I flera repliker på mina inlägg i Sydöstran har efterfrågats svar på vilka utgångspunkter jag har i mitt länge pågående förargelseväckande skrivande. Därför kan det vara på sin plats med en kort programförklaring.
Det är en återpublicering av förordet till pamfletten Förintelser och förintelsen som utkom 2017 på Folket i Bild/Kulturfront i Blekinges förlag och som innehåller i huvudsak skriftställningar av Jan Myrdal.
I Utrota varenda jävel från 1992 skrev Sven Lindqvist: ”Auschwitz var den moderna, industriella tillämpningen av en förintelse, på vilken det europeiska världsherraväldet sedan länge vilade.
ERBJUDANDE!”
Auschwitz var ingen slutpunkt. Förintelserna, krigen och folkmorden fortsatte, nu oftast under ledning av Förenta Staterna. Algeriet, Korea, Sydostasien, Indonesien, Operation Condor i Latinamerika, Palestina… Det är några exempel ur efterkrigshistorien. Och efter millennieskiftet krigen i Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien, Jemen.
Miljoner döda, miljoner skadade, hela länder förstörda. Den globala våldssituationen är den hårda kärnan i vår existens, sammanfattade Sven Lindqvist i sin bok Nu dog du. Bombernas århundrade, 1999. Men i allmänhetens medvetande är det som det aldrig hänt. Inte ens när det hände hände det, sa Harold Pinter i sitt nobelprisanförande 2005.
Uppgiften är att tala så det hörs om de förintelser som pågår. Och också att skapa ett medvetande om den historiska tradition av förintelser på vilken det västliga världsherraväldet vilar.
En fredsopinion måste kräva ett slut på krigen, ett slut på stödet för krigen och ta ställning för de angripna offrens rätt att försvara sig. Ty det är solidariteten med de förtryckta folken som möjliggör vår egen befrielse.
Ulf Bjerén, Karlskrona
