Foto: Stefan Jensen
Att peta med regler, kontroller och vinstbegränsningar hjälper inte. Aktiebolagen måste bort. Det är bokens slutsats. Den har stöd på många håll, till exempel från Anne-Marie Pålsson, före detta riksdagsledamot för Moderaterna. Men försöken att den parlamentariska vägen få stopp på vinstjäktet fastnar i de korrupta förbindelser som växt sig starka i konkurrensutsättningen.
”Oavsett vilken sten man lyfter på när man granskar skolmarknaden kryper det fram en politiker”, skriver Marcus Larsson. ”Skolkoncernerna ägs av före detta politiker, det sitter före detta politiker i styrelserna, före detta politiker jobbar som chefer i skolkoncernerna, före detta politiker äger företagen som bygger skolorna åt skolkoncernerna och före detta politiker jobbar som lobbyister med uppdrag att bevara den skolmarknad de själva en gång skapat.”
Mikael Nyberg recenserar en ny bok av Marcus Larsson om vårt havererade svenska skolväsende.
EU har bestämt att alla sektorer i vårt samhälle ska konkurrensutsättas. Därför är alla våra riksdagsledamöters händer bakbundna till EU.
Och i och med detta kan inget riksdagsparti lägga fram förslag som ändrar konkurrens. EU-kommissionen ser till att alla länder följer konkurrensen. En medlem som avviker från denna ordning kan hamna i EU:s domstol och bestraffas med miljarder i böter.
Det finns en enkel lösning för våra ledamöter i Riksdagen i det att begränsa konkurrens. Och lösningen är SVERIGE UT UR EU!
…
Inte ens i vargfrågan har Sverige något nationellt självbestämmande, då EU redan har bestämmelser om habitat. Tror ni mina vänner/kamrater (med samma vilja) att våra svenska riksdagsledamöter har någon makt att omvandla Sverige till avslutad konkurrens inom skola, vård och omsorg. Alla vet att EU bestämmer alla ekonomiska relationer i Sverige. SVERIGE ut ur EU i det att skola och vård kan anställa fler för våra skattepengar.
Skattepengar ska inte levereras till aktieägare, då aktieägare inte utför arbetsuppgifter. Nej, jag har inget emot privata företagare, men jag hävdar att aktieägare inom skola och vård dränerar våra skattepengar. Fler i arbete utan aktieägare inom skola och vård. Så är min analys om parasiterande aktieägare eller ökad bemanning inom vård och skolverksamhet.
En aktie utför inget arbete, men likt förbannat ska aktien suga mina skattepengar till en aktieägare. Mina skattepengar ska öronmärkas för bemanning inom skola och vård. Det är mitt krav som skattebetalare.
Gunnar E påstår att ”EU har bestämt att alla sektorer i vårt samhälle ska konkurrensutsättas”. Visserligen har EU bestämt en massa dumt strunt, men jag menar det vara tveksamt att det skulle fattas så korkade beslut i Bryssel, för i Strasbourg har man ju inte mandat att bestämma sådana direktiv. T ex är det ju bara i Sverige vi konkurrensutsätter skolverksamheten på det sätt vi gör här. Därför vore det bra om Gunnar E preciserar vad han menar och hur beslutet han ondgör sig över egentligen ser ut.
Att vi skulle behöva gå ur EU för att kunna föra en vettig skolpolitik tror jag inte på. Än mindre att det på något sätt skulle vara en rimlig prioriteringsordning! EU-hatarna får nog bekväma sig att hitta bättre argument!
Till Gunnar E: ”eftertanke” undrar jag om han verkligen inte har hört talas om ”arbetande kapital”? Och vad är aktien annat än just sådant?
Jag läser här ”Arbetande kapital är den delen av företagets kapital som inte finansierats av räntefria krediter (räntefria krediter är t ex leverantörsskulder och kortfristiga skatteskulder). Omvänt kan det alltså beskrivas som den del av kapitalet som finansierats av räntekrävande kapital.
Arbetande kapital beräknas som summa tillgångar minus räntefria skuldposter.”
Vilket innebär att kapitalet inte självt kan utföra arbete, det kan inte gräva ett dike det kan inte köra en varubil, det kan inte byta blöjor på ett barn, det kan inte konstruera ett datorprogram, det måste en arbetare göra. Om arbetaren inte arbetar skapas inga värden. Det är grundläggande ekonomiska kunskaper.
Men jag antar att Dennis är ironisk.
En annan ironi är att ”Svenskt Näringsliv” bara omfattar kapitalister. Men för att svenskt näringsliv skall fungera krävs arbetare. Och arbetare kan faktiskt klara sig utan kapitalister, men kapitalister klarar sig inte utan arbetare, inte utan att själv bli arbetare.