Erik Melander vs John Mearsheimer (Bild: Montage av Redax)
Bevistade häromdagen en offentlig föreläsning av Erik Melander om läget i världen på Uppsala stadsbibliotek. Tänkte att ett korn av förnuft ändå skulle komma oss till del av denne erfarne akademiker med professors ställning och titel.
Melander har militär bakgrund. Han var officer i den fredsbevarande bataljonen i Bosnien 1996, nu är han hemvärnsman. Det berättar han bland annat i denna föreläsning på nätet.
Där får vi också reda på det föga sensationella förhållandet att våld – och framför allt dödligt våld – utövas främst av män, dock ej av alla män. Presentationen av Melander i universitetets katalog på nätet skvallrar om att just manligt och kvinnligt i förhållande till konflikter och krig är ett av hans stora forskningsteman. Några rubriker från hans arbeten: ”Gender, Feminism, and Attitudes toward International Conflict: Exploring Relationships with Survey Data from the Middle East (1994)”, ”The Gender Gap in Foreign Policy Attitudes (1997)”, ”Governing Well after War: How Improving Female Representation Prolongs Post-Conflict Peace”, ”Gender, Politics, and Violence in Thailand”, ”Masculinity, Nationalism and Military Service in a Conflict Zone: Surveys in Southern Thailand”…
Märklig föreläsning
Nå, vad fick jag ut av hans föreläsning? Han påstod att hans forskning bland annat visat att första och andra världskriget var de mest dödliga perioderna genom krig någonsin i historien. Under kalla kriget var dödligheten genom krig mycket högre än den är idag (Korea, Vietnam t ex). Han påstod vidare att fredsbevarande operationer kan vara framgångsrika – som den i Bosnien där han själv deltog – men att de svenska insatserna i Afghanistan inte kan kallas fredsbevarande insatser, hade inte FN-mandat och var sammantaget mycket tveksamma. De folkliga protesterna mot Irakkriget menade han var de största i världshistorien och om detta krig hade han kritiska synpunkter – om jag förstod honom rätt.
Så långt hängde jag med i resonemanget, men sedan blev det allt konstigare.
En av hans grundläggande teser är att fred inte skapas genom maktbalans mellan stormakter. Fred, liksom krig skapas främst av vanliga människors normer, värderingar och attityder. Han är kategoriskt avståndstagande från den amerikanske statsvetarprofessorn John Mearsheimers så kallade realpolitiska skola, som går ut på att stormakter alltid försöker balansera varandra; om obalans uppstår flyttar den starkare fram sina positioner på den svagares bekostnad. Så fungerar det i praktiken menar Mearsheimer, oavsett om länderna är kungariken, kejsardömen, militärdiktaturer, teokratier, demokratier eller kommunistiska enpartistater. Helt fel säger Melander.
Melander tar alltså avstånd från denna skola och förklarar sin syn på Ukrainakriget i denna artikel på Lars Wilderängs blogg Cornucopia. Det faktum att han skriver just hos Wilderäng är ett tydligt tecken på fredsforskarens förkärlek för mera fredsbomber mot ryssar i Ukraina och att kriget beror på allt annat än USA/Natos expansion mot det försvagade Ryssland efter Berlinmurens och Sovjetunionens fall. Melander utgår utan diskussion från att Putins Ryssland är ett fascistiskt land med imperialistiska ambitioner att dominera sina grannar. USA diskuterar han över huvud taget inte, trots att han ogillade Irakkriget och svenska soldater i Afghanistan. Mycket märkligt. Han skriver bl a:
”Mearsheimers analys brister i flera avseenden. Mearsheimer fäster inget avseende vid ukrainarnas vilja att integreras med Europa och slippa rysk inblandning. Han framställer felaktigt de östeuropeiska ländernas frivilliga val att gå med i försvarsalliansen Nato som en västlig expansion som hotar Ryssland. […] Eftersom Mearsheimers fredsstrategi går ut på att tillmötesgå Ryssland på bekostnad av Ukrainas suveränitet och territoriella integritet kommer Rysslands krig belönas, och därmed uppmuntras ytterligare aggression.”
