det också gälla mellan stater om begreppet internationell rätt skall ha något meningsfullt innehåll.
Som bekant har USA hittat på begreppet ”rules based order”, vilket alldeles uppenbart, av dem själva, tolkas som olikhet inför lagen.
När ryssarna mördar 9.000 civila i Ukraina och USA mördar 1.000.000 civila i Irak så skall Ryssland dömas stenhårt, medan USA inte skall dömas alls, enligt denna ”ordning”.
Om man tar bort lite nollor så betyder det att en person som mördar en annan person skall dömas till döden, men en person som mördar 100 andra personer skall gå fri.
Makalöst nog så är det denna perversa variant av rättskipning som alla politikersnillen i väst bekänner sig till! Man undrar när dom kommer att överföra sina genialiska tankar även till nationell lagstiftning.
Dumhetskulturen firar triumfer i västvärlden, men jag har svårt att tro att denna efterblivenhet skall kunna pågå särskilt länge. I den svenska ankdammen händer nog inte så mycket, men i USA och Frankrike kan man ana förändringens vindar.