Melanders säkerhetsgemenskap
I Melanders teori om hur fred skapas ingår ett begrepp han kallar ”säkerhetsgemenskap”, vilket innebär att ”en grupp länder som uppnått en sådan hög nivå av ömsesidig tillit och delade normer att krig länderna emellan blivit otänkbart”. Exempel på säkerhetsgemenskaper är Sverige–Danmark, USA–Canada samt Frankrike–Tyskland. ”Tack vare framväxten av en säkerhetsgemenskap i Europa har ständigt återkommande krig och krigshot ersatts med tillit och samarbete. Integrationen inom EU är en viktig kraft för fred.” Att EU (Tyskland) aktivt bidrog till Balkankriget på 90-talet genom det snabba erkännandet av Kroatien, eller att västvärlden klumpat sig samman i Nato och givit alla dessa länder en gemensam fiende (islamism, autokratier, Ryssland, Kina…) som kan angripas på olika sätt, är inget Melander verkar intressera sig för.
För Melander är det fråga om enskilda människors normer, värderingar, inte minst graden av jämställdhet, grunden för skapandet av fred, alltså en fråga om ”värdegrund”. Han menar också att fred mellan länder är av olika kvalité. En fred kan vara ”av en helt annan och av mycket högre kvalitet än i andra mellanstatliga relationer. […] Den realpolitiska visionen är fred av låg kvalitet. […] en sådant fredligt samarbete förankras inte i någon normativ gemenskap, och eftersom skiftande allianser då är normalt, råder djup misstro.” Han konkluderar: ”Fred måste skapas genom att människors normer och attityder blir fredligare” och slår fast ”att mer jämställda samhällen är fredligare”.
Läs mer om det här i en tidigare melandersk krönika på Cornucopia.
Skräddarsydd forskning för en feministisk utrikespolitik
Jag förstår nu varifrån inspirationen kom till Sveriges ”feministiska utrikespolitik”. Här finns anslag att casha in! Här förenades Hillary Clinton, Madeleine Albright, Anna Lind och andra i en sann ”säkerhetsgemenskap”. Jag ser det däremot som skräddarsydd ”forskning” för USA/EU/Nato. Den är rent vilseledande och till och med farlig då den förhärligar västerländsk kapitalistisk individualism och expansionism på det globala syds bekostnad. Denna befängda idé om att skapa fred genom att implementera en ”västerländsk värdegrund” (en överideologi) i det ”primitiva” österlandets, eller i det ”svarta” Afrikas människomassor, är i mina ögon inget annat än en ny form av vit dominans, d v s nykolonialism.
Det är alltså inte – som Melander menar – människornas olika kulturer, idéer och tankar (normsystem) som skapar krig, det är stormakters kamp om råvaror, handelsvägar, strategiska militära positioner och vapensmedjornas direkta profitörer som gör det. Vi är alltså mycket mer hjälpta av en realpolitik a´la Mearsheimer än fredsforskning a´la Melander.
Apropå den feministiska utrikespolitiken.
Jag minns Maud Olofsson svara när hon tillfrågades om vad hon skulle göra efter att ha slutat som partiledare:
”Jag ska åk till a’Hillary. Hon behöva hjälp å implementär jämställdheta i Vita Huset.”
…och vad är då en nation och en stormakt och realpolitisk balans?
Vilka är det som vill och därför möjliggör krig?
En statschef? En överbefälhavare? Ett parlament? Ett folk?
Vad är viljan att härska och dominera eller att leva i fred och samförstånd annat än olika mänskliga normer, värderingar och attityder?
Peter P!
Dina frågor är självklart relevanta i ett akademiskt seminarium eller i vår trygga medelklasstillvaro där missilerna inte flyger omkring oss. Men, om vi måste ha fram svaren innan vi med realpolitik kan tvinga fram vapenstillestånd och förhandlingar i Ukrainakriget, riskerar vi alla att bli förlorare, i synnerhet de som bor i Ukraina.
Och! hur så många i så den kallade ”vänstern” kan ha blivit så ointresserade av realpolitik är mig en gåta.
…och vad är då ”realpolitik” och ”realpolitisk balans”?
– Vad var det 1991, 2014 och 24 februari 2022? Vad blir det om Ryssland ”tar hand” om landet som inte finns?
Är problemet att väst bistår Ukraina eller att den ryska militära överlägsenheten minskar och att det blir mer lika villkor…
Peter P!
Man måste förhandla, lyssna till motståndarens argument, ge sina egna och finna en lösning som ger båda parter något man måste ha – men inte allt. Det kallas kompromiss.
Ju längre kriget pågår, desto sämre förhandlingsposition kommer Ukraina i. Mer vapen till Kievsidan ger dem inga fördelar på sikt, endast mer död och förstörelse.
Grundproblemet är att USA&Co inte förhandlade först 2014-15, sedan i december 2021. De marscherade med öppna ögon in i denna blodiga återvändsgränd. De hade helt övergivit realpolitiken.
Wikipedia:
”Realpolitik är ett pragmatiskt politiskt synsätt där realistiska resultat anses viktigare än moraliska eller ideologiska principer.”
Redan detta är ett abstraktion. Moraliska och ideologiska principer kan definieras, men realistiska resultat är något helt annat. Vänstern politiska synsätt har alltid varit grundat i moraliska och ideologiska principer, inte pragmatism. Det skötte ju de misshagliga reformisterna.
Vad sedan ”realpolitisk balans” är för något blir än mer komplicerat; ett balanserat realistiskt resultat?
Vad är då ett balanserat realistiskt resultat i fråga om Rysslands krig mot Ukraina? Att Ryssland lägger beslag på än mer av Ukrainas territorium, inte på grund av moraliska eller ideologiska principer utan realpolitisk militär överlägsenhet?
Realpolitisk balans är ert begrepp utan innehåll.
Vad som är realistiskt för bestämmande av ett lands politiska agerande är inte en fråga om balans utan ambitioner.
Det förefaller som att somliga anser att en odefinierad realpolitisk balans är mer angelägen än en fred grundad på moraliska och ideologiska principer: t ex respekt för länders politiska och territoriella suveränitet, FN-stadgan, folkrätten och krigets lagar. För min del är det senare att föredra, om det sedan är höger eller vänster intresserar inte mig.
Det var en förvirrad man som föreläste. Jag var där, tänkte ett tag att det var bra med tanke på dagens rädslor för att krig och mycket värre på kalla krigets dagar. Men allt eftersom föredraget drog i väg fanns ingen analys om krigens verkliga orsaker, ekonomiska orsaker, naturtillgångar etc… omgruppering av maktsfärer idag t ex BRICS-ländernas geopolitiska nyordning, och med Kina i spetsen och Ryssland, Saudiarabien, Indien, m fl. Vad betyder det i fredshänseende etc? Och en fredsforskare borde väl för tusan djupdyka i denna nya världsordning, men nej icke! Istället bla bla om manligt och kvinnligt. Mycket märklig föreställning i konsten att gå runt heta potatisar.
Knut L!
Fast jag tror att det visst var realpolitik av USA.
Redan i Wolfowitzdoktrinen 1992 fastslås att USA aldrig mer skall tolerera att Ryssland växer sig stort och mäktigt och bli en konkurrent till USA igen.
Arbetsmetoden för att uppnå detta syfte när det gäller en kärnvapenmakt som Ryssland och även Kina f ö verkar vara just att provocera fram krig och konflikter i dessa länders närområden.
Tanken bakom det som i mina ögon var medvetna provokationer från USA för att tvinga fram en rysk invasion i Ukraina, kan ha varit att få legitimitet för alla dessa sanktioner, som då i teorin skulle kunna kunna skada den ryska ekonomin tillräckligt för att få till stånd en ”regim change” och kanske en återgång till en mer ”Jeltsinsk” situation där USA och väst kan plundra och stycka upp Ryssland efter eget gottfinnande.
Jag hoppas verkligen att ingen på allvar tror att USA satsar triljoner i Ukraina av omsorg för landets folk eller dess nationella suveränitet. Samma sak gäller för Taiwan där USA nu försöker skapa ett nytt Ukraina.
Bevisen är överväldigande för att USA skiter fullständigt i alla andra folk än det amerikanska. Den amerikanska exceptionalismen är en fortsättning på kolonialismens perversa människosyn och sannolikt krävs det en oerhörd ekonomisk och politisk kollaps i USA för att sanera bort den.
Dessvärre verkar det oundvikligt att USA:s lydstater i väst, som nu helt verkar ha tappat alla tankar på självständigt agerande, skulle kunna undgå att falla ner i samma avgrund som USA.
Kanske är det början på denna historiska omvälvning vi ser i Ukraina.
Dan Kotka!
Kan man få en redogörelse för ”BRICS-ländernas geopolitiska nyordning så att kanske också den underordnade sidofrågan kan diskuteras. Gärna länkar eller citat ur dokument, tal, intervjuer, som sammanfattar allas, inte något eller någras, ståndpunkter. I brist på sådana källor kan en egen definition lämnas, förutsatt att den klargörs som en sådan personlig framställning.
Varuti består den ”geopolitiska nyordningen”>/i> i fråga om säkerhetspolitik, ekonomi, handeln, demokrati och internationell rätt, t ex om länders nationella och territoriella suveränitet.
Tackar på förhand för klargörande information.
Anders Å!
Lyssna på vad Mearsheimer säger om USA:s utrikespolitik efter Berlinmurens och Sovjets fall. De övergick från en realpolitisk linje till en idealistisk, som gick ut på att med alla medel frälsa världen för ”jämställdehet, HBTQI, feminism och allt annat de kallar mänskliga rättigheter. Samt det viktigaste av allt, ”global marknadsekonomi” (utom yttrandefrihet förstås – Assange).
Knut L!
Jo jag har lyssnat och lyssnar gärna på Mearsheimer. Han har många intelligenta åsikter. Dock tror jag likafullt att dom verkliga makthavarna i USA, eller ”The deep state” bara ser identitetspolitik och mänskliga rättigheter som redskap för att nå sina realpolitiska mål. Den frälsning dom erbjuder är den av underkastelse under och tillbedjande av dom påstått moraliska värderingar det exceptionella landet USA eller det ”utvalda folket” om man så vill kräver. Konkurrerande stormakter måste utmålas som omoraliska för att kunna tvingas på knä. Klart och logiskt, men någon annan aspekt på moral står knappast att finna i det här spelet.
Samarbetet mellan Ryssland och Tyskland var definitivt ett hot mot USA:s hegemoni och Kina är ensamt ett ännu värre hot.
Med kriget i Ukraina hoppades troligen krigarmaffian i USA att eliminera hotet från Ryssland/Tyskland. Tyskland är väl på god väg att elimineras som en ekonomisk stormakt och samarbetet med Ryssland är definitivt avvecklat. Ryssland självt ser däremot ut att ha klarat kraftmätningen bra och kan fortfarande utgöra kraftfullt stöd för huvudfienden Kina. Detta är ett enormt problem för USA.
Som det ser ut så har kriget i Ukraina enat västvärlden bakom sin amerikanska ”puppetmaster” men hela väst ser ut att vara på väg in i ekonomisk recession, delvis orsakad av de sanktioner som skulle skada Ryssland.
Kriget har också enat ett stort antal länder i öster och söder, som äntligen ser en chans att ta sig ur dollarns strypgrepp.
En del spår stora problem även för den kinesiska ekonomin, så tvärsäkra omdömen om den nu pågående geopolitiska drabbningen skall man nog akta sig för.
Kanske befinner vi oss just nu mitt i en av världshistoriens stora omvälvningar och det gäller nog att sila moralsnacket omsorgsfullt om man vill ha det verkliga skeendet i ett klarare ljus.
Vad är då Nato? Jo Nato är en fredsorganisation. Ju mer det expanderar, ju mer fred. Får den expandera till Japan, Taiwan och Australien blir det kanske fred där också snart. Nato har inget att göra med alla de kolonialkrig, ockupationer, napalmbombningar osv som dess medlemsstater hållit på med. Nato är ungefär som Björnligan, när den rånar banken i Ankeborg. De är inte någon liga som rånar banken utan bara några nallebjörnar med gemensam värdegrund, gamla kompisar som ställer upp för varandra: En för alla, alla för en!
Lysande formulerat, Bengt S!
För ett drygt år sedan, strax efter krigsutbrottet, lyssnade jag på en universitetspanel i Uppsala med bland andra Erik Melander som då presenterades som kärnvapenexpert. Efteråt frågade jag honom om vilket västland han trodde löpte störst risk för ett ryskt kärnvapenangrepp. Sverige, svarade han, eftersom vi inte var med i Nato. Polen, invände jag, eftersom de var mest stridslystna.
Polen? upprepade han, tillsynes något förvirrad.
Minns även att han under sitt anförande berättade att USA två gånger genomfört scenariespel kring eventuell första-användning av kärnvapen. Ena gången hade man klarat sig utan kärnvapnen. Andra gången hade man bombat Vitryssland.